Tidskriften Amelia påpekar att söndagen den 24 januari tydligen är ”Frufridagen” – dagen då kvinnor skall slippa allt hushållsarbete. Man försöker ge detta påfund en vetenskaplig förankring genom att hänvisa till SCBs tidsanvändningsundersökning.
Sedan frufridagen instiftades har hemarbetet blivit alltmer jämställt, men kvinnor gör fortfarande mer hushållsarbete än män. Enligt SCB ägnar kvinnor varje dag fyra timmar åt hemarbete medan män bara ägnar 3 timmar och 14 minuter åt det.
Nå, de siffror de hänvisar till gäller alla kvinnor och män mellan 20 och 84 år. Jag vill bara kort påpeka att ensamstående kvinnor kan välja fritt vilka dagar på året de vill befria sig själva från hemarbete – jag förstår att de behöver få det ’mansplainat’ för sig, eftersom de inte kunnat tänka ut det själva. 
Hur ser det då ut för parkonstellationer, baserat på SCBs data? Jag tar mig friheten att stipulera att männen har giltigt förfall endast när de förvärvsarbetar eller är på resande fot mellan hem och arbete.
Hemarbete vs förvärvsarbete (SCB 2010, Tab. B:7a_b)
Jag tog med ”ensamstående under 45 utan barn”, mest för att det skulle finnas en kategori där kvinnorna totalt sett (hemarbete + förvärvsarbete) jobbar mer än motsvarande män, men också för att illustrera att män, när de får styra över det själva, är betydligt mindre intresserade av hemarbete än kvinnor.
Vidare kan vi också konstatera att bland sammanboende utan barn är hemarbetet (dock ej förvärvsarbetet) redan jämnt fördelat.
Ni män som ändå vill ge lite extra uppmärksamhet till era kvinnor, kan förstås göra det. Det betalar sig nog bättre än att ni påpekar att ni redan gör rätt för er.
Se även Dolfs inlägg om tidsanvändningen. Ninni har också tagit upp det där med vem som styr ambitionsnivån på hemarbetet i en relation.
Tack Ulf för att du lyfter det.
Detta är intressant läsning, jag såg att Hej.Blekk berörde ämnet i en debattartikel på AB också. Att hon sen tycker att tid är meningslöst att mäta med eftersom det är ett ”statiskt mått”, det säger mer om henne än om debatten.
Jag gillar när det finns fakta och statistik att koppla mot olika argument. Men vad jag inte förstår är hur det kan finnas så många övertygelser åt olika håll när grunden i diskussionen inte är känd. Dvs. vad är hushållsarbete?
Till skillnad från tid, som faktiskt är mätbar, så är hushållsarbete inte mätbart eftersom det begränsas av respektive individ. Och eftersom kvinnan ofta (själv)utses till VD för företaget ”hemmet”, så är det också hon som sätter agendan. Och i vilket företag som helst, är det ledarskap och kommunikation som leder till förväntade resultat.
Vad jag vill säga i korthet: Ojämställdhet i hemmet handlar inte om vem som gör vad och hur länge, utan en fråga om bristande kommunikation i förhållandet.
@Slatan:
Noggrannheten på tidsstudier beror förstås rätt mycket på hur detaljerade formulären är. Där finns en konflikt mellan noggrannhet och användarvänlighet: för att bokföringen skall bli rättvisande behöver det vara så enkelt som möjligt att notera start och stopp för de olika aktiviteterna.
Iofs kan man ju säga att tidsanvändningsundersökningen åtminstone mäter vad människor själva tycker att de sysslar med. Och eftersom Amelia i det här fallet åberopade studien för att motivera Frufridagen, tycker jag att det är på sin plats att berätta vad studien ifråga faktiskt visar.
Ja, precis. Och just därför är det bra att du tar upp studien.
Jag tycker bara att studierna är befängda eftersom de flyttar fokus från rotorsaken, som i det här fallet handlar om ett kvinnligt missnöje i relationen, som egentligen handlar om bristande kommunikation.
http://unvis.it/www.aftonbladet.se/nojesbladet/tillracklig/article20204851.ab
En artikel som börjar bra o tar upp pojkar, killar o mäns självmord. Men de avslutar med att påpeka att det trots allt är det andra könet som räknas, man ska inte tro något annat. Att tjejer söker uppmärksamhet o killar tar själmord är inget man ska tala om.
Vi har fått samma resultat i Finland. När vi jämför kvinnor och män som lever i parförhållande, män gör ungefär 8,5 timmar mer i veckan tillsammans adderat förvärvs- och hemarbete än deras partner.
Vad gäller hemarbete, definition är gjord i EU. Och de har ingen aning vad vi sysslar här i Norden. T.ex. när vi fiskar till hemmet inte profissionellt (i Finland tredjedel av allt fisk man äter), det är nöje, inte hemarbete. När fisken ankommer över tröskeln i göket, handlingen av det växlas till hemarbete. Om man reser till saluhallet och köper fisk därifrån, det är hemarbete och också resorna till dit och tillbaka.
Samma sak, när man deltar i älgjakt att ha älgkött att äta, eller gör virke att bränna i ugnen. Det är inget hemarbete. Feminister i EU, som gör reglerna till hemarbete, kan inte fatta vårt liv här i Norden.
Jag vill gärna ”lyfta fram” (pust!) en aspekt, som helt förbigås i könsdebatten (förstås). ”Miljonprogrammet” är bara en del av alla de bostäder där särskilt köket, köksbänkar, vask, spis mm, anpassades för kvinnor med 50-60talets kvinnliga kroppslängd, drygt 1.60 antagligen. Alltså inte för dagens 1.80 m:s män. Alltså är antagligen en majoritet kök ur strikt arbetsmiljösynpunkt olämpliga för män som arbetsplats, och svåra att anpassa. Särskilt då för sjukskrivna män med ryggproblem eller för de flesta män som ofta pensioneras före sin kvinnliga partner. Har egen erfarenhet som tidigare sjukskriven på halvtid och den som var mest hemma och donade. Men i princip för de flesta svenska män som bebor dessa tidigare bostäder, och när nu få nya byggs. Hur många kök är ”genuscertifierade”?