Dagens jästpaket kommer från signaturen Leverpastej, som tidigare bidragit med Att skapa sitt eget varumärke.

Eftersom jag med ett nödrop lyckades klämma in en postning bland de första 1K så tänkte jag hjälpa till med åtminstone en liten för att komma upp till 2K så fort det bara går.

Satt och slösurfade, så där som man gör när arbetsbördan och tiden till lunch inte matchar riktigt, och trillade på en artikel på DN.

Nu ska tjejerna få bestämma på fritidsgården.

I artikeln kan man läsa att:

Sveriges fritidsgårdar domineras av pojkar …

– Fördelningen ligger ofta på 70 procent pojkar och 30 procent flickor, och i de värsta fall på 80 procent pojkar respektive 20 procent flickor, säger Magnus Jacobsson som arbetar med hållbar jämställdhet på Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Jag kan riktigt se framför mig hur 8 hormonstinna tonårspojkar brölande springer omkring med innebandyklubbor och tar varje tillfälle de kan att antasta de stackars 2 flickorna som vågat sig dit. Klart som tusan att här måste göras något. Tack och lov har stadsdelsförvaltningen i Spånga-Tensta tagit tag i det här och beslutat att ”inrätta en fritidsgård med tjejprofil i Hjulsta”. Bravo, det borde kunna locka fler tjejer till fritidsgården så att könsfördelningen blir jämnare.

Hur ska man då locka fler tjejer kan man undra och artikeln har svar på den frågan också:

–Jag tycker att vi borde ha en fritidsgård som riktar sig till tjejer där vi får ha mycket dansaktiviteter och sådant, säger hon [Salma Ali, en flicka som går i årskurs nio på Hjulstaskolan].

Selma Pihic håller med.

– … Jag tror absolut att det skulle vara skillnad, det skulle komma fler tjejer. Man kan ju dansa, spela och sitta och snacka.

Ok, nu var det ett par år sen jag senast besökte en fritidsgård men vad jag minns så kunde man det på den tiden också men vem vet, kanske har de tagit bort stolarna och infört dansförbud sen dess. Jag känner mig lite lättad nu, för att köpa in några stolar till ungarna och ta bort det korkade dansförbudet verkar ju inte vara så svårt. Flickorna kan sitta och snacka, man kan dansa och alla är nöjda och glada.

Det är nu jag kommer till raden

Vårt mål är att minst 60 procent av alla ungdomar som kommer ska vara flickor.

Vänta ett tag nu! En person som  arbetar med hållbar jämställdhet  kommer alltså fram till att 60 % av ena könet är en perfekt jämställdhet. Ok, 60/40 är ju bättre än dagens 80/20, om det nu är så illa.

Jag blir tvungen att gå tillbaka till den fina grafiken de har i artikeln och inser att det blir enklare om man lägger in siffrorna i Excel i stället.

De värsta siffrorna jag hittar är på 70/30, jo de nämner den siffran i texten också, men det är bara i två av de 14 stadsdelsnämnderna som det är så dålig könsfördelning. Könsfördelningen i hela Stockholm ligger på 60/40, precis den siffran som de själva anser vara jämställt och i stadsdelen Spånga-Tensta ligger fördelningen på, än mer jämställda, 55/45.

För det första, om man anser att 60 %, eller mer, av ena könet är jämställt så har man kört upp huvudet i genushålet så långt att jag förstår om man lider av syrebrist för, för det andra, om man inte har levt under en sten de senaste åren så vet man vilken grupp det är som man har problem med i detta område och jag har svårt att se hur man ska kunna minska bilbränder och stenkastning genom att utestänga pojkarna från fritidsgården.

Tack o hej
/Leverpastej