Det är knappast någon som inte vet att Svenska skolan krisar idag. I den ena efter den andra internationella jämförelsen så visar det sig att ungdomar och vuxna från andra länder är bättre än svenskar på praktiskt taget all problemlösning. Det finns många försök att förklara vad detta beror på men vad de alla verkar ha gemensamt är total frånvaro av svar gällande när och hur krisen skapades. Jag tänker sticka ut och säga att krisen i svenska skolan skapades 1994 och här kommer jag att visa på de händelser som var orsaken.  Mina slutsatser grundas i fysikdoktoranden King Crocoducks introduktion till videoserien om ”Science Wars” (pågående)

Det centrala i min presentation är ett fenomen som i Svenska skolvärlden missvisande brukar benämnas med den politiska termen kunskapssyn. Vi kan som exempel ta hur Umeå Kommun deklarerar -94 års kunskapssyn på sin hemsida. Ni kommer inte att tro på det här om ni inte först ser det med era egna ögon. Här får vi nämligen från skrytsamma byråkrater påståenden som:

Den syn på kunskap och lärande som skolan i Sverige bygger på idag är kvalitativ.  Det innebär att även andra kvaliteter än kunskaper om fakta och begrepp lyfts fram.

Observera att detta är ljug och inga alternativ presenteras. Istället får vi en uppvisning på kommunens hemsida i innehållslös retorik av samma sort som jag uppmärksammat tidigare.

Den kunskap som eleverna förväntas utveckla är inte mätbar, och kan inte fångas in med begreppen kan-kan inte. Det handlar inte bara om rätt eller fel utan om lägre eller högre kvalitet. Kvalitativa mål kan alltså uppnås på olika sätt och i varierande grad.

Observera självmotsägelsen. Först så är kunskapen inte mätbar – sedan är den av högre/lägre kvalitet (vilket innebär just att man mäter). Den ansvariga personen bryr sig inte det minsta om att producera en koherent text. Det ena påståendet säger emot det andra. Själva använder de som sagt det missvisande ordet ”Kunskapssyn” en betydligt mer rättvisande term vore verklighetssyn. Det finns nämligen ingen konflikt om vad som är kunskap. Konflikten rör vad som är verklighet och metoder med vilka verklighet bedöms (vetenskap). Det som kallas ”Kunskapssyn” i Sverige är alltså en lögn.

Science Wars var konflikten som uppstod i universitetsvärlden under 90-talet mellan vad Crocoduck kallar ”Vetenskapliga realister” och ”Radikala Konstruktivister”. Han beskriver sig själv som det förstnämnda men presenterar argument från bägge sidor. Orsaken till konflikten var att radikaler som i flera år i egna fält gjort påståenden oförenliga med vetenskap nu inte nöjde de sig inte med egna fält. De ville ha all utbildning underställd radikal konstruktivism. Som respons på detta skrev Biologiprofessorn Paul Gross och Matteprofessorn Norman Lewitt  boken: ”Higher Superstition – The Academic Left And It Quarrels With Science”. Detta var 1994 så svenska skoian hade all möjlighet i världen att korrigera kurs och balansera de bägge synsätten. Så skedde ej. Svenska skolan valde att hålla för öronen och låta den radikala konstruktivismens vetenskapssyn dominera all undervisning.

 

Vad gäller påståendena om högre kvalitet och bättre problemlösning så kan vi konstatera att de radikala konstruktivisterna utbildade ledare så odugliga att de trots dominans över popkultur, massmedia och akademiskt stöd lyckades förlora politisk makt till Donald Trump – en man som var mer narcissistisk än dem själva. Crocoduck godtar dock inte tanken att Trump är det största hotet mot vetenskapen. Presidentskapet är en temporär utnämning och även om man accepterar att Donald Trump knappast kommer att vara den mest vetenskapsvänliga presidenten så kvarstår faktum att precis lika antivetenskapliga sofister på akademiska institutioner orsakar långt mer permanent skada.

”The fact of the matter is Trump has not Tenure – They do, which means that theyare going to continue doing damage long after Trump is gone”

Som demonstration över hur illa det är ställt sätter han fokus på Sandra Harding fsom blev ökänd med boken ”The Science Question in Feminism 1986” där hon ville utveckla fältet ”Feministisk epistomologi”. I sin bok liknar Harding vetenskapens traditionella värderingar med ett sätt för män att dominera moder jord och föreslås att Newtons lagar lika gärna kunde beskrivas som ”Newtons Rape Manual” Tio år senare fick Professor Harding Tenure och expanderade sin Professur till Institutionen för utbildning och lärande i ämnen som var obligatoriska för ALLA AKADEMISKA FÄLT så kallad ”General Education”. Medan traditionell vetenskap var beredd att låta radikala konstrukivister vara i fred i sina egna fält så hade de radikala konstruktivisterna alltspå som mål att tvinga på alla sin ”syn”.

Vad bestod då den radikala konstruktivismen av? På enkel svenska verklighetsfrånvänt nonsens ursäktat med tom retorik. I sin bok ”Whose Science? Whose Knowledge 1991” menar Harding att Rosalind Franklin förnekades nobelpriset trots på grund av androcentrisk bias (sexism). Rosalind Franklin dog i själva verket 1958 fyra år innan nobelpriset delades ut 1962 (Nobelpriset delas inte ut postumt). Hon går sedan vidare till att påstå Weimarrepublikens sociala värderingar influerade Einsteins Relativitetsteori. Med tanke på att den sistnämnda publicerades av 1905 och 1916 medan Weimarrepubliken inte uppstod förrän 1919 är det tveksamt om ens Einstein hade lyckats med den bedriften. Men som sagt dessa saker förlitar sig på den gamla kuskapssynen som beskrivs så här:

Innan 1994 kom hade vi en kvantitativ syn på kunskapsuppdraget, och fokus låg på olika ämnens faktainnehåll. Eleverna skulle kunna memorera och lära sig utantill och färdigheter skulle tränas så att de ”satt i ryggmärgen”.

Observera att Umeå Kommuns hemsida inte på något sätt klarar av att motivera vad som var fel med detta eller varför Sverige skulle byta till den nya påstådda ”kunskapssynen”. För 24 år sedan genomförde alltså svenska skolan den kanske mest radikala förändringen någon skola någonsin genomfört. Vi kan på svenska kommuners hemsidor se hur skolan skryter med att hädanefter (1994) är kunskapssyn det vill säga verklighetssyn/vetenskapssyn ändrad i den generella undervisningen. Före 1994 var kunskap mätbar – Efter 1994 är kunskap ????? Vadå ????  Här är Umeå Kommuns genier i full fart med random påståenden.

Vid ett givet tillfälle har en elevs förmåga utvecklats upp till en viss nivå. Ta t.ex. förmågan att argumentera för en ståndpunkt. Det är inget man kan eller inte kan, utan det är något som kan göras mer eller mindre väl. Barn i förskoleåldern argumenterar för sina ståndpunkter på sitt sätt och forskare argumenterar på ett helt annat sätt.

Detta är inte en beskrivning av kunskap överhuvudtaget. Information som inte är grundad i verkligheten kallas inte kunskap – den kallas tom retorik. Man antingen kan ett ämne eller inte, hur väl man argumenterar bedömer inte kunskap alls – bedömningen är då rent retorisk vilket är precis vad Umeå Kommuns hemsida förespråkar. Det här är också helt i linje med Läraren Isak Skogstads debattartikel ”Oklar läroplan gör att eleverna kan prata till sig bra betyg”. Skogstad refererar till kungliga ingenjörsakademins kartläggning av kunskapsutvecklingen i svensk skola som genomfördes av nationalekonomen Magnus Henrekson och Sebastian Jävervall. Jag citerar:

Forskarna bakom rapporten kunde konstatera att Sverige visserligen presterade relativt väl kring sekelskiftet, men att en omfattande nedgång gick att bevittna under 2000-talet.
Nedgången återfinns över hela linjen, hos såväl hög- som lågpresterande elever.

Det bör därför inte komma som någon överraskning att samma Magnus Henrekson ligger bakom sammanstälningen av boken ”Kunskapssynen och Pedagogiken – Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdes” som kom i augusti 2017 och har medförfattarna Inger Enkvist, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren. Jag har tyvärr inte införskaffat den ännu så jag kan inte säga exakt vad den säger men vi bara av titeln så kan vi konstatera att Magnus Henrekson et al observerat ordet ”Kunskapssyn” så gissningsvis har de som jag konstaterat att PISA-raset inte var skolornas fel utan en förutsägbar konsekvens av 1994 års läroplan. Den som vill fördjupa sig har en presentation av  boken här:

Det återkommande problemet i de här sammanhanget är att folk förväxlar dem som bär ansvaret med dem som bestämt. Rent formellt så är det givetvis riksdagens politiker som bär ansvaret men politikerna kan knappast anses vara i närheten av insatta i den vetenskapsteoretiska debatten kring kunskap och lärande. Det var givetvis inte politiker som formulerade läroplanen utan utbildade experter Uppenbarligen hade de radikala konstruktivisterna fyllt skolmyndigheten (Skolverket grundades 1991) till den grad att det var helt irrelevant att Sverige 1991-94 hade en moderat regering där Statsministern hette Carl Bildt och skolministern hette Beatrice Ask.

Ett betydligt viktigare namn vad gäller skulden för skolkrisen är Professor Ulf P Lundgren som 1991-99 var Skolverkets generaldirektör och ordförande för Läroplanskommittéen inför Lpo94. När han lämnade Skolverket 2000 så kan ni gissa vad han gick till för jobb? Professor i Pedagogik. Han intervjuades av DN 1995 om sitt arbete.Här är ett par talande citat från den intervjun.

Lärare som inte vill delta i förändringsarbetet får problem. Skolan är inte längre den trygga arbetsplats den varit. Den ska vara flexibel, inspirerande och stadd i ständig förändring.

Ulf P Lundgren är hoppfull om att en vidgad syn på kunskap vinner terräng i skolan. Skolor som håller fast vid det gamla alltför länge kan få låg status, menar han.

Men så blev det inte. Snarare blev det  tvärtom vilket fick Professorn i pedagogik Jonas Linderoth att i augusti 2016 be om ursäkt för den skada som pedagogikämnet åsamkat svenska skolan. Men tro inte att Professor Ulf P Lundgren höll med om det. I vad som är det mest uppenbara exemplet på hur konstruktivister byter ut kunskap mot retorik så beskriver Professor Ulf P Lundgren Jonas Linderoth på följande talande sätt. ”beklämmande” ”oförskämt” ”förvirrat” ”bisarrt”

tycker att Jonas Linderoths artikel är ”beklämmande”.

Det är oförskämt mot lärare.

tycker att Jonas Linderoths debattinlägg är ytligt och förvirrat och därför svårt att bemöta.

att tro att hans och andras idéer har lett till sådana konsekvenser är bisarrt

Om man tittar på Hatties studier finns där inget argument för någonting sådant.

Som avslutning kan jag konstatera att det här sättet att häva ur sig saker mot andras positioner fö att slippa argumentera för sin egen är precis samma sorts smörja som vissa ideligen försöker komma undan med i kommentarsfältet. Vi återkommer till videoserien Science Wars.