Trots att svenska medier gjort sitt yttersta för att töva och nedtona, så har nyheten ändå sipprat in i Sverige: Den internationella klimatpanelens (IPCC) ordförande Rajendra Pachauri har avgått efter vad som förefaller vara sexuella trakasserier från hans sida på den institution i Indien som han är chef för.
En 29-årig kvinnlig anställd har anmält till polisen att den 74-årige Pachauri upprepade gånger och i strid mot hennes uttryckliga önskan skickat ett stort antal ”kärleksförklaringar” per bl.a. sms under en längre tid. Några av mejlen kan läsas i den indiska tidningen Mail Today ( http://epaper.mailtoday.in/443860/mt/Mail-Today-February-21-2015#page/2/2 ).
Tagna var för sig är mejlen inte särskilt graverande. Problemet är snarare att de varit anmärkningsvärt många och att kvinnan i fråga på ett otvetydigt sätt sagt ifrån, exempelvis ”Please you are not to grab me and or kiss me”.
Denna historia borde rimligtvis generera större intresse bland svenska medier än bara några pliktskyldiga notiser. Pachauri har tagit emot Nobels fredspris och är en av de riktigt tunga påverkarna i dagens värld. Han har åter och åter igen åberopats av svenska medier som den yttersta auktoriteten i klimatfrågan, så han är definitivt ett hushållsnamn i Sverige – betydligt större än Dominique Strauss-Kahn, den f.d. chefen för Intenationella valutafonden (IMF) som fick lov att avgå efter att ha blivit anklagad för våldtäkt (men inte dömd, åtminstone än).
Mot bakgrund av svenska mediers snabba reaktioner annars när det gäller anklagelser om något sexuellt otillständigt från mäns sida mot kvinnor kunde man tycka att detta vore en självskriven förstasidesnyhet. Men intrycket är i stället förvirring. Hur ska man få ihop rollen som något slags godhetsapostel med dessa trakasserande mejl? Hur ska man på ett ideologiskt rättlärigt sätt förklara att Pachauri tillstår att han samtidigt som han suttit som ordförande för internationella klimatmöten (för att rädda världen, givetvis) skickat sliskigheter till en ung kvinna som är underordnad honom?
Även om det inte är alldagligt så händer det att unga kvinnor blir ihop med betydligt äldre män. Detta gäller inte minst om mannen har en osedvanligt framträdande position i samhället eller är mycket rik eller, som ofta, bådadera. Följaktligen är det inte så förvånansvärt om en man på sin ålders höst greppar efter halmstrået att lyckas vinna över en ung kvinna. Ibland lyckas det, oftast inte. Pachauri ska därför inte klandras av moralistiska skäl, för han är bara mänsklig, vad annat svenska medier än låtit förstå. Moralen kommer givetvis in i anställningsförhållandet, men även i sådana situationer förekommer det att den unga kvinnliga praktikanten blir förälskad i sin mycket framträdande, men betydligt äldre chef.
I fallet Pachauri verkar det dock inte finnas minsta tvekan om saken: kvinnan var inte med på noterna och framförde det tydligt. Om detta borde svenska medier tala. Det vi ser är förstås att två politiska korrektheter kolliderat och då uppstår en kortslutning hos journalistkåren. Först förtiger man, sedan vill man inte alls vidkännas att dagens avskum var gårdagens profet. Så gick det för Kapten Klänning. Vem tillstår idag att han eller hon varit pådrivande vid att utnämna honom till ”Årets man” (vilket skymf mot oss män, förresten) eller suttit som förtrollad när han öppnade munnen och strödde omkring sig floskler?
Faran med utsläppen av koldioxid i atmosfären påverkas givetvis inte av Pachauris vandel, lika lite som behovet att stabila statsfinanser påverkades av Strauss-Kahns uppträdande. Men svenska medier begriper inte alltid skillnaden mellan sak och person. Man rentav frossade i Strauss-Kahns göranden och låtanden, men ingen stat blev bankrutt för den sakens skull. Inte heller kommer någon av ren illvilja släppa ut extra mycket koldioxid bara för att man rapporterar om Pachauris olämpliga mejlande. Jag misstänker dock att detta är precis vad media har fått för sig. Skillnaden mellan Pachauri och Strauss-Kahn består givetvis i den besynnerliga indelning i ”vi och dom” som är gängse inom mediavärlden. ”Vi” är goda och ”dom” är onda. Då kan inte en ”vi” per definition vara ond, för om så vore fallet kanske ”vi” inte alls är så goda. Pachauri och IPCC har varit ”vi, liksom kapten Klänning och feminismen, medan Strauss-Kahn och IMF alltid varit ”dom”.
Nä, Paucharis vandel påverkar givetvis inte den obefintliga faran med våra koldioxidhalter i atmosfären. Däremot har den (vandeln) en viss betydelse för det politiska organet IPCC:s trovärdighet. Jag har ingen aning om hur allvarliga anklagelserna är mot Pauchari, än mindre om deras riktighet, så vill inte uttala mig specifikt om hans fall. Men rent allmänt, om en person uppvisar allvarliga brister i sin integritet inom ett område (som i fallet Clinton–Lewinsky) så komprometteras också integriteten i övriga områden. ”Jag ljuger och är oärlig i mitt privatliv, men är reko och schysst i min maktutövning” är liksom inte trovärdigt.
Av den anledningen skulle jag aldrig rösta för en partiledare som lever oärligt privat. Clinton hade omedelbart fått nobben av mig. En person som inte kan vara trogen mot sin fru är inte en jag vill skall sitta med beslutsbefogenheter om användning av USA:s kärnvapenarsenal.
Om, och jag säger om, anklagelserna mot Pauchari är korrekta, innebär det också att IPCC:s trovärdighet och integritet påverkas. Inte för att jag sätter någon tilltro till IPCC i vilket fall som helst. Det hela har också tagits upp på Klimatupplysningen.
@ Dolf
Vi nog helt olika syn på vad som är viktigt och vad som inte är det. Alla människor har ett privatliv som är som det är, dvs. inte perfekt. Om någon gör anspråk på att vara ett helgon så tror jag helt enkelt inte på honom eller henne. Ta bara Angela Merkel som exempel. Hon är hur bra som helst trots att hon verkar sakna omdöme när det gäller yngre manliga strebrar.
Min poäng var dock inte att påstå att det saknas en koppling mellan person och politik, utan snarare att det saknas koppling mellan person och fakta. Ingen kan förneka att utsläppen av koldioxid ändrat jordatmosfärens sammansättning. Detta behöver inte betyda att man måste tro på klimatmodellerna, men det är likväl en fråga om tro (och inte vetande) att avfärda den potentiella risk detta medför.
Alldeles oberoende av vad Pachauri skickat för mejl till sina kvinnliga underordnade.
Jag säger bara en sak: IPCC borde visa upp alla bilartefakter från sen Sten-och hela bronsåldern som bevis för att våra utsläpp av koldioxid påverkar klimatet. Då hade vi ett klimat här i Norden som kan jämföras med mellersta Frankrike idag. Djävlar vad bilar det måste ha rullat i skogarna då.
Men för att inte vara ironisk så är jag skeptisk emot alla kontroversiella frågor där politiker, journalister och aktivister är helt eniga. Då handlar det om att de tjänar på det själva och trovärdigheten i deras ståndpunkt är noll (är själv mycket insatt i frågan om sexualia, så jag kan vittna om detta förhållande) och det ligger alltid en hund begraven.
@Rick: Jag vet som sagt vad inte hur allvarliga anklagelserna mot Pachauri är, eller om de är befogade. Därför vill jag inte heller uttala mig om just honom. Jag ser det personligen inte som att hans trovärdighet påverkar IPCC:s trovärdighet. Det är väl allmänt bekant här att jag inte köper undergångsscenariona vad gäller CO2 och klimatet. IPCC är inte ett politiskt, inte vetenskapligt, organ. För mig är det inte Pachauri som sänker IPCC:s trovärdighet, det är tvärtom ordförandeskapet i IPCC som sänker Pachauris trovärdighet.
Jag tog däremot upp Clinton för det är det mest tydliga exemplet på en människa som uppträder förkastligt i det privata och därför inte är lämplig som president. Det handlar inte om något enstaka felsteg eller några petitesser. Det handlar om att han bedrar sin fru, det förekommer våldtäktsanklagelser och gud vet vad. Otrohet må inte vara ett juridiskt brott, men om en man inte värnar sitt äktenskaps integritet utan utan så fullständigt bedrar och sviker den människa som han är mest intimt förbunden med i livet, hur skall man då som en osynlig medborgare kunna lita på att han står upp för landets och medborgarnas integritet och inte solkar det?
Observera att jag inte dömer Clinton på grund av att han är lösaktig eller sätter på sekreterare, utan utifrån hans egen dubbelmoral. Om han och hans fru haft ett ”öppet äktenskap” (dvs. hon har gett sitt medgivande till att han vänstrar) hade jag inte brytt mig ett dugg. Det handlar om något så enkelt som att den som bryter överenskommelser (att svära trohet i ett äktenskap är att ingå en överenskommelse) i ett sammanhang inte kan förväntas hålla överenskommelser i andra.
… det sagt, det är ett mycket bra inlägg som värdefullt belyser mediahanteringen av fall som dessa. Själva AGW-grejen är ett sidospår som är irrelevant för inlägget i sig.
@Rick: Det är en fråga om tro (och inte vetande) att påstå att koldioxidhalten utgör en risk.
@ Dick
Påtvingad enighet vittnar nästan alltid om inneboende svagheter i den underliggande argumentationen. Här är vi ense. Det fanns en medeltida värmeperiod, liksom det också funnits andra klimatförändringar i både historien och förhistorien.
Poängen är dock att det är alldeles uppenbart att utsläppen av koldioxid p.g.a. förbränning av fossila bränslen har förändrat atmosfärens sammansättning. Detta är det centrala. Exakt vilka konsekvenser detta får kan man spekulera i, men faktum kvarstår att mänskligheten spelar ett högt spel. Det kan visa sig att koldioxiden inte påverkar klimatet särskilt mycket, men går inte att bara vifta bort risken för något fruktansvärt.
Rysk rulett får duga som allegori. Jag spelar det inte och knappast någon annan heller som är vid sina sinnens fulla bruk.
Också jag äcklas av allsköns klimattomtar, men deras förehavanden ändrar inte på grundläggande fakta. Även om dessa karaktärer ofta dyker upp i diverse andra sammanhang med samma enorma anspråk och bottenlösa självrättfärdigande, så sitter vi ändå med en rad besvärliga fakta att förhålla oss till. På något sätt måste man vrida klimatfrågan ur händerna på dem. Förhoppningsvis var Pachauris fall bara början.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Som sagt, jag litar mycket mer på folk med vanliga brister än på diverse helgon. Churchill hade varit helt olämplig på sin post om man hade utgått från gängse moraluppfattning – då med det lilla undantaget att han stod fast som en klippa just precis när det behövdes.
@Rick:
Det hänger nog lite på hur ärlig man anser att Pachauri varit i sin ämbetsutövning, men själv tycker jag också att det hänger en hel del på hur mycket man sätter sig själv på piedestal och utmålar sina meningsmotståndare som ’onda’, ’kallhjärtade’, osv. I Pachauri’s fall har han liknat klimatskeptiker vid The Flat Earth Society och i en intervju med FT.com, sade:
Detta som kommentar till att hans kritiker attackerat hans egen moral.
Minns även att han avfärdade kritiken mot IPCC’s miss om smältande glaciärer som ”voodoo science” tills det blev helt klarlagt att IPCCs påstående inte bara var fel; det var också copy-paste:at från en ogranskad partsinlaga (WWF) som felaktigt återgivit en andrahandsuppgift från en (journalistisk) reseskildring, snarare än från den hårdgranskade vetenskapliga litteratur som Pachauri själv hävdat att IPCC endast befattade sig med. Det visade sig nu vara en lögn, då det framkom att IPCC inkluderade en hel del ”grey literature” – mycket mer än IPCCs författare ens ville medge.
Mer om Pachauri finns att läsa t.ex. här.
Men att Pachauri upprepade gånger använt sig av taktiken att först förlöjliga sina meningsmotståndare för att sedan försöka förminska konsekvensen av att de visat sig ha rätt, är väl egentligen ovidkommande för Dolfs poäng: att media visar närmast noll intresse för den här typen av nyheter när det drabbar en ’godhetsapostel’, men vittrar blod när det drabbar en på andra laget.
@Rick:
Det är ytterst få på endera sidan som ifrågasätter den grundläggande funktionen av CO2 som växthusgas. Men det är betydligt mer komplicerat än så. Dels räcker inte tillskottet av CO2 från mänskliga aktiviteter för att på egen hand orsaka någon dramatisk uppvärmning, dels påverkas CO2-halten i atmosfären även av andra processer, som vulkanutbrott, fotosyntes och inte minst balansen mellan luft och hav (världshaven både avger och absorberar CO2, beroende på förhållanden).
Det som antas när man kommer fram till en alarmerande hög klimatkänslighet*, är s.k. positiv feedback, där fr.a. luftfuktigheten ökar vid högre värme och – eftersom vattenånga är en mycket mer dominant växthusgas än CO2 – bidrar till ytterligare uppvärmning. Problemet här är att det ännu inte är fastställt om netto-feedbacken är negativ eller positiv; om den är negativ är det sannolikt ingen ko på isen, åtminstone pga CO2 från mänskliga aktiviteter.
Problemet med vattenånga är förstås att det inte bara är en växthusgas, utan även kan bidra till nedkylning via molnbildning. Det har påpekats (ur minnet) att den uppvärmning som sågs under 1900-talet skulle kunna förklaras med en 3-procentig förändring i molntäcke. Än idag klarar inga av våra klimatmodeller av att modellera molnbildning. CLOUD-projektet vid CERN fortsätter att publicera, så kunskapsmassan växer. CLOUD har för övrigt redan konstaterat att ’svensmarks-effekten’ är verklig: kosmisk strålning påverkar molnbildning. Men det återstår att noga kartlägga den fysikaliska processen och kvantifiera dess bidrag till det globala klimatet.
Det finns andra osäkerhetsfaktorer som vi inte behöver gå in på. Den stora debatten just nu kretsar kring ”The Pause” – det faktum att den globala temperaturen faktiskt inte stigit på ca 15-20 år. Ena laget producerar hypoteser som ämnar att visa att det inte betyder något, medan det andra fokuserar på att inga av de etablerade klimatmodellerna klarade av att förutse platån, utan dundrade på med förutspådd temperaturökning.
Dagsnoteringen är nog att ingen egentligen vet varför pausen inträffade, hur länge den kommer att pågå, och vad som kommer att hända sedan. Det spekuleras vilt, och det är i sig inte fel.
* Definierad som den uppvärmning som resulterar från en fördubbling av CO2-halten.
@Rick: Nu har jag inte efterlyst helgon. Sådana finns inte. Alla människor har dabbat sig och ”syndat”. Men det finns ganska stora gradskillnader. Och desto högre position och mer inflytande personer har, desto högre krav har vi rätt att ställa på dem. En Hitler i trappuppgången ställer kanske till det för några tiotal personer som råkar bo i just den trappuppgången, men en Hitler som landets ledare …
Jag talar framför allt inte om småfadäser och att man råkar klanta sig, utan om att man är aktivt ohederlig. Nixon på fabriken kan världen leva med, Nixon i vita huset är en annan femma.
@Ulf T:
@ Ulf T
Visst, vi erfar som bäst det som kallas ”hiatus” i den engelskspråkiga litteraturen på området, dvs. uppvärmningen ökar inte. Detta faktum kan bero på ett anta orsaker. En tänkbar förklaring är att oceanerna absorberar värmeenergin, främst då västra Stillahavet (dvs. runt Asien). Hur som helst har vi att göra med en potentiellt (jag upprepar, potentiellt) katastrofal situation. Om larmet visar sig falskt, så är egentligen ingen skada skedd om vi av ren försiktighet utvecklat förnybar energi och energieffektiviserat. Det måste vi nämligen ändå göra om vi inte vill sitta i Putins och saudiernas famn.
@Rick:
Yes. Rätt reaktion på det är att lära sig så mycket man kan om problemet, inte utropa att man vet svaret, demonisera alla som har invändningar och börja skrika efter en världsregering som skall bränna miljarder på att reglera användningen av koldioxid världen över. Amerikanska EPA har redan börjat avkräva olika företag CO2-deklarationer och bötfällde t.o.m. någon elbilstillverkare för att de hade fräckheten att tro att de skulle slippa. Och antalet byråkrater i FN som drömmer om att skrota marknadsekonomin och ersätta den med någon form av global socialism ökar för varje år som går.
(Man kan fråga sig vilka ”we” är, och vilket mandat hon anser sig ha.)
@Rick:
Det förutsätter att utvecklingen av förnybar energi går till på ett förnuftigt sätt, men t.ex. i USA har konkurserna stått som spön i backen bland företag som fått enorma subventioner för att utveckla inte minst solenergi och elbilar och sedan inte nått fram till kommersiellt gångbara produkter. I Tyskland överstiger subventionerna för förnybar energi hela omsättningen för kärnkraften (sedan menar man att kärnkraften inte kan konkurrera). Fler och fler tyskar drabbas av ’energifattigdom’, dvs de har inte råd att betala elräkningarna, och subventionerna skadar lönsamheten bl.a. hos de företag som förväntas göra stora investeringar i infrastruktur. Tyskarna har dessutom börjat bygga kolkraftverk igen (och har spräckt Kyoto-gränserna för CO2-utsläpp), eftersom de behövs som stabil buffertkraft för den ojämna vind- och solenergin. Nu var det iofs främst kärnkraftsskräcken som drev tyskarna in i en huvudlös energiomställning, men det beslutet togs också i ett klimat av enveten CO2-alarmism.
Det sker alltså skada, alldeles bortsett från de andra miljöproblem som hamnar i skuggan för CO2-hysterin. Det går inte med bästa vilja att säga att det är försiktighetsprincipen som är i förarsätet.
@ Ulf T
Man kan invända mot åtskilliga detaljer i hur energipolitiken bedrivs i diverse länder. Somt går bra, somt käpprätt åt skogen. Faktum är dock att vi idag ser att förnybara energikällor kombinerade med en effektivare användning av energi (dvs. mindre slöseri) har börjat bära sig. Enligt IEA är faktiskt energieffektivisering det ”första bränslet”, dvs. man har globalt effektiviserat mer än vad man idag använder t.ex. olja eller kol. En framgångssaga, kort och gott.
Det uppstår alltid förluster när man från offentligt håll gör stora satsningar, det är ofrånkomligt. Frågan är bara vad man ska jämföra förlusterna mot. Ett talande (och kanske lite övertydligt)exempel är Apollo-projektet. Strikt taget blev det ju en gigantisk förlustaffär att skicka folk till månen, för det finns ju inget där. Dock uppstod enorma s.k. dynamiska effekter av projektet och det är inte alls säkert att vi skulle ha internet idag utan det projektet.
Ett annat exempel på enorma investeringar på osäker teknologi var utbyggnaden av järnvägsnätet i Sverige under 1800-talet. Landet blev överskuldsatt, men utan järnväg skulle industrialiseringen aldrig ha kommit igång. Det brukar påstås (i The Economist) att en investering i järnvägsbolagsaktier i Storbritannien på 1800-talet fortfarande ligger på minus. Kontentan av detta är att samhälleliga investeringar inte ska bedömas i företagsekonomiska termer, vilket dock inte betyder att man kan hålla på med vad som helst.
@ Ulf T
Visst låter det kusligt med den här Figueres planer på en omstöpning av den ekonomiska modellen, men i samma andetag kommer jag att tänka på att Sverige och ett antal andra utvecklade ekonomier bröt kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och energianvändning någon gång under 1990-talet. Det kan man kalla rena rama revolutionen. Det Figueres talar om har alltså redan skett utan att särskilt många människor ens tog notis om saken. Nåja, nu kan hon förstås ha andra, mörka, drivkrafter, men som sagt har revolutionen redan ägt rum. Hon är sent ute.
@Rick:
Ja, det har skett många revolutioner, men sällan var de resultatet av top-downstyrning från byråkrater i uppblåsta administrationer. Jag tillskriver dem inte onda avsikter, men anser att de varken förstår sig på ekonomi eller klimat. Gjorde de det skulle de möjligen ana hur fullständigt omöjligt det vore att tänka ut och genomföra ett globalt ekonomiskt system som i sin tur skall rätta upp jordens klimat. Det är en sanslös hybris!
För att göra detta lite mer on-topic för Genusdebatten tycker jag mig se paralleller med hur feminismen och jämställdhetsdebatten funkar. Det går alldeles utmärkt att förklara de stora förändringarna i kvinnors roll som en serie logiska konsekvenser av den tekniska utvecklingen och de sociala förändringar som drev (och som drevs av) den. Feminismen växte fram parallellt, inte minst för att andelen välbeställda kvinnor med alldeles för lite att göra ökade påtagligt. Och eftersom förändringar skedde, till synes i takt med att de blev mer högljudda, trodde de att de faktiskt var ingenjörerna bakom utvecklingen. Även andra lät sig övertygas om att det förhöll sig så.
Men eftersom man missuppfattat dynamiken redan från början körde man på i gamla hjulspår, upprätthöll de gamla könsrollsmönster som utgjorde huvudsakliga basen för deras inflytande till att börja med, och drog dessutom in det socialistiska tankegods som tycks drabba alla samhällen när de väl kommit tillräckligt långt i sin utveckling – en utopisk vision där man på något magiskt sätt skall kunna frikoppla frihet från ansvar, orsak från verkan och vandra lyckliga in i solnedgången.
Tyvärr tycks verktygen för denna metamorfos alltid vara desamma:
– Identitetspolitik: ställa grupper mot varandra.
– Kontrollera debatten: relativisera sanningen, censurera ’obehagliga’ åsikter, erövra tolkningsföreträdet.
– Demonisera alla motståndare.
– Försvara/hylla ”det goda hatet/förtrycket”.
Att detta funkar alls hänger nog mycket på att folk är allmänt godtrogna, och för det mesta inte själva har satt sig in i vilka mänskliga drivkrafter som går att institutionalisera. Praktiskt taget alla människor bryr sig om klimatet, och inser att vi behöver vara beredda på uppoffringar lite till mans. Kombinera det med att vi tenderar att tro gott om de som vi identifierar oss med, och misstro de vi inte känner. Då inses att vi är svaga för den sortens manipulation som bygger på myten om ’den goda makthavaren’, som kan anförtros rätten att bestämma vilka uppoffringar som kan krävas av var och en.
Det märkliga är att vi gärna hjälper till med rationaliseringarna, bara det spelas rätt på våra känslosträngar. Sålunda är det inte så viktigt att våra representanter talar om stigande temperaturer trots att de inte stigit på nära 20 år (det är nog bara en tillfällig glitch, om det ens är så – sanningen är ju relativ), och dessutom talar om de uppoffringar vi måste göra, eftersom läget är kritiskt, eftersom temperaturen fortsätter stiga (eller kommer att göra det, förmodligen, när pausen, vad den nu berodde på, är över).
Det är som med idén om lönediskriminering av kvinnor: det spelar ingen roll hur ofta den motbevisas – vi vill tro på att det är så, så på något magiskt sätt upphör den aldrig att fungera som argument. Jämställdhet är ju något bra – du är väl inte emot jämställdhet?
Och varför skulle de ljuga?
@ Ulf T
Jag kan instämma i din parallell upp till en viss nivå, men det där med den teknologiska utvecklingen är dock en lite svårare nöt. Visst kan man säga att den inte varit styrd uppifrån (dvs. inget Vinnova har legat bakom den), men samtidig har den heller inte varit spontan utan statlig inblandning. Järnvägarna nämnde jag tidigare. Krig brukar vara uppfinningarnas moder – ett kockrent exempel på den offentliga sektorns styrning (mig veterligen har det aldrig förekommit krig mellan företag). Sedan kan man förstås använda detta faktum mot den offentliga sektorn…
Kvinnornas liv har påverkats alldeles enormt av den tekniska utvecklingen, även om stora grupper, som du påpekar, inte fattat hur det hela hänger ihop. Men den bakomliggande teknologin uppstod inte helt spontant, utan i samhällen som aktivt främjade teknologi t.ex. genom att inrätta tekniska högskolor för att utbilda fler ingenjörer. Syftet var förstås inte mer specificerat än att man ville att samhället skulle bli utvecklat och således rikt. Annat, som tex. kvinnoemancipationen, är bara konsekvenser.
Faktum är att när man studerar mekanismerna bakom välståndet så framgår med förbluffande tydlighet att vår rikedom bygger på teknologi. Detta har haft besvärliga konsekvenser för nationalekonomisk teoribildning under de senaste decennierna, även om man tenderar klamra sig fast vid sina jämviktsmodeller (det finns strikt taget ingen jämvikt att tala om annat än momentant).
Jag är öppen för att det finns en möjlighet att kodioxiden visar sig vara ett falskt alarm, även om besvärande mycket talar mot det. Min poäng är dock att alldeles oberoende av denna fråga så har samhället alla skäl att fortsätta med energiomställningen. Dels eftersom man på så sätt på lång sikt minskar utgifterna för energi, dels eftersom man stimulerar framväxten av ny teknologi i stor skala (jmfr. järnvägarna). Den tyska ”Energiewende” har genererat ett enormt intresse för t.ex. lagring av energi, alltså batteriteknik i stor skala, liksom även decentraliserade elnät. Detta som ett exempel bara.
Om jag utgår från mina rent känslomässiga reaktioner, så skulle jag helst av allt avfärda klimatfrågan eftersom jag tycker att många som talar om klimathot är obehagliga figurer med irrationella åsikter i det mesta. Men rent rationellt kan jag inte avfärda en fråga bara för att många sympatisörer är motbjudande. Det säger sig självt att om man påverkar jordatmosfärens sammansättning, så finns det skäl att förvissa sig om vad man håller på med. De s.k. skeptikerna har aldrig varit övertygande på denna punkt, även om de åskilliga gånger framgångsrikt påtalat brister eller rena propagandalögner från klimatforskningens sida.
Ibland kan det verka som om fullt rationella människor till den grad blivit avståndstagande från vår tids stolligheter att de gör felslutet att själva tolka fakta i känslomässiga termer, dvs. när man fått nog av feminism och andra moderna vidskepelser så buntar man ihop dem även med klimatfrågan – på fullt förståeliga, men dock känslomässiga grunder som man sedan vill rationalisera.
@ Ulf T
Jag skrev ett längre svar på din kommentar, men tydligen hamnade det i den yttre cyberrymden
Poängen var dock i korthet att den teknologiska utvecklingen skett som ett samspel mellan det privata och det offentliga. Inte minst när det gäller infrastruktur har offentliga satsningar varit helt avgörande som möjliggörare av framväxten av ny teknologi. Energisektorn om någon är just infrastruktur. Oberoende av vad framtiden för med sig i klimatfrågan har vi bara att vinna på t.ex. ny teknik för energieffektivisering eller förnybara energiformer.
Klimatfrågan är såtillvida spännande att också jag avskyr många av de där profeterna, men samtidigt kan jag inte på rationella grunder avfärda problemet med en förändring av atmosfärens sammansättning. Många rationella människor blir så frustrerade över alla irrationella övertramp från klimataktivisternas sida att de begår det logiska felslutet att avfärda hela frågan av denna anledning. De dras alltså själva med i en känslomässig argumentation.
@Rick:
För att sätta det i perspektiv, så innehåller atmosfären ca 400 ppm CO2, varav människors aktiviteter f.n. står för ca 3% av de kontinuerliga utsläppen. Rent fysikaliskt så avger oceanerna CO2 i samband med uppvärmning och de absorberar CO2 vid nedkylning, så det är helt naturligt att CO2-halten ökar när temperaturen stiger, alldeles oavsett vad människor gör. CO2-halten i atmosfären anses ha varierat mellan 180 ppm (under istiden) och 7 000 ppm (under Cambria). Under 150 ppm upphör fotosyntesen, vilket absolut vore problematiskt, och över 10 000 börjar toxiska effekter synas på vissa människor.
Eftersom CO2 också har en gödningseffekt, så ökar växtligheten med ökat CO2. Det är i sig bra, och omvänt utgör skogsskövling det näst största mänskliga bidraget till ökade CO2-halter (efter fossilbränsleanvändning).
Sedan har vi det där med att vi sannolikt fortfarande har en ny istid att se fram emot; denna varmperiod har redan varit ovanligt lång. Det är möjligt att t.ex. kontinentalplattornas förflyttning påverkar istidernas uppkommande, men i så fall pekar det ändå på att det nog kommer fler istider. Svante Arrhenius, som formulerade teorin om växthuseffekten, spekulerade själv i att tillräckligt mycket CO2-utsläpp skulle kunna förhindra en ny istid, och att en varmare värld bättre skulle kunna försörja den växande befolkningen.
På hela taget tror jag nog själv att tillgången på dricksvatten och kampen mot multiresistenta bakterier är mycket större problem än CO2-utsläppen. Beträffande huruvida ökad CO2-halt är netto ett positivt, negativt, eller marginellt bidrag till mänsklighetens väl, är jag inte alls säker på att vi vet tillräckligt för att uttala oss.
Dock är det rätt tydligt att t.ex. malthusianer tidigt hoppade på CO2-tåget för att stärka sina argument att vi måste begränsa befolkningsökningen, samt att antikapitalister såg Global Warming som ett sätt att attackera västvärldens livsstil. I sann vetenskaplig anda såg man till att presentera CAGW-hypotesen för amerikanska kongressen på årets varmaste dag, och öppnade dessutom fönstren för att slå ut luftkonditioneringen, så att ledamöterna verkligen skulle känna hur mycket varmare det höll på att bli.
Så här i efterhand vet vi att de prediktioner som presenterades då var extremt överdrivna, liksom andra spådomar om att våra barn inte skulle veta vad snö var, och att vi så här dags skulle ha floder av klimatflyktingar. Vi kan förstås rationalisera bort dessa missar genom att anta att de bara hade fel beträffande tidpunkten …
Men som sagt, vi är väl alla klimatvänner här, och tror på en rationell värdering av bevisen.
@ Ulf T
Koldioxiden är som bekant växtvärldens syre, så en ökad halt borde öka växtligheten (ceteris paribus). Det här är i sig inget problem, kanske rentav något gott. Koldioxidens kretslopp är precis som du säger en fråga om att suga upp och avge. Problemet med användningen av fossila bränslen i stor skala är att förändringen av koldioxidhalten ökat mycket snabbt under loppet av ett århundrade. När man jämför med geologiska tidsrymder, så missar man lätt frågan om magnitud, dvs. andra förändringar har skett under loppet av minst årtusenden, om inte årmiljoner (Cambrium, som du hänvisar till ligger hundratals miljoner år tillbaka i tiden – och slutade förresten i förskräckelse med massutrotning. Helt utan mänsklig inverkan
. En oförminskad användning av fossila bränslen innebär att vi s.a.s. gräver fram den koldioxid som varit bunden i jordskorpan.
Jag har också funderat på det där med att motverka istiden, men mitt argument är att i sådana fall ska vi vara medvetna om att detta är syftet. Nu är det ju inte det, utan vi mer eller mindre hoppas på sådana positiva biverkningar utan att veta särskilt mycket om saken.
Min grundpoäng är dock att vi inte fullt ut känner till konsekvenserna av fossila bränslen samtidigt som vi knappast ens behöver dem. Det här handlar inte om att förespråka något slags gröna-khmer samhälle, utan att vi verkar kunna göra detsamma som idag (om inte rentav mycket mer)med andra energikällor. Faktum är att vi i någon mån redan gör det.
Klimatmodeler kontra verklighet:
Jag är djupt oenig med dig på punkten om ”ingen skada skedd om vi av ren försiktighet …”
Detta ”better safe than sorry” är ett återkommande argument i olika sammanhang. Men det är också ett i hög grad logiskt felslut. Man lägger ner oerhörda resurser på att minska koldioxid, bygger våldsamt ut ineffektiv och dyrbar vind- och solkraft och inför en massa hämmande restriktioner och skatter. Det är enbart destruktivt.
Ett litet praktiskt exempel: vad innebär det till exempel om man höjer bensinskatter och subventionerar E85-bilar? 1. De som gynnas är de som trots allt har råd att köpa en ny och dyr bil (vilket ironiskt nog är de som också skulle haft råd att betala en höjd bränsleskatt) 2. Man bestraffar de kapitalsvaga som måste ha bil men är begränsade till billiga och begagnade. Det gör det bara svårare för dem att byta sig upp till bättre och bränsleeffektivare bilar. 3. För att få E85 skövlar man koldioxidsänkor (det var just detta som från börjar fick upp mina ögon för hur vansinnig koldioxidhystern är) där man planterar grödor som sen används för etanoltillverkning (som om inte etanolförbränning ger någon koldioxid).
Resurser som förbrukas på att bekämpa koldioxid kunde ha använts till något positivt. Istället för att lägga enorma summor på att bygga stora vindkraftparker samtidigt som man vill stänga ner kärnkraft, hade man kunnat lägga dessa summor på forskning och utveckling av kärnkraften. Hade man istället för att satsa mot koldioxid satsat på att helt enkelt utveckla ett billigt överflöd av energi genom kärnkraft hade vi förmodligen löst världens energiproblem vid det här laget. Plus som en bonus, faktiskt också löst det icke-existerande koldioxidproblemet. Dessutom hade vi förmodligen kommit längre i utvecklingen av alternativa energikällor. Billiga solpaneler och småskalig vindkraft skulle mycket väl kunna vara framtidens melodi. (Med ”småskalig” menar jag inte obetydlig, utan till exempel att gårdar och villor skulle kunna vara i hög grad självförsörjande. Vilket vore ett plus, för infranät går ner ibland, under kortare eller längre tider. Osv.)
Jag är själv ett fan av el-bilen. Om resurser verkligen satsades på att utveckla elbilar är jag övertygad om att vi snart skulle ha en elbil som är en värdig konkurrent med de kolvätedrivna. Det finns en intressant film ”Who killed the electric car?” som jag starkt rekommenderar.
Tesla roadster är elbil som finns på marknaden. Den gör 0-100 på under 4 sekunder, har en topphastighet runt 200 knyck och går ca 30 mil innan den behöver laddas om. Nu är det en utpräglad sportbil som kostar runt 3 mille och knappast något för gemene man. Men det visar ändå att möjligheterna finns där. Det som är dagens lyxpryl är morgondagens bruksföremål. Biltelefoner var för några decennier sedan otympliga åbäken som var monterade i bilen och bara några få välbeställda hade råd med. Nu har var och varannan människa en mobil, med GPS, monterad i en liten hållare på instrumentbrädan. En elbil har många fördelar, framför allt är den inte beroende av någon specifik energikälla, den bryr sig inte om ifall elen kommer från kolkraftverk, kärnkraftverk, solpaneler, vindkraft eller vad de än må vara. Med utveckling av effektiv teknologi för solpaneler kanske en framtida elbil till stor del kan bli självladdande genom att lacken fungerar som en enda stor solpanel. Gemene man kan ladda hemma med egenproducerad el. Batterier och laddteknik utvecklas till en punkt där det inte tar längre tid att tanka el än vad det gör att tanka bensin. Och batterierna krymps osv.
Det är vad man skulle kunna göra, om man inte ödslade bort alla resurser på att bekämpa ett icke-existerande problem. Man skulle kunna lösa verkliga problem, och samtidigt som en ren bi-effekt, lösa de icke-existerande problemen av bara farten.
Nyckeln för att motverka fattigdom och miljöförstöring är för övrigt inte att begränsa teknologin, utan att utveckla den. Miljöförstöringen (per capita) är störst i länderna med dåligt utvecklad teknologi.
Min största invändning mot klimatpolitiken är, förutom själva storebrorsfaktorn, att den är negativ och går ut på att bromsa, begränsa och hindra, istället för att positivt verka för framsteg och utveckling.
Likheterna med feminismen är knappast någon tillfällighet.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Vill bara tillägga om bilden för det kanske är svårt att se, serierna med blå fyrkanter och gröna cirklar är alltså uppmätta temperaruter, alla de heldragna linjerna i olika färger är beräknade temperaturer enligt olika klimatmodeller. Den tjocka svarta linjen är modellernas genomsnitt.
Hur ända in i glödheta helvete kan man bara fortsätta att dra valsen om den överhängande katastrofen när varenda jäkla modell man har konsekvent har åt helvete fel? Det är som jordens undergång/domedagen. När datumet kommer och inget händer så justerar man sina beräkningar och flyttar fram datumet. Om och om igen.
@ Dolf
Beträffande grafen, så var det precis det där fenomenet jag och Ulf T diskuterade, nämligen att det inte skett någon temperaturökning på snart två decennier. Vi befinner oss på en platå, dock en rätt hög sådan. Modeller är bara modeller. Sådana används ofta inom t.ex. nationalekonomin, men då brukar det vara klart att det handlar om modeller och inget annat. Tyvärr förekommer det ganska ofta att folk tror på klimatmodeller. En grand old man inom forskningen, Vaclav Smil, har förresten skrivit väldigt insiktsfullt om hur nästan alla modeller alltid slagit fel. Orsaken är att de mest återspeglar vad man föreställde sig vid den tidpunkt då modellen skapades.
Beträffande etanol som drivmedel, så var det troligen en felsatsning. Men man kommer ingen vart om man inte vågar försöka.
Kärnkraften är en stor och koldioxidneutral källa till el. Det är obegripligt att folk som bekymrar sig över koldioxiden talar om att stänga kärnkraftverk. Det verkar som om de i slutändan ändå inte brydde sig särskilt mycket om utsläppen av koldioxid.
Den elektricitetsdrivna bilen kan vara framtiden. Vem vet? Når vi därhän så är många problem lösta, inte minst om vi klarar av att generera tillräckligt med elektricitet (kärnkraften…
)
Många förnybara energikällor, som t.ex. solpaneler, lämpar sig utmärkt för de delar av världen där man inte har något fungerande elnät. Bättre och kraftigare batterier är också viktiga här. Denna sorts teknologi är en direkt följd av satsningarna på att minska utsläppen av koldioxid. Jag skulle rentav kunna gå längre och hävda att det är de förment dyra tyska satsningarna under ”die Energiewende” som lett fram till det otroliga prisraset på solenergi. Sanna mina ord, vi kommer att få se småskaliga nät också. Då behöver i princip ingen längre vara utan el i världen. Så alldeles oberoende vad man anser om koldioxiden, så överväger de positiva effekterna av den förda politiken.
@Rick:
Eftersom alla modeller missar grovt (dessutom åt samma håll) så har man helt enkelt inget vetenskapligt case alls för AGW-hypotesen. Ad hoc-förklaringar som ”haven sväljer värmen” när modellerna inte stämmer innebär ju bara att man inte erkänner att hypotesen blivit falsifierad.
Det är förresten inte bara kärnkraften man vill stänga. Man vill också lägga ner vattenkraften. (Det finns en hel del att säga om dammbyggen, som utgör kraftiga ingrepp i naturen, men att retroaktivt ge sig på dammar och kraftverk som redan är etablerade är en idoti utan like.) Så, man vill ta bort fossila bränslen, kärnkraft och vattenkraft. Är det någon som tror att man kan driva sverige på enbart vind och sol (och bergvärme)? Fullständig idioti. Det är ju kärnkraft, vattenkraft och fossila bränslen som står för praktiskt taget hela energiförsörjningen. Vind och sol bidrar mest på marginalen.
Sen håller jag inte med dig om att att ”Denna sorts teknologi är en direkt följd av satsningarna på att minska utsläppen av koldioxid”. Givetvis finns det spelare som förstår att utnyttja de politiska incitamenten. Men marknadskrafterna hade sporrat fram dessa alternativ ändå, och gjort det bättre.
@ Dolf
Hmmm….jag kan inte riktigt instämma att om modellen inte funkar så faller hypotesen om global uppvärmning. Modellerna är nämligen inte hypotesen. Det är lite samma som att säga att nationalekonomisk teori inte funkar därför att modellerna nästan alltid slår fel. Den grundläggande teorin i nationalekonomi håller någorlunda, men modellfadäserna har visat att teorin behöver utvecklas.
@Rick: Näh, det är klart. Modellerna kan ju helt enkelt vara alltfår dåliga. Men då har man ju likt förbaskat inget som stöder hypoteserna. Så man har likt förbaskat inget case.
Exakt. Du tog orden ur mun på mig. Nationalekonomisk teori funkar inte. Det är en form av pseudovetenskap.
Nationalekonomi är ju dock inte särskilt vetenskapligt snarare ideologisk. Jämförelsen är mellan GWH och nationalekonomi är med andra ord rättvis
http://antropocene.se
Nåja, mina herrar Dolf och Patrik, ska vi kyla ner oss lite…
Nationalekonomisk teori funkar visst någorlunda bra, eller vad sägs om sådant som marginalkostnad eller allmänningarnas tragedi eller något så fundamentalt som utbuds- och efterfrågekurvor? Nationalekonomisk teori får oss att en helhet i en till synes kaotisk verklighet. Om utbudet är mycket mindre än efterfrågan så går priset upp – det är inga t.ex. strukturer som spökar. Faktum är att viss nationalekonomisk teori förklarar en hel del sådant som vi brukar diskutera på denna blogg.
@Rick:
Ekonomi skulle kunna vara en riktig vetenskap. Men det vi har i nationalekonomi betraktar jag inte som en riktigt vetenskap, det uppfyller inte kriterierna för vad jag anser vara vetenskap. (Det gäller för övrigt inte bara nationalekonomi, men det är en annan femma.)
Jag skulle aldrig våga ge mig ut med bilen på en bro byggd av nationalekonomer.
I rest my case.
@rick
religion funkar också någorlunda bra, det betyder inte att den har rätt, eller ens minst fel.
för övrigt håller jag med dolf och utgår från hans definition vad gäller vetenskap
@ Dolf
Öhh…sedan när är brobyggandet nationalekonomers ansvar?
Om man med vetenskap avser uppställandet av hypoteser, vilka sedan prövas mot empiriska data, så är nationalekonomin ovedersägligt en vetenskap.
Nu vet jag inte vilka kriterier du ställer på en verksamhet för att avgöra vad som är en vetenskap, men jag använder de gängse.
Jag skulle vilja uppmärksamma en sak. Det läggs så mycket tid och energi på att bråka om själva problematiken att folk ofta missar ett andra mycket viktigare argument som bäst presenterades av danske Bjorn Lomborg.
”Bjorn Lomborg argues that many of the elaborate and staggeringly expensive actions now being considered to meet the challenges of global warming ultimately will have little impact on the world’s temperature. He suggests that rather than focusing on ineffective solutions that will cost us trillions of dollars over the coming decades, we should be looking for smarter, more cost-effective approaches” (Cool It)
Det spelar ingen roll om växthuseffekten är på riktigt eller inte – vad som spelar roll är att det redan idag är omöjligt – jag upprepar – omöjligt att kostnadseffektivt göra vad förespråkarna vill göra för att lösa problemet. De som hörs mest vill åtgärda problemet för pengar som inte finns (triljoner dollar) baserat på en plan som sprack med Kina för flera år sedan. Så det spelar ingen roll vad de säger – de förespråkar något som är 100% omöjligt.
Vidare så kan vi ta argumentet från hans senaste bok ”Global problems smart solutions”
”Every four years since 2004, the Copenhagen Consensus Center has organized and hosted a high profile thought experiment about how a hypothetical extra $75 billion of development assistance money might best be spent to solve twelve of the major crises facing the world today.”
Som Lomborg påpekar får klimatlösningar usla betyg i dessa experiment. Inte minst beror detta på att ett av kriterierna är konstnaseffektivitet och 75 miljarder är helt enkelt i närheten av de summor som koldioxidlösningen kommer att kosta. Lägg till detta att större delen av U-världen har för stora problem med andra saker för att bry sig och omöjligheten blir än tydligare.
@Rick:
Men varning här för flyttande av målstolparna – väldigt vanligt när man hamnar i debatt med såväl CAGW-anhängare som radikalfeminister.
Modellerna är förstås inte helt värdelösa, och fortfarande är det inte många som hävdar att CO2 inte är en växthusgas som bidrar till planetens uppvärmning. Det modellerna inte duger till idag är att utgöra grund för politiska beslut om kursändring inom energipolitik eller – än värre – ekonomiska system. Men det är just så de används.
Naturligtvis måste vi inte ha säkra bevis förrän vi börjar agera, men här har vi gått långt bortom det som vi har vetenskaplig täckning för: människor beskattas utifrån beräknad klimatpåverkan, och en kraftig push görs kring att vi numera förbrukar mer resurser än jorden klarar av; det som många troligen inte vet är att man bakat in CO2-utsläpp i beräkningarna, och viktat så pass att de utgör en ansenlig del av de ’resurser’ vi sägs ’förbruka’. Uppskattningen är förstås baserad på de katastrofer (och därmed ”land disturbance”) som förutspås baserat på den uppvärmning som klimatmodellerna förutspår.
Notera bifogad bild, och tänk bort CO2-biten. Plötsligt ser läget inte lika allvarligt ut.
Och om det skulle vara så att mer CO2 i atmosfären netto inte är något farligt – möjligen t.o.m. nyttigt – så bakbinder vi oss själva om vi lägger ned en massa energi på att ransonera något som inte behöver ransoneras.
”It’s all about knowing, Mr. Vossler”, som Denzel Washington sade i filmen Rött Hav.
@Rick:
Jag håller med om att det är detta som kännetecknar vetenskap, om vi också tar med transparent dissemination och objektiv omprövning och korrigering av hypoteser.
Det finns många områden som skulle kunna beskrivas som vetenskap, inklusive nationalekonomi, klimatforskning, genusvetenskap och hermeneutisk litteraturgranskning. Det som tyvärr också kännetecknar dessa områden är en hög grad av komplexitet och obestämbarhet – det blir svårt att säga säkert vilka hypoteser som är rätt eller fel. Detta öppnar dörren för subjektivitet och ideologiska låsningar.
Egentligen är det nog mest korrekt att säga att det inom alla dessa discipliner (nå, vet inte beträffande genusvetenskap) finns personer som samvetsgrant applicerar den vetenskapliga metoden.
@ Ulf T
Jag är helt öppen för möjligheten att det framöver visar sig att koldioxiden mest är till fromma. Men att vara öppen för en möjlighet är inte synonymt med att avfärda risker. Och visst, de där plottriga graferna som förs fram i tid och otid ska inte utgöra grunden för politiska beslut.
Men: Det fanns knappast några grafer alls när Sverige genomförde sin energirevolution. Idag använder vi fossiler bara marginellt inom generering av el och för uppvärmning inom fjärrvärmesystemet. Det är egentligen bara inom transportsektorn vi fortfarande är fossilberoende. Sverige har i mångt och mycket redan genomfört en omställning. Denna framgångsrika energirevolution är något att vara stolt över i landet Sverige! I vissa fall har svensk teknologi inom förnybart blivit världsledande, som fallet är med de processer för biogas som utvecklats vid tekniska verken i Linköping.
Räck upp en hand alla ni som läser detta och tycker att ni drabbats hårt av de svenska energirevolutionen. Har ni drabbats av brist eller några som helst andra störningar under revolutionen? Har ni blivit fattigare?
Energiomställningen har kraftigt bidragit till att utveckla svenskt ingenjörskunnande. Visst har det begåtts misstag, också kostsamma sådana (Domsjö…), men se i stället på helheten. På det globala planet ser vi också en dramatisk ökning av teknologiutveckling inom förnybart och energieffektivisering.
@ Ulf T
Det finns mycket nationalekonomisk forskning jag förhåller mig skeptisk till i bemärkelsen att den direkt skulle gå att omstöpa till praktisk politik. Detta emedan man så gott som alltid måste göra vissa förenklingar. Men jag har inte sett exempel på nationalekonomisk forskning som inte uppfyller kravet på vetenskap. Jag tar dock tacksamt emot referenser på sådant – och nu avser jag inte vad någon svensk vänsterflummare skrivit på twitter, utan t.ex. publikationer i Energy Economics (för att nu hålla oss till ämnet i tråden).
@ Erik
Björn Lomborg är en forskare med integritet och intellektuell skärpa. Han utsattes för rena drevet hemma i Danmark p.g.a. sina tvivel på klimatteorierna. Men han omformulerade sedermera sin ståndpunkt delvis, vilket också är ett tecken på integritet. I stället för att fastna i en fruktlös ja-nej diskussion drog han slutsatser av befintliga fakta och emotsäger inte längre evidensen för koldioxidens effekter. I stället riktar han in sig på -som du exemplifierar – åtgärdernas förmenta futilitet.
Här kan Lomborg delvis hamna fel, eftersom många av åtgärderna som t.ex. utvecklingen av solel och batterier verkar leda till att praktiskt taget alla jordens människor inom överskådlig tid får tillgång till stabil och billig el
@Erik:
Jo, och den oförliknelige Christopher Monckton gjorde ju en sådan beräkning beträffande Australiens CO2-skatt:
https://www.youtube.com/watch?v=RIvrKHZ7Rms
I talet ovan kommer han in på ”climate economics” vid ca 20:15, men presentationen som föregår det är också mycket sevärd.
– What is the cost in percent of global GDP this century, if we fail to stop the 3C of warming that the IPCC predicts? Does anybody know? Well, why don’t you know? I’ll tell you why you don’t know: because nobody has told you! … The answer is 1.5% of GDP [based on the Stern Report – the biggest cost anyone has suggested].
– At a 5% discount rate, that 1.5% falls to one quarter of a percent of GDP.
– Now let’s look at the Australian Carbon Tax, to see if that’s worth doing. … You’re not going to get much of a reduction in global temperatures: 0.00006K. Even if this tax were to succeed, there would be absolutely no way that they could measure that it had.
– If I wanted to forestall 1K of warming [via carbon tax], how much would it cost? The answer: 2 quadrillion dollars! Not cheap.
– Forestalling just 0.15K would cost … $45000/capita, or 59% of global GDP.
– That means it’s 48x more expensive to have a carbon tax, to make global warming go away worldwide, than it is to not have it, sit back, enjoy the sunshine, go surfing and simply adapt in a sensible way.
@ Ulf T
Vi har en kodioxidskatt i Sverige, så vi vet en hel del om saken. åtminstone mer än australiska spekulationer. Här kan man läsa mera.
Och givetvis fungerar inte länken i min förra kommentar. Gå i stället in på http://www.skatteverket.se och sök på ”koldioxidskatt”.
@Rick:
Vad vet vi, exakt?
Australien vet också mer om saken nu, eftersom CO2-skatten infördes, och sedermera har avskaffats. Nu skiljer sig Sverige och Australien åt på många sätt, inte minst beträffande fossilberoendet i elproduktionen. Australien får 80% av sin el från kolkraftverk, medan Sverige har ett mycket lågt fossilberoende i elproduktionen (i stort sett bara när vi importerar el). Att vi inte har massor av kolkraftverk är förstås inte ett resultat av någon klimathänsyn, utan beror på att vi har utmärkta förutsättningar för vattenkraft, medan vi har för små kolfyndigheter av för låg kvalitet. För Australien är det tvärtom så att förutsättningarna för t.ex. vattenkraft är usla och redan i stort sett fullt utnyttjade – vattenkraftens andel av elförsörjningen är ca 3.5%. Däremot har man massor av kol och är världens största kolexportör. Dock är både Australien och Sverige glesbefolkade (Austr ca 8x glesare än Sverige iofs), och har därmed ett icke-oansenligt transportbehov.
Hursomhelst, om vi tittar på vad vi ’vet’ om CO2-skatt, så är det just att den skadar ekonomin, och endast ibland faktiskt leder till minskade utsläpp. Exakt därför har man på flera områden reducerad skatt. Energimyndigheten skriver följande om konsekvenserna av att höja koldioxidskatten inom t.ex. livsmedelsindustrin:
Medan det visst går att peka på positiva sidoeffekter av energiomställningen, är det viktigt att kolla så att man inte gör sig skyldig till ”The Broken Window Fallacy”, som kanske på vardagsspråk skulle kunna sägas reflekteras i:
@ Ulf T
Rapporten du länkar till är från ÅF, inte Energimyndigheten. Den senare är däremot beställare. Rapporten är från år 2007 och argumenterar i princip mot ett avskaffande av vissa undantag, dvs. skattelättnader, för industrin. Till saken hör att det skedde en allmän justering uppåt av den generalla nivån på koldioxidskatt redan år 2008.
Angånde Australien så finns det få länder som skulle ha samma möjligheter till ett storskaligt utnyttjande av solenergi. De australiska resurserna är unika, så här är nog Sverige ett bättre jämförelseobjekt internationellt.
I Sverige utgör vattenkraften knappt 50 % av elproduktionen, resten är i huvudsak kärnkraft. I Sverige använder industrin mest bioenergi. Visst kan man hävda att detta följer på de naturtillångar som finns i Sverige, men samtidigt kan man säga att Sverige lärt sig utnyttja sina resurser på ett vettigt sätt.
@Rick: Jag måste jobba, så tänker inte ge mig in i någon diskussion idag. Vill bara påpeka lite snabbt att jag inte hävdar att vi skall använda fossilbränslen som energikälla. Jag ser inget fel i att vi gör oss fria från det beroendet, dels därför att förbränning (vilket för övrigt inte bara gäller petroleumprodukter) också skapar andra icke önskvärda biprodukter, dels därför att vi är helt och hållet importberoende och därför totalt utlämnade till omvärlden. Minns 70-talets bensinransonering när arabstaterna skruvade åt kranen.
Men om man tittar på energiproduktionen i sverige (har tyvärr inte tillgång till någon graf så här på rak arm, men rekommenderar att du följer klimatupplysningen, där dyker det med jämna mellanrum upp sådana, och hårda fakta i frågan rent generellt) så är vind och sol marginella i energiproduktionen. Inte nog med att både sol och vind är högst oberäkneliga med låg tillgänglighet (vintertid, när energibehovet är mycket stort, har vi väldigt lite sol, och, om jag inte tar fel, normalt också lite vind).
Det finns också ett tak på hur mycket det överhuvudtaget är möjligt att få ut i form av vindkraft. Ett vindkraftverk kan inte producera mer el än vad som motsvaras av energin i vinden.
Svenska vindkraftverk idag ligger på ca 2–3 MW effekt (installerad effekt, inte vad man får ut, det beror ju på vinden). Dagens lastbilar har motorer på 500–750 hk, vilket motsvarar ungefär 0.3–0.5 MW. Reaktor 3 & 4 (som väl är gamla) har en effekt på 3500 MW. Forsmark 1–3 gav 13.07 idag ifrån sig en effekt på 3309 MW. Bara för att få lite jämförelse.
@ Dolf
Jag har inte hävdat att vindkraftverk skulle generera lika mycket el som kärnkraftverk. Inte ens tillnärmelsevis. Vi talar nämligen om en magnitudskillnad. Och en titt ut genom fönstret visar att det inte blir särskilt mycket solkraft idag
Min poäng är att vi genom teknologiskt kunnande kan börja använda energin betydlig effektivare än idag. Alldeles oberoende av koldioxidfrågan. Om du (eller jag) systematiskt slänger bort en tredjedel av den mat du (jag) köper in så finns det väl knappast särskilt mycket att orda om behovet att planera om sina inköp och lägga sig an med lite bättre vanor.
@Rick:
Jojo, men också till saken hör ju att utgångspunkten är att det är viktigt att sänka CO2-utsläppen. Frågan blir då hur mycket skada på tillväxten man kan tänka sig för att uppnå det.
Här är en master-uppsats som belyser frågeställningen om CO2-skattens effekter givet officiella och alternativa uppskattningar av växthuseffektens konsekvenser. Några tydliga slutsatser nås inte, annat än att även om man utgår ifrån de officiella prognoserna om åtgärdenas effekter på klimatet, så verkar det ganska dyrt.
Inte nödvändigtvis. Båda länderna är extrema på olika sätt.
Notera att det globala genomsnittet på 68% beroende av fossila bränslen är mycket högre än det svenska, och 18% beroende av vattenkraft är mycket lägre.
Det får olika konsekvenser. Visst verkar solkraft perfekt för Australien, men kanske mest lokalt i de avlägsna områden som har tillräckligt med sol men relativt få människor. Liksom på andra ställen tenderar folk att bosätta sig i tempererade zoner där solen inte gassar för jämnan. Det finns diverse begränsningar kring solenergi också, som t.ex. att det behöver konsumeras direkt, och alltså t.ex. inte kan transporteras, som olja och kol, och har ganska hög ’integrationskostnad’, dvs den stödstruktur som behövs för att kompensera för variabilitet etc. T.ex. brukar man få installera gasturbiner som snabbt kan kompensera för bortfall, och kliva in när efterfrågan är hög men det inte blåser (eller solen är i moln)*.
Det folk ofta glömmer är just denna integrationskostnad. Följande rapport från Tyskland försöker ta fram en robust modell för att beräkna den. De kommer fram till att integrationskostnaden för vind- och solenergi ligger runt 30-50% av den direkta generationskostnaden (och alltså tillkommer). Följande analys, som lyftes fram med tjo och tjim som bevis för att vind och sol nu var konkurrenskraftiga, tar inte med denna integrationskostnad.
* I Sverige skulle man använda vattenkraft som buffert. Det är i princip idealiskt. Enda problemet är att Danmark redan använder mycket av Sveriges buffertkapacitet.
@Rick: No arguing there. (Jag slänger för övrigt aldrig mat såvida den inte blivit dålig. Inte ens att jag skrapar av smårester från tallriken. Jag äter så rent som det går utan att slicka tallriken.)
@ Ulf T
Tack för länkarna. Jag ska läsa de där rapporterna, för de verkar vara intressanta.
När det gäller en jämförelse mellan Sverige och Australien, så har bägge länderna en potential i förnybar energi (inte bara el, OBS). Sverige har utnyttjat sin potential väl – Australien icke.
Rent generellt gäller att all ny teknik är dyr inledningsvis, men att kostnaderna tenderar att sjunka i takt med att tekniken tas mer omfattande i bruk och att den samtidigt utvecklas. Att Tyskland får räkna med en högre kostnad nu ter sig självklart, eftersom teknologin inte är fullt utveckad (t.ex. det som med ett buzz-word kallas smarta nät). Hur kommer dagens beslut att se ut i framtiden? Kanske ett dyrt misstag, men kanske att man lagt grunden för ett nytt och inkomstbringande kunnande.
Visst kan de svenska skattesatserna på koldioxid diskuteras, men faktum är att svensk exportindustri klarar sig rätt bra för tillfället och verkar inte ha tyngts ner av koldioxidskatter. Om man så vill kan man rent fiskalt alltid lätta på skattetrycket inom andra områden och fokusera på de områden man vill prioritera.
@Rick:
Enligt vilken måttstock?
Australien ligger t.ex. tvåa i världen på Human Development Index. Jag gissar att deras kolexport bidragit till det.
Liksom Dolf antar jag att jag måste betona att jag inte på något sätt vurmar för förbränning av olja och kol. Det jag invänder emot är mentaliteten att allt skall reduceras till CO2-ekvivalenter. Allt annat lika är det troligen bra om vi kan begränsa utsläppen av växthusgaser, men det finns väldigt mycket annat som är viktigt.
Intressant om Tysklands energiproduktion som känns relevant för diskussionen här.
@ Dolf
Poängen med tyska Energiewende är att den stimulerar ny teknik, jmfr. Apollo-projektet, som av någon samtida kanske kunde ha setts som helt bortkastade pengar. Den tyska balanssituationen kräver förvisso att man utvecklar det som kallas smarta nät och kapacitet för lagring. Det kan vara värt att notera att Tyskland idag har en mycket utvecklad batteriteknik, medan en sådan inte tagit fart i Sverige. Man kan fundera på hur sådant som detta påverkar ingenjörskunnandet i samhället.
@Rick:
Det låter som en kraftig rationalisering.
NoTricksZone: Angela Merkel’s Vice Chancellor Stuns, Declares Germany’s ‘Energiewende’ To Be On ‘The Verge Of Failure’!
Jag tror inte att deras avsikt var att ”take one for the team”, utan snarare att man hoppades på en ”first-mover advantage” kombinerat med en opportunism i svallvågorna av Fukushima (Merkel har tidigare fått mycket kritik för att hon varit vinglig i kärnkraftsfrågan).
@ Ulf T
Jag kunde ha varit tydligare: Min poäng med att referera till Energiewende i sammanhanget var etc. etc.
@Rick:
Ok, det köper jag.
Och en intressant om vindkraft (jag vet inte hur tillförlitlig den är, men den visar i alla fall på aspekter som jag aldrig tidigare sett tas upp eller beaktas i samband med vindkraft)