JUSSI H. LUNDELL skrev en bloggpost som GenusDebatten, med bloggägarens tillstånd, återpublicerar i dess helhet.
En absolut avgörande aspekt i den postmoderna radikala feminismen är att ”hålla kvar” kvinnor i föreställningen att de är förtryckta offer. Utan denna beskrivning faller hela det teoretiska korthuset samman omedelbart.
Ibland måste vi reflektera över vad detta faktiskt betyder för kvinnor. Kanske behöver fokus heller inte alltid ligga på de självskärande och deprimerade tonårstjejerna, eller de av feministiska teorier färgade äldre kvinnor som ser ”patriarkatet” som orsaken till livets alla tillkortakommanden.
Nej, jag tänker nu mest på ”vanliga” tjejer och kvinnor. Hur påverkar det dem att ständigt få höra att de befinner sig i en strukturell underordning, att de är offer och oförmögna att påverka sin livssituation (såvida de inte ger sig in i den radikalfeministiska kampen mot ”patriarkatet”)? Jag tror ju nu inte att många (jag är tacksam att kunna kalla mig vän till ganska många kvinnor), känner igen sig i detta, men ibland kanske offerperspektivet erbjuder en slags smärtlindring, en enkel väg ut från de problem som livet som människa på jorden ibland innebär?
Men samtidigt, hur måste det inte kännas i själen att få höra att man (trots att detta aldrig har varit synligt eller på något annat sätt visat sig i sina livserfarenheter), är en underordnad människa? Ett offer. En förtryckt själ, som dessutom är så förtryckt att man själv inte har insett det?
Hur sporras man som människa att ta sig vidare, att överbrygga hinder, att tro på sig själv när förutsättningarna ser så illa ut? När det ondskefulla ”patriarkatet” sägs kontrollera det mesta som sägs och görs, när man påstås behöva hjälp och stöd för den minsta ansträngning? När dem man älskar, som kan vara pojkar eller män, utmålas som förövare som egentligen vill en illa?
Det finns något paradoxalt och ytterst obekvämt med feministiska män som verkar gilla att prata om könsmaktsordningen. Jag har mött många av dem, inte sällan högt i samhällshierarkin. Det är som att ”erkännandet” att de ju trots allt är överordnade, genom sitt kön, ger en viss tillfredsställelse. Att känna sig överordnad, viktigare, mer angelägen att lyssnas på, är något som dessa män gillar (och är vana vid). Att det dessutom innebär uppskattning från kvinnor att prata om det – och kalla sig feminist – är ju heller inte fel. Två flugor i en smäll liksom. Att få vara mäktig och tillika behandlas som mäktig.
Och spegelvänt, att som kvinna ständigt utmålas som oförmögen, utsatt, berövad och underordnad…, ja, lustigt nog är det en föreställning som passar både en del feministiska kvinnor – och män. Motiven, ambitionerna, synsättet blir en symbios.
I verkligheten lär vi aldrig få reda på hur mycket den radikala feminismen har kostat vad det gäller avbrutna eller havererade karriärer (bland kvinnor). Att utmålas som ett offer – och acceptera denna självbild – är givetvis förödande.
Samtidigt, bland de feministiska alfamännen, är samma utveckling en seger. Färre män som konkurrerar, ett bättre läge att välja mellan horder av välutbildade, kompetenta och ”underordnade” kvinnor, och en möjlighet att samtidigt bli hyllad i offentligheten.
Min uppfattning är glasklar. Jag ser kvinnor som lika värdefulla, kapabla och starka som män. Därför har jag aldrig haft problem med starka kvinnor, aldrig haft några problem med att vara nära vän med kvinnor. I motsats till de feministiska alfahannarna i min omgivning, som hyllas för sin syn på kvinnor som underordnade – och som inte sällan beter sig manschauvinistiskt – ser jag kvinnor som jämlikar.
Det är också därför som jag sedan länge slutat kalla mig feminist.
Javist är dom! Precis lika kapabla och värdefulla på alla sätt och vis. Det är därför dom ska ha halva makten och hela lönen och inte som nu 20%-40% av den samlade makten i offentlig och privat sektor och 80% av männens lön. Tycker inte det är mer än rättvist ur ett jämställdhetsperspektiv. Men synd om dom är det ju inte. Och inte är dom förtryckta heller. Går inte att förtrycka en så stor grupp som ”kvinnor” i ett öppet demokratiskt samhälle som Sverige. Om så vore fallet skulle ju FI ha opinionssiffror uppåt 50% för det är ju det enda partiet som talar om samhällets förtryck mot kvinnor som grupp. Nej de flesta kvinnor, med något gnälligt missanpassat undantag, känner sig inte förtryckta av könsmaktsordningen och då är de inte det heller.
@wigwag:
Nu är du igång igen
Har du inte läst vad vi skrivit förut om lön?
@MK: Jag har läst. Det beror på..att vi väljer olika tycker de flesta här. Och att vi väljer olika beror på..att könen har olika preferenser. Och att vi har olika preferenser beror på..att vi har olika biologi. Vi är helt enkelt rätt olika på gruppnivå som då ska motivera utfallet. Men jag håller inte med. Kvinnor och män är precis lika viktiga och lika kapabla och lika värdefulla ur ett samhällsperspektiv och då ska samhällets styrning, makt, och ekonomiska resurser, lön, också avspegla detta faktum. Det kallas jämställdhet.
@wigwag: Vad har du för belägg för de där 80 procenten? Jag tror att genom en sån enkel sak som att sluta sprida överdrivna siffror och myter om kvinnors ”underläge”, så utmålas kvinnor som inkapabla offer i mycket mindre grad.
Ja, ett fåtal män och något färre kvinnor har mer makt i offentlig och privat sektor än majoriteten män och majoriteten kvinnor. En majoritet kvinnor har makten i hem och familj, en inte oäven del av livet.
@wigwag:
Men feminismen vill ju inte ha samma regler för alla, det säger du ju själv! Lika utfall är ju inte samma sak som jämställdhet?
MVH
@Genusföljaren: Alltså lika utfall är inget som nån kan kommendera fram utan det är ju en process som förhoppningsvis leder dit såsmåningom. Vad feminister gör och kan göra är att öka eller minska incitamenten på individnivå för att nå önskat resultat på gruppnivå. Tex delad föräldraförsäkring.
@wigwag:
Då måste du ju tvinga kvinnor (inklusive t.ex. Lady Dahmer) att göra annorlunda val än de val de gör nu. Är det feministiskt?
Ang: Jämställdhet
Ofta talar man om kvantitativ och kvalitativ jämställdhet, eller uttryckt annorlunda, om lika möjligheter eller lika utfall.
Poängen med jämställdhet är i grunden att alla skall behandlas rättvist oberoende av vilket kön man har.
Man behöver inte tänka efter särskilt länge för att inse att lika utfall inte på något sätt är en garanti för att det har varit en rättvis process. Men för att exemplifiera:
Berras Bättre Begagnade Billiga Bilar skall nyanställa, tio tjänster står till förfogande. 1000 män och 10 kvinnor söker jobbet. Om vi förutsätter att män och kvinnor är lika bra bilmekaniker, och om vi vidare tänker oss att ingen särbehandlas och vi har en rättvis urvalsprocess, då är den statistiska sannolikheten att 9.9 män blir anställa och 0.1 kvinnor, men eftersom fölk som bekant oftast inte går att dela så är det statistiskt mest sannolika utfallet att samtliga jobb går till en man.
Poängen här är att allt har gått rättvist till, alla har fått konkurrera på lika villkor efter kvalitativt jämställda principer; är du en av de 10 bästa bilmekanikerna kommer du att få en av de utlysta tjänsterna oavsett vilket kön du har.
Om man sedan argumenterar som Wigwag ovan att även om ingen enskild kvinna har blivit diskriminerad så har kvinnor som grupp blivit det eftersom vi inte har ett 50/50 utfall, så finns det inte så mycket mer att säga än att:
– Diskriminering drabbar människor, inte abstrakta och godtyckliga konstruktioner. Lika lite som jag diskriminerar bokstaven Q bara för att jag sällan använder den eller inte tycker att den är lika användbar som vilken vokal som helst.
– Det är upp till ”kvinnor som grupp” att i lika stor utsträckning som ”män som grupp” prioritera jobbsök på Berras Bättre begagnade billiga bilar; det är inte varken Berras eller en demokratisk stats uppgift att ha en åsikt om vad ”kvinnor som grupp” ska vilja och inte vilja göra. (man skulle kunna hävda att sådana tendenser är nedvärderande och ett omyndigförklarande av kvinnor, vilket är en vanlig kritik som förs fram emot TOK, Teorin Om Könsmaktsordning, och radikalfeminism i allmänhet.)
– Ovan är givetvis precis lika sant hos Saliga Sussis Smala Sjuksystrar där omvända förhållande råder. ”Män som grupp” är inte diskriminerade för att de inte har hälften av anställningarna, och det är inte Sussies eller statens jobb att ordna så att det blir så heller.
@Roger:
”Det är upp till ”kvinnor som grupp” att i lika stor utsträckning som ”män som grupp” prioritera jobbsök på Berras Bättre begagnade billiga bilar.”
Detta förutsätter också att ’kvinnor som grupp’ anser sig ha ett intresse i att vara representerade som bilmekaniker i lika stor utsträckning som män. Om ’kvinnor som grupp’ satte sig och hade ett rådslag så skulle de förmodligen besluta att de inte har detta intresse, utan att det är viktigare för dem (viktigare för ’kvinnor som grupp’) att varje individ får välja själv.
OM, mot förmodan, ’kvinnor som grupp’ vid det här rådslaget skulle bestämma att de vill lägga personliga intressen åt sidan för gruppens skull så kan de göra det och börja påverka varandra/förhandla om vem som ska göra vilka val.
Men ’Kvinnor som grupp’ verkar vara intresserade av att få välja själva. ’Feminister’ är intresserade av att ’kvinnor som grupp’ ska välja andra saker än vad de redan väljer.
Feminister behöver förstå att de inte har samma intressen som ’kvinnor som grupp’. Med andra ord – feminister behöver förstå att de inte företräder ’kvinnor som grupp’. Så som feminismen fungerar just nu så är den lite kvinno-fientlig. Anti-feministisk nästan.
Med andra ord;
Att förespråka statistisk jämställdhet/lika utfall istället för meritokrati är att förespråka att göra kön till det viktiga istället för könlös kompetens.
Var det verkligen det som var poängen med jämställdhet?
@wigwag: Anser du att biologi har betydelse för olika preferenser mellan män och kvinnor som grupp, men att det ändå inte ska ge någon löneskillnad, eller att det inte finns biologiska skillnader? I det senare fallet kommer vi inte längre i diskussionen, då får framtiden utvisa vem som har rätt.
I det första fallet, det finns biologiska skillnader, undrar jag följande: Om två hypotetiska grupper i samhället av samma kön av biologiska orsaker väljer olika yrken som i snitt ger den ena gruppen högre lön, är det två grupperna då jämlika? De olika yrkenas lön har satts enligt kriterier som alla är överens om, men för att ta ett riktigt enkelt exempel kan vi säga att yrket är detsamma men den ena gruppen arbetar heltid och den andra deltid.
Om svaret är nej, de är inte jämlika, innebär det att du vill ha lika lön för alla, oavsett arbete, arbetstid och kön.
Om svaret är ja, de är jämlika, vad händer då om vi antar att den ena gruppen i exemplet är kvinnor och den andra män? Då måste, rent logiskt, de två grupperna fortfarande vara jämlika (dvs jämställda eftersom de har olika kön) trots att de har olika lön.
Vid svaret ja är då nästa fråga hur vi ser till att män och kvinnor har jämställda löner enligt de gemensamma kriterierna, utan att en man eller kvinna får ”extra” lön pga sitt kön i sig. Tja, då måste man gå igenom samtliga löner i samtliga yrken på samtliga arbetsplatser (lön varierar ju inom landet), dvs man får inte bara jämställda utan totalt jämlika löner. Någon sorts statligt bestämd olika lön. När någon har presenterat en sådan modell, och konstaterat att den diffar till kvinnors (eller för den delen mäns) nackdel, då kan vi gå vidare.
Jag inser att det kan finnas lönediskriminering, men att hävda det genom att hoppas på att det inte finns biologiska skillnader (alternativt bevisa motsatsen), alternativt att dessa skillnader på något magiskt sätt ändå ska ge samma lön i slutändan, går inte ihop.
Frihet genom tvång.
@MK:
Bra poänger; vilka kvinnor skall tvingas offra sina egna preferenser för ”gruppens bästa” så att man kan uppnå statistisk jämlikhet. Och vilka män?
Svaret kommer att vara någon form av resocialisering; de ska fås att förstå genom olika medel att vad de TROR de vill bara är en konsekvens av att de internaliserat ”patriarkatets kvinnohat” och vad de EGENTLIGEN vill är precis det som behövs för ögonblicket för att könsbalans skall uppstå. ”Utbildning”, incitament a’la piska/morot etc.
Samt håller med om att radikalfeminism ofta är lika kvinnofientlig som den är mansfientlig. Tror inte man kan kalla den anti-feminism men definitivt misogyn.
@MK:
Hehe jag ska tvinga dig att vara fri vare sig du vill eller ej! Men bara om du använder din frihet som jag vill att du ska göra.
@wigwag:
”Alltså lika utfall är inget som nån kan kommendera fram utan det är ju en process som förhoppningsvis leder dit såsmåningom. Vad feminister gör och kan göra är att öka eller minska incitamenten på individnivå för att nå önskat resultat på gruppnivå. Tex delad föräldraförsäkring.”
Varför vill då ledande feminister att ni skall lagstifta och tvinga fram lika utfall då? ”http://gamla.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=100”
Får man fråga med vilken rätt ni anser er ha att tvinga kvinnor att ge upp sin föräldraledighet/fungerande hel-amning bara för att uppfylla politiska poänger?
Det är ett svek mot många kvinnor det, och inte minst är det ett svek mot barnen!
När det gäller löner, så anser du att den löneskillnad som finns (som beror på personliga val) är ett utslag för ojämlikhet? Och hur har du tänkt åtgärda det?
MVH
@Roger:
Hjärntvättning mao.
Det beror på hur man definierar feminism. Om feminismen är en kamp för kvinnors rättigheter så är all typ av politik som förespråkar begränsningar av kvinnors rättigheter (vilket en viss (stor?) del av feminism i Sverige indirekt gör) per definition anti-feministisk.
Om feminismen istället definieras som en kamp för kvantitativ jämställdhet (lika utfall) så har du rätt i att sådana åtgärder inte blir anti-feministiska. MEN då är istället etiketten ”feminism” gravt missvisande eftersom man inte längre företräder kvinnor som grupp. Det är då snarare tal om någon form av queer-rörelse vars mål är att radera alla könsskillnader.
Jag gissar att den första definitionen passar bäst in på vad gemene människa tänker att feminism är, men hur man än vänder och vrider på det så blir det alltså knas i praktiken. Och ingen av dessa rörelser har särskilt stort folkligt stöd, tvärtom är de fascistiska, anti-demokratiska och totalitära (tårta på tårta på tårta ftw).
Jag ser fram emot att leva i den feministiska staten Sverige där vi alla kommer att vara helt fria att göra som de styrande vill. Föreställ er hur vi alla står uppradade, i våra snaggade frisyrer och gråa one-pieces, skanderande (med reservation för att jag inte alls kan tyska):
Gleichstellung macht frei!!
@MK:
Etiketten ”feminism” är dock inte något då själva hittat på; det var ett tillmäle som användes om de första kvinnosakskvinnorna för att sätta fingret på hur gynocentrisk rörelsen var. Något som de sedan tagit till sig och gjort till sitt signum, sitt adelsmärke.
En av de skarpaste analyser jag sett på länge . Tack Jussi för den !
Tyvärr blir den söndertuggad av petimeterfeminister likt Wigwam . Hen är ett bra exempel på just det Jussi skriver om : Kvinnor ältar sin offer-roll in absurdum . För det mesta som Wigwam utan några som helst fakta .
Lyssna på Hans Rosling . En aktad person minst sagt och dessutom obotlig optimist . Han berättar att kvinnor i Nordamerika och stora delar av Europa redan äger över hälften av tillgångarna .
Flickors/kvinnors skolgång är redan långt förbi männens i den utvecklade halvan av världen. Totalt sett är kvinnor förbi männen redan 2020 ”worldwide” .
Allt enl. Rosling .
Argumentera emot det Wigwam om Du kan .
@Göran i Gamleby: Det är ju skitbra! Men menar Rosling att kvinnor och män börjat välja och prioritera annorlunda relativt varann då, avseende makt och ekonomiska resurser, fr.o.m 2020? Det är bara bra om man kan se att det rör på sig för det implicerar att könsskillnaderna i dessa jämställdhetsfrågor handlar om trögrörliga sociala strukturer och inte köns-gruppbaserade preferenssystem huggna i sten/biologi. Förövrigt kan jag försäkra alla att kvinnor kommer vara kvinnor och män vara män även den dag vi ser jämställdhet i utfall på gruppnivå och det kommer fortfarande finnas oändliga variationer på hur män och kvinnor ordnar sina liv och feminister kommer tycka det är helt i sin ordning. Postkönsmaktsordning för den som vill. Eller Berras bilmekaniska kan lugnt fortsätta anställa 10 grabbs om han så vill. Eller den dag vi lever i ett jämställt samhälle så kommer gemene man och kvinna att gäspa uttråkat och fråga sig ”var i ligger skillnaden?” och sen fortsätta gnälla över sina personliga tillkortakommanden som hen alltid gjort och skylla dem på struktur. Jämställdheten kommer smygande och ingen kommer märka av den i sina vardagliga små skitproblem. Det ända som kommer märkas är att feministerna har tystnat.
@wigwag:
”Det ända som kommer märkas är att feministerna har tystnat.”
Ingen kommer att bli gladare än jag.
@wigwag
Kul! Men är inte ”gnälla över sina personliga tillkortakommanden och skylla det på strukturer” själva signumet för dagens feminism? Det finns ju andra lösningar. Har du testat såna här öronproppar?
”Eller den dag vi lever i ett jämställt samhälle så kommer gemene man och kvinna att gäspa uttråkat och fråga sig ”var i ligger skillnaden?” och sen fortsätta gnälla över sina personliga tillkortakommanden som hon alltid gjort och skylla dem på struktur.”
Låter exakt som dagens samhälle. Och en bra beskrivning av dagens feminism som mer än gärna skyller sina egna fel på någon annan.
MVH
@wigwag:
On a more serious note. Rosling pratar om ett globalt perspektiv och 2020 gäller bara skolgången. I Sverige är ju flickorna sedan länge förbi pojkarna när det gäller skolgången (seger för jämställdheten! Eller vänta nu…), och inte har vi jämställdhet (med feministiska mått mätt) för det.
”Men menar Rosling att kvinnor och män börjat välja och prioritera annorlunda relativt varann då, avseende makt och ekonomiska resurser, fr.o.m 2020.”
Nej, det är som sagt skolgång som avses. Om du tittar på hur val och prioriteringar skiljer sig åt mellan män och kvinnor globalt, så gör vi mer traditionella val ju mer jämställt ett land är (dvs ju mer lika rättigheter kvinnor och män har).
När du har tvingat män och kvinnor att ta ut lika mycket föräldraledighet, hur tänkte du göra för att tvinga kvinnor att välja t.ex. ingenjörsutbildningar (och män att välja t.ex. sjuksköterskeutbildning)?
Hur ska du göra för att tvinga kvinnor att arbeta heltid lika mycket som män? Hur ska du tvinga dem att välja längre pendlingstid mot högre lön? Osv?
Och menar du på fullaste allvar att det inte finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnor?
När det gäller ekonomisk fördelning globalt vet jag faktiskt inte vad Rosling menar. Eftersom feminister brukar säga att kvinnor globalt äger 1% av mark/pengar så gissar jag att han räknar annorlunda än vad feminister gör, och det brukar inte vara populärt.
@wigwag:
Uppfattar att Du i och med detta accepterar Roslings värdlsbild . D.v.s stt kvinnor redan eller i en mycket nära framtid dominerar utbildning och besitter lika mycket resurser som männen .
Jag ber Dig också förklara varför flickor i Asien generellt väljer utbildningar tvärtemot västvärlden . Tekn . utbildningar har ofta 50% ellr fler kvinnor .
MK tar upp det där också i sitt inlägg .
Är de ”dolda strukturerna ” annorlunda där , eller vad är förklaringen ?
Alla som känner till forskningen om detta vet ju svaret .
Vad är Din reflektion runt det här ?
@Göran i Gamleby:
”Han berättar att kvinnor i Nordamerika och stora delar av Europa redan äger över hälften av tillgångarna”.
Har du länk till detta? Jag är nyfiken på hur han räknar.
@MK:
Svaret ligger närmare än vad man oftast tänker , men är svårt att inse eftersom vi är så indoktrinerade .
Det enkla svaret är att äktenskapet i de flesta fall leder till kvinnan får hälften av mannens tillgångar eller vice versa .
Det andra enkla svaret är att det finns fler änkor än tvärtom .
D.v.s att förmögenheter går över till kvinnor i större utsträckning via arv .
En tredje orsak är att manliga företagare oftare skriver över resurser och kapital av div. juridiska skäl .
Rosling nände f.ö att 61% av tillgångarna i U.S.A står kvinnorna för .
För världen totalt nämnde han siffran 43% .
Han sade uttrycklingen att han ville rätta till den oerhört skeva och negativa beskrivningen av kvinnors situation som dominerar i dag.
@MK:
Försök lyssna på ”Vinterpratarna” i P1 . Finns nog på SR-play .
Han reser runt världen och ställer bl.a tio frågor till höga ledare runt världen . FN-chefen , Dalai Lama ; you name it . Hundratals .
Ingen har fått tio rätt !
Frågorna belyser just de fördomar som finns globalt . Dessa frågor fanns i DN i vintras .
En av frågorna är flickors skolgång . Ledarna trodde att flickornas skolgång låg under häften av pojkarnas . Rätt svar är 7 år för flickor och 8 för pojkar .
Och som sagt runt 2020-2025 är flickorna förbi .
Inte undra på att Genusbluffen aldrig synas !
Du kan Googla runt de här uppgifterna så finns det hur mycket som helst .
Fortsatt trevlig helg på Er !
cissi wallin intervjuas om sin nya new york-baserade pr-byrå: http://www.svt.se/kultur/cissi-wallin-inget-mansforbud-men-idiotforbud
Vill förändra och inspirera
Varför har ni valt ett profilera er med ett kvinnligt fokus?
– En kvinna som misslyckas döms hårdare i dagens samhällsklimat än vad män gör. Tyvärr blir effekten av kontentan att tjejer inte vågar prova på att bryta ny mark. Det vill vi förändra med hjälp av vår byrå, ur ett feministiskt perspektiv.
döms kvinnor hårdare för sina misslyckanden? om inte, varför lever den föreställningen?
@wigwag:
Tycker du inte att det luktar lite väl mycket hyckleri när din reaktion på att det 2020 kommer vara orättvist fördelat, fast i fördel för kvinnor med att säga ”Det är ju skitbra!” Du är altså för en orättvis fördelning så länge som kvinnor får störst del av kakan eller?
Sen så ditt första inlägg där…det är inte könen som har olika lön, det är yrkena som har olika lön…och att kvinnor sjukskriver sig dubbelt så mycket som män, jobbar deltid i mycket store utsträckning, jobbar inte lika mycket övertid, har inte samma yrkeslivserfarenhet, etc – tar man med det där i beräkningarna så är ju ”klyftan” bara 1-3% dvs, att man jämför så att det är SAMMA jobb som utförs. Sker lite väl ofta att den biten glöms bort i ”samma lön för samma jobb” snacked.
Om du nu ändåså ser det som ett problem med att män har en större drivkraft än kvinnor när det gäller att sätta sig i maktpositioner och att få så bra lön som möjligt – ja då kanske du kan börja prata om vad som driver männen till att göra det:
Om kvinnor inte såg pengar & makt som något attraktivt hos en man, ja då skulle du se att antalet män som sökte sig till sådana positioner skulle sjunka drastiskt.
Om kvinnor skulle sukta efter t.ex. empati istället så är jag övertygad om att du skulle se män överrepresenterade i yrken som sjukskötare, kuratorer eller hjälparbetare.
@wigwag:
”Det är därför dom ska ha halva makten och hela lönen och inte som nu 20%-40% av den samlade makten i offentlig och privat sektor och 80% av männens lön.”
Förvärvsarbetande kvinnor befinner sig på jobbet endast 79% av tiden som förvärvsarbetande män. Kvinnor får uppenbarligen mer än hela lönen jämfört med män. Hur menar du att det borde vara?
Peter:
Det är ett kuriost faktum. Men det beror på att kvinnor som inte är på jobbet oftast uppbär bidrag av olika slag som kompenserar för utebliven inkomst.
Den stora lönekartläggningen visade att det inte finns någon statistiskt relevant löneskillnad för kvinnor och män som gör samma jobb.
OCH:
Man kan fråga sig varför den stora frågan är just löneinkomst och inte total inkomst? Vi vet t.ex. att en genomsnittlig man betalar in 1 miljon mer till allmänna medel än vad en genomsnittlig kvinna gör, och vi vet att en genomsnittlig kvinna tar 1 miljon mer än vad en genomstnittlig man gör.
Det är en skillnad på 2 miljoner till kvinnors fördel; helt utanför den vanliga diskussionen om löneinkomst. Dessa 2 miljoner sett över en vanlig yrkeskarriär och genomsnittslön är förövrigt mer än löneskillnaden mellan män och kvinnor vilket leder till en intressant slutsats:
Kvinnor jobbar mindre men har trots det större inkomst. (sedan spenderar de 80% av mannens pengar också i en genomsnittlig heterosexuell parrelation, men det är en annan fråga.)
Så det är intressant hur man rider den här vågen av moralpanik som hittar sitt patos i det orättvisa med olika inkomst (eftersom pengar = lycka / frihet enl den logiken) men inkluderar inte alla inkomstkällor.
OM det skulle bli allmängods i debatten att män i själva verket har mindre total inkomst så tvivlar jag på att det skulle bli någon moralpanik över det. I själva verket skulle frågan plötsligt bli oviktig och det var dags att fokusera på något annat, t.ex. alla mäns våld mot alla kvinnor.
@Roger:
”(sedan spenderar de 80% av mannens pengar också i en genomsnittlig heterosexuell parrelation, men det är en annan fråga.)”
Jag har försökt hitta en källa som verifierar det här men hittar ingen.
Det är en konsumtionsundersökning från USA. 80% av inköpen av husgeråd etc; du får googla lite så hittar du den säkert.
@Roger: Det gäller all inköp, även dyrare saker.
http://www.she-conomy.com/facts-on-women
@Roger:
Jag har googlat och det enda jag har hittat är att man verkar räkna in både inflytande och beslut. Dvs kvinnor har inflytande över 80% av inköpen betyder inte att de enhälligt bestämmer över dessa 80% och att män bara bestämmer över 20%.
T.ex. om 60% av beslut tas gemensamt, och övriga beslut är enhälliga men fördelas 50/50, detta ger båda könen enhälligt inflytande över 20% av inköp, men delvis eller helt inflytande över 80%.
@Pether:
Jag ser massa siffror men inga tydliga källor.
OBS jag säger inte att det inte är sant men jag letar efter en tydligare källa.
http://www.trendsight.com/content/view/40/204/
Svarar förhoppningsvis på dina frågor, annars finns där gott om referenser att gräva vidare i.
@Roger:
Tack, jag får läsa imorgon!
@wigwag:
Skall bli särdeles intresant och se om det blir några mer svar av wigwag i denna tråden?
MVH
@Genusföljaren:
Jag säger som Dr Phil – ”The best predictor of future behavior is past behavior.”
Nästa gång wigwag dyker upp igen kommer diskussionen att få gå tillbaka till ruta 1.
”Alltså lika utfall är inget som nån kan kommendera fram utan det är ju en process som förhoppningsvis leder dit såsmåningom. Vad feminister gör och kan göra är att öka eller minska incitamenten på individnivå för att nå önskat resultat på gruppnivå. Tex delad föräldraförsäkring.”
Asså, vilken lek med ord. Wigwag är en sann sofist!
Ökade/minskade incitament för att nå lika utfall kommer att fungera jättebra, men lika utfall går inte att ”kommendera fram”. Vad är skillnaden mellan att öka/minska incitament enligt denna definition, och att kommendera? Ingen skillnad alls.
Om man tar bort tautologin så kvarstår: lika utfall går inte att tvinga fram men lika utfall går att tvinga fram. Vet inte, aningen motsägelsefullt i min mening…
Intellektuell oärlighet.
Jättebra skrivet! Du är definitivt på rätt spår. Jag publicerade själv nyligen ett omdebatterat inlägg rörande feminismen och fick då tips om ditt. Kul att se att man inte är ensam. Ta gärna en titt om du har tid.
http://7ster.wordpress.com/2014/05/13/feminismen-skrammer-mig/