En titt bakom den feminiserade storstadens fasad
avatar

Per Schlingmann och Kjell A. Nordström har inte kommit fram till något nytt i den artikel under rubriken ”Feminiserade storstäder dominerar snart världen” som publicerades den 22 september på DN Debatt. Det skribenterna kallar ”slutsatser” är välkända fakta sedan länge och har tidigare diskuterats av bl.a. Edward Glaeser i ”Triumph of the City”.

Det är ett obestridligt faktum att i synnerhet yngre kvinnor dras till storstäder. En som i stället för att som Nordström & Schlingmann förfalla till oreflekterade utfall utan som tvärtom ansträngt sig för att undersöka fenomenet är nationalekonomen Lena Edlund vid Columbia University i New York. Hennes artikel med den i nationalekonomiska facktidskrifter rätt ovanliga titeln ”Sex and the City” från år 2005 klargör flera av sambanden och bjuder in till ytterligare reflektioner. Till saken hör att Edlunds artikel troligen är den första systematiska undersökningen av orsakerna till den pågående utvecklingen, dvs. ”feminiseringen” av storstäderna.

Edlund har samlat in könsspecifika inkomstdata från en rad svenska kommuner och studerat korrelationen med förhållandet män/kvinnor. Andelen unga kvinnor visar sig vara påfallande hög i kommuner där männens genomsnittliga inkomst är hög, främst storstäder. Visserligen lockas unga kvinnor till storstäderna av rent karriärmässiga skäl, men också av möjligheten att finna en man med hög inkomst. Enligt Edlund betalar män de facto för äktenskap och i det sammanhanget är unga kvinnor är särskilt värdefulla, vilket kvinnorna själva förstås är medvetna om. Därför dras de till storstäderna. Eller som Edlund uttrycker det:

A surplus of women in cities may be a geographic manifestation of the general phenomenon of hypergyny, that is, women’s marrying ‘‘up’’. So-called ‘‘mail-order brides’’ provide graphic examples, but as this paper indicates, internal migration may be governed by similar forces.

För att kontrollera sin hypotes har Edlund specifikt undersökt de 26 kommunerna i Stockholms län. Genom detta förfarande kan Edlund utesluta att andra faktorer, såsom t.ex. att preferenser beträffande kulturutbud, skulle vara avgörande när kvinnor söker sig till en viss kommun. Alla Stockholms grannkommuner erbjuder ju Stockholms kulturutbud på pendlingsavstånd, så männens inkomst i respektive kommun borde vara irrelevant om kvinnornas syfte är att ta del av vad Stockholm erbjuder. Mönstret blir dock det samma även runt Stockholm, nämligen en negativ korrelation mellan mäns inkomster och fördelningen män/kvinnor, dvs. ju högre mäns inkomster är i en viss kommun, desto större är andelen unga kvinnor i kommunen.

Utveckligen leder till situationer som av den brittiska tidningen Daily Mail träffande uttrycks som ”Not much sex in the city”. I vissa delar av New York överstiger nämligen de unga kvinnornas antal de unga männens antal rentav fyrfaldigt. Kvinnorna dras till storstäderna bara för att upptäcka att bakom alla fraser om ”Amazonia” eller ”Girlville” gömmer sig en rå verklighet av benhård konkurrens om de tillbudsstående männen. Vilken strategi de unga kvinnorna väljer kan man bara spekulera i, men några uppenbara tillvägagångssätt är att konkurrera om lite äldre gifta män (för att få dem att lämna sina inte längre lika unga fruar) eller att svälja förtreten och stoltheten och acceptera att den man de umgås med har flera andra kvinnor samtidigt. I vilket fall som helst skapar den här världen stor frustration bland kvinnorna.

Man kan givetvis fråga sig varför inte männen i motsvarande grad söker sig till storstäderna för att söka lyckan. För männen är dock professionell framgång den enda säkra vägen till att framstå som attraktiv i kvinnors ögon. En busschaufför från Ödeshög vinner ingeting på att flytta till Stockholm och bli jämförd med yrkesmässigt långt mer attraktiva män. Dessutom minskar hans köpkraft om han fortsätter jobba som busschaufför i Stockholm. Hemma i Ödeshög står han alltså i relativa termer högre på den sociala rangskalan och har troligen bättre chans att framstå som attraktiv för någon av de kvarvarande kvinnorna.

Att kvinnor söker sig till stora städer handlar inte uteslutande om karriär och äktenskap, utan en bakomliggande faktor kan även vara att många traditionellt kvinnliga yrken inom vård och omsorg numera förutsätter studier vid en högskola, vilket ofta innebär en flytt till en större stad. Traditionellt manliga yrken, såsom hantverkare eller reparatör, kan man däremot lära sig på mindre orter och följaktligen behöver de unga männen inte flytta för att utbilda sig.

De unga kvinnorna som flyttat in till storstäderna verkar dock vilja stanna kvar, men frustrationer växer, eftersom många känner sig som förlorare i konkurrensen om de tillbudsstående männen. Detta är sannolikt en kraftigt bidragande orsak till den radikalfeministiska boomen under senare år. De unga kvinnorna känner självfallet på sig att deras fantasier om den förmögne Mr. Right håller på att grusas allteftersom åren går och följaktligen kanaliserar de denna frustration i en rasande fraseologi och ett blint manshat. Därhemma i Ödeshög kanske den där snälle och stabile busschauffören ändå kunde ha erbjudit en lösning på livsvåndan.

Schlingmanns och Nordströms euforiska beskrivning av framtidens storstad med massor av unga kvinnor och få män låter mest som en sexuell fantasi. Kvinnostaden är inget kvinnorna kommer att må bra av, men det gör däremot de män som lyckats i den. Kvinnostaden är nämligen ett harem. Utanför står givetvis de stora massorna av mindre framgångsrika män som samhället betackat sig för.

Det var dessa män Schlingmann behövde för att hans skapelse ”Nya moderaterna” skulle kunna vinna valet 2006. De hade tidigare röstat på socialdemokraterna, men tröttnat på manshatet. Hos de nya moderaterna stannade dessa män i två valperioder innan de fick nog av att moderaterna börjat låta som socialdemokraterna. Nu är de hos Sverigedemokraterna. Schlingmanns artikel i DN är möjligtvis präglad av den bitterhet han känner över att hans livsverk både möjligjordes och raserades av dessa män.

Källor:

Jag uppmanar var och en att gå till originalen för såväl Edlund som Glaeser för att få en mer heltäckande och rättvisande bild än vad jag förmått förmedla.

Edlund, Lena:”Sex and the City” Scandinavian Journal of Economics 107(1) 25-44, 2005

Glaeser, Edward: “Triumph of the City. How Urban Spaces Make us Human”, Pan Books, 2012

Nordström, Kjell A. & Per Schlingmann “Feminiserade storstäder dominerar snart världen” DN Debatt 22 september 2014.

“Not much sex in the city” Daily Mail, 26 September 2011
Tillgänglig på:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2042000/Not-sex-city–Study-shows-women-outnumber-men-FOUR-TO-ONE-parts-U-S.html

Kommentarer

En titt bakom den feminiserade storstadens fasad — 35 kommentarer

  1. Undra hur en sån analys skulle mottagas av F! och den samlade pressen och skulle man överhuvudtaget kunna acceptera att deras framgång till stor utsträckning beror på vissa kvinnors frustrationer över att inte finna den rätte, rike mannen?

    Tjäder och fjädrar för Rick. Om du inte är en framgångsrik man vill säga. Hehe

  2. Frågan är hur man ska vända trenden, och skapa ett samhälle där män och kvinnor trivs tillsammans i både stad och landsbygd?

    Något säger mig att det behövs betydligt mer än att eliminera betygsgapet mellan könen.

  3. Bra analys. Inte så kul för någon, låter det som.

    Bland ”det vackra folket” i New York (City) och Hollywood förväntas (den nuvarande) hustrun vara ungefär tjugo år yngre än mannen.

  4. @ Intenso
    @ Bashflak

    Jag är varken busschaufför i Ödeshög eller Jens Spendrup Grin

    @ Ulf T

    Tack för att du gav länken. Jag kom inte på att länka eftersom jag utgick från den papperskopia jag haft i flera år.

  5. Ja, men tänk på en sak. Städerna behöver få in varor, de behöver få ut sopor, energi ska komma in, byggnader och infrastruktur
    ska underhållas, vatten, avlopp och kollektivtrafik ska fungera. Och utanför stan ska maten och energin produceras.
    Staden ska kunna erbjuda någonting som folk utanför staden är beredda att köpa, annars svälter staden ihjäl. Förr erbjöd
    städerna skydd och en handelsplats, men Amazonias våldskapacitet är ju begränsad, och den kan ”belägras” eller svältas ut.
    Ungefär vad bönderna gjorde med Visby på 1300-talet, när samhällskontraktet mellan de gutniska bönderna och Visby stad inte längre
    fungerade.

    Det finns alltså en motriktad kraft också. Det är ju eventuellt ett utslag av den som gör att folk utanför städerna röstat på SD,
    för att ge stadens politiska etablissemang en snyting. (Läs Göran Perssons analys i DN.)

    Vad ska staden göra?
    Sälja av lite överskottskvinnor för att få in resurser? Försöka förslava männen utanför genom olika typer av ”arbetsplikt” i stan (Plusjobb, FAS3, ”praktik”)?
    Har de våldskapacitet att göra det, eller skiter arbetsmännen helt enkelt i det och går sin egen väg?
    Skatta sönder landsbygden och arbetsmännen i städerna? I förlängningen är det samma sak som ”arbetsplikten” när man stjäl mervärdet.
    Kommer städerna att implodera och nya småsamhällen att börja skapas utanför städerna? Städerna lever ju bara så länge omgivningen accepterar dem.

  6. Vi har val samma situation pa amerikanska universitet. Fa attraktiva man som manga kvinnor konkurrerar om. Mannen kan gora som de vill. Om det inte duger star flera kvinnor pa ko. (satt dit prickar sjalv).

  7. Pingback: Schlingmann och drömmen om amazonia, del 2 | Jussi H. Lundell

  8. Intressant text! Lena Edlunds forskning är spännande. All feministiskt orienterad ”forskning” utgår ifrån att män och kvinnor är i konflikt med varandra. Men sanningen är att män konkurrerar med andra män om kvinnor och vice versa. En stad full av kvinnor är alltså inget kvinnoparadis utan ett paradis för de män som lyckas där. Män med ett högt marknadsvärde kan behandla kvinnor nonchalant och byta sina jämnåriga kvinnor mot yngre. Det bekräftar feministernas uppfattning att män är skitstövlar.

  9. Ett av de absolut bästa inläggen! Där har vi orsaken till radikalfeminismen. De unga kvinnorna på Söder får helt enkelt inte vad de vill ha… Vem vill ha velourmän och hipsters?

  10. Det är väl inte velourmännen och hipstrarna som drar det kortaste strået här. De lever i ett kvinnoöverskott.

    Det är väl snarare den dataspelande 27-åringen i Strömsund som bor kvar i mammas och pappas gillestuga, och inte kan få ett jobb inne i Östersund eftersom han bara gått ut gymnasiet. Nätt och jämt.

  11. @Kristian:
    Det behöver inte vara så drastiskt. Det räcker att det är 10-20% kvinnoöverskott i städerna.

    Det här låter bekant, jag läste om det för 10 år sedan. Utflyttningen från glesbyggden är främst en utflyttning av unga kvinnor.

  12. Intelligenta framgångsrika män får många barn. Intelligenta framgångsrika kvinnor får inga barn. Något säger mig att betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor kommer att utjämnas.

  13. Pingback: Girlville – AVFM Sverige

  14. ”Intelligenta framgångsrika män får många barn. Intelligenta framgångsrika kvinnor får inga barn. Något säger mig att betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor kommer att utjämnas.”
    visst får dom barn om dom vill en del åker till Danmark. och en del kämpar för att Sverige ska tillåta sperma donatorer. till och med så att en del vill ha månggifte .

  15. Man kan säga att den feminiserade framtidsstaden driver utvecklingen till att åter bli som det en gång var,där en minoritet av framgångsrika män får ta del av den kvinnliga fägringen.
    Medans dom snälla blyga medelmåttiga och under det,får glädja sig med till största delen artificiella kvinnor vilket kan leda till själslig nöd eller en frigörelse(beroende på hur man ser det)från kvinnor som endast ser honom som en spermadonator och bankomat,medans dom drömmer sig bort till någon annan.
    Och att samhället där dom flesta medborgarna ingick partnerskap endast var en kort parentes i människans evolution.
    Och det är intressant nu när kvinnor kan inseminera att dom även där följer gamla inkörda biologiska spår,där det inte är lågutbildade Jocke som kör truck vars sperma som står högst i kurs utan framgångsrika mäns sperma som är eftertraktad.

  16. Pingback: Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap | WTF?

  17. So, what’s new?

    Även i områden där det inte är nåt kvinnoöverskott (tex 50/50) uppstår ändå en konkurrenssituation mellan kvinnorna, eftersom det är inte vilken man som helst som duger utan bara ett fåtal. Det har alltid varit så.

    Att detta uppmärksammas nu är ju för att könsfördelningen blivit rejält snedfördelad i städerna och det blivit ett akut problem för kvinnor. Och är det ett akut problem för kvinnor så är det per automatik ett samhällsproblem, det vet ju alla. Att långtifrån alla män kunnat bilda familj historiskt (och även nu) har aldrig varit nåt problem, eftersom det inte drabbar den prioriterade delen av samhället.

  18. @ Frogfish

    Alla som någonsin befunnit sig på parbldningsmarknaden har fått erfara att konkurrensen är hård och att man i slutändan bara kan ty till sig själv. Å andra sidan har utfallet för de flesta varit någorlunda acceptabelt, eftersom de ändå hamnat i parförhållanden som de funnit vara värda att bevara.

    Dagens situation är dock ny för de unga kvinnorna, som nu hamnar i en extrem konkurrenssituation. Det är lite som om parbildningsmarknaden för en ung (hetero) man skulle bestå av enbart av studenterna vid en teknisk högskola.

    Nu kan man i och för sig invända att kvinnorna skulle må gott av att sänka sina krav, men det är lättare sagt än gjort av åtminstone två skäl. För det första har samhället tutat i dem att de är värda något alldeles speciellt bara i egenskap av att de är vem de är. För det andra, som jag skriver i inlägget, så är deras närmiljö helt kvinnodominerad, eftersom traditionella arbetar- och lägre medelklassyrken för kvinnor numera formellt förutsätter högskolestudier. Motsvarande gäller inte för män. Dessa kvinnor kommer alltså till en miljö där de tillgängliga männen för många kvinnor verkar ouppnåeliga (jmfr. med liknelsen om en teknisk högskola). Många kvinnor fastnar i den här typen av verklighet, oförmögna att ta sig ur den. De borde fås att vidga sina vyer, men i stället erbjuder feminismen dem quick-fix lösningar.

    I kvinnokulturen tycks det ha uppstått en uppfattning att bara de allra bästa männen är bra nog och den kvinna som inte lyckas få (ensamrätt på)en sådan har misslyckats i livet. Det här kommer dock att ”drabba” de flesta kvinnor.

    De totalt ratade männen, de som alltså inte hör till toppskiktet, är givetvis frustrerade, men även de har i flera fall en utväg. Alla världens kvinnor är nämligen inte svenskor…

  19. @ michael

    Du har rätt i att parbildningsmönstret kan hålla på att förändras. Antagligen har människor i alla tider insett att det finns en latent dragning i riktning mot haremsamhället, vilken man försökt stävja eftersom konsekvensen blir en stor grupp frustrerade unga män, vilka i sin tur destabiliserar samhället.

    När kyrkan tidigare predikade att mannen stod över kvinnan, så var den bakomliggande tanken inte nödvändigtvis att man trodde på mannens inneboende överlägsenhet, utan budskapet riktades till kvinnan, dvs. att även hon i tvåsamheten fått en man som hon kunde se upp till och således vara nöjd med livet.

    Ibland misstänker jag att gångna tiders människor hade betydligt större insikt om människans natur än vi dagens människor, som i stället tenderar omge oss med en massa floskler.

  20. @Rick:
    Håller väl i stort sett med, men har några kommentarer.

    ”Dagens situation är dock ny för de unga kvinnorna…”

    Det som är nytt är väl att de finns inga (eller få) plan B att falla tillbaka på i storstäderna när statusman #1 (och 2 och 3…..) inte fångas, åtminstone inte utan att byta geografiskt område. Så det som är nytt är väl att konkurrensen hårdnat, mönstret är detsamma som tidigare.

    Och utan att gå in på nåt biologiskt djup (inte min nisch) så finns det väl en viss biologisk förklaring för fenomenet (att kvinnor söker statusmän). Det är väl ett mönster hos de flesta arter, och som tillhör den genetiska selektionen. Så trots att det är enkelt att säga att kvinnor bara kan sänka sina krav så tror jag inte att det är så enkelt att genomföra, det är inte alltid ett medvetet val. Det betyder inte att jag som man inte kan tycka att det är skit ibland och kan gå till överdrift, men det drabbar ju till slut även dessa kvinnor (som du ju pekar på).

    ”Alla världens kvinnor är nämligen inte svenskor… ”

    Det kanske är en lösning för män här, men vad händer med män i de länderna? Problemet flyttas bara till andra sidan gränsen.

    Dock håller jag med om att kvinnorna i de här fallen är sin egen värsta fiende, ingen man kan lösa problemet. Dock undrar jag hur mycket av problemet som kan lösas aktivt, eller om beteendet ligger i människans natur och får lösa sig själv?

  21. @ Frogfish

    Jo, visst är det så som du skriver att situationen inte är helt ny. Det nya är dock att stora mängder unga kvinor flockats till vissa städer medan männen inte gjort det. Om utvecklingen inte hade varit denna, dvs. om de unga kvinnorna i Ödeshög hade stannat kvar hade de visserligen fortfarande velat ha en man med viss status, men där hade kanske en busschaufför trots allt varit helt okej. I glesbygden är kvinnorna inte nödvändigtvis ute efter mannen med en internationell karriär i banksektorn, eftersom hela konceptet är avlägset, inte bara mannen i sig.

    I storstäderna blir de män kvinnorna kan acceptera mer avlägsna samtidigt som den stora gruppen kvinnor är rätt kompakt och därför blir deras gemensamma upplevelse ”samhälets upplevelse”. Männen som stannat kvar i sina hemtrakter är geografiskt mer utspridda och utgör därför ingen sammanhållande kraft. Åtminstone har de inte gjort det hittills, men den som lever får se…

  22. @Rick:

    Nåt som påverkar situationen nu som gör den lite annorlunda är väl den stora snedfördelningen när det gäller könen geografiskt. För män är detta ingen ny situation, de är av tradition vana att lösa problem individuellt. Hittar man ingen kvinna (eller partner) att leva med där man bor letar man nån annanstans, rötterna är inte så djupa.

    För de ”ensamma” kvinnorna blir situationen annorlunda då de av tradition är mer kollektivistiska och ska lösa problem gemensamt. Det ger tröghet då det är enklare och snabbare att flyta en individ än ett kollektiv. Sen är dejtingrollerna ett annat problem, kvinnor är vana att bli uppvaktade, inte söka upp situationer och uppvakta själva. Allt detta ger att det blir en stor grupp kvinnor i städerna som hamnar utanför parbildning oxå. Men iom att den är trögrörlig så är det svårare att ”lösa” problemet. Och vi vet ju vad som händer med grupper av människor som hamnar utanför och blir biologiskt obsoleta. Som de flesta utan syfte, så hittar man på ”dumheter” istället (för att verka viktiga). Sen har ju kvinnor oxå möjligheten att lösa barnproblemet själva (nästan), allt som krävs är 4 sek med en man, vilken som… Nu kommer säkert folk hävda att deras syfte med livet inte är parbildning, barn etc, och det får de väl gärna tro…..

    Hur löses problemet då? Vem vet, men troligast är att de män som idag står utanför hittar en ny nisch och därigenom blir framgångsrika materiellt. Och då brukar en inströmning från annat könshåll inte vara långt borta.

    Men som du säger Rick, den som lever får se.

    Som disclaimer bör väl tilläggas att ovan resonemang är fyllt med generaliseringar och antaganden som inte passar in på en massa människor, men resonemanget kanske går fram ändå.

  23. Människan är anpassningsbar och jag hoppas och tror att kvinnorna kommer att anpassa sig till den nya situationen och förändra sina krav. Utbildning är inte heller n garanterad väg till höga löner. En hantverkare har kortare utbildning än en förskolelärare men tjänar mer. En svensk man tjänar i genomsnitt 3,6 milj kr mer under sin livstid än en kvinna trots att genomsnitsmannen har kortare utbildning. Det beror på att mäns jobb ofta är obekvämare och att män jobbar fler timmar i veckan.

    Än så länge lever vi inte i haremsamhället. SCB:s statistik visar att 81% av alla svenska män får barn under sin livstid och 86% av kvinnorna. Skillnaden utgörs av de män som får barn med minst två kvinnor. Det finns alltså haremsmän men de är inte så många.

  24. På tal om konkurrens om kvinnor. Möjligt att det är fler kvinnor än män i våra storstäder, frågan är också hur många av dom som får lov att dejta vem dom vill- Har man korrigerat för detta? Jag märker inte av ett överflöd av kvinnor i våra storstäder. Möjligtvis Stockholm. Göteborg känns jämt, däremot tyckte jag att Malmö var en katastrof. Där var det betydligt mer män än kvinnor ute på gatorna.

    Men som sagt på tal om konkurrens så tycker jag det är riktigt tufft att ha en ung kvinna. Det var tufft under dejtingperioden. Jag körde ju rätt bra game mot henne och försökte knäcka min konkurrenter på ett brutalt sätt, tex så knäckte jag en konkurrent (polis) rent mentalt när jag hade sex med henne så att hans polare hörde det. De jag slogs mot var inga höjdare i bankvärlden direkt. De jag tävlade mot var lågavlönade unga poliser som ville ha henne. En halvkänd bodybuilder med sjuk kropp, en bästa killkompis sen flera år (orbitor),några brandmän, samt killar som utseendemässigt såg bra ut.(Snygga nattklubbskillar). Det var inte lätt eftersom dom i brist på ekonomisk status hade annan status (polisbricka, rätt game/attityd, snygga tats) och jag fattar fortfarande inte varför hon valde mig av alla dessa. Den enda ledtråden jag har att gå på är att hon sa ”Du är den enda killen jag kunnat vara avslappnad med”. ”Jag mådde dåligt av mitt förra liv”.

    Det kan ju vara så att hon inte alls mådde dåligt av det ”förra livet” utan bara kommit till insikt att jag kan betala räkningarna något bättre än de andra. Detta i kombination med att jag körde mitt livs bästa game mot henne. Jag var, om jag får säga det själv, fenomenal när jag raggade upp henne. Jag tror också att jag knullar henne bra, bättre än vad bodybuildern gjorde iaf, sånt spelar också in för att få en kvinna kär. Är ändå inte säker på varför hon valde mig framför de självsäkra poliserna och den sexige bodybuildern. Det kommer jag fundera på länge…

  25. Bra skrivet Rick!

    Så länge man vägrar befatta sig med olikheterna i val mellan könen och vad som rent biologiskt är drivmedlet i saker och ting så kan man ju heller aldrig åtgärda något.

    Exempelvis det där med 3,6 miljonerna skillnad i lön som nämnts här ovan. Hur vore det om man istället sa till kvinnorna vilka konsekvenser respektive val har för plånboken/karriären. Nej då ska man istället skylla på männen.

  26. @Torstensson:

    Mina spontana tankar när jag läser vad du skriver:

    Den enda ledtråden jag har att gå på är att hon sa ”Du är den enda killen jag kunnat vara avslappnad med”.

    Det är en jätteviktig ledtråd. Underskatta inte vikten av emotionell trygghet och ”connection” för kvinnor. Känslor är som knark för dem.

    Jag tror också att jag knullar henne bra, bättre än vad bodybuildern gjorde iaf, sånt spelar också in för att få en kvinna kär.

    Spot on. Direkt effekt av oxytocin etc, även en fullt rationell reaktion – ”den här killen ger mig njutning och det har ett värde för mig”.

    Är ändå inte säker på varför hon valde mig framför de självsäkra poliserna och den sexige bodybuildern. Det kommer jag fundera på länge…

    Jag kan ha fel men jag läser in tvivel i de här meningarna.

    De flesta kvinnor har ofta fallit för killar som på ytan verkar skitbra. T.ex. har självförtroende, utseende osv. Efter ett tag i den relationen inser de att det inte är detsamma som en bra relation.

    Hamnar hon sedan i en riktigt bra relation så kan en polett trilla ner. Aha, det är det HÄR jag behöver. Dvs positiva känslor.

    Och, mycket viktigt: Ett vanligt PUA-misstag är att tillskriva teknikerna såväl framgångar som motgångar. När det inte funkar så är det lätt att säga att det är teknikernas fel, för att inte behöva ta det personligt. Andra sidan av det myntet är att man vid framgång på ett omedvetet plan kan resonera ”Det är teknikerna och inte MIG som de gillar…”. Det kan sätta griller i huvudet på de flesta killar.

    Hennes kommentar är som sagt en viktig ledtråd här. Det är något utöver dina tekniker som gör att hon trivs i ditt sällskap. Sug åt dig av det.

  27. Oxytocin frigörs vid orgasm hos både kvinnor och män. Hormonet gör att folk binder sig till varandra.

    Fördelningen kvinnor/män i Stockholm är 52/48, i Göteborg och Malmö 51/49. Kolla gårdagens DN eller SvD. Läste också att skillnaden på mäns och kvinnors medellivslängd minskat sedan 1960-talet, där man misstänker att faktorer som minskad rökning, minskad alkoholkonsumtion, bättre arbetsmiljö, bättre mediciner m.m. påverkat. Nästa år eller om det var 2016 beräknade man att för första gången skulle det vara ett överskott på män i Sverige. Inte mycket men det var runt 2500 personer.

  28. Tack Rick för ett ett intressant inlägg!

    @Rick:

    I kvinnokulturen tycks det ha uppstått en uppfattning att bara de allra bästa männen är bra nog och den kvinna som inte lyckas få (ensamrätt på)en sådan har misslyckats i livet.

    Jo, misslyckats i den meningen att bara det bästa är good enough för henne ”because youre worth it”, men inte i meningen att det skulle vara hennes fel, för det är mäns och samhällets fel enligt denna kvinnokultur.

    Oj Oj vad kvinnorna och feminismen har skjutit sig själv i foten iom. sin egocentricitet, jag är faktiskt lite skadeglad. Undrar hur länge det tar innan kvinnorna måste själva svälja the red pill?