(Har inte skrivit på ett tag nu. Är rörigt omkring mig och mycket som händer. Har inte tid eller ork nu. Håll till godo.)
Att barn skulle vara ovärderliga är en myt de flesta nog kan genomskåda. I bästa fall värderar föräldrar sina egna barn högt. Men erfarenheten visar att så inte behöver vara fallet. Nu ska jag inte dyka i omsorgssvikt eller reguljär hemmamisshandel, snarare lyfta fram lite av de paradoxer som våra politiker skapar genom att i ena stunden betrakta barnet som en skör individ, för att i nästa se dem som en sorts privat egendom.
I Sverige är även tecknad barnpornografi förbjuden. Orsaken är att den kränker själva föreställningen om ett barn. (”Barn i allmänhet”.) I detta perspektiv har barnen en så stark ställning att vi är redo att inskränka den annars så omhuldade principen om att alla fritt ska få uttrycka de tankar och känslor de vill. Denna princip begränsas annars bara när det finns ett offer. Att separera verkliga händelser från fabricerat vore en mer logisk väg att gå.
Nåväl, hur skyddsvärda är de egentligen då, när vi slipat bort fernissan? Tja, ni vet det också. De könsorgan som nyss av (sken-)helighet inte fick avbildas får man dock skära sönder. Båda dessa frågor har debatterats återkommande de sista åren, jag ämnar inte ta ställning mer än nämna att jag anser att det är två oförenliga ståndpunkter. Jag finner det värre att skära sönder riktiga barn är att avbilda dem i ofördelaktiga sammanhang.
Norge har gått längre än oss. De förbjuder inte bara teckningar, utan också skriva texter som kan uppfattas barnpornografiska. I Norge ska en ny fråga upp till Stortinget, om att erbjuda alla nyfödda pojkar omskärelse direkt på sjukhuset (artikel 1, och 2). Det har knappt varit någon debatt om det alls. De lyckas helt enkelt böja stickan längre än oss – åt båda hållen! Dubbelmoralens högborg!
Det är för övrigt också formellt värre att bjuda tonåringen på ett glas vin till maten, än att låta sätta kniven i spädbarnet. (Jag vet ju vilket jag skulle föredra. Jag drack vin som tonåring men har förhuden kvar.)
Regelverk
Här bör infogas att det inte finns några gränser för vilken skada man får åsamka sig själv, och att man kan låta någon annan åsamka sig själv en hygglig skada innan det går över gränsen till misshandel. Under i stort sett alla omständigheter är det dock brottsligt att låta göra någon annan illa, även om detta är ett barn.
Syftet då? Ska vi lita till wikipedia så utförs manlig könsstympning för att ”reparera den defekta mänskliga moralen och att minska lust och sexuell förmåga”. (Är detta fel så kommentera gärna.) Syftet med ingreppet är isf att vålla den drabbade skada, inget annat.
Båda länderna är underkastade EKMR (Europakonventionen för mänskliga rättigheter) som fastslår religionsfrihet. Men det medger också rätt att göra inskränkningar för att skydda tex hälsa eller andras fri- och rättigheter. Det finns således ingen internationell plikt att hålla dörren öppen. Vi slår ju ner på andra typer av misshandel, så varför inte på denna?
Att vara konsekvent
Jag vill se att barn har skydd mot olika former av övergrepp. Misshandel i olika former bör alltid vara olagligt, oavsett vilket uttryck våldet tar sig. Barn är egna individer och ska därför åtnjuta samma skydd som den övriga befolkningen. Om föräldrarnas tro blir skadlig så måste man ingripa, oavsett om det handlar om könsstympning eller häxutdrivning. Det är trots allt varianter på samma sak. Få någon att framstå som andligt bättre än tidigare.
Det handlar inte om att ”respektera andra kulturer” eller något sådant trams. Vi prackar på alla i landet en tjock bok med regler som de bara har att följa. (Inklusive socialtjänstlagens 5:e kapitel.) Varför ska vi göra undantag för just detta brott?
Är denna ritual nu så viktig så kan de utföra den själva när de blivit vuxna. Med religionsfriheten i fokus så ska de också ha chansen att välja något annat än sina föräldrar.
Teo
Därför att lagstiftarna är så förbannat rädda att stöta sig med vissa minoritetsgrupper, så att de är beredda att göra avsteg från viktiga principer.
Sedan kan man ju starkt ifrågasätta barns värde i t.ex. vårdnads- och boendekonflikter. Här anses barnens värde ligga i att vara en slags symbios-varelser/statussymboler för modern, eftersom modern kränks om hon inte får vara moder på heltid.
”Inklusive socialtjänstlagens 5:e kapitel.” Som handlar om vadå?
Sen tycker jag att det är ett svineri att man blandar in religionsfrihet i det här. Religionsfrihet hör hemma i samma fack som åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Det är ju fan märkvärdigt att man inte kan skilja mellan åsikter och handlingar. Vilken religiös tro man har och förfäktar är helig mark (pun intended) där lagstiftningen inte har att göra. Den religiösa utövningen måste dock hålla sig inom lagstiftningens (om den är rimlig) gränser.
Precis som vi har mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Vi har rätt att mötas oavsett vad det är vi möts om, vi har rätt att demonstreara för våra åsikter, precis som vi har rätt att ha vilka åsikter vi vill, och vi har rätt att yttra dem. (Nu är kanske de facto våra rättigheter juridiskt begränsade med avseende på detta, men det betyder i det här fallet att juridiken och lagen är fel.) Vi har däremot inte rätt att göra vad vi vill.
@Magnus
”Därför att lagstiftarna är så förbannat rädda att stöta sig med vissa minoritetsgrupper, så att de är beredda att göra avsteg från viktiga principer.”
Mm.. just min poäng. Vad är en rättighet värd om ingen försvarar den? Och när politikerna inte törs så är vi illa ute. Vilka rättigheter kan avskaffas i nästa skede? (Eller vilka undantag kan göras?)
@Dolf
Socialtjänstlagens 5e kap. tar upp om hur kommunerna är skyldiga att försöka förhindra att barn far illa. Jag håller med om att religionsfrihet inte har med saken att göra.
Googlade Socialtjänstlagen kap 5 – Särskilda bestämmelser för olika grupper och hittade detta:
”3 § /Träder i kraft I:2014-07-01/ Kommunen ska sörja för
1. att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende, umgänge och frågor som gäller barnets försörjning (samarbetssamtal), och
2. att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken.”
Vadå träder ikraft 2014-07-01? Det är väl som idag eller vad är förändringen? Någon som vet?
@Magnus:
Jag skulle säga att man ibland missar barnets bästa och tillåter att barn används som slagträ av föräldrarna, ibland den ena, ibland den andra sas men inte allt för sällan även tyvärr av båda föräldrarna. Myndighetera måste helt enkel ha nån slags praxis och befogenhet (3 § ovan) att gå in och peka med hela handen och inte bara titta på medan dragkampen med barnen som rep pågår.
Teodor och Ulf
En sak jag funderar över är juridiken kring äktenskap . Vid skilsmässa utan äktenskapsförord ska allt delas lika , även sådana tillgångar som fördes med in i förhållandet. Hur många män skriver sådana ? För i realiteten innebär det att kvinnor får saker som dom moraliskt enligt mig inte har rätt att få. Kvinnor gifter upp sig i realiteten och kan alltså få halva mannens tillgångar trots att lägenheten ägs av mannen och kanske betalat den. Jag ser nu på familjeliv och andra forum om kvinnor som undrar om dom har rätt till mannens företag (halva) om dom skiljer sig. För några år sedan började några vilja ta bort äktenskapsförord-möjligheten. Finns dessa tankar inom juridiken? Det skulle vara helt omöjligt för många män att bli sambo eller gifta sig med majoriteten kvinnor då. Isåfall får man sälja sin lägenhet till någon släkting och sen hyra sin ”egen” lägenhet . Man får se till att hyra sin egen lägenhet innan man gifter sig? Och se till att det inte kan ses som planerat under förhållandet. För saker som planeras eller ges bort i gåva etc kan ju ogiltigförklaras. Vilka tips kan ni ge män?
@Torstensson:
Jag har inte hittat några referenser till att äktenskapsförord skulle avskaffas. Däremot verkar det finnas en tendens att så långt som möjligt kompensera i bodelning, dom slut m.m. för att kompensera obalansen (åtminstone om det är kvinnan som missgynnas) som äktenskapsförordet skapar.
(I det andra fallet gick man på kvinnans påstående om att det fanns ett muntligt löfte, trots att äktenskapsförordet uttryckligen sade att inga muntliga avtal fanns).
@Mia.:
Det du refererar står nu i 5 kap, 3§. Men det är möjligt att man flyttar runt eller formulerar om om man ändrar.
Teo
@Torstensson:
Ta bort äktenskapsförord? Har aldrig hört om det.
@Torstensson:
Jag hade 25% av ett aktiebolag 1996-2000, då jag via min enskilda firma var med och drog igång det. En av de första sakerna vår revisor sa var att ”ni som är gifta skaffar er ett äktenskapsförord på aktieinnehavet. Gör ni inte det får ni skaffa en annan revisor!!”.
Ord och inga visor. Sen fick vi samma råd av den juristbyrå vi brukade anlita.
En annan aspekt på det hela: jag hade ett förhållande med en dam i Malmö ett tag, hon låg i skilsmässa. Hon hade lånat ut pengar till sin f.d. man för att han skulle kunna köpa en större del av aktieposten i sitt företag, jag vet att de höll på att tjafsa om den aktieposten, då den INTE omfattades av det äktenskapsförord de hade på den ursprungliga aktieposten.
Vet inte hur det gick, hon dumpade mig innan hon hade det klart med alla sina juridiska habrovinklar (det var den tredje som jag verkligen sörjde när det sprack, Torstensson. Apropå inlägget häromdagen. Och anledningen till att jag inte har några problem att förstå danska…)
Kontentan är i alla fall att det verkar vara vanligt med äktenskapsförord vad gäller aktieposter i företag.
Den springande punkten är väl att göra folk medvetna om nackdelarna sas.
Kanske låter det väldigt okunnigt men jag hade ingen aning om problemen med manlig omskärelse förut. Jag trodde det var ofarligt, inte var mer än ”en bit skinn” som togs bort, att det gjordes (iaf här) med bedövning samt visste inte att det kunde påverka sexet negativt och kunde ge så pass psykologiska problem . När jag väl gjordes medveten om detta fanns det inte uns till tveka (och kultur eller religion är ju då helt irrelevant). Förbjud det, helst igår.
Magnus
Om du vill berätta mer om hjätesorgen så gör det. Jag lyssnar och tar det på allvar.
Vet du vad jag är rädd för? Att en dag sitta i ett möte bland kollegor och högre chefer varpå det blir tyst och ämnet helt byter riktning och det blir tyst när någon frågar mig ” vad hette hon?”
Jag hade brytit ihop helt. Fortfarande. Samtidigt vad skönt det vore …
@Torstensson: Kan tala om att motsatsen finns också, dvs att man bara tar med sig mannens skulder i företaget vid en separation om man har varit så dum så att man har gått i borgen, allt för kärlekens skull
Omskärelsen är främsta anledningen till att så många är emot könsneutral lagstiftning.
@Mia.:
”Den springande punkten är väl att göra folk medvetna om nackdelarna sas.”
Bra ambition, men tyvärr. Att ge barnet dessa nackdelar är själva syftet med ingreppet om citatet från wikipedia är korrekt. I vart fall rörande judiska barn. Därför bör det gå som regelrätt misshandel, man skadar ett barn för att man vill orsaka framtida men.
Men det kanske fungerar då argumentet är hygien eller något liknande dumt.
Teo
@Torstensson:
Nej, det är lungt, jag lider inte speciellt av det, kom bara att tänka på det när du skrev om äktenskapsförordet. Jag har betydligt större känslomässiga problem med en dotter som bor i Kanada, för den var mer känslomässigt jobbig även om det bara gäller ett år. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle kännas såpass jobbigt att ha ett ,trots allt vuxet, barn på andra sidan jordklotet.
Revisorn vi hade hette Leijonmark och han var väldigt noga med att han inte ville ha några ”ex eller änkor på bolaget, som saknar intresse av att driva det och bara vill ha ut sin andel direkt”.
Om man tänker ta bort möjligheten till äktenskapsförord så finns det all anledning att INTE gifta sig om man sitter på en släktgård, ett bolag eller nåt i den stilen.
@Amazon:
I mitt fall var det ett AB och då är man ju inte personligt ansvarig, mer än att man kan förlora sin kapitalinsats. Nu har jag aldrig varit gift heller, endast sambo, så giftorätten har aldrig varit en fråga i mitt fall. Dessutom gick bolaget ganska bra så det fanns inga skulder där inte.
Men visst, om den ena parten driver en enskild firma, eller att man har ett handelsbolag, då ÄR man personligt ansvarig, och eftersom man är gift så är det en skuld som även drabbar maken/makan. Finns all anledning i världen att skriva äktenskapsförord på firmor också.