En replik på den uttalade feministen Ellen Brink på ETC.

Jag skriver till de som är kvar inom feminismen, för jag är det inte. Jag var där ganska länge, men har lämnat den. Och med Ellens exempel kan jag visa på varför, i vart fall i stora drag.

”Första gången jag stötte på begreppet feminism och hörde om ojämlikhet mellan könen förstod jag inte alls varifrån det kom. Jag gissar att det var någonstans i tonåren. Finns det folk som påstår att det inte är jämlikt mellan kvinnor och män i Sverige idag? Jag var förvirrad, men inte arg och tänkte mest att det lät fruktansvärt om det stämde. […] Men i min värld, i min lilla del av samhället så var det jämlikt – jag hade aldrig blivit utsatt för patriarkatets påstådda kränkningar.”

Just så var det. Det var ett påstående någonstans ifrån. Någon som sade något man aldrig hade sett med egna ögon. Inte ens kvinnor brukar ha gjort det har jag noterat på senare år. Och jag tyckte också att det vore illa om det stämde.

”Jag upptäckte det när jag fick hjälp att inse min egna förtryckande attityd mot mig själv som kvinna, men också mot andra kvinnor och genom min stora respekt för män, bara för att de var män. Trots skammen som sköljde över mig kunde förståelsen av hur sociala strukturer fungerar och styr våra handlingar, lätta på skulden i mitt bröst.”

Så Ellen förtryckte alltså sig själv? Att kvinnor hackar ner på varandra är jag dock väl bekant med. Men om ni kvinnor har respekt för män bara pga könet, då är ju det en brist bland kvinnorna! Inget att anklaga männen för. Ge alla den respekt de förtjänar.

”Som när jag 10 år gammal tillsammans med mitt handbollslag blev tillsagd av vår kvinnliga tränare att vi borde gå på damernas A-lags matcher, precis som vi sitter bänkade på alla herrarnas matcher. Jag tänkte att det var en konstig sak att be om – vem skulle vilja titta på damerna?”

Jag vet just inget om sport, men jag noterar frågan. Vem skulle vilja titta på damerna? Fann du något svar? Men oavsett måste ju ni kvinnor ha valt att gå på männens, och samma kvinnor funderar på att byta till damernas. Gör som ni vill, jag ser inget problem så länge man kan välja.

”Eller som när jag 13 år gammal på sommarens första varma dag iklätt mig capribyxor och fått frågan av en tjej i parallellklassen om varför jag inte rakar mina ben. Frågan träffade mig som en sylvass kniv och jag blev högröd av skam.”

En flicka ifrågasätter en annan flickas utseende, och vapnet är skam. Ja, det är så det brukar gå till. Ingen man eller pojke inblandad. Men helt klart negativt.

”Eller som när jag 12 år gammal, efter att ha hört några jämnåriga killar prata nedsättande om en kvinnlig feminist som vid denna tid syntes frekvent i media, tänkt att jag aldrig ska bli en tjatig kärring som bara gnäller utan att jag istället ska bli bäst på att behaga, förstå och visa omsorg för mannen. Att jag ska vara den bästa av kvinnor – så som kvinnor ska vara.”

Feminister brukar ge männen skit utan grund, och de måste tåla kritik som alla andra. Men varför tog du åt dig när en annan kvinna fick skit? (Oavsett om den var förtjänt eller inte.) Dessa pojkar/unga män kan under inga omständigheter ställas till svars för de slutsatser du drog. Det var dina egna känslor och dina beslut. (Jag blundar för begreppet ”bra kvinna”, vilket väcker frågan om vad en ”dålig kvinna” måste vara.)

”Eller som 5 år, 10 år, 21 år och nu snart 27 år gammal ständigt omges av en värld där nästan alla världens ledare är män, alla världens framstående forskare och uppfinnare till största delen är män, de… ” [osv]

Nä, inte alls så. Helt fel faktiskt. Bara en ytterst liten andel av männen spelar i den ligan, den överväldigande majoriteten står på samma nivå som de flesta kvinnor.

Att den yttersta eliten har blivit bäst beror på att de ofta är sådana nördar att de lagt alla sin vakna tid på ett och samma problem/område. Jag har dock svårt att kalla det orättvist. De har betalat ett högt pris för sina färdigheter. Medan jag drack öl med kompisarna eller tjejerna köpte smink, så satt de ytterligare en dag och funderade på hur man lättast kan faktorisera ett mycket högt tal, för att kunna avgöra om det är ett primtal eller inte. (Eller vad problemet nu var.) Likt elitidrottare har de kunnat ägna sitt liv åt sin hobby, men just ingenting annat. Jag missunnar dem inte inflytandet på sitt område.

Har man problem med det så får man se till att bli lika duktig. Utbildningsväsendet är öppet för alla och enorma mängder information finns på nätet. För man blir inte bäst genom att läsa kurser. Endast ett fåtal män går denna väg, och ännu färre kvinnor. Men män kan inte klandras för kvinnornas val.

”Kvinnor har i årtusenden varit förtryckta och i flera delar av världen saknar vi fortfarande våra grundläggande rättigheter. Vi som lever i Sverige idag har det bättre i många avseenden än tidigare generationer och i andra länder, men ärren – minnen av övergrepp som överförts från mor till dotter, kvinna till kvinna”

Så minnena av övergrepp förs vidare från mor till dotter, samtidigt som du ”aldrig blivit utsatt för patriarkatets påstådda kränkningar”? Det skrev du ju bara lite högre upp i samma text. Feministers argument är i regel motsägelsefulla när man studerar dem.

Män ock kvinnor har alltid varit lite olika, och gjort olika val, men det är inte förtryck. Och ännu har vi bara talat om kvinnors förtryck av andra kvinnor.

”Vår rösträtt är inte ens hundra år gammal, nuvarande abortlagen 39 år, kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet 48 år och sexköpslagen bara 14 år gammal. För fyra år sen fick Sverige sin första kvinnliga justitiekansler (posten infördes år 1714), för tre år sen fick den första kvinnan regipriset efter 82 Oscarsgalor. Sverige har ännu inte haft en kvinnlig statsminister.”

Äntligen något konkret. Studerar man olika myndighetsåldrar ser man att kvinnan klart släpat efter och har varit omyndig under mannen. Kvinnorörelsen och arbetarrörelsen gjorde rätt som med tiden gjorde mannen och kvinnan jämställd. Nu har pendeln snarare slagit över åt andra hållet. Nu måste man fråga sig om man står för jämställdhet eller feminism, de är inte längre förenliga. Men en gång var de det.

”Jag tror inte att män av naturen, biologiskt givet, vill slå, förtrycka eller förminska kvinnor. Ändå är det män som står för den överväldigande majoriteten av de som våldtar och slår (i alla tider, länder och kulturer) – varför? Jag tror inte att kvinnor av naturen är godare än män, eller att män inte kan styra över sin sexualdrift.”

Män och kvinnor står för ungefär lika stor andel av våldet i nära relationer. Men mäns våld sätter större spår då vi är starkare. Män anmäler också ytterst sällan då det är en stor skam att bli slagen av en kvinna. De är dessutom rädda att försvara sig trots överlägsen styrka, för om hon anklagar honom för misshandel kommer alla att tro på henne, inte honom. Våldtäkt är ”bara” misshandel med sexuella tillvägagångssätt.

Så jo, jag håller med om att män ock kvinnor är ungefär lika goda/onda. (Eller vad begrepp man nu finner lämpligare.)

”För det är inte männen som vi feminister hatar – det är strukturen – och inför den är vi alla offer. Denna patriarkala struktur som vi är med och reproducerar, kvinnor som män, så länge vi inte själva börjar börjar ifrågasätta och förändra vårt eget beteende.

Vi vill frigöra oss själva. Vi vill frigöra männen och alla kvinnor. Vi vill att vi tillsammans försöker frigöra varandra – därför är vi feminister.”

Frigöra alla män och kvinnor? Ingen av dem brukar anse sig förtryckta. Men Ellen konsterar korrekt att män och kvinnor gör olika val i livet, och alltid verkar ha gjort det. Numera är kan båda könen på samma villkor ta del av samma kunskaper i samhället, och har kunnat ganska länge. Ändå fortsätter könen att välja lite olika. Kanske för att vi faktiskt är något olika?

Trots nogrann läsning av mycket litteratur på temat så har jag ännu inte hittat några ”patriarkala strukturer”. Med tiden insåg jag att de det främst är kvinnor som klagar över andra kvinnor, eller kräver exemplariskt välstädade rum osv. Och det är liksom inte männen som är roten till det onda. Kvinnor måste lära sig att säga ifrån mot andra kvinnor, liksom Ellen kunde ha gjort när hon blev pikad för sina orakade ben. ”Strukturen” är allt annat än ”patriarkal”.

Vem eller vad feministerna hatar är mig likgiltigt. Det är vad man gör som har betydelse. Och om man börjar gynna ett kön framför ett annat så skapar man förtryck, inte undanskaffar det. Feminismen har en tendens att blint gynna kvinnor. (Titta gärna i ”genusbiblioteket” är på bloggen för att få många fler exempel. Låna böckerna och läs kritiskt själv.)

Kvinnorörelsen har spelat ut sin roll. Låt oss nu sträva efter jämställdhet igen, och stanna där. Men då måste vi också låta pojkarna vara just pojkar, och flickorna flickor. Slå inte ner på deras respektive val. Och vuxna måste kunna välja sin näringsverksamhet, oavsett om det är att sälja sex eller knacka programkod. Ingen tvingar dig att välja något du inte vill. (Isf vore det alltid ett brott, oavsett ämne.)

Man ska inte lita på kannibaler bara för att de har fint bordsskick. Och man ska inte lita på människor bara för att de påstår sig vara goda. Lita inte på feminister, och lita inte på oss. Läs, granska, och gör en egen bedömning.

Människor som tänker själva lider minst risk att bli lurade. För den som mot din erfarenhet försöker övertyga dig om att du nog är lite förtryckt ändå, har med all säkerhet fel. I vanlig ordning är det bara en annan kvinna som försöka tuta i dig att det är fel på dig och ditt betéende. Gör då som en karl skulle gjort, och be dem stoppa upp det där bak.

Teo