Dagens jästpaket från Karin Aldes är ett viktigt inlägg i debatten om identitetspolitik, och ger en hel del att tänka på.

Det fanns en tid när en kvinna var en mans egendom, när en funktionshindrad sattes på svält och när en jude inte fick komma in i landet. Mycket har blivit fantastiskt mycket bättre sedan dess, men för en grupp har väldigt lite förändrats: de odöda.

Odöda betraktas inte som fullvärdiga människor och de diskrimineras dagligen. Debattörer och recensenter drar sig inte för att jämföra fallerade stater och företag på randen till konkurs med odöda. Barn klär ut sig till odöda på halloween och andra maskerader, man använder till och med z-ordet i offentlig debatt utan att skämmas och utan att kultureliten kräver avbön.

Kulturen är alltid fientlig mot odöda. I otaliga filmer och böcker framställs odöda som onda och bara genom sin existens förväntas de framkalla skräck. På senare tid har en liten positiv förändring kunnat skönjas och här vill vi lyfta fram John Ajvide Lindqvist som en pionjär.

Odöda behöver hjälp och stöd, inte hån. Det finns ingen lagstiftning som skyddar odöda mot hån, förtal,mobbing och misshandel. Tiden är tack och lov förbi när en pöbelhop ostraffat kunde jaga en odöd för att skilja huvudet från kroppen, men odöda är fortfarande den mest utsatta gruppen i samhället och skyddas heller inte av lagen om hets mot folkgrupp. Odöda har som bekant inte rösträtt.

Odöda har svårt att klara sig på egen hand, de behöver hjälp dagligen och det ligger helt på frivilligorganisationer och anhöriga. Inga bidrag utgår och det finns heller ingen avdragsrätt för att köpa tjänster av ROT/RUT-karaktär för att ta hand om en odöd. Faktum är att odöda inte heller får föreningsstöd för att organisera sig, men det är en mindre orättvisa i sammanhanget.

Många människor anser sig vara moderna och toleranta. De skulle aldrig göra något rasistiskt eller sexistiskt, men skulle flytta direkt om en familj med en odöd gick på husvisning i deras område.

Det finns några saker som skulle göra mycket för de odödas situation och värdighet:

1.) Släpp in anhörigföreningar att föreläsa på skolor. Fördomar motarbetas med korrekt information. Vi har mycket att berätta och stor erfarenhet.

2.) Inkludera odöda i de grupper som omfattas av lagen om hets mot folkgrupp. Det kostar inget att bete sig hövligt och civiliserat.

3.) Låt vård av odöd kunna vara en syssla som är berättigad till RUT-avdrag.

4.) Upprätta en sannings- och försoningskommission för att dokumentera de historiska kränkningarna och förföljelsen av odöda.

Inget av detta behöver bli dyrt, eftersom de mesta av arbetet kommer göras av frivilliga, allt vi behöver är lite stöd och förståelse i den lagstiftande församlingen.

Mvh,

Karin Aldes, Vällingby

Ordf. Anhörigföreningen för odöda