Minns den gamla sagan om paret som gick med sitt genpaket till storken och bad om att få en atletisk alfa-hanne? Efter någon månad när de besökte storken för att få veta hur det gick sade storken: ”De bidde inga atteletisk alfa-hanne.” ”Va bidde de då?” undrade paret. ”De bidde ena vanli pôjker.”

Så kom paret på sex-månaderskontroll, och då sa storken: ”De bidde inga vanli pôjk heller.” ”Jaså, va bidde de då?” ”De bidde ena tv-spelande looser sum setter i källarn å ronkar.”

När så paret kom tillbaka efter 9 månader så sa storken: ”De bidde inga looser heller. De bidde ena abort.” och så gav han paret deras dotter.

Nu när jag fått allas uppmärksamhet med mitt normbrytande historieberättande, till saken:
Varför fäster man så stor vikt vid könet på nyfödda?

Jag har hittills inte varit gravid någon gång sedan jag påbörjade denna levnadsbana, och tvivlar starkt på att jag kommer att bli det. Jag har inte ens impregnerat någon annan med ett resulterande barn. Jag vet därför inte hur det är att bli förälder. Men jag har fått intryck av att de flesta verkar tycka att det är en ganska ”big deal”. De nyblivna föräldrarna brukar inte slänga ungen i frysen det första de gör, för att säkra julskinkan. Nä, det ska gosas och donas och lallas, och köpas leksaker och en massa annat trams.

Och däri misstänker jag att förklaringen ligger till varför könet får en sådan betydelse. Om vi nu för diskussionens skull godtar den något fåniga och överdrivna premissen att ett barn skulle vara något särskilt, vad blir då det viktigaste ifråga om barnet? Det viktigaste av allt, utifrån denna löjliga premiss, är förstås att det är välskapat, att det inte är något fel på det.

Men sen då? Om föräldrarna faktiskt intresserar sig för barnets framtid, så finns det egentligen bara en sak som verkligen är av intresse: könet. Om barnet är friskt och välskapat är det bara könet som verkligen säger något om dess framtid. Allt annat är obeständigt. De flesta barn är flintis, och även om de har lite hår så kan man inte förutse något om den framtida frisyren. Det nyfödda barnet kan vara en fläskis (utmärkt julskinka) och förbli en fläskis, eller en framtida benget, eller barnet kan vara tanigt och förbli tanigt eller transformeras till en framtida fettblobb. Har det några tänder lär de bytas ut med tiden. Man kan inte förutse om det kommer att bli atletiskt eller en bokmal. Närsynt eller skarpsynt. Ha bra hörsel eller dålig, lukta gott eller lukta illa. Man kan inte se på barnet om det är en blivande Shakespear eller en illitterat fåne. Man har inga ledtrådar om barnets matematiska eller musikaliska förmåga, eller om det kommer att bli en tråkmåns eller partyts medelpunkt.

Det enda man får veta som är fastslaget och oföränderligt (eller var så förr i alla fall) är könet.

Det går inte att se på nyfödda och verkligt små barn vilket kön de har utan att man faktiskt granskar deras genitalier. Och det är väl därför som feminister och genitalister hävdar att könet är en social konstruktion, de har aldrig sett en naken bäbis.

För normala människor är könet den enda egenskapen hos barnet, om det i övrigt är friskt och välskapat, som säger något av betydelse om dess framtid. Är det en pojke vet man att det med stor säkerhet kommer att runka till porrtidningar (eller porrfilmer nu i våra moderna tider) under täcket i tonåren och börjar jaga flickor med åtföljande kostnader för att bjuda på drinkar, och att det löper risk för att bli tvingat till underhåll. Är det en flicka, vet man att det med stor säkerhet kommer att få ett par läckra krockkuddar och börja blöda varje månad och riskera att svälla upp på grund av slarv med preventivmedel.

Kunskap om könet är egentligen den enda kunskap man har om ett nyfött barn som är av något verkligt värde.

Så, den nyblivna mamman slits de första ögonblicken, innan hon själv har fått ta barnet i sin famn, mellan fruktan för en missbildad bäbis och förväntan om att få upptäcka och lära känna barnet. Och den första upptäckten är: pôjk eller flêcka?

Har man inte mer intresse än att man nöjer sig med beskedet att ”Dä bidde ena välskapter hen” från storken, kanske man borde satsat på aborten istället. Eller odlat lax.

©2014 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.