Feministiskt magplask i utrikespolitiken
avatar

När den nuvarande regeringen tillträdde basunerade den högljutt ut att en ny feministisk era i utrikespolitiken var inledd. Den exakta innebörden av begreppet ”feministisk utrikespolitik” förblev visserligen diffus, men kanske det också var syftet, eftersom folk då kunde fylla begreppet med det innehåll de själva önskade.

Förvånansvärt snabbt sitter vi emellertid med facit på hand. Den feministiska utrikespolitiska eran inleddes nämligen med att utrikesministern förklarade att hon var rädd för Ryssland. Vladimir Putin kunde givetvis inte ha blivit nöjdare, för hörnstenen i hans utrikespolitik är just att skrämma upp omvärlden.

Fortsättningen blev totalt obegriplig, för Sveriges utrikesminister lovade tillsammans med kabinettsekreteraren på UD att svenskt flyg inte landar i Estland under en NATO-manöver. Huruvida svenskt flyg ens var tilltänkt att landa i Estland är okänt, men även om det inte var planerat, så är Sverige är inte redovisningsskyldigt inför Ryssland. Vill man av någon anledning nå fram till Ryssland med ett sådant budskap gör man det tillsammans med Estland och inte genom hugskott. Det Putin hörde – och resten av världen också, för den delen – var att Sverige inte kommer att ställa upp för Estland om Ryssland misstycker. Vilket Ryssland förstås gör. Sverige har ett historiskt trovärdighetsproblem på andra sidan Östersjön sedan man som enda västland erkände de jure den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna efter 1945. Effekterna av den feministiska politiken verkar nu vara att river ner det mödosamt uppbyggda förtroendet.

EU har under de senaste årtiondena försökt skapa en sammanhållen utrikespolitik. Man har onekligen rönt framgångar eftersom man förvånansvärt ofta lyckats tala med en röst i viktiga frågor. Det finns en utbredd förståelse i EU för att något enskilt medlemsland i någon fråga går sin egen väg, men detta brukar förankras väl bland andra medlemsstater innan man gör sina utspel. Den svenska feministiska utrikespolitiken tar dock inga sådana hänsyn. I stället erkände man staten Palestina utan någon som helst koordinering med resten av EU. Man kan tycka hjärtligt illa om Israels politik på de palestinska områdena, men det urskuldar inte det arroganta sidsteppandet av ens samarbetspartners.

Den observante läsaren har säkert noterat parallellen mellan att man tidigare erkände Sovjetunionens ockupation av de baltiska staterna, medan man nu erkänner självständigheten hos det ockuperade Palestina. Ifall det vore gamla synder som spökar i den svenska politiken, så kunde man åtminstone vara rättfram. Undfallenheten gentemot Ryssland tyder dock på att detta knappast är fallet.

När man väl hade retat upp Israel med feministisk utrikespolitik lyckades man med konststycket att även göra Saudi-Arabien rejält förgrymmat genom att offentligt förnedra landet. Nu är Saudi-Arabien visserligen ett samhälle som förtjänar kritik långt utöver det vanliga, men även Saudi-Arabien har drag som är fullt begripliga, som t.ex. förväntningen att man håller ingångna avtal och att om man av någon anledning vill säga upp ett avtal så tar man kontakt i god tid och undviker att väsnas i media. Dessutom trodde Sveriges utrikesminister på fullaste allvar att hon efter avtalsbrottet skulle kunna sitta och läxa upp Saudi-Arabien på Arabförbundets möte. I och för sig torde saudierna vara vana vid uppläxningar, för sådana har de fått sin beskärda del av från kvinnor såsom Hilary Clinton och Angela Merkel, men dessa kvinnor är i motsats till Sveriges utrikesminister alltför mäktiga för av avspisas. Så saudierna nickar och låtsas åtminstone lyssna. Sverige må betrakta sig som en feministisk stormakt, men saudierna är bara intresserade av riktiga stormakter, inte självutnämnda sådana. Saudi-Arabien, däremot, är en regional stormakt, vilket det feministiska Sverige nu bryskt fått erfara när också andra länder i området vänt Sverige ryggen.

Det feministiska Sverige strävar efter en plats i FN:s säkerhetsråd efter att på ett halvår ha förtörnat hela Mellanöstern och dessutom demonstrerat sin opålitlighet i det egna närområdet. Självinsikt tycks inte vara en del av den feministiska verktygslådan.

Den bild som framträder efter bara ett halvår av feministisk utrikespolitik är att Sverige agerar impulsivt och utan eftertanke. Plötsliga utspel varvas med en i det närmaste total brist på finess och medvetenhet om de egna styrkorna och svagheterna. Dessutom tycks man inbilla sig att andra ska ordna upp efter Sveriges framfart, för nu åberopar man plötsligt EU-samarbetet när saudierna rutit till. Men för feminister är framförhållning och konsekvenstänk i det närmaste okända begrepp.

Förresten kunde utrikesförvaltningen med fördel se över vem som skriver minsterns tal. Avsikten var ju att anklaga Saudi-Arabien för att använda medeltida metoder, men till saken hör förstås att medeltiden var en utpräglat europeisk tidsperiod. För en hyfsat historiebevandrad person från Mellanöstern är det ungefär perioden mellan Muhammeds livstid och den muslimska erövringen av Konstantinopel. Alltså en stormaktstid, eller rentav guldålder.

Kommentarer

Feministiskt magplask i utrikespolitiken — 31 kommentarer

  1. Kanonbra skrivet av Rick. Det där sista han skriver hade jag också lagt märke till. Margot Wallström behöver en grundläggande kurs i både kommunikationsteori och världshistoria. När man kallar fjärran länder medeltida skall man komma ihåg att under medeltiden så stod Europa globalt mycket lågt. Medeltida är ett skällsord här för att vi var så usla då. Mellanöstern däremot stod givetvis på höjden av sin prakt vid medeltiden.

  2. Feministisk utrikespolitik har definitivt sina poänger!!!

    Efter 2000 år av krig i mellanöstern kan äntligen parterna hitta en sakfråga att enas kring:
    Margot Wallström och hennes regering är imbecilla idioter.

    Nu är det ju bara att skicka ner en icke Svensk förhandlare att spinna vidare på denna tunna tråd av enighet i mellanöstern. Hon har ju lyckats med vad ingen annan klarat på 2000 år!!

    För information: Detta inlägg KAN innehålla spår av ironi….

  3. @ Strået

    Det stämmer, dvs. talet i den form det publicerats på UD:s hemsida innehåller inte ordet ”medeltida”. Å andra sidan misstänker jag att de på UD skulle ha ”städat upp” talet om det hade innehållit grova förolämpningar av Saudi-Arabien. Hur som helst har Saudi en ambassad i Stockholm och de har svenskkunnig personal, så det vet mycket väl vad Wallström häver ur sig. Det är alltså möjligt att de reagerat på något som Wallström tidigare klämt ur sig. Hur som helst presenterades talet i svensk media i stil med att Wallström läxar upp Saudi-Arabien utan att hon själv skulle ha dementerat.

    I vilket fall som helst kommer utrikespolitiken de närmaste åren att handla om att reparera relationerna till Saudi-Arabien. Uttrycket må ursäktas, men svensk feminism kommer i mångt och mycket att handla om att slicka saudiska arslen.

  4. @Rick jag håller absolut med dig i stort. Men om man inte har detaljerna korrekta så blir mindre trovärdigt.
    Det är ju beklämmande att höra hur hon först har en riktigt kaxig attityd för att nu krypa på knäna. Att inte stå för att hon faktiskt kritiserar islam, det är så symptomatiskt för debattklimatet i Sverige.

  5. @ Strået

    Javisst, detaljerna ska vara rätt. Men jag skyller ifrån mig på media, för det var där jag snappade upp det där om medeltiden. Smile

  6. @Strået:

    ”Jag hittar inget om “medeltid” här. Jag tror det var i något annat sammanhang hon har sagt att det aktuella spöstraffet är “medeltida”.

    Givetvis var det inte i Kairotalet hon sade ”medeltida”. Det var ju tvärtom så att saker hon offentligt sagt om Saudiarabien tidigare ledde till att hon inte alls fick hålla kairotalet. Bland annat skall Wallström i riksdagen ha sagt:

    ”Man piskar bloggare och man har en kungafamilj med absolut makt. Då är det klart att vi inte kan använda något annat ord än diktatur”, skriver Svenska Dagbladet att Margot Wallström sa då.”/…/”Tidigare har det framkommit att Margot Wallströms uttalande om att Saudiarabien använder sig av medeltida metoder i och med piskningen av den fängslade bloggaren Raif Badawi också är en orsak.”

    Margot Wallström är inte bara Sveriges utrikesminister när hon skall hålla tal i Kairo. Hon har givetvis varit utrikesminister hela tiden under debatten om avtalet med Saudiarabien. Det är en sak att säga man inte vill ha kvar avtalet. En annan att motivera sig med att babbla om saker man ogillar med Saudiarabien. Det senaste är att hon verkar ha inbillat sig hon kan säga att Islams lagar (Sharia) inte har med Islam att göra.

    ”Problemet är att man kritiserar just Saudiarabien och deras lagstiftning, som kan härledas direkt till Koranen, sharia och sunna, dvs. de islamiska urkunderna och uttolkningarna av Muhammeds gärningar. Det som verkar överraskat regeringen med flera är att Saudierna och alla andra muslimer faktiskt tror på det som står i de religiösa skrifterna och deras konsekvenser för lagstiftningen i respektive muslimskt land.”

    http://statsmannen.blogspot.se/2015/03/till-margots-forsvar.html

    Så medan Margot Wallström försäkrar oss om att hon inte pratade om religionen Islam verkar problemet vara att hon inte fattat vad en religion är för någonting i ett land där man faktiskt är religiösa.

  7. Jag tycker att regeringen inte gjort fotarbetet hemma i Sverige. Om våra folkvalda, och speciellt den minoritet som just nu har regeringsmakten vill ändra på utrikespolitiken, då ska det diskuteras o debatteras i Riksdagen och Utrikesnämnden ( och EU ska informeras som Rick skrivit). MW har lyckats fixa splittring i vårt parlament också, vilket utlandet också ser.

  8. Pingback: Aktuell humor | WTF?

  9. Pingback: Amatörernas afton i Utrikespolitiken – Sverige och Saudiarabien | Genusdebatten

  10. Det är klart att hon hade kunnat ta upp det med EU först och sedan hade de kunnat skriva det ”arga brevet” tillsammans efter mycket vånda och gagg. Eller vänta är det FN som skriver arga brev? Under tiden hinner israelerna bomba en årskull barn till. Arga brev är verkligen effektfulla.

    Vad jag vet kommer SaudiArabien på 18:e plats på vår exportlista. När det gäller pengar brukar folk vara kreativa, man kan både utveckla befintliga marknader och hitta nya.

    Sedan Olof Palme har svenska politiker bara varit tråkiga mediatränade apor. Svenskarna har vant sig vid detta, vi är ju neutrala och jämlika och PK. Det blir så obehagligt när någon ställer sig upp och säger att palestinierna är värda ett eget land. Eller att det påminner om det medeltida Europa när man stympar och halshugger folk på torget.

    Vad jag vet är sharialagarna inte en del av koranen. Inte en del av koranen jag har i alla fall och jag var mycket noga med att köpa en ”riktig” koran.

  11. Jag tror sharialagarna skrevs ner efter koranen. Egentligen står allt om hur man sköter samhället i koranen. Den är så att säga fullständig.

  12. Sen finns det otroligt många tolkare av koranen. Som jag förstår det så försöker troende muslimer verkligen kolla upp hur de lärda själva levde/lever för att kunna utröna hur pass tillförlitlig deras tolkning är.

  13. Och skrifter har kommit till i efterhand vilket är konstigt eftersom Islam är den tredje och mest sanna versionen av en och samma religion.

  14. blueshift:
    Den för omvärlden kanske intressantaste frågan som ställdes till Rysslands president Vladimir Putin under maraton press-konferensen den 18 december 2014, då Putin besvarade frågor under tre timmar.

    Frågeställare var BBC:s John Simpson, som uppträder som ombud för det angloamerikanska imperiet..

    Av Putins svar framgår vilket oerhört faligt spel det amerikanska imperiet – inklusive Sverige – just nu spelar under det man tiger om de amerikanska krigsförberedelserna, vägrar engagera sig i konstruktiv dialog och istället inlett ekonomisk krigföring mot Ryssland samtidigt som man anklagar det för allt möjligt och omöjligt..

    Källa: http://eng.kremlin.ru/news/23406
    Översätt av blueshift

    JOHN SIMPSON, BBC:

    Nästan alla länder i Väst anser i dag att ett nytt kallt krig existerar och att ni, faktiskt, bestämde Er för att starta det.

    Nästan dagligen ser vi hur ryskt flyg ibland utför ganska farliga manövrar mot västerländskt luftrum.

    Det här kan bara ske på Era order: Ni är överbefälhavare.

    Det kan bara vara på Era order som skickade in ryska förband på ett territorie som tillhör ett suveränt land – först Krim och sedan vad det nu är som pågår i östra Ukraina.

    Ni har i dag ett stort problem med den ryska valutan och Ni kommer att behöva hjälp och stöd och förståelse från utlandet – i synnerhet från Väst.

    Så kan jag nu säga till Er, fråga Er, kommer Ni att ta tillfället i akt att säga till människor i Väst att Ni inte har någon önskan att fortsätta det här nya kalla kriget och att Ni kommer att göra allt Ni kan för att reda ut problemen i Ukraina?

    Tack!

    VLADIMIR PUTIN:

    Tack så mycket för Er fråga.

    Rörande våra övningar, manövrar och utvecklingen av våra försvarsstyrkor. Ni sade att Ryssland, till viss utsträckning, bidragit till spänningarna vi ser i världen i dag. Ryssland har bidragit men bara i så motto att hon alltmer bestämt skyddar sina nationella intressen. Vi angriper inte i ordets politiska betydelse. Vi angriper ingen. Vi tar bara tillvara våra intressen.

    Våra partners i Väst – och då i synnnerhet USA – är missnöjda med oss för att vi gör just detta, inte för att vi skulle tillåta säkerhetsrelaterade aktiviteter som skapar spänningar.

    Låt mig förklara.

    Ni talar om flygplan, inklusive strategiska flygoperationer. Visste Ni om att i början på 90-talet så stoppade Ryssland helt strategiska flygningar på långt avstånd från Ryssland, i motsats till hur det var under Sovjeteran? Vi uphörde helt med detta, samtidigt som amerikanskt strategiskt flyg med kärnvapen ombord fortsatte? Varför? Mot vem var dessa flygningar riktade? Vem var det som hotades?

    Så under många år genomförde vi inga flygningar och det var bara för ett par år sedan som vi återupptog dem. Är det verkligen vi som provocerar?

    Faktum är att vi bara har två baser utanför Ryssland. Båda ligger i områden med hög terroristaktivitet. Ett är Kirgistan, och skapades på begäran av kirgisiska myndigheter, Presidenten Akajev – efter att afghanska militanter genomfört räder. Den andra är i Tajikstan, som också gränsar till Afghanistan. Jag gissar ett Ni är intresserad av fred och stabilitet där med. Bår närvaro är berättigad och helt begriplig.

    Å andra sidan, USA har baser spridda över hela världen [mellan 700 – 1 000 baser] – men Ni menar att det är Ryssland som uppträder aggressivt? Har Ni något sunt förnuft överhuvudtaget? Vad gör amerikanska förband i Europa – beväpnade med bland annat taktiska kärnvapen? Vad har det för ärende där?

    Lyssna här, Ryssland har ökat sin försvarsbudget för 2015 med, om jag inte har fel, med motsvarande 50 miljarder dollar. Pentagons budget är tio gånger så stort som detta belopp, 575 miljarder dollar, vilket jag tror är vad kongressen godkände. Och Ni menar att vi har anammat en aggressiv politik? Var finns det sunda förnuftet här?

    Flyttar vi våra förband till USA:s eller andra länders gränser? Vem är det som flyttar fram NATO-baser och annan militär infrastruktur närmare oss? Det är inte vi som gör detta. Finns det någon som lyssnar på vad vi säger? Finns det någon som har en dialog med oss om detta? Ingen dialog alls. Allt vi hör är “det har Ni inte att göra med. Alla länder har rätten att välja sitt sätt att säkra sin egen säkerhet”. Visst, men vi har också rätten att göra det. Varför får vi inte det?

    Till sist, ABM-systemet [Anti-Ballistic Missile – antirobot] – som jag tog upp i mitt tal till parlamentet. Vem var det som drog sig ur ABM-fördraget, en av de globala säkerhetens hörnstenar? Var det Ryssland? Nej, det var det inte. Det var USA, ensidigt. De skapar ett hot mot oss, de placerar ut strategiska robotförsvarskomponenter inte bara i Alaska, utan också i Europa – i Rumänien och Polen, väldigt nära oss. Och Ni menar att vi är de som driver en politik av aggresssion?

    Om frågan är om vi söker relationer grundad i lag och rätt, då är svaret ja, men bara om våra nationella ekonomiska och säkerhetsintressen fullt ur respekteras.

    Vi förhandlade om medlemskap i WTO [World Trade Organization] i nitton år och gick med på många komprommisser, på antagandet att vi skulle gå med avtal som skulle förbli gjutna i järn.

    Och då.. jag kommer inte gå in på vem som hade rätt eller fel (jag har vid flera tillfällen redan sagt att min uppfattning är att Ryssland handlade korrekt under krisen i Ukraina och att det var Väst som hade fel, men låt oss lämna detta därhän nu). Vi gick ändå med WTO. Trots att denna organisation har regler så infördes sanktioner mot Ryssland i strid med WTO:s regler, mot folkrätten och mot FN-fördraget – återigen ensidigt och olagligt. Är det här också vårt fel?

    Vi vill utveckla normala relationer inom säkerhetssfären, i kampen mot terrorism. Vi vill samarbete om icke-spridning av kärnvapen. Vi vill samarbeta om andra hot, inklusive droger, organiserad brottslighet och svåra infektioner, såsom Ebola. Vi vill göra detta tillsammans och vi vill samarbeta inom ekonomi – om detta är vad våra partners önskar.

  15. @ p.å.

    Jag brukar tycka att den här pro-Putin propagandan är så pass grov att den knappast har någon effekt alls på folk som har ens ett uns vett i huvudet. Jag skulle själv kunna göra samma sak betydligt bättre.

    Se här: Du inleder med att kalla frågeställaren ”ombud får det angloamerikanska imperiet”. Det avslöjar genast ditt syfte. Jag skulle ha formulerat mig diametralt annorlunda, tex. så här: ”President Putin är känd för att ta svåra frågor från kritiska medier”.

    Sedan skulle jag ha kortat ner Putins svar till endast det väsentliga. Inga haranger, för det orkar ingen läsa. Nu får läsaren genast intrycket att man är så rädd för Putin att man inte vågar ändra på ett enda kommatecken i hans svar.

    Det går säkert att sälja budskapet att Rysslands upprustning egentligen bara är ett svar på västs påstådda upprustning, men då blir det svårt att försklara för en svensk publik varför man provocerar också Sverige som minsann inte upprustat, om vi säger så.

    Du lyckades alltså inte omvända mig till putinismen denna gång. Men försök gärna fler gånger, så får vi se…. Laugh

  16. @Jenny:

    Då är alltså kritik mot sharia kritik mot islam. Eller missförstår jag nu vad du ville säga?

  17. @MK:

    Det jag ville få fram var bara att sharia inte är en del av Koranen och att det finns många tolkningar. Du får kritisera vad du vill.

  18. Pingback: Fiskpinne | Löjesguiden

  19. Så mycket tokigt i en kort text, som det brukar bli när ni sysslar med partipolitik.
    1. Putin försöker inte skrämma någon. Det är ju den direkta motsatsen mot verkligheten och ryssarna garvar ju åt ”västs” skrämselpolitik.
    2. Sverige var inget västland 1945, jag tror inte att jag hört Sverige placeras i väst före 1995. Sverige ligger i Nordeuropa.
    3. Sverige var inte det minsta ensamma om det. Hela Europa gjorde likadant, inte minst de baltiska regeringarna som själva förhandlade sitt medlemskap i unionen.
    4. Erkännandet av Palestina var i högsta grad samordnat. En majoritet av EU:s medlemmar har erkänt Palestina och Sverige samordnade sitt erkännande med bland annat UK. Det är också en majoritet av världens länder som erkänt Palestina.
    5. Saudiarabien är inte sura för avtalet. Detta är de också noga med att påpeka. Anledningen är också ganska enkel. Avtalet är nämligen inte brutet i verkligheten, det går nu bara via Saudiarabiens bulvan och lydstat UAE, som numera gått om Saudiarabien i svenska vapenköp.

    Det sista stycket är däremot mitt i prick förutom att det var mongolerna som stoppade muslimernas högkultur.