För ungefär en och halv vecka kom nyheten att Löfven inte tänker avgå även om han skulle förlora nästa val. Jag antar att det var ett uttalande som fick människor lite varstans i vårt land att sätta morgonkaffet i halsen. Jag undrar hur många det är som egentligen vet hur det funkar med val, statsminister och regering. Jag kan erkänna att jag inte har sådär jättebra koll på saken. Det verkar på något vis som en självklarhet att partiledaren för det parti som får flest röster blir statminister och bildar regering. De flesta, åtminstone de som är lite äldre och har varit med ett tag, vet dock att det kan krångla till sig och att det är lite mer komplicerat än så. Men ändå, den självklara uppfattningen är väl att det så att säga är utgångsläget. Den som vinner valet bildar regering.

Det finns dock den lilla haken att statsministern måste lämna in sin avskedsansökan och upplösa den gamla regeringen innan talmannen ger någon uppdraget att bilda en ny, och det finns ingen regel som säger att en statsminister som förlorar valet måste göra det. Det går att tvinga bort en regering med en förtroendeomröstning där minst 175 (dvs. majoriteten) aktivt röstar mot regeringen. Den behöver alltså inte ha stöd av en majoritet för att sitta kvar. Det skulle, i dagsläget, räcka med att S, V och MP stöder regeringen och att ytterligare 16 röster faller bort från missförtroendeförklaringen av någon anledning, t.ex. att KD som har 16 mandat, helt enkelt lade ned sina röster (L eller C är väl troligare än KD i så fall, men jag tog KD för det är det minsta partiet); har några från SD förhinder, de är ju utestängda från kvittningssystemet (som jag erkänner jag inte vet hur det fungerar) så behövs ännu mindre nedlagda röster för att regeringen skall sitta kvar.

Det har ännu aldrig hänt att en regering har tvingats avgå på grund av misstroendevotum. Det är alltså ganska svårt.

Löfvens uttalande fick mig att tänka ett varv till. Som så många andra på ”vår sida av staketet” har jag länge betraktat honom som ett stort skämt, en inkompetent clown. Men Löfvens uttalande gav mig lite av en ”röda pillret”-upplevelse. Plötsligt föll förlåten och jag såg inte längre en patetisk pajas, utan en hänsynslös, potentiell diktator.

Jag gjorde en liten tillbakablick, vad har Löfven för framträdande egenskaper?

Jag hade ingen aning om vem Löfven var innan han blev aktuell som partiledare för S. Jag hoppades i det läget personligen på att något av de radikalfeministiska stolpskotten (som Veronica Palm) skulle ta över efter Juholt och sänka sossarna en gång för alla. Till min stora förskräckelse blev efterträddes Juholt istället av Löfven. Han gav inledningsvis ett stabilt och sakligt intryck, och jag vill minnas att man särskilt framhävde att han var en utomordentligt kompetent förhandlare. Alltså i mångt och mycket det sista jag ville se som partiledare för sossarna.

Men groda efter groda, svammel om döda som flyr, käbbel, och fel papper gjorde att jag började känna mig lugnad.

Ändå lyckas denna människa med den ena bedriften efter den andra. Han lovar att han inte skall regera på alliansens budget, men gör det ändå. Han lovar att han skall utlösa nyval och ger oss en DÖ, när DÖ rivs upp så följer alliansen den likt förbannad, så han sitter kvar med alla fördelarna från den, men slipper nackdelarna eftersom han inte längre är bunden av den om han förlorar nästa val. Regeringen han satte ihop är nästan helt intakt än i dag trots att regerandet inte varit något annat än en enda lång regeringskris med miljöpartistiska statsråd som verkar gå på hallucinogen svamp och utrikesministrar som stänger gränserna till alla främmande makter, men välkomnar deras migranter.

Nu gäller en grundlagsändring som inträdde inför förra valet (svensk grundlag är ett skämt, man ändrar lite hur man vill bakom ryggen på folket, se mitt inlägg #Brexit, grundlagsändringar, svensk statskupp och beväpnade amerikaner i sverige) och som gör en förtroendeomröstning om statsministern obligtorisk efter ett val. Men som sagt, det krävs då minst 175 röster mot statsministern för att tvinga fram en avgång. Detta vet förstås Löven, och det förklarar hans utspel:

Om alliansblocket blir större än de rödgröna i valet, kommer du då att avgå som statsminister?
– Nej, men återigen: jag ser framför mig ett samarbete med partier som gör att vi kan skapa majoritet i parlamentet.
Då du är statsminister?

Partiledaren _NS_DAP bekänner färg?

– Ja. Det är klart att jag vill vara statsminister.

Enligt en ny grundlagsregel ska det ordnas en statsministeromröstning senast två veckor efter att den nya riksdagen har samlats. Vid den omröstningen kan en riksdagsmajoritet – i det här scenariot alltså de borgerliga och SD – tvinga Löfven att avgå.
Efter ett val när Alliansen har blivit större, så kommer du att sitta kvar tills det blir en omröstning?
– Ja, det måste till en omröstning.
Du kommer inte att avgå som statsminister självmant?
– Nej.

Stefan Löfven gör dock en reservation: han lämnar själv in sin avskedsansökan om de borgerliga öppet har deklarerat att de tänker regera med stöd av SD.

Vad är det egentligen Löfven gör? Han gör en utfästelse som inte betyder någonting alls. Han säger alltså att han skall avgå om de borgerliga deklarerar att de skall regera med stöd av SD, men om de borgerliga tänker göra det kvittar det fullständigt vad Löfven tycker, för de avsätter honom helt enkelt i omröstningen. Han försöker helt enkelt desarmera omröstningen i förväg genom att skaffa sig stöd från den borgerliga sidan med hjälp av SD-spöket.

Löfven må vara precis sveriges genom tiderna sämsta och mest inkopetenta statsminister, de senaste åren har dock visat att han är en utomordentligt duktig maktspelare.

När jag sedan betraktar det hela i ett litet större sammanhang blir det ordentligt otäckt. Minns Ebba Gröns gamla låt ”Staten och Kapitalet”? (Fast originalet från 1972 är med proggbandet Blå tåget.) Man skulle kunna travestera den till ”Staten och Förlaget”, eftersom det är ganska tydligt att det är Makten och Media som sitter i den svenska skutan och låter piskan vina över opinionen. Löfven propagerar oförblommerat för att SD är ett fascistiskt parti med nazistiska rötter. Han har öppet stöd även av statsägda medier fast de enligt lagstiftning skall vara objektiva och opartiska. Knäppskallen Arnstad får mer eller mindre oemotsagt sprida sin dynga, bokmässor om yttrandefrihet försöker stänga ute utgivare, rikspolischefen (en myndighetsperson som även han enligt lagstiftning har krav på sig att vara opartisk och objektiv) gör politiska uttalanden, en av SD anställd hängs ut i pressen som desinformatör och tvingas bort på väldigt lösa boliner. Det påstås mycket men inga hårda bevis har presenterats på att några faktiska oegentligheter förekommit.

Grundlagen ändras som sagt var lite hur som helst bakom ryggen på folket, inför nästa val har man ändrat hur hur mandaten skall fördelas och bland annat infört nya spärrar mot småpartier på kommunal nivå. Jag har inte kollat, men detta måste rimligen vara något som regleras i grundlag, men jag vågar nästan sätta en femma på att du inte kände till dessa ändringar.

Min bedömning av Löfven, baserat på hans ”track record” så här långt är att han är en hänsynslös maktspelare, och att han inte kommer att tveka att förändra spelreglerna med hjälp av lagstiftning om det är möjligt. Det var redan tal om att ändra reglerna för budgetpropositionerna i och med att SD sänkte regeringens första budget. Jag ser det inte alls som otroligt att Löfven skulle lagstifta bort SD om han visste att han kunde gå i land med det.

Låter det otroligt? Det kan vara på sin plats att påminna om 2006, när dåvarande utrikesminister (S) Laila Freivalds var delaktig i stängningen av sverigedemokraternas webbplatser, något som inte heller justitiekanslern Lambertz verkade ha några problem med. Någon som tror att Löfven skulle tveka att stänga ned SDs kanaler om han kunde? Det kanske inte är så långt bort. Johan Westerberg på Ledarsidorna har i flera inlägg tagit upp Anne Rambergs maktposition i advokatsamfundet (som i mångt och mycket är en myndighet) och nätverken Hilda och Ruben.

Lägger jag ihop alla pusselbitar framträder allt tydligare en bild av en lågintensiv tyst statskupp.

Och Löfven påminner mer och mer om clownen Pennywise, bakom den fjantiga masken en demokratins dödgrävare.

©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.