För ett tag sen fick vi på GenusDebatten ett mail från CG Wahlin där han berättade att han skrivet en bok som han undrade om vi var intresserade av. Vi erbjöd honom att skriva ett gästinlägg och presentera boken. Det kanske uppfattas som reklam, men den verkar intressant. Wahlin har också blivit tillfrågad om han skulle kunna tänka sig att publicera ett smakprov ur boken. Vi får se hur han ställer sig till det.
Under många år har jag funderat över hur vi män utvecklas i våra yrken och i våra jobb, men att det ibland rent av lite sällan blir så att vi tar med oss våra nya förhållningssätt hem till vår partner och våra barn.Mycket är med utgångspunkt hur jag själv varit och gjort.
Tidigare i mitt liv var min övertygelse att jag är den jag är och att det inte går att ändra på, ta mig som jag är eller….
Men efter livets utmaningar och skola så har jag fascinerats över hur vi män faktiskt kan förändra, förbättra och förnya våra värderingar, attityder, förhållningssätt, och då mest på JOBBET bland kollegor och chefer.
När jag reste med kollegor för några år sedan så blev det en hel del tid att prata om livet, jobbet, relationer, barn mm på flygplatser, hotellrum, mm
Min reflektioner trodde jag bara var för mig, men nu framkom det att mina medresenärer upplevde samma utmaning.
Jag yppade lite lätt att detta skulle man skriva en bok och och då blev jag utmanad av kamraterna att se till att det blev av.
Min bok tankar för män är indelad i kortare stycken, där jag reflekterar över olika ord, som: barn, sorg, beröring, sex, ödmjukhet, mm 60 st
Jag ger inga direkta svar men ger möjlighet för egen reflektion och eftertanke.
En del kan finna att detta är något som kommer att dö ut för eller senare och jag hoppas även det, men det kommer att ta tid, de som är 40+ och uppåt kommer att finnas kvar en bra stund och där tror jag att min bok kan vara en inspiratör till något nytt.
Tankar för män finns på Adlibris och Bokus.
Jag är gärna med i någon debatt i ämnen som kan passa in.
Nyfiken på hur du nu tänker
CG Wahlin
Inlägget är för kort och tematiken för omfattande för att jag riktigt ska kunna ta ställning till det. Hur som helst – med risk för att ta miste – uppfattar jag en underton i inlägget att män inte skulle dryfta saker och ting kring livet i allmänhet. Detta stämmer dock inte överens med mina erfarenheter. Tvärtom tycker jag att män talar en hel del, men inte på samma sätt som kvinnor, märk väl. Sedan är det heller inte alla kvinnor som gillar att tala om sådant som nämns i inlägget, t.ex. ”ömhet”.
För närvarande pågår det i samhället i stort en stereotypisering av könen, som många sedan säger sig vilja bekämpa. Saken är bara den att de där stereotyperna inte stämmer från början – man har helt enkelt skapat ett problem för att ha något att kämpa mot. Traditionell lyhördhet räcker fortfarande långt för att förstå andra, man behöver inte tillskriva någon kollektiva egenskaper.
OT:
En Sarah Britz skrev en krönika i GP om SD’s inställda demonstration i göteborg, visserligen har hon rätt, men med denna mening ”Att dela in människor i etniska grupper och söka enkla svar på komplicerade frågor ryggar jag för. För mig är det ett parti som inte grundar sig på människors lika värde.” ogiltligförklarar hon allt hon säger egentligen, då hon själv är feminist. Hon har bland annat tidigare blivit omnämnd på Genusnytt.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2369932-kronika-sverigedemokraterna-vann-pa-gotaplatsen
http://genusnytt.wordpress.com/2011/12/05/grovt-manshat-pa-helt-uppslag-i-goteborgs-posten/
När självinsikt inte fungerar som den ska..