Det händer saker slag i slag, så jag hinner inte med. Jag vill ta mig lite tid istället för att sitta och spotta ur mig inlägg på löpande band, men det finns saker som jag känner att jag måste ta upp och inte kan gå förbi, men innan jag får en chans att göra det så kommer nästa sak.

Det har hänt en hel del saker de senaste veckorna som jag tänkt skriva om, och de har en gemensam nämnare, de leder mig alla till slutsatsen att det är dags att leverera ett beskt piller. Nu blir det för mycket att ta upp alla sakerna i ett enda inlägg, så jag tar dem en och en i en serie, förhoppningsvis, ganska korta inlägg, och sen knyter jag ihop säcken i ett slutinlägg.

Den första händelsen kom i kölvattnet på att rikspolischefen ”gjorde en Romson” och uttryckte hur bekymrad han var för den stackars femtonåringen som råkade döda en kvinna på ett HVB-boende (ej att förväxla med HBTQ-troende).

Så snart som bilden dök upp på den medelålders 15-åringen började man på alternativa medier ifrågasätta hans ålder. På traditionella slaskmedia var man, inte helt oväntat, mer tystlåtna om den saken.

Det vill säga, svenska slaskmedia. Utanför landets gränser var man mindre förtegna. Inte minst publicerade brittiska Daily Mail på morgonen den 28 januari online en artikel där man bland annat kan läsa (min översättning):

Modern [till den mördade kvinnan] avslöjade igår att hon [den mördade] klagat över att hon hade hand om ”stora starka killar” som var ända upp till 24 år gamla, trots att centret var till för barn i 14 till 17 års ålder.

Hon sade att hennes dotter arbetar där ensam på kvällsskiftet eftersom hon ville hjälpa de förmenta ungdomarna, av vilka en del var vuxna män, som en ’modersgestalt’.

Det kom fram när polisen igår kväll anklade Youssaf Khaliif Nuur, en somalisk ”15-åring”, för mord och mordförsök – men de medgav att de inte kände till hans sanna identitet.  

Fru Mezher, 42, sade: ”Alexandra visste hur man handskas med barn, även när de är våldsamma. Men de hon arbetade med var stora kraftiga killar – hon kunde se det i deras ögon och på deras kroppar.

Några få var kanske under 18, men resten var äldre, kanske 23 eller 24.”

Men om du klickar på länken ovan är sannolikheten ganska hög att du möts av den här synen:

Jag säger ”sannolikheten ganska hög” därför att det beror lite på vad för slags uppkoppling du har till nätet. Kopplas du direkt och din IP-adress identifieras som svensk så möts du av att man inte kan hitta sidan. (I så fall kan du läsa en kopia av den här på archive.is). Sak samma gäller för två senare artiklar, den ena lite senare samma dag (28 jan) och den andra dagen efter (29 jan). Notera att ingen av dessa två senare artiklar ifrågasätter att åldern hos ”barnen” skulle vara under 18 år, men däremot ger en bild av situationen som går stick i stäv med den vi är van att få via svenska medier. Gemensamt för alla tre artiklarna är att de är blockerade för svenska läsare, såvida man inte använder sig av en VPN-tjänst eller liknande som döljer att man är uppkopplad från sverige. (Alla mina länkar till Daily Mail utom den allra första går till cachade kopior på archive.is, så man kan läsa dem oavsett om man har VPN eller inte.)

Det som gjorde att jag uppmärksammade detta var ett inlägg på ledarsidorna.se:

Det finns goda skäl att börja fundera på varför, och på vems uppdrag, denna nyhet begränsas för svenska läsare med svenska fasta IP-adresser. Det är nämligen endast artiklarna om mordet som är blockerade för svenska adresser, övriga nyheter om Sverige, under taggen ”Sweden” finns fullt sök- och läsbara. De som vill läsa artikelserien i sin helhet bör gå via ”Hide my ass” eller annan motsvarande tjänst och klippa in orginallänkarna som ni finner i slutet av postningen.

Sveriges regering har tidigare, genom utrikesministerns handlag med sociala medier, visat att den inte ryggar för att blockera journalister eller andra samhällsmedborgare från deras rätt att ta del av information. Frågan är om regeringen på något sätt har satt press på Mail Online eller Akamai som administrerar bland annat artikelblockeringar eller om det är någon annan som är satt under press i syfte att begränsa informationsfriheten eller på annat sätt styra informationsinhämtningen.

Mail Online är världens största engelskspråkiga nyhetstjänst som ägs av DMG Media. Att blockera ut ett helt land från att läsa en enskild artikelserie från en sådan tongivande nyhetsförmedlare är sällan något som sker av misstag. Det kräver en medvetenhet. En mycket stark medvetenhet och att någon som ger order om det. Någon som kanske uttryckt starka önskemål att agera i en viss riktning i mer eller mindre förtäckta ordalag. Det florerar uppgifter att Mail Online gjort denna blockering på eget initiativ då publiceringen skulle ”bryta mot svensk lag”. Det finns ingenting i publiceringen som bryter mot svensk lag men kan vara på gränsen till god publicistisk sed. Detta står dock Mail Online över då de har säte utanför Sverige.

Det som kan vara besvärande, och göra att blickarna riktas mot regeringen, är att i mars 2015 utsåg regeringen Anette Novak att leda den statliga medieutredningen. Enligt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (Mp) ska utredningen leverera ”drastiska förslag” för att vända den pågående medieutvecklingen och bland annat börja titta på ”etiska sökmotorer”.

Ledarsidorna.se drivs av socialdemokraten Johan Westerholm som inte är vilken dussinsosse som helst. Han är före detta underättelseofficer, son till den folkpartistiska riksdagis­ledamoten Barbro Westerholm (som under sin tid i socialstyrelsen 1979 drev igenom att homosexualitet avklassificerades som psykisk sjukdom). Han har djupa förankringar inom det socialdemokratiska partiet och syns lite då och då i tv som expertkommentator eller debattör. Hans kritik får m.a.o. betraktas som tung.

När Fria Tider

kontaktar en källa på Daily Mail får vi veta att det är tidningens jurister som gett order om att blockera artiklarna för svenska läsare. Anledningen är bland annat att flera av artiklarna ifrågasätter den misstänkte gärningsmannens påstådda ålder, uppgifter som skulle kunna påverka rättegången.

Den svenska journalisten Sara Malm som arbetar för Daily Mail skrev 30 januari på twitter:

Vissa artiklar ar geoblockade i SWE for att vi publicerar namn+bild pa misstänkt mordare. Av juridiska skal.

— Sara Malm (@SaraDMalm) january 30, 2016

Hon tog sedan bort tweetet:

Morrn alla som undrat/blitt arga/tyckt det vart rattfardigat att skicka hotfulla mejl till mig re: geoblock. Las: https://t.co/YzEX16DZQz

— Sara Malm (@SaraDMalm) February 1, 2016

MEN OMFG, nu far ni GE er. Jag tog bort tweet om geoblock for att formuleringen fick det att lata som ett officiellt uttalande. -.-

— Sara Malm (@SaraDMalm) February 1, 2016

Andreas Ekström, som Sara Malm länkar till, reder ut juridiken i en artikel på Sydsvenskan:

Anledningen till blockeringen är att tidningen Daily Mails jurister bedömer att publiceringen skulle kunna strida mot svensk lag. Vilket i sig inte är relevant – eftersom engelska tidningar inte är ansvariga för sina publiceringar inför svensk domstol.

Det som såg ut som en gigantisk mörkningsskandal är kanske inte mer än ett juridiskt missförstånd.

Engelsk lag är nämligen annorlunda: enligt den kan en svensk tidning bli stämd i England för en svensk publicering – under förutsättning att publiceringen går att läsa på nätet i England. Då räknas publiceringen som ”engelsk”.

Rent formellt och juridiskt kanske det är så. Men förklaringen stinker. Är det någon som på allvar tror att media och journalister, som gång på gång utmärker sig som mänsklighetens etiska slamkrypare, verkligen självmant skulle blocka sina artiklar i ett annat land för att det kan påverka rättsläget där eller strida mot god publicistisk sed? Bara tanken att en svensk gam skulle hålla inne med sitt kraxande på grund av hänsyn till någon i Storbritannien vore värdigt ett kilo mjöl från Grotesco. Och att de ökända brittiska gamarna skulle bry sig om vad någon i sverige anser …

Detta sätter fingret på något mycket obehagligt.

Jag kan givetvis inget bevisa, men jag tror inte för ett ögonblick att det handlar om att britterna på eget initiativ skulle blocka svenska besökare. Jag är tvärtom övertygad om att det förekommit någon form av press från svenskt håll. Det motsägs inte heller direkt av att DN kommer ut med att sveriges ambassad ”försöker motverka” den negativa bild Daily Mail gett. Jag är inte hemma på vad som gäller i diplomatins värld, vi har ju fått protester från andra länder ifråga om saker i SVT, men då handlar det om statliga public ”service”. Ambassader brukar väl inte gå ut mot privata media?

Min slutsats är att blockeringen är en följd av påtryckningar från svenskt håll. De stora frågorna är:

1. Vem är ansvarig?
2. Är det officiellt sanktionerat?

Om det skulle handla om en övernitisk tjänsteman som gått över gränsen så vore korrekt åtgärd avsked på grått papper och livstid på vatten och bröd bakom galler.

Skulle det däremot handla om att det på något vis är officiellt sanktionerat (läs regering) har man gått över en gräns som aldrig någonsin under några som helst omständigheter borde få överträdas och det har blivit dags att svälja ett bittert piller.

©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

ps. De engelska artiklarna är än idag, när detta skrivs, blockerade för svenska läsare. Göteborgsposten tillkännagav redan 11 februari, för nästan tre veckor sedan, att migrationsverket fastställt att den medelålders ”15-åringen” är vuxen. Jag hittar inte att mördaren namngivits i svenska slaskmedia, men namnet var redan ute på flera alternativa sajter i januari. GP sade för övrigt med anledning av detta 2 februari:

Svenska media brukar vanligtvis låta bli att publicera namn och bild på misstänkta personer tills de eventuellt är dömda, men det handlar i första hand om den pressetik seriösa medier följer, inte om lagstiftning.

”Pressetik”, tillåt mig hånle. Varken svenska eller engelska medier har till exempel visat några som helst betänkligheter inför att publicera namnet på en australiensk medborgare som anklagats för sexuella övergrepp.