Det är dags för diskussion om Regressivism – En ideologi som helt utmärks av självmotsägelser
avatar

Vänster vs Vänster

Så har det hänt! Vänsterfolk som är progressiva på riktigt har lackat ur rejält på vänsterfolk som först påstår sig ha progressiva värden men som sedan vid varenda vägval stöttar den part som är minst progressiv. Som beskrivning på denna förteelse har debattören Sam Harris populariserat termen ”Regressiv vänster” (eller Regressivism). Nedan kan ni se hur vänsterkomikern Bill Maher plockade upp termen när hans pratshow gästades av Richard Dawkins (2/10/2015)

Deras samtal börjar med konstaterandet att det hos regressiv vänster finns en besatthet vid att man måste ”respektera kultur” vilket blir orsaken till det förräderi vi sett mot den yttrandefrihetsrörelse som en gång uppstod på 60-talets Berkley. Dagens studenter behöver minsann inte ha yttrandefrihet. Vägledda av modebegrepp som ”intersektionalitet” har de större behov av ”trigger warnings”, ”speech codes” och ”safe zones” som skyddar dem från att lära sig någonting som de inte redan vet.

De framsteg som gjordes på 60-talet avskaffar de regressiva nu glatt under förevändningen att man bekämpar ”hate speech”. Det stannar dock inte där, vi kan även se hur vissa vänstermänniskors totala besatthet över ”respektera kultur” på oklara grunder skapat en än värre besatthet vid att man även måste respektera religion (dvs ideologi) som Islam, annars blir man kallad rasist. Richard Dawkins kommenterar:

”Its confused with racism as well because an incredible number of number of people think Islam is a race”

Dawkins tror att de vänstermänniskor som inte vågar kritisera Islam är rädda att bli kallade rasister. Han får medhåll av Maher som lägger till att de också verkar vara rädda för att bli kallade Islamofober ”A silly word that means nothing”. Maher menar detta är särskilt korkat eftersom de personer som ordet används mest mot är välkända progressiva vänstermänniskor (liberal står i USA för vänster).

 (Its so dumb because) ”We´re liberals, We´re liberals about everything”

Den regressiva vänsterns (som även kunde heta den repressiva vänstern) taktik har varit att utmåla dem som inte ”respekterar kultur” (Varför nu kulturer skulle få respekt bara genom att finnas när allt annat i världen måste förtjäna respekt) som rasistiska högermänniskor. Det är bara det att när man gör det mot dokumenterade vänstermänniskor som Richard Dawkins, Steven Pinker, Sam Harris, Bill Maher etc så blir det väldigt tydligt att det rör sig om rena lögner.

Begreppet ”regressive leftist” kommer ursprungligen från den muslimska debattören och ex-islamisten Maajid Nawaz. Regressive leftism beskriver hans erfarenheter av vänsterfolk som – trots att de framställt sig som progressiva – motarbetar mer moderna och progressiva muslimer som han själv, samtidigt som de stöttar de mer traditionsbundna och hyperkonservativa muslimerna, vilka de tycks uppleva som mer ”genuina”. Nedan ser ni Nawaz intervjuas av Dave Rubin (ännu en vänsterröst)

Nawaz gör påpekandet att den regressiva vänstern utmärks av ”de låga förväntningarnas rasism” där man anklagar ickevita debattörer som han själv för att vara ”husneger” så fort de inte är tillräckligt konservativa i synen på sin egen kultur – dit man av extremt oklar anledning även vill räkna religion. När det handlar om ickevästerländska debattörer så VILL den regressiva vänstern alltså att de skall vara mer traditionsbundna i kultur och religion – inte mer progressiva.

Ett klockrent exempel på detta är hur hårt brittiska The Guardian gick åt Maajid Nawaz när han intervjuades av tidningens ”news desk editor” David Shariatmadari. En vecka tidigare hade tidningens Peter Oborne intevjuat Abdul Wahid, ledare för den islamistiska extremistgruppen Hizb ut Tahir i Storbritannien (samma organisation som Nawaz är avhoppare från och har suttit i styrelsen för). Här kan ni jämföra den misstänksamma tonen i den första artikeln med snacket i den andra om hur man känner varandra och äter lunch ibland.

Maajid Nawaz: how a former Islamist became David Cameron’s anti-extremism adviser

‘Extremist is the secular word for heretic’: the Hizb ut-Tahrir leader who insists on his right to speak

Personligen tycker jag att det är uppenbart att The Guardians sympatier ligger betydligt mer hos extremisten Abdul Wahid än de ligger hos anti-extremisten Maajid Nawaz. Den sistnämnda var för övrigt så missnöjd med The Guardians artikel att han beskrev den som ett ”hatchet job” och postade ett långt 13 punkters svar på Facebook med reflektioner och uppmaningar om bättre faktakoll. Exempelvis påstod The Guardian att ”Hizb ut Tahir” inte förespråkar våld men Nawas svarar:

As has become a habit with your paper, you are too soft on Hizb ut-Tahrir (HT) here. It is true that HT does not advocate terrorism. However it is not true that it does not advocate violence. All terrorism is violent, but not all violence is terrorism. HT’s aims to come to power via military coups, these are inherently violent, even if non-terrorist, acts.

Dessa kupper är för övrigt även av naturen anti-demokratiska men jag har redan nått den punkt då det inte förvånar mig att vissa journalister hellre vill avskaffa demokrati via militärkupp än se den minsta lilla avbräck från det ständigt upprepade dogmat att vi absolut måste ”respektera kultur”. Kort sagt vissa på vänsterkanten har blivit helt rabiata gällande de här frågorna och detta har fått Dave Rubin att börja betrakta Regressivister som vänsterns egen version av ”The Tea Party”

I och med detta inlägg så har den ideologi som vi pratat om ett bra tag äntligen blivit namngiven och kan nu diskuteras på ett meningsfullt sätt. Det funkar nämligen inte att prata om vänster när praktiskt taget varenda en av de kritiska källorna också är vänster. Det funkar heller inte att prata om PK eftersom vad som då beskrivs inte är ideologin utan några av dess vanliga konsekvenser.

Regressiv vänster ger dock en väldigt rättvisande bild av när människor som säkerligen menade väl från början numera verkar få sina åsikter om yttrandefrihet och censur främst från länder som Kina och sina åsikter om kultur och religion främst från länder som Saudiarabien. Här tog jag upp konkreta exempel både på förteelsen och dess kritiker. I nästa inlägg tänker jag försöka visa varifrån de här åsikterna egentligen kommer från början.

 

Kommentarer

Det är dags för diskussion om Regressivism – En ideologi som helt utmärks av självmotsägelser — 31 kommentarer

  1. Här i Sverige tycker jag väl mest att det är högern som sysslar med det där att det är fel att lyssna på folk man inte håller med. Det används ofta som slagträ att den och den förbjudna talaren hade bjudits in till motståndarna.

    Liberal står för övrigt för liberal i USA, men eftersom de inte har socialister så blir liberalerna vänstern.

    SvaraSvara
     
  2. Hej.

    @MJ: kolla in sommarens interndebatt om muslimers förtryck mot oliktänkande i de kulturberikande förorterna kring Stockholm; flera kvinnor med invandrarbakgrund, och politiks hemvist inom vänsterpartiet blev näst intill kallade ‘rasförrädare’ och ‘husnegrer’. Min egen erfarenhet från vänstern är likartad; att fråga varför man stöttar en terroristgrupp med folkmord på agendan var första steget till avprogrammering i mitt fall. När det gäller tongångar inom högerpartier har jag ingen egen erfarenhet men kan tänka mig att man träter om ordet ‘liberal’ på liknande sätt. Men så blir det väl alltid när det är viktigare att vara renlärig än att uppnå konkreta resultat.

    Jag skulle föredra ‘repressiv vänster’ framför ‘regressiv’, bägge benämningar är dock korrekta på den rasistiska vänsterrörelsen. Mitt råd skulle vara att argumentera i syfte att provocera fram kognitiv dissonans hos debattmotståndaren (svårt men görligt) samtidigt som publiken blir varse hyckleriet och dubbelmoralen modern vänster företräder. En artig, saklig, ton är aldrig fel, även om man lätt kan uppfattas som docerande.

    I övrigt är väl detta helt i linje med postmodernismen när den konsekvent anammas som livsstil och tolkningsfilter, istället för att var ett av många verktyg i analytikerns repertoar. En sorts självinducerad dissociativ personlighetsstörning således. För den som tror att jag använder en kognitionsstörning (i betydelsen annorlunda kognition) pejorativt, tänk om. Den som har DID (Dissociative Identity Disorder) utvecklar ofta mycket goda mentala förmågor, om och när de börjar få kontroll över sitt tänkande. De är ofta mer klarsynta än neurotypiska människor, då dessa så gott som aldrig behöver utveckla eller medvetet tillämpa metakognition (annat än möjligen en grad av denna). Med ursäkt för psykologiskt stickspår,

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraSvara
     
  3. Inom Psykologin menas REGRESSION = återgång till ett tidigare utvecklingsstadium.

    Sveriges politiker har inte visat kompetent, handlingskraftig mognad överhuvudtaget så någon regression kan inte jag se. Question Question Question

    SvaraSvara
     
  4. ”Regressiv vänster ger dock en väldigt rättvisande bild av när människor som säkerligen menade väl från början numera verkar få sina åsikter om yttrandefrihet och censur främst från länder som Kina och sina åsikter om kultur och religion främst från länder som Saudiarabien.”

    De här figurerna menade absolut INTE väl från början. Hela deras drivkraft har varit ett besinningslöst hat mot det traditionella västerländska samhället. Peter Hitchens har skrivit väldigt bra om detta:

    ”When I was a Revolutionary Marxist, we were all in favour of as much immigration as possible.

    It wasn’t because we liked immigrants, but because we didn’t like Britain. We saw immigrants – from anywhere – as allies against the staid, settled, conservative society that our country still was at the end of the Sixties.

    Also, we liked to feel oh, so superior to the bewildered people – usually in the poorest parts of Britain – who found their neighbourhoods suddenly transformed into supposedly ‘vibrant communities’.

    If they dared to express the mildest objections, we called them bigots”

    http://hitchensblog.mailonsunday.co.uk/2013/04/how-i-am-partly-to-blame-for-mass-immigration.html

    SvaraSvara
     
  5. @Utlandssvensk:
    Ett ganska bra exempel i sammanhanget:

    ”But I recall ten years ago, in a Muslim bookshop in the backstreets of Burnley, seeing on open display a modern edition of Henry Ford’s revolting anti-Jewish diatribe The International Jew, long ago disowned by Ford himself. 

    It is unthinkable that any mainstream shop in any High Street could sell this toxic tripe”

    De sålde en bok som inte borde vara tillåten.

    SvaraSvara
     
  6. “De låga förväntningarnas rasism” är ett uttryck jag länge saknat. Tack för det!
    Det är baksidan, rekylen av empati. Man uppfattar någon som svagare och mer sårbar än en själv, en som det är synd om, en som man måste visa hänsyn. Men den som är ens jämlike är ju någon som man förväntar ska kunna ta lika mycket skit som en själv.
    Dessvärre är jag inte fri från sådana nedlåtande drag.
    https://www.youtube.com/watch?v=o_-IjJ-ENDE
    När jag ser denne saxofonist åbäka sig som han gör, så tycker jag så synd om honom – svarta som varit förslavade och all sådan skit, och så försöker han vara ball, men gör bort sig så totalt. Hade det varit en vit snubbe, en som varit mera lik mig själv, så hade jag bara tyckt ”fan vicken idiot!” eftersom jag inte tyckt synd om honom på på samma sätt.

    SvaraSvara
     
  7. @Nils D:
    De tydligaste tecknet är ju det här att nervöst tassa runt benämningar och ord angående ”de svaga”.
    Svenskar som tycker att negerboll (inget skällsord mot någon) är jättehemskt men att svenne (skällsord) är ok för de bryr sig inte om de blir kallade det. Det är ju för att man måste vara snäll mot och extra varsam med de stackars negrerna, men det är ju inget fel på att vara svensk så det går inte att förolämpa med det. Lite som när en liten unge förolämpar en och man skrattar lite åt ungens gulliga försök.

    Jag diskuterade en gång religion med några PK-ateister. Först pratade vi om kristendomen och skämtade om tokigheter i bibeln, skrattade åt kristna som trodde att de följde Jesus och/eller Paulus men levde tvärtemot dessas värderingar. Sedan slängde jag in islam och skämtade på samma sätt. Då blev de tvärallvarliga direkt. Det var ju respektlöst att skämta om de stackars svartskallarnas religion….

    SvaraSvara
     
  8. @MJ:

    Eftersom du tidigare var inne på att det är (den svenska) högern som egentligen vill förbjuda yttranden de inte gillar, så undrar jag vad du tycker att det där exemplifierar?

    Det föregås av:

    The worst part of this is the deep, deep hypocrisy of it.

    Many of them were horribly hostile to Jews, in a way which we would have condemned fiercely if anyone else had expressed it, but which we somehow managed to forgive and forget in their case.

    Det han betonar är hyckleriet, att de som kraftigt fördömer och gärna vill förbjuda yttranden de inte gillar, låter samma slags yttranden passera om de bara kommer från personer som de har bestämt är på ‘rätt’ sida.

    Det är, enligt min mening, just denna sorts hyckleri som jag upplever att högerdebattörer brukar kritisera: inte så att de vill förbjuda dumheterna, men att de vill att människor skall konfronteras med sin egen dubbelmoral.

    @MJ:

    Liberal står för övrigt för liberal i USA, men eftersom de inte har socialister så blir liberalerna vänstern.

    Jag har bott i USA, och inledningsvis trodde jag också att i princip alla amerikaner stod till höger om alla svenskar. Men så är det inte. Efter hand började jag roa mig med att gissa vilka partier olika debattörer skulle ha röstat på om de bodde i Sverige, och i många fall kom jag fram till att argumenten hade samma struktur som t.ex. vänsterpartisters i Sverige.

    I bästa fall får man nog säga att det är en tolkningsfråga huruvida ”Liberal” i USA betyder ”liberal” i ordets ursprungliga bemärkelse – dvs hur troget man representerar de idéer som började med Locke, Hobbes, Milton och utvecklades av t.ex. Smith, Stuart Mill m.fl. Här i Sverige tenderar de som vill gå tillbaks till liberalismens grundteser att kalla sig ”klassiska liberaler”, medan de i USA kallar sig ”libertarians”.

    Bland annat är det huvudsakligen Liberals i USA som förordar stark federal styrning, medan Republicans och Libertarians förordar decentralisering och delstaternas rätt att bestämma själva hur de vill balansera individens frihet mot kollektivet. Det är värt att minnas att USA i många avseenden mer liknar EU än Sverige; räknat i folkmängd (2014) skulle Sverige inte ens hamna på 10-i-topplistan om det vore en delstat i USA.

    Det finns visserligen skäl att påstå att praktiskt taget alla demokratiska ideologier i vårt århundrade åtminstone i delar integrerat liberala principer, och att liberal filosofi idag är en viktig del av våra grundläggande moralfilosofiska principer. När man sedan försöker bedöma politiska ideologier utifrån dessa grunder, kanske man främst borde titta på hur mycket olika debattörer faktiskt tar grundar sina argument i moralfilosofiska principer.

    Det är sedan fullt rimligt att man kommer till olika slutsatser om hur man vill väga olika för- och nackdelar mot varann. Där är det långt ifrån givet att tänkare från mitten av 1800-talet satt inne med alla svar på hur vi skall bygga samhällen i vårt århundrade.

    SvaraSvara
     
  9. @Ulf T:
    Ett exempel på höger som tycker att vissa yttranden ska vara otillåtna.

    Om du gav de där tänkarnas texter till personer som kallar sig liberaler här utan att berätta vem författaren var så skulle de tro att det var ”marxism” (en annan person som de heller inte läst). Det ”liberaler” här läst av locke eller Smith är på som höjd några citat på nätet.
    Skulle de där liberala tänkarna leva i Sverige idag skulle de vara till vänster om riksdagen.
    Det är till och med så att de amerikaner som faktiskt följer deras ideal kallar sig för socialdemokrater. Som Bernie Sanders.

    Det faller sig naturligt eftersom de fri-och rättigheter som liberalerna förespråkade och definierade är de demokratiska fri- och rättigheterna. Utan den liberala grunden kan det inte finnas demokrati.

    Nja, principerna är de samma. Alla tider har varit de modernaste när de skett.

    SvaraSvara
     
  10. @MJ:

    Ett exempel på höger som tycker att vissa yttranden ska vara otillåtna.

    Då får du ta och producera länkar till högerdebattörer som faktiskt säger att de vill förbjuda dessa människor att yttra sig.

    (Det är möjligt att du kan hitta några (till exempel har ju Reinfeldt försvarat hetslagstiftningen); då återstår att visa att det är en vanligt förekommande uppfattning inom högern.)

    SvaraSvara
     
  11. @MJ:

    ”Det “liberaler” här läst av locke eller Smith är på som höjd några citat på nätet.
    Skulle de där liberala tänkarna leva i Sverige idag skulle de vara till vänster om riksdagen.”

    MJ anser tydligen att John Locke och Adam Smith skulle stå till vänster om hela den svenska riksdagen. Om inte annat får man väl ge honom högsta poäng för originalitet och fantasi.

    Kan vi inte få veta lite mer om hur saker och ting hänger ihop på planeten MJ?

    Var det kanske Otto von Bismark som grundade hippiekulturen? Var det Muhammed som skrev Magna Carta? Är vi alla smurfar?

    SvaraSvara
     
  12. @MJ:

    Här i Sverige tycker jag väl mest att det är högern som sysslar med det där att det är fel att lyssna på folk man inte håller med.

    Håller inte riktigt med här, skulle vilja säga att utanför ekonomipolitik har vi i Sverige i princip bara post-marxister från höger till vänster. Då menar jag värdegrund, en uppsättning godkända åsikter, åsiktskorridor, att inte skilja på sak och person etc.

    SvaraSvara
     
  13. @Utlandssvensk: Mycket bra. Låter som en sammanfattning av svenska politiker sedan 90-talet. Frestande att citera mer, men tycker alla borde läsa hela.

    SvaraSvara
     
  14. @Ulf T:
    Jag skrev ett inlägg med länkar till exempel som svar till Rickard igår, men det verkar ha fastnat i något filter. Googla på ”bjöd in talare” så får du fram en massa exempel.

    SvaraSvara
     
  15. Maajid Nawaz talar klarspråk:
    https://en.wikipedia.org/wiki/Maajid_Nawaz
    ”Ok far-lefty fellow-travellers of Islamism, I’m a state-school, brown, stabbed-at-by-neo-Nazis, falsely arrested at gunpoint by Essex police, Muslim, divorced, estranged from his child, ex-Islamist, tortured ex-prisoner who’s been mandatorily profiled & DNA’d under schedule 7 at Heathrow airport & blacklisted from countries. I am every grievance you harp on about. And yet your first-world bourgeois brains malfunction because I’m not spewing hate & fitting in your little angry Muslim box. Are you feeling slightly privileged yet?”

    SvaraSvara
     
  16. @Kristian:

    Tack! Kul att du gillade krönikan.

    Författarens bror var betydligt mer känd men just denna artikel är bland det bästa jag har hittat när det gäller att förklara 68-generationens agerande. När kommer samma erkännande från någon gammal svensk rödvinskommunist? Bäst att inte hålla andan medans vi väntar……

    SvaraSvara
     
  17. De bakomliggande, grundläggande principerna hos Adam Smith och andra klassiska liberaler var att människorna skulle vara fria. De skulle inte styras av auktoritära institutioner, de skulle inte utsättas för sådant som en nedbrytande arbetsdelning. Se på Smith: varför gillade han marknader? Han gav en komplicerad motivering för dem, men i dess kärna fanns tanken att om man hade fullständig frihet skulle marknader leda till fullständig järnlikhet – det var därför som Adam Smith gillade marknader. Adam Smith gillade marknader därför att människor borde vara helt järnlika – HELT JÄMLIKA – och det var därför att han, som klassisk liberal, trodde att människans grundläggande karaktär omfattar begrepp som sympati, solidaritet, rätten att styra det egna arbetet och allt sådant, alltsammans raka motsatsen till kapitalism.
    Det finns faktiskt inte två ståndpunkter som är mer antitetiska än klassisk liberalism och kapitalism – och det är därför som Chicagouniversitetet i den utgåva av Smithtexter som utgavs till tvåhundraårsminnet måste förvränga texten. Som sann klassisk liberal var ju Smith en stark motståndare till all den idioti som man nu vräker ut i hans namn.
    Om man till exempel läser George Stiglers förord till tvåhundraårsutgåvan av The Wealth of Nations- det är en stor, vetenskaplig utgåva från University of Chicago Press, så den är rätt intressant att titta i – är den diametralt motsatt Smiths text på punkt efter punkt. Smith är berömd för vad han skrev om arbetsdelning: han sägs ha menat att arbetsdelning var något mycket bra. Men det gjorde han inte: han menade att arbetsdelning var något.fruktansvärt – han sa i själva verket att i varje civiliserat samhälle måste staten ingripa för att förhindra att arbetsdelningen helt bryter ner människor. Slå sedan upp” arbetsdelning” i University of Chicagos register (det är ju ett vetenskapligt, utförligt index): det finns ingen hänvisning till det stycket – det finns helt enkelt inte där.
    Detta är alltså verklig vetenskap: undertryck fakta totalt, framställ dem som motsatsen till vad de är, och tänkut”det är nog ändå ingen som läser till sidan 473 eftersom jag själv inte gjorde det”. Fråga alltså dem som redigerade den om de någonsin läste till sidan 473 – svar: tja, de läste kanske det första stycket och hade sedan ett minne av vad de hade läst på någon grundkurs.
    Men poängen är att för 17oo-talets klassiska liberaler fanns det en viss föreställning om hur människan är – nämligen att vilken sorts varelser människorna är beror av vilket slags arbete de utför, deras kontroll över det och deras förmåga att handla kreativt och utifrån sina egna beslut och val. Och det gjordes faktiskt en massa mycket insiktsfulla kommentarer om detta på den tiden.
    Exempelvis påpekade en av den klassiska liberalismens grundare, Wilhelm von Humboldt (som råkar vara mycket beundrad av dagens ”konservativa”, därför att de inte läser honom), att om en arbetare tillverkar ett vackert föremål på kommando så kan man ”beundra vad arbetaren gör, men man föraktar vad han är”- för detta är faktiskt inte att bete sig som en människa, det är att bete sig som en maskin. Och den uppfattningen är genomgående i den klassiska liberalismen. Ännu ett halvsekel senare hävdade faktiskt Alexis de Tocqueville [fransk politiker och författare] att det kan finnas system där ”produktionen utvecklas och producenten förfaller” och att sådant är inhumant – för det som man verkligen intresserar sig för hos producenten är människan, och om människor ska ha möjlighet att leva ett fullvärdigt och givande liv måste de kunna styra över vad de gör, även om det ekonomiskt råkar vara mindre effektivt.
    Okej – det har uppenbarligen skett en dramatisk förändring i intellektuella och kulturella inställningar under de senaste århundradena. Men jag tror att de klassiska liberala föreställningarna nu måste återvinnas, och att de ideer som utgör deras kärna borde slå rot i massomfattning. Nu var upphoven till den makt och auktoritet som människor hade för ögonen på 17oo-talet helt annorlunda än de som finns idag – då var det feodalväsendet och kyrkan och enväldesstaten som man fokuserade på. Man kunde inte se industriföretaget eftersom det inte existerade ännu. Men tar man de klassiska liberala grundprinciperna och tillämpar dem på vår moderna tid, tror jag faktiskt att man kommer rätt nära de principer som besjälade det revolutionära Barcelona i slutet av 1930-talet-vad som kallades ”anarkosyndikalism”. [Anarkosyndikalismen är en form av frihetlig socialism som en kort tid praktiserades i vissa spanska regioner under revolutionen och inbördeskriget 1936, tills den krossades genom samtidiga insatser av Sovjetunionen, västmakterna och fascisterna.] Jag tror att det är ungefår så långt som människorna hirtills har kommit i sina försök att förverkliga dessa libertära principer, som enligt min uppfattning är de riktiga. Därmed inte sagt att allt som gjordes i den revolutionen var rätt men den allmänna andan och karaktären, tanken att bygga den sortens samhälle som Orwell såg och beskrev i vad jag tycker är hans förnämsta verk, Hyllning till Katalonien – med folklig kontroll över alla samhällets institutioner – det är nog i den riktningen som vi bör gå. (Chomsky, Att förstå makten)

    SvaraSvara
     
  18. @Herr Böna:

    Det var en imponerande genomgång och många slagkraftiga argument! Nu har jag läst Smith, men det var väldigt många år sen och det förord som du pratar om har jag missat.

    ”Men tar man de klassiska liberala grundprinciperna och tillämpar dem på vår moderna tid, tror jag faktiskt att man kommer rätt nära de principer som besjälade det revolutionära Barcelona i slutet av 1930-talet-vad som kallades “anarkosyndikalism”.

    Nu vet jag ingenting om “anarkosyndikalism”, men min uppfattning är att det närmaste man har kommit ”de klassiska liberala grundprinciperna” i modern tid är i de fria kantonerna i Schweiz!

    Fast du verkar veta mer om ämnet än jag, så du får väl rätta mig om jag har fel.

    SvaraSvara
     
  19. @Herr Böna:

    Smith är berömd för vad han skrev om arbetsdelning: han sägs ha menat att arbetsdelning var något mycket bra. Men det gjorde han inte: han menade att arbetsdelning var något.fruktansvärt – han sa i själva verket att i varje civiliserat samhälle måste staten ingripa för att förhindra att arbetsdelningen helt bryter ner människor.

    Nå… Smith sade faktiskt båda sakerna, så utmaningen för senare uttolkare blir att förstå hur han egentligen menade.

    Adam Smith’s Two Views on the Division of Labour

    Den ena synpunkten handlar om observationen att arbetsdelning är själva fundamentet för en marknadsekonomi: om alla gör samma sak finns ingenting att byta; det är när olika aktörer börjar agera för att fylla olika behov som en marknad kan uppstå.

    Den andra synpunkten är att denna arbetsfördelning kan bli destruktiv för vissa, om deras (statiska) lott blir att utföra enkla och triska uppgifter.

    Båda observationerna är relevanta. Det som följer behöver då bli en diskussion om de dynamiska effekterna: arbetsdelning har inte ett värde i sig, utan det är möjligheten att specialisera sig för att fylla ett behov som är värdefull.

    När det gäller enskilda arbetares lott att bara utföra enkla uppgifter får man fråga sig vad det beror på:

    – Är det för att de inte kan, eller t.o.m. saknar potential, att utföra mer avancerade/intressanta uppgifter?

    – Är det för att de inte tillåts söka sig till andra uppgifter? (vore inte en fri marknad i så fall)

    – Är det en övergående fas, innan problemen genom innovation löses på andra sätt? (ex. automatisering)

    Det finns många enskilda exempel man kan se på hur människor ibland väljer att jobba med enformiga uppgifter för att på egen hand kunna göra det de älskar – en klassiker är författare, skådespelare och musiker som jobbade på Posten, på den tiden posthanteringen innehöll fler manuella moment; de kunde t.o.m. tycka att det var en poäng att jobbet var enahanda, så kunde de fundera på annat under tiden. Ett annat exempel är moderna programmerare, som ‘slavar’ (välbetalt) för stora företag och skriver javakod på dagarna, för att sedan hacka Open Source-kod på fritiden. I båda fallen blir arbetet en födkrok som möjliggör att man ägnar sig åt själens behov på egen tid.

    En annan dynamisk effekt är att, allt eftersom den allmänna standarden höjs, blir det allt svårare att hitta folk som är villiga att ägna en stor del av sin tid åt enahanda och nedbrytande uppgifter – priset på den sortens arbete höjs, vilket driver upp innovationstrycket för att hitta andra lösningar. Dessutom är ‘arbetarna’ även kunder i stor utsträckning, och en allt mer sofistikerad produktion behöver allt mer sofistikerade kunder, liksom allt mer sofistikerade arbetare. Det lönar sig alltså illa att försöka tvinga kvar arbetare i okunskap och träldom.

    (Historiskt kan man även se hur det blev allt svårare för kungar, grevar m.fl. att få riddare att strida för dem; de belöningar för tidigare kampanjer som höjde riddarnas levnadsstandard, gjorde dem mindre benägna att ge sig ut i strid och riskera livetigen – priset på deras insats ökade då deras standard höjdes.)

    Detta var för övrigt en av punkterna där Mises kritiserade Marx:

    Marx obfuscated the problem by confusing the notions of caste and class. Where status and caste differences prevail, all members of every caste but the most privileged have one interest in common, viz., to wipe out the legal disabilities of their own caste. All slaves, for instance, are united in having a stake in the abolition of slavery. But no such conflicts are present in a society in which all citizens are equal before the law. No logical objection can be advanced against distinguishing various classes among the members of such a society. Any classification is logically permissible, however arbitrarily the mark of distinction may be chosen. But it is nonsensical to classify the members of a capitalistic society according to their position in the framework of the social division of labor and then to identify these classes with the castes of a status society.

    In a status society the individual inherits his caste membership from his parents, he remains through all his life in his caste, and his children are born as members of it. Only in exceptional cases can good luck raise a man into a higher caste. For the immense majority birth unalterably determines their station in life. The classes which Marx distinguishes in a capitalistic society are different. Their membership is fluctuating. Class affiliation is not hereditary. It is assigned to each individual by a daily repeated plebiscite, as it were, of all the people. The public in spending and buying determines who should own and run the plants, who should play the parts in the theater performances, who should work in the factories and mines. Rich men become poor, and poor men rich. The heirs as well as those who themselves have acquired wealth must try to hold their own by defending their assets against the competition of already established firms and of ambitious newcomers. In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize.

    Den praktiska diskussionen – som följer beror på huruvida man köper tanken att en fri marknad har dessa logiska konsekvenser, men att risken finns att enskilda individer/grupper kan sko sig på att marknaden görs mindre fri. Olika obalanser kan då antingen förklaras med att marknaden är för fri (dvs marknadskrafter, om de släpps fria, kommer att leda till elände), eller inte fri nog (dvs marknaden kommer att lösa problemen om den får chansen).

    En förespråkare för den senare ståndpunkten kan ses i detta underhållande föredrag om den relativt okända depressionen 1920-1921 i USA, där de styrande först gjorde ingenting, sedan tvärtemot vad skolboken säger, och marknaden återhämtade sig snabbt på egen hand. En av hans poänger är att historieskrivare och ekonomer tycks märkligt ointresserade av att dra några slutsatser av att ‘fel’ åtgärder faktiskt ledde till en snabbare återhämtning än den aktiva krishanteringen under senare depressioner.

    SvaraSvara
     
  20. @Ulf T:
    Utmärkt, jag önskar att jag hade nog med tid för att ordentligt kunna delta i den här diskussionen.

    Det du tar upp om fri marknad är ju en tydlig skiljelinje mellan liberaler och konservativa (det senare ett språkligt dåligt begrepp, men kapitalister är inte mycket bättre). Ta t.ex. (mitt vanligaste exempel) frågan om patent (och liknande; upphovsrätt, mönsterskydd m.m.). Den liberala OCH socialistiska ståndpunkten är att patent är onödiga och kontraproduktiva. Konkurrens ska ske genom att den som är bättre på verksamheten vinner över de som är sämre. Den konservativa ståndpunkten är att innovationer (m.m.) ska löna sig och därför ska konkurrenter förhindras från att konkurrera med samma teknik, mönster m.m. över viss tid.
    En fri marknad är alltså inte höger utan vänster. Om man anser att statskapitalism, som t.ex. Sovjetunionen, är vänster så blir det förvisso mitten, eftersom regleringen av marknaden blir större ju längre man kommer åt både höger och vänster. T.ex. så har USA världens mest omfattande reglering av konkurrensregler och troligen världens mest omfattande patentlagstiftning (medan en extrem liberal skulle förorda att sådana regleringar inte ens skulle finnas).

    Det du tar upp om arbetsfördelning och klasser är också en sak där liberalismen hamnar klart till vänster om konservatismen. Liberalen anser ju att alla människor ska ha samma förutsättningar. Där hamnar man i den konflikt som Mises pratar om. Ett barn till fattiga föräldrar har inte samma förutsättningar som ett barn till rika föräldrar även om lagen gäller lika för båda. Det måste utjämnas på något sätt och man får då olika grader av socialliberaler (och socialdemokrater är ungefär där de möter socialisterna vänsterut) som vill utjämna olika mycket.
    Det är också i utjämningen av de olika förutsättningarna som skillnaden mellan socialister och liberaler finns (inte i frågan om fri marknad). Socialister vill utjämna mer, så mycket att det hamnar i konflikt med liberalernas. En socialistisk tanke kan t.ex. vara att ha statlig skola som är lika för alla. En liberal borde hålla med om att skola ska erbjudas alla, men samtidigt ska den som är bäst på att bedriva skola och som kan få enskilda att betala för att ha sina barn i den skolan få bedriva skola. Den privata skolan ska få konkurrera med den statliga (alltså absolut inte som våra privatskolor som får betalt av staten för att bedriva skola i statens ställe).

    Hela den här diskussionen, om att placera liberalismen, bygger dock på det lustiga att konservativa i Väst- och Nordeuropa började kalla sig för liberaler på 80-talet, eftersom det hade en bättre klang hos vänstervridna befolkningar.

    SvaraSvara
     
  21. @Ulf T:

    Även du skriver här ett mycket imponerande inlägg. Fan vad belästa ni var på Smith!

    Nu orkar jag absolut inte sätta mig och läsa om boken, men att Smith på något sätt skulle ha haft sympatier som i dag motsvarar något till vänster om Vänsterpartiet, det betraktar jag som uteslutet.

    ”den relativt okända depressionen 1920-1921 i USA, där de styrande först gjorde ingenting, sedan tvärtemot vad skolboken säger, och marknaden återhämtade sig snabbt på egen hand.”

    Det där är jag mer insatt i! Man kan nog hävda att ”skolboken” på den tiden faktiskt sa just att man skulle hålla fingrarna borta. The panic of 1907 löstes för övrigt på på samma sätt. Sättet som FDR hanterade depressionen på var väldigt nyskapande i USA och man kan absolut argumentera för att han förvärrade och förlängde den krisen.

    En väldigt bra bok om bubblor och finansiella kriser (om jag nu får nämna något som jag har läst nyligen!) är:

    Devil Take the Hindmost: a History of Financial Speculation

    SvaraSvara
     
  22. @MJ:

    ”En fri marknad är alltså inte höger utan vänster. Om man anser att statskapitalism, som t.ex. Sovjetunionen, är vänster så blir det förvisso mitten, eftersom regleringen av marknaden blir större ju längre man kommer åt både höger och vänster.”

    Jaha, det var dagens visdomsord från planeten MJ! Tack, tack!

    Nu sjunger vi allihopa:

    Upp och ner, ner och upp, MJ gal i granens topp

    SvaraSvara
     
  23. @MJ:

    Ett barn till fattiga föräldrar har inte samma förutsättningar som ett barn till rika föräldrar även om lagen gäller lika för båda. Det måste utjämnas på något sätt …

    Vem bestämmer att det måste utjämnas?

    Återigen, om man tror på att systemet har självreglerande egenskaper, är det inte alls självklart att man skall in och peta på saker själv. Jämför feministers iver att kvotera in kvinnor på valda positioner eftersom man är övertygad om att det ”måste utjämnas på något sätt”.

    Vad som är ‘vänster’ respektive ‘höger’ har aldrig varit exakt definierat, och är inte heller konstant över tid. När personer som själva identifierar sig som ”vänster” har påtaglig tendens att kritisera ”marknadskrafter”, tror att höga skatter på inkomst från arbete är ett bra sätt att skapa fler jobb* (och praktiskt taget alltid ser skattesänkningar som något dåligt), och tycker att vinstintresse i stora delar av samhället är ett Djävulens påfund, så blir det rätt spännande att försöka få det till att vänstern är mer liberal än högern, åtminstone i Sverige, och åtminstone om man med vänster menar de åsikter som är förhärskande bland de som kallar sig vänster.

    * Minns en kommunalpolitiker (S) som skrev på lokalblaskans debattsida att ”alla vet att det finns ett direkt linjärt samband mellan skattenivån och välfärden”. Låt vara att jag tror att de flesta – även vänsterut – skulle vilja modifiera det påståendet. Men att reflexmässigt dra fram vitlöken varje gång ”skattesänkningar” eller ”vinster i välfärden” nämns, är inte direkt betecknande för liberalism.

    När det gäller vilka som kan sägas vara ‘konservativa’ i Sverige idag, är väl snarast S mest konservativa enligt en intuitiv tolkning av begreppet, dvs de har styrt landet så pass länge att de anser sig vara det naturliga statsbärande partiet. KD är snarast värdekonservativa, kombinerat med socialliberalism. SD är främst socialkonservativa, och har väl drivit lite från socialdemokrati mot liberalkonservatism i och med att de gått från att stjäla horder av väljare från S till att stjäla horder av väljare från M.

    Det största arbetet för att liberalisera den svenska ekonomin gjordes väl annars snarast under andra halvan av 1800-talet. De partier vi har idag har alla det arvet på ett eller annat sätt.

    SvaraSvara
     
  24. @Ulf T:

    Nej det måste det inte, det är bara om man anser att alla människor ska ha samma förutsättningar som detta måste utjämnas. Det typiska liberala svaret är ju att barn till fattiga föräldrar ska åtnjuta stöd så att de får samma förutsättningar, det typiska socialistiska svaret är ju att alla föräldrar ska ha samma ekonomiska förutsättningar.
    En konservativ (höger, kapitalist) anser ju inte att alla ska ha samma förutsättningar. Denne tycker ju att fattiga barn ska växa upp till fattiga vuxna vars mervärde deras barn kan exploatera.

    Jo det har det. Ursprunget är att de konservativa satt till höger i det franska parlamentet och de liberala satt till vänster.

    Vänstern är mycket mer liberal än högern, i Sverige. Men vad jag menar är främst att liberalismen är mer vänster än den svenska högern. Sen är det så jävla joxigt i svensk politik att man inte direkt kan prata om ideologier hos partierna. I en tid av syntesbildande så blir det så, höger-käpphästar (som hyresrätter före bostadsrätter) hamnar hos vänstern och tvärtom. Att rösta på M eller S är ingen ideologisk skillnad utan en pytteliten skillnad i små detaljer.

    Det är ju inte direkt så att skillnaderna i skattepolitik mellan blocken (efter 1991) är något som märks i det praktiska livet. Sedan är det såklart så att V vill lägga mer av pengarna på skolböcker och personal på äldreboenden medan Fp vill lägga mer av pengarna på vapen och vinster åt vårdbolag.

    Ja begreppet konservativ är illa valt, även om det var deskriptivt i sin tid.
    Socialdemokraterna idag är konservativa, alltså nyliberaler (höger, kapitalister, inte alls liberaler). Men socialdemokraterna på sin tid var socialister (fram till valförlusten på 70-talet då de började svänga och den första riktiga högersosseledaren var Palme (en inverterad LBJ, radikalt vänster utrikes och radikalt höger inrikes)). Ta bara den lysande styrningen av marknaden för att få den stabil. Investeringar i egen verksamhet var skattefritt liksom sparande av eget kapital eller tillgångar (till viss gräns) medan vinstuttag dubbelbeskattades. Det ledde till att företagen under högkonjunktur investerade och sparade massor, när lågkonjunkturen kom så fanns det massor i ladorna att ta av och Sverige seglade förbi alla andra. Så hade inte liberaler gjort, utan de hade förordat att företagen som inte sparade i ladorna under goda år SKULLE gå under under dåliga år, självregleringen, en darwinistisk ekonomi där de bästa överlever. Vad de konservativa gjorde 1991 var att upphäva styrningen, vilket ledde till vinstutdelningsfest och när lågkonjunkturen kom så var det tomt i ladorna, men eftersom de inte var liberaler så kunde de inte låta kapitalisternas företag gå under, så de öste skattepengar över dem tills krisen var över, varpå kapitalisterna tackade för alla skattepengar och började ta ut miljarder i vinster igen.

    Jag skulle säg att Sveriges största liberala tid var frihetstiden. Tänk vad det hade kunnat leda till om inte tyrannen Gustav III inte genomfört sin statskupp.

    SvaraSvara
     
  25. On topic:

    http://fnordspotting.blogspot.se/2015/10/196Eek!ch-draksadden.html

    ”Vad vi nu skördar är resultatet av 1968-generationens draksådd. En draksådd som stundom planterades i samarbete med den sovjetiska regimen och/eller dess satelliter. En draksådd som idag har slagit rot även i den moderata myllan. En draksådd som måste bekämpas som det ogräs den är.”

    Ogräs?

    En draksådd som måste bekämpas som den extremt samhällsfarliga, konkret rasistiska, konkret sexistiska, konkret antidemokratiska, och som den konkreta motståndare till yttrandefriheten, samt bevisat civilisationsdestruktiva religion av verklighetsförnekelse, som den bevisar sig vara. Om och om igen, konkret, i realiteten.

    SvaraSvara
     
  26. @MJ:

    Vänstern är mycket mer liberal än högern, i Sverige. Men vad jag menar är främst att liberalismen är mer vänster än den svenska högern.

    I denna video har Sargon of Akkad samlat exempel på vad han kallar ”illiberal progressives” i den engelsktalande världen.

    (Notera att Sargon själv beskriver sig som vänster.)

    Dessa tendenser finns absolut även i Sverige, och vänstern tycks inte ha vare sig beredskap eller lust att stå emot dem. Även högern har förvånansvärt svårt att försvara sig mot dem, men har i alla fall möjlighet att hänvisa till liberala principer. Tyvärr tycks ju ‘liberal’ ha blivit en svordom till vänster, vilket gör det svårt för vänstermänniskor att åberopa dessa principer i debatt.

    Högermänniskor brukar villigt kalla sig liberaler åtminstone i sina egna seminarier, när de tror att de kan komma undan med det.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting