Länge levde jag som många andra i min trygga bubbla. I kvällspressen och i annan media nåddes jag av budskapet om det alltmer sexualiserade våldet, det stora antalet våldtäkter, friande domar och inte minst mörkertalet. Jag förfasades och undrade liksom många andra vad det var som höll på att hända med vårt samhälle. Vart i hela friden är vi på väg? Vad får alla dessa män att begå dessa fruktansvärda övergrepp som vi läser om i tidningarna?
Det som fick mig att få upp ögonen och undersöka det här fenomenet närmare var det extremt massmedialt uppmärksammade fallet med den friande hovrättsdomen i ett våldtäktsmål mot sex pojkar i Tensta. Det startades facebookgrupper som snabbt nådde över 116 000 (!) medlemmar där pojkarnas namn och adress hängdes ut tillsammans med lämpliga förslag på hur man skulle behandla dessa genom att t ex avrätta dem eller varför inte skära av deras könsorgan och tvinga dem att äta upp dem framför spegeln. Förslag på tortyrmetoder visste inga gränser och det ena förslaget var mer raffinerat än det andra. När det dessutom framkom att pojkarna hade utländsk bakgrund förenades för en stund rasister och radikalfeminister sida vid sida. Att de av rättsväsendet bedömts som oskyldiga var mindre viktigt. De skulle bara avrättas, torteras, rullas i tjära och fjäder och hängas ut som de vidriga våldtäktssvin de var inför allmänhetens beskådan.
Vi pratar om pojkar födda 1997 varav så gott som alla hade absolut ingen sexuell erfarenhet alls! I kvällspressen beskrevs de som”knullgubbar” av etablerade journalister. Det var få som uppmärksammade att det handlade om invandrarpojkar i åk 9 i en förort till Stockhom som fick en djävligt taskig sexdebut!
Jag förfasades och förundrades men bestämde mig för att läsa domarna, både den fällande tingsrättsdomen och den friande hovrättsdomen. Jag läste båda domarna flera gåner. Fram tonade en helt annan bild än den media förmedlade. Ett gäng ungdomar på fest. Alkohol. Ungdomar som träffades en kväll och ville möta sin egen och andras sexualitet. Men det blev fel. Fel för alla. För tjejen men också för killarna.
Må ingen skuld falla på tjejen. Någonsin. Detta är absolut inte hennes fel. Någonstans undrar jag hur hon egentligen mådde över att få den här händelsen exponerad i media. Hur mår hon idag? Kan hon komma vidare? Är hon fast i rollen som våldtäktsoffer? Hur har hennes liv blivit? Hur fick hon hjälp att gå vidare och få perspektiv på den här kvällen som slutade så olyckligt för alla?
Men att utmåla killarna som vidriga våldtäktsmonster och knullgubbar (15 och 16 år gamla med ingen sexuell erfarenhet alls!) är inte rättvist alls. De fick ett långt vidare straff än vad någon domstol kunnat ge dem. Vi pratar om ungdomar med sexuella känslor och bekräftelsebehov, killar som inte vet hur man ska tyda en tjejs signaler och en ung tjej som inte förmår sätta gränser om sin sexuella integritet utan tror att hon måste gå med på massa saker hon innerst inne inte vill.
Men det mänskliga psyket är så beskaffat att vi vill ha en syndabock. Alla kan inte vara offer. Någon måste ta på sig skulden. Själv har jag många gånger funderat på vem som ska ta på sig ansvaret. Att det är dessa ungdomar själva tror jag inte på längre. Någonstans har de lämnats helt åt sig själva och de löser det på egen hand efter egen förmåga. Förebilder och vägledning saknas för många av dem.
I mitt arbete men också privat och genom ideellt engagemang kommer jag i kontakt med en hel del ungdomar i övre tonåren. Jag har genom årens lopp i förtroende fått höra många personliga berättelser och händelser som rör ungdomar och deras möte med sin egen och andras sexualitet. Mer än någonsin är jag övertygad om att de inte nämnvärt skiljer sig från mig och mina jämnåriga eller alla andra människor som är sexuella varelser. De längtar efter närhet, bekräftelse och att få utforska sig själva och andra som ungdomar alltid har gjort. Du, jag och alla andra.
Jag har för avsikt att i kommande inlägg låta er få ta del av några av alla de berättelser jag har fått höra. Dessa har fått mig att helt omvärdera synen på våldtäktsman och våldtäktsoffer. Därmed inte sagt att det inte finns stora förlorare i vårt samhälle men om det kan vara någon tröst så drabbar det båda könen lika.
Ditt inlägg gick rakt in i hjärtat på mig !
Klokt inlägg. Det är en stor och antagligen svår uppgift du tagit på dig, att visa världen att verkligheten inte är så där svart och vit som media så ofta framställer den. Lycka till.
”Själv har jag många gånger funderat på vem som ska ta på sig ansvaret. Att det är dessa ungdomar själva tror jag inte på längre.”
Det där har jag också haft en tanke kring, att hur hanterar våra ungdomar de pådyvlade sk ”normerna” om mäns destruktiva maskulinitet och kvinnors roll som offer? Om man av samhället betraktas som våldtäktsman och det inte finns ett gehör för att man påstår nåt annat, vad hindrar någon från att ”leva upp till den normen”? Och om man jämt och ständigt stämplas som offer, finns det öht några alternativ än att acceptera offerrollen?
Pingback: Fridas Fiktiva | WTF?
@Butter:
”Det där har jag också haft en tanke kring, att hur hanterar våra ungdomar de pådyvlade sk ”normerna” om mäns destruktiva maskulinitet och kvinnors roll som offer?”
Min son, som är 19, avskyr feminister intensivt. Det kommer inte härifrån, han har växt upp hos sin mor (falukorvsfeminist och vänsterpartist), jag har inte pratat speciellt mycket politik och religion – radikafeminism är religion – med honom.
Jag har fått den uppfattningen att han är mycket liberal, nåt åt Dolf-hållet. Och han har inga problem med tjejer, han har haft med sig sina flickvänner till mig sedan han var 15 så jag känner dem också.
Om han är typisk för sin generation vet jag inte, men han sår ju på diametralt motsatt sida som sin mor. Och han är rejält påläst, vilket faktiskt förvånade mig.
”Det startades facebookgrupper som snabbt nådde över 116 000 (!) medlemmar där pojkarnas namn och adress hängdes ut tillsammans med lämpliga förslag på hur man skulle behandla dessa genom att t ex avrätta dem eller varför inte skära av deras könsorgan och tvinga dem att äta upp dem framför spegeln. Förslag på tortyrmetoder visste inga gränser och det ena förslaget var mer raffinerat än det andra. När det dessutom framkom att pojkarna hade utländsk bakgrund förenades för en stund rasister och radikalfeminister sida vid sida”
Är det lämpligt att låta människor som vill stympa och tortera barn ska få uppfostra egna barn? Låter ju som om dessa ungar självakommr att fara illa. LVU?
Om en mamma har två barn en flicka och en pojke.
Flickan får under hela sin uppväxt höra att alla killar är svin som sexuellt ofredar,våldtar,slår kvinnor och gör allt för att trycka ner tjejer.
Pojken får under hela sin uppväxt höra att han som kille är ett svin som sexuellt ofredar,våldtar,slår kvinnor och gör allt för att trycka ner tjejer,så skulle många tycka att mamman har en väldigt enögd snedvriden och skrämmande bild av samhället som hon uppfostrar sina barn till.Och ställt sig den berättigande frågan hur lämplig hon egentligen är som mamma.
Men nu har man istället gjort det till politik statsfeminism och frågan blir då hur lämplig är feminismen att uppfostra våra barn vilket den till stora delar gör idag,är feminismen en lämplig uppfostrare/mamma,ger den goda förutsättningar till våra barn och ungdomar att bli trygga självsäkra och nyfikna på vad livet har att erbjuda.
”Min son, som är 19, avskyr feminister intensivt. Det kommer inte härifrån, han har växt upp hos sin mor (falukorvsfeminist och vänsterpartist), jag har inte pratat speciellt mycket politik och religion – radikafeminism är religion – med honom.”
Det låter som han skulle passa min 19-åriga dotter perfekt. Vi kanske skulle gifta bort dem?
Skämt åsido. Min dotter har inte heller mycket till övers för feminism. Ändå är det något som vi aldrig ens har diskuterat. Jämställdhet är något som är så självklart för henne och offerkoftan har hon lyckligtvis aldrig tagit på sig.
Här följer ett axplock av kommentarer från FB-gruppen. En del hatiska kommentarer plockades bort men sedan verkade inte administratören hinna med att ta bort alla hatiska inlägg så många står fortfarande kvar. Och i fallet med Tenstapojkarna hade både namn, adress och personnummer publicerats i gruppen. Det hade kanske varit något för Trolljägarna och Aschberg
Eller den här:
Säga vad man vill men det är väldigt svårt och infekterat ämne, eftersom starka känslor om upprättelser kolliderar med sunda förnuftet.
Jag har de sista åren läst ganska många domar som det skrivits om. Inte en enda gång har man gjort dem rättvisa. Subventionerat hat skulle jag kalla det. Om det sedan är en okunnig och urspårad känslojournalist eller medveten cynism kan jag inte svara på.
Teo
Det finns en sajt som någon OG-medlem drev, där man lade ut domar i våldtäktsmål.
Sajten är ytterst tveksam, men till dess försvar ska sägas att domarna finns att ämta, så man kan gå till källan så att säg. Och det är bra, för domarna är en långt mer nyanserad bild än vad media och lynchmobbar vill ha det till. Min starkast känsla när jag lästa domarna var sorg, inte vrede. Både offer och förövare är unga, ofta tonåringar, de har betett sig väldigt otydligt, ja taffligt, mot varandra och så har det gått överstyr. Det är långt ifrån självklara fall, och då är det bara de fällande domarna som lagts ut. Friande domar, nedlagda förundersökningar, förhör som visar att det inte varit en våldtäkt efters den som anmält inte förstått vad en våldtäkt är i juridisk mening – sånt finns INTE på sajten.
@michael:
Lite åt det hållet har mina barn blivit uppfostrade. Min dotter fyller 22 i år, hon är 2 1/2 år äldre än sonen.
Deras ömma moder har väl aldrig sagt åt sonen att han är ett svin, men hon har definitvt försökt skrämma upp dottern för ”karlar”. Det lyckades väl inget vidare, för ett tag var det bara killar i huvudet på henne. Det fick sådana effekter att dottern kom till mig och ville ha dagen-efterpiller på Ungdomsmottagningen bara för att hon inte orkade bråka med sin mamma. Hon skulle precis fylla 16. Visst, men jag sa att hon skulle prata med UM om ordentliga preventivmedel, eftersom hon uppenbarligen var i behov av det. Mycket talande att hon inte ville/vågade/orkade ta upp det med sin mor… Dottern revolterade ganska drastiskt i den vevan, genom att flytta från sin mor, till ett gymnasium på andra sidan Sverige, med mitt (icke ovillkorade) godkännande. Tipptoppbetyg.
Det levererade hon också. Nu har hon varit i Canada och läst klart sin kandidatexamen, kommer hem de närmaste veckorna. Hon har fortfarande ett ganska kärvt förhållande till sin mamma. I alla fall, har det varit något allvarligt hon behövt prata om är det mig hon pratat med, inte sin mor.
Kommentar om Facebooklippen. Det verkar inte vara folk bland de övre 8 decilerna på Gausskurvan över intelligenskvoten som har kommenterat.
Svensk lagstiftning medger upp till 10 år för grov våldtäkt. Det är där som straffskalan för mord börjar (10, 18, livstid) och våldtäkt följer samma straffvärde som misshandel, med den skillnaden att ”ringa våldtäkt” inte existerar i den nedre änden av straffskalan. Annars kan man få upp till 10 år för grov misshandel.
”30-40 år”. Det finns inga sådana tidsbestämda straffsatser i Sverige. Över 18 år finns bra livstid, vilket kan omvandlas till tidsbestämt, men det är en bedömningsfråga från fall till fall. Bedömning görs i Örebro Tigsrätt.
Det går inte komma ifrån att många dömda kan vara både oskyldiga och mer offer än många inser pga den färgade mediajournalistik som råder.
Sen har vi uthängningarna på olika siter där det har hänt att vissa har blivit friade av domstol. Hur ska dessa människor kunna återvända, till samhället igen. Det går inte!
Mördar du någon så får du respekt både i fängelset och ute i samhället?
Hela samhället är sjukt där vi godtyckligt värderar andra människor utan att bry oss om att checka om det stämmer, det som tex media skriver.
Det är feminismens och dårarnas tid just nu!
@Teodor:
Samma här. Varje gång man kollar upp någon spektakulär rubrik i stil med ”Kvinna försvarade sig mot sexuella trakasserier, döms till skadestånd” så visar det sig att det är helt missvisande. Så till den grad att det omöjligt kan vara ett misstag, det är medveten missledande journalistik för att manipulera känslor och uppvigla människor. Oerhört oseriös journalistik.
@Roger:
Ja, och jag undrar om det grundasr sig i bristande förståelse för systemet, eller journalistisk arrogans. Att de journalist+redaktör faktiskt inte bryr sig om felaktigheterna och affekterna för de inblandade så länge de kan kränga lösnummer som får folk att förfasa sig.
Teo
@Teodor:
Jag är väl liksom Dolf mer konspiratorisk och tror inte att det handlar om att kränga lösnummer, utan om att kränga ideologi.
@Magnus:
Intressant det du skriver du verkar vara en bra pappa
@Roger:
Svårt att säga. Kränga ideologi ger inflytande, lösnummer ger pengar. I viss mån är de utbytbara ot varandra, men inte rakt av.
Det varierar nog lite från tidning till tidning. Metro är ofta skamligt dåliga, men de har inga problem med upplagan. Vad gäller DN & SvD så har de en kraftigt fallande upplaga att slåss för. Men de lever på att i vart fall upprätthålla ett sken av seriositet, mycket står på spel med fallande kvalitet.
Hur det är med andra större tidningar vet jag inget om.
Det kan också vara så att de tar in budgetjournalisterna som frilansar runt på småjobb åt den sortens artiklar som inte kräver lika stor research eller branchkännedom. Och så blir det som det blir bara.
Teo
@michael:
Har en son född 1995 och en dotter född 1992. Och en styvdotter född 1995 också.