På en genusvetares blogg så läste jag följande mening i en kommentar:
”Och det där med att det är män som skriver med kvinnliga pseudonymer på din blogg är väldigt tydligt.”
Jag misstänker att det är mig man syftar på, då jag nyligen varit inblandad i en debatt där, men valt att lämna för att genusvetaren uppenbart inte mådde bra av/tyckte det var trevligt med debatten. Även genusvetare förtjänar fritid på nätet
Poängen är dock inte vem man syftar på. Det är likgiltigt för mig om de tror jag är man, jag är helt säker på att jag vaknar utan utväxt mellan benen oavsett vad dessa individer tror. Bäst så, min man skulle inte uppskatta den förändringen.
Mina tankar går kring: Kan man ”väldigt tydligt” avgöra en persons kön enbart genom att läsa texter?
Det kan man absolut, om skribenten är/skriver (mer eller mindre nära) stereotypisk! Men är skribenten astereotypisk kommer man gissa fel.
Det jag reagerade på, det var att genusvetaren inte opponerade sig mot uttalandet. En genusvetare bör veta att kön och genus inte behöver vara samstämmiga, även om det oftast är så. Och naturligtvis är det individens genus, inte biologiskt kön, som vi avläser i skrift, menar jag. Skulle någon, på min blogg, säg något helt galet angående mitt yrke hade jag inte kunna låta bli att reagera på det.
Nåja, nog om det. Jag ville spontant delge en tanke jag hade i huvudet mest för att visa er att vi lever typ och inte lämnat skeppet.
Jag håller på och donar med nästa inlägg i genusbiblioteket. Det kommer ta ett tag, för den är inte helt lätt att få till pedagogiskt och så..
Var rädd om er där ute! 
Jag har just bloggat om samma sorts text fast med lite annat tema
Pingback: Några ord om forskning – Mattheweffekten och Stiglers lag « Aktivarum
Nej, hävdar jag.
Däremot följer personligheten med i det man skriver, vilket gör att man reagerar när någons nick blir kapat. Den ”låter inte” som personen brukar.
Du har dock så rätt om resten, men sedan när har genusvetare varit kända för att vara konsekventa =)
Märkligt hur man å ena sidan kan hävda att det egentligen inte finns några skillnader mellan könen, men att det omgivande samhället å andra sidan så till den grad ”gör kön” att man t o m med säkerhet kan fastslå att en text är skriven av en man eller en kvinna.
Genusvetare och deras anhang har en otrolig förmåga att använda olika tolkningsmodeller så att de alltid bekräftar deras ståndpunkt och försvagar meningsmotståndaren.
– Ibland finns två tydliga kön och det manliga är dåligt.
– Ibland finns åtta kön och man väljer och vrakar som man vill.
– Ibland finns inga kön, inte egentligen. När alla insett det blir alla lyckliga.
– Ibland är könet en social konstruktion men när det kommer till kvotering råder aldrig någon tvekan om vilka som är män eller kvinnor. Då räknar man könsorgan.
Och så håller det på…
Det är som en jämntjock gröt av motsägelsefulla idéer som sakta pöser och puttrar och vid varje enskilt ögonblick ser den lite olika ut på ytan. Då och då hoppar en luftbubbla ut ur smeten med ett poff och luktar illa.
Ja, den kommentaren om falska nick begrep jag inte alls. Jag brukar läsa hennes blogg och har inte sett några såna tendenser. Att Ninni skulle vara en man som fejkar känns helt befängt för oss som följt hennes skriverier ett tag. Och att nån av genusvetarens ryggdunkande kompisar skulle vara fejk känns också krystat. Några andra kvinnliga nick har jag inte sett där nyligen.
Som Flashback användare i över 6 år så är svaret klart, nej. Det är många som man blir förvånad över deras könstillhörighet
Ehh…? Även om Ninni har mer stake än många män, så är hon ändå utan.
Men, ok. Hennes texter är inte en genomsnittskvinnas, det får jag medge. De feminina dragen är väll inte inte hennes främsta särdrag. Kanske ska man påminna om att varje spektrum har två ytterligheter? I regel är båda underrepresenterade i gruppen som helhet.
Teo
Ja även jag har då och då ansetts vara en man som utger sig för att vara kvinna.
Samtidigt som jag också hört talas om hur man som kvinna bemöts på olika sätt beroende på om man har ett kvinnligt/manligt nick.
En av de som pratar om det är då Hanna Fridén.
http://nyheter24.se/nyheter/kronikor/729975-pa-internet-kallar-jag-mig-nagot-med-frank
Det är intressanta fenomen det där…Men jag har även diskuterast med folk där nicket inte varit helt konsekvent och jag inte har kunnat se direkt vad könet på personen är. Och då jag inte anser att varken könet eller utseendet i de flesta fall har något att göra med vad en persons argument så tycker jag inte att det är det primära. Men det känns som man från genusmaffians ser det som det viktigaste. Först ska man bestämma kön. Sedan politiskt hemvist. Sedan kanske man på sin höjd kan fundera på att besvara det hela.
Ja, det är nästan som om det hade med tolkningsföreträde och hur att applicera fördomar om motståndaren att göra, dvs. viktiga saker till skillnad från argument och sakfråga.
(Aahh.. bred pänsel från min sida, men det kändes skönt, och det är ju trots allt vad som definierar verkligheten.)
On topic:
Klitoris stor som ett finger är inte nödvändigtvis något negativt =)
Om man lever i en värld där alla kvinnor är mer eller mindre feminister och delar samma åsikter kanske man kan uppleva att Ninni är så avvikande att hon måste vara en man. Men har man läst mera av hennes texter upplevs nog henner genus som kvinna.
För argumenten i sig är naturligtvis inte en skribents kön relevant.
Däremot i en diskussion kring kön så bygger inte sällan utsagor på att man hänvisar till egen erfarenhet och då är skribentens faktiska kön högst relevant för trovärdigheten. Men det finns ingen lösning på problemet. Envar får förmoda att en skribent har det ena eller det andra könet. Jag har själv spekulerat då och då.
En tröst är att diskussioner som hänvisar till mestadels personliga erfarenheter oftast har karaktären av anekdotiskt evidens och blir därmed mer av underhållande läsning än relevant argumentation och inom underhållningslitteratur har man sällan problem med pseudonymer så frågan om en anonym skribents könstillhörighet är egentligen mest kuriosa.
Det visar om inte annat att även de mest inbitna genusteoretiker egentligen tänker i kategorierna han/hon helt automatiskt. Precis som större delen av mänskligheten.
@trollan:
Ja även jag har då och då ansetts vara en man som utger sig för att vara kvinna.
Det kan jag tänka mig. Och det är ju för att vi är tillräckligt långt från det stereotypiska.
Jag var själv säker på att du var man, om du minns, till du i en kommentar hos Pär skrev något där ditt kön framgick. Och orsaken till det var att sättet du skriver på är ”rakt” utan att lämna saker att tyda mellan raderna.
Igår hade jag diskussioner med lite radikalare genusmänniskor och jag ser ju en gemensam nämnare mellan de radikala och de moderata (d.v.s. ovan nämnda bloggare) – De klarar inte av att ifrågasättas, för då drabbas de av olika slags panikreaktioner.
I den moderata genuspersonens fall så flyr hon tillbaka in i forskningsvärlden när lekmän har mage att ifrågasätta de obestridbara sanningarna. Om någon presenterar empiriska data som säger emot hennes slutsatser, data som vilken lekman som helst kan plocka fram i sin vardag, så kräver hon plötsligt att man ska länka till peer-review studier som ger stöd för det man säger, annars finns liksom inte de empiriska observationerna på riktigt. Lite svårt att länka till studier som, om det överhuvudtaget forskas på området, förmodligen ligger bakom betalvägg och bloggaren dessutom har bloggen inställd så att allt som innehåller länkar går i spam-korgen. En panikreaktion för att slippa bemöta motsatta åsikter helt enkelt.
Och de flesta av oss har väl helt sonika blivit bannade när vi försökt diskutera sakligt hos nån mer radikal genusbloggare. Själv blev jag det för första gången igår. De vill inte ha någon debatt. Likt mediefeministerna vill de basunera ut sin världsbild oemotsagda.
Till er som säger nej.
Om jag säger, ”Personen är 1,90”
Kan ni gissa vilket kön den har?
Om jag säger, ”Personen är 1,60 och vuxen”
Kan ni gissa vilket kön den har?
Om jag istället säger, ”Personen är 1,72”
Är ni fortfarande lika säkra på vilket kön personen har?
Det är precis samma med hur vi, som kollektiv, skriver. Kvinnor är oftare än män korta(använder ”känns”, ”upplever” som om det vore argument, har ett mer utmålande/beskrivande texter och har mer att läsa mellan raderna). Det innebär ju inte att ALLA individer, eller kanske ens majoriteten, skriver stereotypiskt.
Erik sa i en privat diskussion till mig häromdagen om en helt annan sak, ”det är ju för du har manligt genus”. Även om min könsidentitet är viktig för mig och det därför näst intill känns lite förolämpande, så inser jag att han har rätt. I sättet att skriva är jag(liksom trollan) motsvarande 1,80, därför tror man vi är män.(Det är inte första gången för mig heller)
Detta är inget konstigt påstående. T. ex är det väl känt att pojkar och flickor skriver olika och väljer olika ämnen i nationella prov i svenska.
Sen är det inte enda orsaken. Ni vet hur vi kvinnor osynliggörs. När det är en man som opponerar sig i dessa frågor så kan man vifta bort åsikterna med att mannen bara inte inser sina privilegier. Hur gör man med en kvinna som säger samma sak?!
Därför är vi kvinnor ett problem för den sidan. Vi säger, ”nej, män är inte överordnade, de är diskriminerade. Kvinnor är inte förtryckta. Inget tyder på att kvinnor drabbas hårdare av ”hat” osv.) Vi kan ju inte viftas bort med att vi inte inser våra privilegier (dvs är inte ”vita kränkta män”), vi talar inte i ”egen sak”.
Därför är det bekvämt att antingen osynliggöra oss eller övertala sig själv att vi inte är kvinnor egentligen. Det går ju med mig och Trollan, men hur gör man med Tanja B? Osynliggör.
Det är antagligen en viktigare faktor.
@Bashflak:
Jag förstår forskarens invändning på ett sätt. Det dräller av konspirationsteorier, webbenkäter och allehanda opålitligt strunt på nätet och naturligtvis kan man inte en längre tid bygga argumentationer på sånt. Inte heller kan man begära att en forskare skall ägna tid åt att bemöta allt.
Men, genusdebatten – så som många på bloggar likt denna för den – refererar ju inte sällan till riktig forskning, statistik från SCB och liknande. Att i det läget försöka gömma sig bakom ett tolkningsföreträde som forskare är naturligtvis inget annat än feghet.
Sedan finns en annan sida av debatten som handlar om genusteoriernas inneboende motsägelser och rent filosofiska brister. Den debatten kan vem som helst föra, den har inte med peer-review eller kvaliteten på inhämtade data att göra. Där tror jag många genusteoretiker faktiskt är helt rudis. Många forskare, även i andra discipliner, är inte intresserade av de grundläggande premisserna vilket får dem att automatiskt hänvisa till några auktoriteter inom området utan att de själva egentligen har begripit dem.
Där tjänar de postmodernistiska feministiska urtexternas ordsvada ett alldeles särskilt behov. Genom sin ogenomtränglighet och otillgänglighet gör det nästan alla försök till hederliga invändningar resultatlösa. Det går inte att invända mot feministiska urtexter som förmodligen ingen i grunden begriper. De används som auktoritativa slagträn med hänvisning till att ingen motståndare av likartad karaktär finns att presentera i bokform.
Jag skulle vilja säga att alla de genusteoretiker som misslyckas med att någorlunda begripligt förklara grunderna i sin teori utan hänvisning till långa textschok i de feministiska urkunderna förmodligen inte har förankrat teorierna i någon egen djupare förståelse.
Jag menar, jag förstår t.ex. vad Bohrs atommodell eller mörk materia är för begrepp även om jag vet att det finns avancerade teorier bakom begreppen som jag vare sig har tid eller kunskap att sätta mig in i. Genusvetenskapens motsvarande förenklignar (t.ex. könsmaktsordningen) förblir oförklarade.
@Bashflak:
Ja, det är lite underligt beteende.
Först bjuder man upp till dans. (Vilket jag iaf tolkar det som när man säger att folk borde reflektera istället för att visa ilska.) Men om den som godtar inbjudan inte dansar på ”rätt sätt”, då är det inte okej. Jag anser mig vara snäll och lugn, och att jag visat dessa individer stor respekt. Jag bara inte håller med.
Och lustigt är att man inte bara säger det rakt ut. Typ: ”Alltså, detta är min blogg. Kan inte ni bara låta mig vara ifred?” Nej, det ska sägas fint mellan raderna.
En panikreaktion för att slippa bemöta motsatta åsikter helt enkelt.
Jo, såg du kommentaren där man menade att jag kommer med ”förtäckta hot”? Den kommentaren var helt underbar
Ja en kvinna som kritiserar feminism och genusvetenskap måste det vara något skumt med det förstår vilken upplyst och mångfalds förespråkande genusvetare som helst säkerligen gömmer det sig en ensam vit heterosexuell man bakom dessa nick.
Det finns det ju hela feministiska bibliotek som visat.
Adam Bek:
Tack för bra översikt över genusmodellerna (-ne?)
Hade gärna sett en mediafeminist kommentera och slutgiltigt bestämma sig för en av dessa. (Utopi och önsketänkande från min sida.)
En variant av Turing-testet är att lista ut vilket kön en person har (i stället för standardprovet, vem som är en dator). Verkar svårt att göra från enbart text.
Siiri:
Precis.
Bashflak:
Som jag skrev på din blogg, all har rätt till egen åsikt, men inte till egna fakta. (Eller som Krugman säger, alla har inte rätt att strunta i fakta helt och hållet.)
Vilka är samhällets stora sterotyper? Rätt svar: genusvetarna
Är det ens möjligt för en genusvetare som ”forskar” att dra någon annan slutsats än att den egna ideologiska övertygelsen är det enda rätta?
@Bashflak: Ja och deras texter brukar publiceras i peer rewieved tidskrifter? De brukar ju skriva böcker…
@AV:
Det var jag som lade till ordet peer-rewiev, det är ju den ’ädlaste’ typen av publikation.
@Ninni:
Kvinna, naturligtvis!
Gwendoline Christie, också känd som Brienne of Tarth i Game of Thrones.