Läs även MiT’s inlägg på temat: Fotbollsrelaterat våld – maskulinitets/manlighetsproblem?
Dagens Metro bjuder på en krönika av ovan nämnda skribent. Mot bakgrund av det senaste huliganvåldet och de efterföljande ceremonierna är det en god läsning, om man vill förstå hur begränsat det feministiska synfältet är.
Först slår hon ett slag för homosexualiteten. Det kan ju vara behjärtansvärt. För när det handlar om att stigmatisera homos har båda könen varit lika goda kålsupare. Men när jag tänker å det så känner jag just bögar, inte flator. (Undrar hur den kvinnliga homosociala miljön hanterar dem?) Men de homosexuella är knappast förtryckta idag, tiderna förändras.
Sedan går hon över och beklagar sig över hur synd det är om pojkar som alltid måste försvara sin mandom, och antyder att kvinnor/flickor är bättre. Det är de då rakt inte, kvinnor är dock mer inriktade på att försvara sin ställning i gruppen eller sitt rykte. Det är därför glåpord som ”jävla hora” är så mycket effektivare än just ”jävla bög”.
Den som avviker från mängden har en tendens att bli ifrågastta oavsett kön. (Läs gärna Amazons inlägg om kvinnor.) Det ligger tyvärr lite i rollen att ”vara annorlunda”. Det är både på gott och ont. Personligen har jag alltid tillhört denna grupp, och jag skulle inte vilja vara utan de prövningar jag genomgått. Det har format mig mer än något annat. Den tankevurpa Wallin gör är att man inte försvarar sårbarhet. För lyckas man med det så har man ju motbevisat den.
Och så fotbollen. Jag har ingen koll, men någon man blev nyss ihjälslagen i anslutning till en match. Detta ska nu män och manlighet få hela skulden för. Inte ett ord nämns om de ceremonier till offrets minne som DN lyfter fram. Detta är organiserat samma män som just fick kollektiv skuld för mordet. En nyktrare analytiker skulle ha dragit slutsatsen att mördaren är undantaget från regeln. Den som avviker på ett negativt sätt. Den misstänkte har för övrigt överlämnat sig till polisen. [Ändrad rubricering] Om han är gärningsmannen så är det ju det ynkligaste av alla sätt åka fast på. Det ger ju massor av status! Not…
”[…] Men det räcker inte. För den manliga hierarkin tycks överleva alla cellgifter. Flyr du hellre än fäktar är du inte man nog. Då är du oduglig på att vara manlig.
Och känslan av oduglighet föder så lätt självhat. Hatet mot sig själv och världen kanaliseras på det sätt som vi allihop skrivit under på är just; manligt.”
Vad skulle vi ha skrivit under på? (Nån metod tydigen.) Kontentan är iaf att det onda är manligt, om jag fattar det rätt. Men så enkelt är det inte. Se på fotbollsmordet igen. Så mycket gemenskap som blommar upp i spåret av tragedin. Det är inte en seger för det mörka. Tvärtom! Manlighetens stora fördelar bara råkar ligga i feminismens döda vinkel, och de har så bråttom frammåt att de glömmer att titta över axeln.
Allt handlar om vad man väljer att se. Och jag hoppas jag fått med de viktigaste bitarna från båda sidor i min bild. Om Wallin tar av sig de rosa skygglapparna så lär hon upptäcka att världen är vidare än den invanda trångsynta blicken. Försök att se världen som alla andra gör.
Teo
(Jag är grymt upptagen idag, så jag kommer nog inte se till diskussionen så mycket. Kanske frammåt kvällen.)
En seriös fråga jag har grunnat på i samband med feministernas utfall mot manlighet där påståenden om ”tvingas vara manlig” och ”inte räcka till” används som argument för att manlighet är skadlig för män. I vilka grupper av män är det där sant? På gymmet retas vi med varandra men hånar aldrig någon som inte orkar. På kampsportsträningen peppar vi varandra och har en sund tävlingsmentalitet: ingen blir hånad eller stressad till att bete sig mot sin vilja. På arbetsplatsen förekommer inga utstuderat manliga verksamheter.
Så alltså: var och av vilka utövas denna tvingande och destruktiva manlighet?
Jag har aldrig stött på den och jag anser mig själv vara extremt manlig med manliga verksamheter och massor med manliga vänner.
Är Cissi wallins tolkning en projicering av kvinnligt homosocialt beteende kanske?
För att förtydliga: mina exempel med gym och arbetsplats är alltså mina egna erfarenheter, och inte generaliserbart till alla gym/arbetsplatser/arenor där män vistas
@Björn:
Är Cissi wallins tolkning en projicering av kvinnligt homosocialt beteende kanske?
Antagligen, har för mig att sjuksköterska är ett av de värsta jobben att ha när det gäller mobbning. Den erfarenheten jag har från vad min flickvän berättar om kvinnodominerande arbetsplatser har fått mig att inse att kvinnor kan vara riktiga svin emot varann. Det är grupper som utesluter andra, i vissa fall så när mobbning som man kan komma.
Cissi Wallin visade för ett tag sen tecken på en påbörjad mognadsprocess, där hon i stark motvind tog internkonflikten med de värsta hatarna.
Men nu i år har hon mer eller mindre återfallit i sitt gamla jag, och glömt allt vad nyanser, saklighet och god ton heter. Jag har avföljt henne på Twitter, orkar inte med hennes bittra självcentrerade spammande.
@Björn:
Svar, ja. Försök att mentalt sätta er in i vad det skulle innebära att leva med den typen av homosocialitet. Är det konstigt (unga) kvinnor ”leder” vad gäller psykisk ohälsa?
@Ninni:
Svar, ja. Försök att mentalt sätta er in i vad det skulle innebära att leva med den typen av homosocialitet. Är det konstigt (unga) kvinnor ”leder” vad gäller psykisk ohälsa?
Jag har som sagt en del indirekta erfarenheter från kvinnliga arbetsplatser genom min flickvän. Det hjälper dock inte särskilt mycket när det gäller att sätta mig in att leva i den typen av homosocial gemenskap. Anledningen till detta är att det är så främmande att man som individ måste vara exakt som alla andra, att man måste passa in och att alla måste vara överens. Jag kan utan problem vara social med alla, något som verkar vara väldigt svårt för vissa kvinnor som min flickvän har arbetat med.
@robjoh:
Personligen misstänker jag att många kvinnor är ovana vid tävlan eller tänket ”jag måste göra rätt för mig”. Då blir alla pikar eller krav en enorm kränkning.
@Andreas:
Personligen misstänker jag att många kvinnor är ovana vid tävlan eller tänket ”jag måste göra rätt för mig”. Då blir alla pikar eller krav en enorm kränkning.
Alltså som jag förstår det är det inte så mycket pikar och krav som är problemet. Det är att man helt enkelt inte talar med vissa. Att man öppet försöker undvika att äta lunch med vissa personer osv.
@Björn:
”Så alltså: var och av vilka utövas denna tvingande och destruktiva manlighet?”
Jag tror:
En man som totalt blivit åsidosatt av samhället letar efter sätt att utöva samhällsrollen på annat håll och ofta på ett destruktivare sätt tillsammans med alkohol eller dylikt. T.ex. att försvara lagets ära som fotbollssupporter blir den nya ”livsviktiga” funktionen.
För att attackera problemet så behöver man ställa sig frågorna:
Vem förhindrar pojkar att få manliga förbilder?
Vem förhindrar män att få en roll i samhället?
Vem försöker få män att känna skuld?
Vem försöker förminska mäns självbild?
Man kan ju givetvis inte förhindra allt våld som t.ex. orsakas av sjuka människor, men om man kan hitta gemensamma svar på dessa frågor så kan man nog minska våldet avsevärt tror jag. Några förslag?
@robjoh:
”Antagligen, har för mig att sjuksköterska är ett av de värsta jobben att ha när det gäller mobbning. Den erfarenheten jag har från vad min flickvän berättar om kvinnodominerande arbetsplatser har fått mig att inse att kvinnor kan vara riktiga svin emot varann. Det är grupper som utesluter andra, i vissa fall så när mobbning som man kan komma.”
Det är tyvärr min erfarenhet också. Jag jobbade för länge sedan inom vården på en arbetsplats som så gott som uteslutande bestod av kvinnor förutom enstaka unga manliga vikarier. Jag har aldrig någonsin upplevt så mycket konflikter på en arbetsplats, mellan individer men också mellan grupper och arbetslag. Därefter har jag bevittnat samma sak i flera andra sammanhang där grupper består av enbart kvinnor (skolklasser, kompisgäng mm).
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att arbeta på en arbetsplats med enbart kvinnor idag. På individnivå finns sällan problemet (jag har massor av goda kvinnliga vänner) men i grupp kan kvinnor vara riktigt elaka mot varandra tyvärr.
Det betyder inte att jag målar upp ”kvinnonormen” som problematisk, hatisk eller som mobbande men min erfarenhet är att grupper med män och kvinnor blandat blir mindre konfliktfyllda.
@Amazon:
Det betyder inte att jag målar upp ”kvinnonormen” som problematisk, hatisk eller som mobbande men min erfarenhet är att grupper med män och kvinnor blandat blir mindre konfliktfyllda.
Jag måste erkänna att jag hade funnit det riktigt roligt om någon hade skrivit en artikel om den destruktiva ”kvinnonormen”, inte för att jag har några som helst vetenskapliga bevis på att någon sådan existerar. Det hade dock varit intressant och se hur Sveriges mediaelit skulle reagera. Skulle de tillåta oss att förknippa kvinnor med något negativt?
Jag läser en bok varannan kväll för min dotter. Den handlar om en 12-årig hästtjej. Jag blir fan lite orolig när jag läser… Intriger mellan hästtjejerna och i skolan, mammor som kontrollerar pappor, utfrysning, ryktesspridning, och en allmänt otrevlig stämning överlag. Är detta standard i ”tjejvärlden”??
Huvudpersonen är en tjej som är jäkligt osäker och hela tiden tvivlar på sin egen förmåga, på om hon är omtyckt osv. Självklart kan detta vara en verklighet för många tjejer, men jag är tveksam till att det är bra för flickor att läsa den här typen av berättelser (författaren är självklart kvinna för övrigt). Vad är det meningen läsaren ska ta med sig?
Då läser jag hellre böcker/ser på filmer med min dotter med starka karaktärer (kvinnliga som manliga, men framför allt kvinnliga då jag tror hon lättare identifierar sig med dem) som gör ”det rätta”, visa vägen och inspirera.
@robjoh:
Jag hade inte uppdaterat browsern när jag skrev mitt inlägg så jag hade inte sett detta. Men faktum var att funderade lite på att skriva något om just en destruktiv kvinnonorm…
@Amazon: @Amazon:
Ja det är intressant jag har hört massor av feminister som talat om vikten att få in kvinnor på manligt dominerande arbetsplatser för att minska grabbighet och hård jargong men jag har inte hört en enda feminist som sagt att det är viktigt att få in män på kvinnodominerande yrken för att minska problem som du beskriver.
@Bashflak:
Så Cissi Wallin tog striden? Starkt! Det var nog lärorikt isf.
@Amazon:
Jag har jobbat på flera olika arbetsplatser som dominerats av män respektive kvinnor. Min erfarenhet är att kvinnorna är klart värst mot varandra.
Män umgås med de som de gillar och skiter i de andra, men de är sällan aktivt taskiga. Bland kvinnor är det ett evigt baktalande.
Teo
@MK:
”Jag läser en bok varannan kväll för min dotter. Den handlar om en 12-årig hästtjej. Jag blir fan lite orolig när jag läser… Intriger mellan hästtjejerna och i skolan, mammor som kontrollerar pappor, utfrysning, ryktesspridning, och en allmänt otrevlig stämning överlag. Är detta standard i ”tjejvärlden”??”
Hur gammal är din dotter? Flickor på mellanstadiet är inte alltid så snälla mot varandra… milt sagt.
@Amazon:
Hon ska börja tredje klass till hösten.
Jag tycker inte att stämningen mellan tjejerna nu på lågstadiet är särskilt trevlig heller…