Då var det äntligen dags för början på min – förmodligen – monsterlånga recension av ”Det otäcka könet”
Egentligen är det fel att kalla den här texten en recension. En bättre beskrivning vore ”Finn fem fel” och då menar jag på praktiskt taget varenda sida i boken, för så dålig är argumentationen i ”Det otäcka könet – En bok om manlighet” och därför blir mitt fokus just att visa vad som gör argumenten så usla. Inte för att författaren Marcus Priftis hymlar med vad det handlar om. Redan på sidan 19 klargör han att:
”Det här är inte en vetenskaplig framställning”
Detta påstår han innebär att boken fokuserar mer på samhället än på forskningen. Min tolkning är att det snarare handlar om ett alibi för att kunna göra påståenden utan belägg. Vidare så används en modell för argumentation som inte bara är ovetenskaplig utan även antivetenskaplig. Det är alltså inte bara dåliga argument utan även ett felaktigt system som grund.
Inledning
Det första som tas upp är urspårad nollning på överklasskolan Lundsberg (känd från Jan Guillous bok Ondskan). Priftis påpekar att debatten till stor del handlade om klass och avslutar med ett ”men vänta fanns inget mer som behövde diskuteras?” Jo, det var inte på alla elevhem som problemen fanns, bara på pojkhemmen. Det andra som tas upp är Husbykravallerna i Stockholm 2013, som följde ett känt mönster där liknande händelser hade inträffat i Paris 2005, Atén 2008 och London 2011. Även här tar Priftis upp förklaringar på basis av klass för att avsluta med påpekandet att den modell som ”missats” var att alla de inblandade – ungdomar som poliser – var män.
Priftis argumenterar för att människor noterar det avvikande men inte det normala och därför ser de inte mansnormen. Som exempel på detta får vi en Sherlock Holmes-historia där det besynnerliga var att vakthunden inte skällde. Ett mer passande exempel vore hur Sherlock Holmes skapare Conan Doyle lurades av bluffmakare och hamnade i konflikt med både vetenskapen och Houdini över spiritualism.
”how could Conan Doyle, a medical man steeped in empirical reasoning at Edinburgh University and the creator of a super-rational detective, have fallen for this mumbo jumbo?”
Innan vi går vidare vill jag ge det rätta svaret på den underförstådda fråga som Priftis ställer. Nämligen hur det kommer sig att det bara var män inblandade i hans exempel. Det enkla svaret här är att hans bägge exempel varken kommer av vetenskapligt eller slumpmässigt urval. Det är bara män i exemplen eftersom det var sådana exempel han valde ut. Det finns alltså inget att vara förvånad över för ingen lär ha förväntat sig det inte finns några exempel med bara män och i brist på Empiri så vore det enda alternativet. Så länge det finns ett enda exempel med bara män så kan det exemplet användas.
Mansnormen i språket och på andra ställen
”När man pratar om människor pratar man om män, språket vittnar tydligt om detta. Nämner man (man!) en läkare…”
”Språket” vittnar inte alls om detta. För det första så är svenskan inget universalspråk som kan användas för bedömning av världens språk i allmänhet. För det andra finns så även i svenskan gott om exempel på ord som lärare-lärarinna och för det tredje så innebär markering av ord inte lägre värde. Detta blir uppenbart när kön inte är vad som markeras.
“Feminists argue in effect that the feminine as the more ”marked” gender is the less human gender. This is ridiculous, like arguing that prime numbers are less ”numerical” than other numbers.”
Vi har sett den här teorin redan när feminister har kritiserat ordet ”damfotboll”. De borde applicera samma kritik – som galningar påstår är akademiskt grundad – på ord som ”ficklampa”, ”badboll” och ”julgran” Alla som vill påstå en julgran inte är en riktig gran räck upp handen. Få nu höra argumenten för att en lampa är normen och ficklampa en förtryckt underklass.
”Tänker man på en brottsling är det också alltid en man, till och med i lagboken”
Så det säger han? Där mansnormen råder är brottslingen alltid en man? Även vid medeltidens häxbränningar var brottslingen en man? Även vid äktenskapsbrott i mellanöstern tänker man på brottslingen som en man? När Saudiska religiösa poliser slänger in flickor i ett brinnande hus pga avsaknad av rätt klädsel då är brottslingen alltid en man?
”Män har haft makten i samhället så länge vår nedtecknade historia täcker sig”
Jovisst, för när kvinnor gifter sig till makt räknas det liksom magiskt inte som riktig makt i genusvetenskapens värld. Sålunda hade kvinnor inte makten i samhället vid Wu Zetians styre av Kina 660-705. Kvinnor hade heller ingen makt i Ottomanska riket på 1500-talet, det var förmodligen därför Drottning Roxelana kunde beodra mordet på Ibrahim Pasha? Och kvinnor hade heller ingen makt i Sverige på 1300-talet vilket demonstreras utmärkt av de tre kronor som Drottning Margareta hade på huvudet som regent av Danmark, Norge och Sverige. Ingen makt alls.
”Därför skäller inte hunden på att världens makthavare är män, eller på att de politiska frågor som anses viktigast (krig och pengar) är sådana som män prioriterar”
Pengar inte bara anses viktigast, pengar är viktigast då det är förutsättningen för politiska program i alla andra områden och detta oavsett vilket kön härskaren har. Att klaga på att män prioriterar pengar framför saker som kostar pengar och är omöjliga att genomföra utan pengar visar bara den totala verklighetsfrånvändhet som genusteorin avkräver sina anhängare. Här är det blind lydnad som gäller.
”Hunden bryr sig inte ett dyft åt om att kommuner skänker enorma summor till mäns fritidsverksamhet och närmast kaffepengars åt kvinnors”
Jovisst, för det är så det ekonomiska fungerar? Det börjar med att pengarna ligger i en skattkista hos Prins John ”Vakter allt mitt guuuld”. Sedan skänks de iväg till fritidsverksamheter? Det börjar alltså inte med att olika verksamheter genererar pengar som beskattas? Problemet är att damidrotten inte får pengar av politiker – inte att damidrotten inte får mer pengar av publiken?
”De flesta filmer och nästan alla romaner befolkas huvudsakligen av män”
Eftersom vi skyddar kvinnor från konsekvenserna av de val som gör sagokaraktärer intressanta JA. Även här är problemet inte att kvinnor får mindre ur skattkistan utan att kvinnliga aktörer inte drar in mer pengar från publiken. Varför det är så förklarades av en kvinnlig manusförfattare här.
Toss in that violence against women is deemed evil, while violence against men is perfectly acceptable, and you basically have written women out of 90% of the possible roles they could fill already
Faktum är att detta är helt uppenbart för dem som konsumerar underhållning från länder där man inte är lika sjukligt besatt vid att kvinnor inte skall utsättas för våld. Exempelvis Kinas Kung Fu och Wire-Fu draman har ibland till och med fler kvinnliga än manliga roller i centrum. Dels eftersom man inte räds att låta kvinnor delta i fighter och dels för att man uppenbarligen gärna sätter en manlig hjälte i centrum omringad av kvinnor.
Ett typiskt exempel kan ses ovan. Olika klipp från ”Operation Condor”. En actionkomedi där Jackie Chan och tre kvinnor jagar en guldskatt i Afrika. Givetvis skulle PK-stollar få magknip av humorn. Sådan tur att det var en kinesisk produktion. Västvärlden skulle ju få panikångest om en film gjorde narr av en turkisk försäljare eller hade med rycka-handduken av en kvinna-humor.
Kommer givetvis Del 2 med mera felslut från ”Det Otäcka Könet” . För den som undrar hur långt vi hunnit i boken så kommer nästa inlägg att börja med citat från sidan 12. Nej jag skämtar inte, inledningen av boken är så full av felslut att det tar ett bra tag innan jag ens nått fram till Kapitel 1.
Blir du inte arg och frustrerad när du läser en sån här bok? Det skulle jag ha blivit. Bara titeln gör mig irreterad
@Chr Ewrk:
Jovisst blir jag det. Inte alls en rolig bok att läsa.
Desto mer kvinnodominerad en arbetsplats är desto fler sjukskrivningar pga psykisk ohälsa,dessa beror ofta på skitsnack,utfrysning och mobbning kvinnor emellan.Om han frågat hur det var på flickhemmen skulle han upptäckt att det inte var några rosa moln.
Män står för 60% av skatteintäkterna kvinnor 40% av skatteintäkterna går 60% till kvinnor och 40% till män detta är enligt honom kaffepengar till kvinnorna.
@michael:
”Desto mer kvinnodominerad en arbetsplats är desto fler sjukskrivningar pga psykisk ohälsa,dessa beror ofta på skitsnack,utfrysning och mobbning kvinnor emellan.”
Yupp yupp, stämmer bra det. I det här inlägget nämner jag artikeln ”Förödande att avvika i homogen grupp” som tar upp den frågan.
https://aktivarum.wordpress.com/2009/12/10/ostgotakorren-om-carlqvist-affaren/
Nyfiken fråga, varför skriver du inte en vanlig recension?
@michael:
Ja, det hade han upptäckt. Det finns allvarliga problem på kvinnosidan och det framkommer i genusvetenskapen. Så när man attackerar män så som sker i vårt land, så är det inte bara männen som drabbas. Man sviker samtidigt flickorna (och kvinnorna) i det agerandet, då det gör att man tittar bort från det verkliga problem flickor/kvinnor lever med, det som Fanny Ambjörnsson identifierar som ”ett påtagligt kollektivt tvång”.
Det finns en liten knorr på det där med Conan Doyle. Han, skaparen av världen mest rationella sinne, drogs till spiritismen efter 1917 då hans son stupade vid fronten i ett krig där Europas härskarklaner lät slakta miljoner unga män, men praktiskt taget inga kvinnor. Detta är priset unga män i alla tider fått betala för …tja…ingeting.
@Emma:
”Nyfiken fråga, varför skriver du inte en vanlig recension?”
Hej Emma, bra att du frågade. Helt enkelt för att detta inte är en vanlig bok utan uppenbart skriven för att användas som utbildningsmaterial. Ta exempelvis texten om hur det saknas kvinnliga karaktärer i böcker och filmer. Som avslutning finns ett stycke där Priftis går igenom exempel som Nalle Puh och smurfarna. Så här avslutas det stycket:
Rent praktiskt har vi ett gigantiskt samhällsproblem i det att feministnormen här ger ursäkter att försämra standarden i all kunskapsinhämtning – inte bara i genusfrågor utan även i andra fält. Om du tror på den här metoden så blir alla analyser sämre. Om Priftis bok exempelvis handlade om naturskydd så skulle det praktiska resultatet av att använda boken bli att naturskyddet missköttes å det grövsta.
Står det något om det tänkta syftet för boken?
Målgrupp?
MVH
@Genusföljaren:
Jadå det framgår tydligt – i alla fall för mig – vad bokens syfte är. Samma som syfte som Hugo Schwyzers föreläsningar. Inte för att personer som Hugo Schwyzer och Marcus Priftis någonsin kommer att erkänna de har egoistiska syften.
På samma sätt som kommunister vill ha pengar och status för besväret att argumentera hur fel det är av andra att jaga pengar och status så vill de ha beundran som män för att de säger det är fel av män att jaga beundran. För att använda hans egna ord så är bokens budskap:
Men om/ när läsaren inte är dumskalle/lögnare så visar boken något helt annat. Då visar boken istället hur usla förklaringar som godtas inom feminismen bara så kvinnor skall få kasta skit på män, som är vad en del kvinnor verkar vilja höra mest av allt. I regel handlar det om de kvinnor vars surhet över män inte grundar sig i män som grupp utan i sexuella besvikelser över de pojkvänner de valt. Som feministprofessorn Hugo Schwyzer själv så bra förklarade det efter sitt sammanbrott.
Att det inte handlar om besvikelser med män i allmänhet utan specifikt med de män som kvinnor själva VALT klargörs tydligt med det fokus som Schwyzer argumenterar för som det ultimata för att bli beundrad av kvinnor (bortsett narcissism, borderline och antisocial som forskningen visar funkar utmärkt)
Detta besvarar även frågan om målgruppen.
http://genusdebatten.se/johan-ehrenberg-ar-av-samma-skrot-och-korn-som-hugo-schwyzer/
@ Erik
Intressant med den där Schwyzer hur han plötsligt började säga helt vettiga saker. En s.k. lidnersk knäpp, kanske. Vi får se om en och annan som hittills mest strött dumheter omkring sig här på kommentarsfältet också får sig ett uppvaknande a la Schwyzer….
@Rick:
”Intressant med den där Schwyzer hur han plötsligt började säga helt vettiga saker. En s.k. lidnersk knäpp, kanske.”
Det var allt annat än plötsligt som Hugo Schwyzer började säga vettiga saker. Vad som hände var att hans vänsterprassel med en yngre porrstjärna höll på att avslöjas. Då Schwyzers identitet som feministguru och god make byggde till stor del på att kritisera evolutionspsykologi – speciellt idén att män av biologiska orsaker dras till yngre kvinnor – så ledde avslöjandet till att hela hans identitet kollapsade – offentligt på Twitter.
Hellre än att ta ansvar för att ha gjort fel (som en normal människa) så åsamkade han sig själv mer skada bara så han kunde ha ursäkter för sitt agerande. Han erkände då att han var ett psykfall som ljög för att få bekräftelse. Därefter ödelade han sin egen karriär.
”Vi får se om en och annan som hittills mest strött dumheter omkring sig här på kommentarsfältet också får sig ett uppvaknande a la Schwyzer….”
Inte särskilt sannolikt. De manliga feministerna vaknar inte upp frivilligt de måste dras ”kicking and screaming” ut i ljuset. Precis som den där miljöpartistiske politikern som även var skribent på bloggen ”Kultureliten” och åkte dit för sexköp. Precis om den där dåren Mohammed på Nyheter24 som påstod fulla män var monster medan han själv hade tredubbla domar mot sig och givetvis precis som Kapten Klänning själv.
Är de inte offentliga personer så löper de liten risk att avslöjas när de agerar ofeministiskt. Främsta orsaken Kapten Klänning åkte dit var som berättas i boken ”Jakten på Kapten Klänning” att hallicken han anlitat hade sett hans bild i ”Dagens Industri” och dessutom berättat om det för kvinnan ifråga (utredningen började med hallickens dödsfall)
@ Erik
Nåja, oberoende av orsak så låter Schwyzer helt saklig nu.
Det är intressant f.ö. att notera hur allsköns slemmighet är kraftigt överrepresenterad bland femistmän. Vore jag en yngre kvinna skulle jag bara för min egen säkerhets skull hålla mig på långt avstånd från de där feministkretsarna där de riktigt fula fiskarna simmar. Inte att undra på att kvinnliga feminister blir allt tokigare när de omger sig med de där parodierna till män. De får ju sina egna teser bekräftade gång på gång.
@Rick:
Troligen inte
Faktum är att de flesta yngre kvinnor tvärtom helt uppenbart dras till de fula fiskarna och detta helt oberoende av kvinnans utbildning. Det är ju därför vi får den absurda paradoxen att ”samhället” upprörs över just saker som designats efter kvinnorna själva. Ex. när Torstensson gör vad som krävs är det inte kvinnorna man klagar på, det är Torstensson som man klagar på. Alla är så indoktrinerade i samma teater att hela bygget snart brakar samman av de inre motsägelserna.
Det är bara att titta på den senaste BECK-filmen ”Rum 302” (SPOILER)
Handlingen praktiskt taget kollapsar då filmen tycks skriven till hälften av en tokfeminist och till hälften av en normal människa. Så å ena sidan har vi stureplanspojkarna som är lätta objekt att hata. Å andra sidan förstörs ”det rätta” budskapet när Gunwald Larssons systerdotter dras till samma sort vilket leder till följande samtal i bilen:
– Kände du henne? (Gunwald)
– Inte direkt men jag vet vilka hon umgicks med.
– Vilka var det (Gunwald)
– Sådana med pengar.
– Sådana som du umgås med? (Gunwald)
– Typ
Sekvensen tycks ha dubbla syften. Den normala människan använder systerdottern för att ge information till Gunwald. Tokfeministen däremot försöker göra Persbrandts karaktär till damernas hjälte men hur bra funkar det när det är systerns tonårsdotter han läxar upp och när var hon räddas från var att ha kul med kompisarna på krogen?
Som kronan på verket efter att ha jobbat upp hur den här sortens tjejer är så fulla före sex att samtycke eventuellt saknas så lägger filmen ner hela polisgrejen och istället tar tokfeministen över skrivandet. Denne går sedan ”full-on-AFA-crazy” och ger en av förövarna spöstraff i form av Vigilante-justice.
I en fullkomligt absurd sidohandling så springer en boxarkille som inbillat sig vara det kvinnliga offrets pojkvän (som för henne var absolut ingenting) iväg och misshandlar den betydligt klenare överklasstomte som är misstänkt för dådet varefter polisens jobb blir att rädda den misstänkte tomten från nämnde boxarriddare.
Rum 302 är helt enkelt två filmer i en. Å ena sidan en mordutredning av Beck-typ. Å andra sidan en massa tomtande om det här med samtycke när fulla krogtjejer har sex.
Lite mer av det här tramset och PK-gänget kan gratulera sig till att ha förstört inte en utan två framgångsrika svenska serier. Det är ju inte bara Beck-filmerna som drabbas av de här människorna, de har ju fått vantarna på Jönssonligan också. Måtte ingen av de andra nya Beck-filmerna innehålla fall som ens associerar till sexövergrepp.
@Erik:
Det finns väl inget som hindrar att man skriver en vanlig recension även om det är en studiebok, eller? Vem/vilka skriver du för? Hur många delar räknar du med att din ”recension” kommer att ha? Såg att boken har ca 300 sidor …
@Emma:
Nej, inget hinder, däremot blir en sådan recension lika meningslös och intetsägande som boken ifråga. Det som ger recensionen värde är att jag går in på vad den intetsägande sörja som Priftis gäng sprider faktiskt innebär i verkligheten. Det jobbiga är att Priftis verkar jaga rekordet i antal felaktigheter per sida i bokens inledning.
Alla som riskerar att råka ut för Priftis-typer som upprepar intetsägande sörja i klubben för inbördes beundran. När jag väl skrivit ner svaren så finns de där och alla kan lära sig argumentera emot.
Jovisst men jag behöver bara bemöta varje argument en gång och det är mängder av upprepningar. Vill man läsa vanliga recensioner så finns det sådana redan och de är precis lika intetsägande som boken.
Göteborgsposten: Elin Grelsson försöker både hålla med och säga emot.
SVT-kultur Per Andersson håller med men menar inget nytt tillkommit sedan 70-talet.
Tidningen kulturen: Leif Carlsson lägger halva recensionen på inledningen, tröttnar sedan och sammanfattar kort hur enligt Priftis ”allting hänger ihop”
Litteraturmagazinet: Joanna Gorecka är den enda som försöker hävda boken är givande, hon är också den som skriver överlägset mest korkat. Vi måste prata om mannen säger Gorecka och sedan börjar hon prata om Rambo – som inte existerar och Knaussgård som är superkändis. Jovisst där har vi verkligen mannen.
”för att manligheten, som Priftis skriver, har marinerats in i vår tankestruktur”
Ovanstående text betyder ingenting. Det är geggamojja för klubben i inbördes beundran att upprepa medan diskussion är omöjlig för diskussion kräver kunskaper. Har man inga kunskaper så låter det mer så här:
– Säg du
– Du får säga först
– Men du håller väl med?
– Såklart jag gör det
– Vad håller du med om?
– Det vet du väl?
– Såklart jag vet det men vet du det
– Javisst, klart jag vet det
Och så vidare…
@Erik:
Sorry, det är nog bara lite språkförbistring. Jag använder begreppet recension i betydelsen omdöme, men om jag förstår dig rätt så är din avsikt att bemöta det mesta som författaren skriver. Ambitiöst, må jag säga! Själv skulle jag nog inte frivilligt lägga tid på en monsterlång replik på en bok som jag tycker är intetsägande. Låter som rena självplågeriet i mina öron
Men jag hoppas att det är många som får användning för din argumentation, så att insatsen inte är förgäves.
Helt sjukt systemfel egentligen, vilket jag har påpekat tidigare. Pga den allmänna diskursen kring jämställdhet, medialogik osv, så gynnas inte människor som vill ta fram sanning och fakta, utan den gynnas som bäst lyckas påskina att ojämställdhet råder, och ju större gap du kan påvisa desto bättre. Detta leder inte till ökad jämställdhet, utan till ytterligare polarisering, vilket förstås dessa individer tjänar ännu mer på. Skriv en bok med lite hitte-på-fakta och lösryckta påståenden som passar in i den feministiska världsbilden (som sagt man kan t.o.m. säga rakt ut att det inte är baserat på vetenskap, det spelar ingen roll) och vips så kommer din bok att bli omtalad, sälja, du blir inbjuden till morgonsoffan i TV4, du kan åka runt och föreläsa och/eller få statliga bidrag för s.k. jämställdhetsprojekt (dvs ojämställdhetsprojekt) av olika slag.
Det är helt jäkla bisarrt…
Sedan är det förstås som ni säger om Schwyzer (som jag inte kände till sedan innan). Den reformerade bad boyen, som aldrig fick genuin bekräftelse av kvinnor genom att vara en bad boy (endast ytlig i form av sexuell attraktion – inte fy skam men det blir nog rätt ihåligt fort om det BARA är det man får/kan skapa) har mycket att vinna på att framställa sig som en (numera) god man.
Detsamma gäller tönten som alltid har varit friendzonad och förbisedd av kvinnor – Genom att ta på sig den feministiska pyjamasen får han nu beundran och uppmärksamhet från en massa kvinnor.
Dessa människor som faktiskt är rätt svaga och falska får högre status i feminismens ögon, än ”riktiga” män, som faktiskt gör bra saker, har integritet, behandlar kvinnor väl osv. En kille som betett sig som skit men bekänner sina synder betraktas som bättre än en man som aldrig har betett sig som skit, oavsett om den förstnämnde faktiskt bättrar sig eller ej. Den man som verkligen vill dra nytta av det här kan ju bara bete sig hur svinigt som helst, för alltid, bara han hela tiden proklamerar att han och män i allmänhet är svin. Feministisk Hjälte 4-ever.
Och även feministerna dras ju till de få ”riktiga” männen som finns kvar (eller bad boysen) när det väl kommer till kritan. Tyvärr leder detta till ökad vilsenhet bland unga killar och män då de positiva förebilderna, som kan pekas ut för vad som helst av feminister bara i egenskap av att vara en man som inte ”tar ansvar” genom att kalla sig själv för feminist, blir färre och färre, och män i större utsträckning löser detta genom att antingen bete sig som skit mot kvinnor, dra sig tillbaka (MGTOW), eller ansluta sig till feministskaran (på ”riktigt” (töntmannen) eller som en fasad, dvs fortfarande innerst inne beter sig som en skit mot kvinnor).
Hela karusellen innebär att feminismen är en starkt bidragande faktor till att den goda manligheten sakta men säkert tynar bort.
Nu ska jag gå och kräkas i en påse lite grann.
@ MK
Många feministmän låtsas att de har en bakgrund som ”bad boys”. De vet att konceptet går hem hos en hel del kvinnor, så även om de egentligen alltid varit timida så han de s.a.s. skapa sig en historia. I och för sig förstår jag utmärkt deras desperation – de var osynliga för tjejerna och presterade aldrig riktigt bra på något. I stället för att gå den långa vägen och verkligen bli bra på något har det upptäck genvägen att posera som feminist.
@Rick:
Lustigt att du säger det där. Jag är ytligt bekant med ett par män med tidigare myket bruna åsikter som nu anammat feminism.
Skrapar man bara lite på ytan så upptäcker man dock att de fortfarande hyser precis samma bruna åsikter som tidigare.
Att osmaklig nollning på internatskolor endast skulle förekomma på pojkhem är ren lögn. Jag har själv gått på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL) och vet mycket väl att det förekommer i precis samma utsträckning på både pojk- och flickhemmen.
Efter nollningen sista året jag gick på skolan, förbjöds nollning helt och hållet sedan händelserna på ett flickhem (!) kom ut i media. Bland annat tvingades de yngre tjejerna att simulera avsugningar framför några inbjudna killar genom att suga på dildos. De som inte gjorde detta med tillräckligt bra inlevelse blev bestraffade och ytterligare förnedrade av de äldre tjejerna – medan den som gjorde det bäst blev belönad.
Pratade med några av killarna som blivit inbjudna att bevittna det hela och de var inte särskilt roade av vad de såg, utan sa sig mest uppleva det som obehagligt, men att de spelade med för att de inte ville framstå som ”töntiga” av de äldre tjejerna som nollade.
Vill minnas att detta inte heller var något extremfall, utan en rätt typisk nollning på flickhemmen. Skillnaden var att det denna gång kom ut i media, sedan en av de nollade flickornas föräldrar rapporterat det hela.
För övrigt så gick Jan Guillou inte på Lundsberg, utan på den idag nerlagda skolan internatskolan Solbacka i Södermanland.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Solbacka_l%C3%A4roverk
Pingback: Veckans mest ohederliga | WTF?