Det här låter mer som maskulism än jämställdism, och är nog att gå lite för långt. Självklart finns det riktiga offer bland kvinnor och fall av offerkofta även hos män. Den dagliga dos feministiskt trams vi får i Sverige kan göra det lätt att *känna* att kvinnor inte har verkliga problem (!), men det är ideologin och klassuppdelningen som är dumheter, inte respekten för människors svårigheter.
Jag hade lagt till en panel med neutrum i mitten och anspelat på male disposability för maskulinum.
”Det här låter mer som maskulism än jämställdism, och är nog att gå lite för långt.”
Men serien är ju helt i linje med Hillary Clintons uttalanden att kvinnor är krigets främsta offer för efter att ha förlorat sin man blir det så tungt för kvinnan… Vad skulle vara maskulism med det?
@Martin:
Jag svarar som du helt rätt kvinnor och män har offrat sina framtids drömmar utan att nå sina mål men vem gör det inte det
Om bilderna relateras till krig så OK men sambandet är inte särskilt tydligt och reagerade ungefär som Martin.
Seriestrippen måste inte handla om krig. Det kan lika gärna handla om arbetsmiljö eller om ungdomars psykiatriska hälsa.
Jag tyckte att inlägget var ett av de mest talande hittills. Män dör i mycket högre utsträckning än kvinnor på sina arbetsplatser, självmord är betydligt vanligare, liksom även risken att utsättas för våld. Män lever heller inte lika länge som kvinnor.
I dagens samhällsdebatt är det dock svårt att se spår av detta. I stället får vi höra hur synd det är om diverse privilegieprinsessor som inte får allt de pekar på.
För att förekomma en viss typ av motargument: Jag är fullt medveten om att det finns kvinnor som är offer på riktigt, men det är heller inte precis tyst kring detta.
Jag vill tillägga att jag uppskattar den här serien. Ett tack till dig, anonyma tecknare.
Jag ansluter mig till Bashflack, Erik m fl. Det är tydligt att begreppet ”offer” numera är ”kvinnligt kodat”. Det är kvinnorna som är ”offer för den dåliga arbetsmiljön” (ca 50 män och 1-2 kvinnor dör på jobbet varje år);
Det är kvinnor som är ”offer” för för en ”ökad psykisk ohälsa” men 70 procent av alla självmord begås av män; våld i nära relationer beskrivs i debatten alltid som våld mot kvinnor. Vad sedan gäller militär verksamhelt – både i fredstid och i krig och dess konsekvenser – så är naturligtvis antalet manliga offer vida överstigande kvinnliga. Ändå tillåts sådana uttalande som Hillary Clintons stå oemotsagda.
…vad som jag tycker är ännu värre än ovantsående är att ”offer” i det kvinnliga sammanhanget devalverats till att omfatta sådant som SMS-lån, ”lådvinsalkoholism” m fl ”kvinnofällor”… …brist på distans i ordvalet torde dock vara utmärkande för postmoderna idéologier.
…vad ännu värre
Jag ser det som jag tror Erik försöker påvisa.
Mannen dör och känner ingenting alltså blir det ju den efterlevande kvinnan som lider.
Det är typiskt hur man förvränger något som egentligen är bra för kvinnor (trygghet och överlevnad) till att bli en nackdel (lever kvar i ensamhet).
Annat typiskt exempel är att kvinnan ”tvingas” sitta passivt och välja bland männen vem hon vill ha.
För mig är mycket av det här rent maktmissbruk. Man begriper helt enkelt inte eller möjligtvis förnekar sina privilegier.
@Erik: Håller helt med dig inom just den kontexten, men ser inte varför du väljer just den, eller att andra skulle se den kopplingen. Jag ser inget i serien som visar att den är en reaktion på just det uttalandet, och i så fall borde det finnas en hint om detta. T.ex. en mouseover-text.
@Lövet: Jodå jag har inte missat detta och störs också av det. Men nu är det som det är med media i Sverige, de saknar i regel intellektuell ärlighet och integritet och skriver vad som helst som säljer till massorna, vilket kanske är idén kvinnoförtryck idag. Briljanta tänkare ser jag många, men aldrig/mycket sällan i hos någon större svensk tidsskrift eller TV/radio-kanal. Så vad ska man göra åt detta? Även om det är bra ur balanssynpunkt att lyfta fram det manliga perspektivet som det råder en så stor brist på i vårt samhälle, är det inte ett särskilt stort steg framåt om vi anammar denna förbannade könskamp och billiga retorik, och svarar med samma medicin.
Kort sagt har jag inga svårigheter att se vad tecknaren syftar på men tycker att framställandet har för mycket könskamp i sig, och könskamp är trams.
Man får akta sig för att blanda ihop gruppen kvinnor och feminism. Feminismens ”teoretiska kvinna” är mest bara offerkofta, men detta säger inte så mycket om verkliga, individuella kvinnors individuella problem. Nu syftar serien förstås på grupper och inte på individer, men hamnar ändå på hal is lite…
@ Martin
Jag uppfattar nog den här serien som en alldeles uppenbar ironi och inte som något slags tävlan i vem man ska tycka mest synd om. Faktum är att just denna nr. är fenomenalt träffsäker. Det finns visserligen en rätt brutal underton i denna fjärde del, men så är det också verkligheten som återspeglas.
Tänkte direkt på Clinton och diverse uttalanden om hur det var för kvinnor i Sovjet efter andra världskriget.
”Lace Curtain” som Farrell sade. (20-års jubileum för den boken, förresten.)
Poängen är att det ska vara fritt för tolkning, för det i sig leder till diskussion. Jag fick förtjänat ”smisk på fingrarna” av vår anonyma tecknare för att jag vid första pubbning la in min tolkning i rubriken.
I debatten (t.ex. om ”gubbplogat”. Dummare än så kan det inte bli) tar feministers koftstickande åt kvinnor över och dominerar så att verkliga problem (kvinnors ”offret, offren” resp. mäns ”offret, offren”) hamnar i skymundan. Det var min tolkning.
@Lövet:
Just SMS-lån och lådvinsalkoholism är tydliga indikatorer på det diskuterade fenomenet:
SMS-lån får stora braskande rubriker som kvinnofälla (av TT!), trots att det alla år har varit fler drabbade män.
Kvinnofällan ”Lådvinsalkoholism” blir löpsdelar, medan det faktum att gruppen män är mer drabbade av alkoholism aldrig nämns som en könsfråga.
@Alla-som-tyckt-annorlunda: OK, ni har nog en poäng (eller flera). Om jag går in för att läsa serien som en reaktion på samhällsklimatet, känns den mer legitim. Är fortfarande lite osäker, vet inte om jag tycker att den tar ställning eller inte. Det är kanske en bra sak. Min spontana reaktion finns i alla fall dokumenterad ovan.
@Ninni: Jag skrattade halva dagen igår åt artikeln om plogning (den på Fria Tider, om MP i Stockholm). Det var en mystisk upplevelse att feministisk idioti kan vara så roligt snarare än bara något som gör mig arg…!
Det här låter mer som maskulism än jämställdism, och är nog att gå lite för långt. Självklart finns det riktiga offer bland kvinnor och fall av offerkofta även hos män. Den dagliga dos feministiskt trams vi får i Sverige kan göra det lätt att *känna* att kvinnor inte har verkliga problem (!), men det är ideologin och klassuppdelningen som är dumheter, inte respekten för människors svårigheter.
Jag hade lagt till en panel med neutrum i mitten och anspelat på male disposability för maskulinum.
”Det här låter mer som maskulism än jämställdism, och är nog att gå lite för långt.”
Men serien är ju helt i linje med Hillary Clintons uttalanden att kvinnor är krigets främsta offer för efter att ha förlorat sin man blir det så tungt för kvinnan… Vad skulle vara maskulism med det?
@Martin:
Jag svarar som du helt rätt kvinnor och män har offrat sina framtids drömmar utan att nå sina mål men vem gör det inte det
Om bilderna relateras till krig så OK men sambandet är inte särskilt tydligt och reagerade ungefär som Martin.
Pingback: Äpplen & Päron, nr. 4 - UmeNytt.se - Nyheter Sverige
Seriestrippen måste inte handla om krig. Det kan lika gärna handla om arbetsmiljö eller om ungdomars psykiatriska hälsa.
Jag tyckte att inlägget var ett av de mest talande hittills. Män dör i mycket högre utsträckning än kvinnor på sina arbetsplatser, självmord är betydligt vanligare, liksom även risken att utsättas för våld. Män lever heller inte lika länge som kvinnor.
I dagens samhällsdebatt är det dock svårt att se spår av detta. I stället får vi höra hur synd det är om diverse privilegieprinsessor som inte får allt de pekar på.
För att förekomma en viss typ av motargument: Jag är fullt medveten om att det finns kvinnor som är offer på riktigt, men det är heller inte precis tyst kring detta.
Jag vill tillägga att jag uppskattar den här serien. Ett tack till dig, anonyma tecknare.
@Martin:
Jag ansluter mig till Bashflack, Erik m fl. Det är tydligt att begreppet ”offer” numera är ”kvinnligt kodat”. Det är kvinnorna som är ”offer för den dåliga arbetsmiljön” (ca 50 män och 1-2 kvinnor dör på jobbet varje år);
Det är kvinnor som är ”offer” för för en ”ökad psykisk ohälsa” men 70 procent av alla självmord begås av män; våld i nära relationer beskrivs i debatten alltid som våld mot kvinnor. Vad sedan gäller militär verksamhelt – både i fredstid och i krig och dess konsekvenser – så är naturligtvis antalet manliga offer vida överstigande kvinnliga. Ändå tillåts sådana uttalande som Hillary Clintons stå oemotsagda.
…vad som jag tycker är ännu värre än ovantsående är att ”offer” i det kvinnliga sammanhanget devalverats till att omfatta sådant som SMS-lån, ”lådvinsalkoholism” m fl ”kvinnofällor”… …brist på distans i ordvalet torde dock vara utmärkande för postmoderna idéologier.
…vad ännu värre
Jag ser det som jag tror Erik försöker påvisa.
Mannen dör och känner ingenting alltså blir det ju den efterlevande kvinnan som lider.
Det är typiskt hur man förvränger något som egentligen är bra för kvinnor (trygghet och överlevnad) till att bli en nackdel (lever kvar i ensamhet).
Annat typiskt exempel är att kvinnan ”tvingas” sitta passivt och välja bland männen vem hon vill ha.
För mig är mycket av det här rent maktmissbruk. Man begriper helt enkelt inte eller möjligtvis förnekar sina privilegier.
@Erik: Håller helt med dig inom just den kontexten, men ser inte varför du väljer just den, eller att andra skulle se den kopplingen. Jag ser inget i serien som visar att den är en reaktion på just det uttalandet, och i så fall borde det finnas en hint om detta. T.ex. en mouseover-text.
@Lövet: Jodå jag har inte missat detta och störs också av det. Men nu är det som det är med media i Sverige, de saknar i regel intellektuell ärlighet och integritet och skriver vad som helst som säljer till massorna, vilket kanske är idén kvinnoförtryck idag. Briljanta tänkare ser jag många, men aldrig/mycket sällan i hos någon större svensk tidsskrift eller TV/radio-kanal. Så vad ska man göra åt detta? Även om det är bra ur balanssynpunkt att lyfta fram det manliga perspektivet som det råder en så stor brist på i vårt samhälle, är det inte ett särskilt stort steg framåt om vi anammar denna förbannade könskamp och billiga retorik, och svarar med samma medicin.
Kort sagt har jag inga svårigheter att se vad tecknaren syftar på men tycker att framställandet har för mycket könskamp i sig, och könskamp är trams.
Man får akta sig för att blanda ihop gruppen kvinnor och feminism. Feminismens ”teoretiska kvinna” är mest bara offerkofta, men detta säger inte så mycket om verkliga, individuella kvinnors individuella problem. Nu syftar serien förstås på grupper och inte på individer, men hamnar ändå på hal is lite…
@ Martin
Jag uppfattar nog den här serien som en alldeles uppenbar ironi och inte som något slags tävlan i vem man ska tycka mest synd om. Faktum är att just denna nr. är fenomenalt träffsäker. Det finns visserligen en rätt brutal underton i denna fjärde del, men så är det också verkligheten som återspeglas.
Tänkte direkt på Clinton och diverse uttalanden om hur det var för kvinnor i Sovjet efter andra världskriget.
”Lace Curtain” som Farrell sade. (20-års jubileum för den boken, förresten.)
@Martin:
Poängen är att det ska vara fritt för tolkning, för det i sig leder till diskussion. Jag fick förtjänat ”smisk på fingrarna” av vår anonyma tecknare för att jag vid första pubbning la in min tolkning i rubriken.
Detta är min absoluta favorit. Varför?
Kvinnor – offret, offren, kofta, koftor
Män – offret, offren
I debatten (t.ex. om ”gubbplogat”. Dummare än så kan det inte bli) tar feministers koftstickande åt kvinnor över och dominerar så att verkliga problem (kvinnors ”offret, offren” resp. mäns ”offret, offren”) hamnar i skymundan. Det var min tolkning.
@Lövet:
Just SMS-lån och lådvinsalkoholism är tydliga indikatorer på det diskuterade fenomenet:
SMS-lån får stora braskande rubriker som kvinnofälla (av TT!), trots att det alla år har varit fler drabbade män.
Kvinnofällan ”Lådvinsalkoholism” blir löpsdelar, medan det faktum att gruppen män är mer drabbade av alkoholism aldrig nämns som en könsfråga.
@Alla-som-tyckt-annorlunda: OK, ni har nog en poäng (eller flera). Om jag går in för att läsa serien som en reaktion på samhällsklimatet, känns den mer legitim. Är fortfarande lite osäker, vet inte om jag tycker att den tar ställning eller inte. Det är kanske en bra sak. Min spontana reaktion finns i alla fall dokumenterad ovan.
@Ninni: Jag skrattade halva dagen igår åt artikeln om plogning (den på Fria Tider, om MP i Stockholm). Det var en mystisk upplevelse att feministisk idioti kan vara så roligt snarare än bara något som gör mig arg…!