Jag gillar dina serier !
stavfel på koncept bara

Sen kan man ju tillägga att när kvinnor tycker att de ska använda våld så gör de detta via ombud, så slipper de vara direkt ansvariga själva. Privilegiet att ha sina egna ”kamphundar”.

White feather-kampanjen.
Åsa Lindebrölets försvar av AFA och RF som demokratins väktare mot nazister.
Att man skickade fram männen först när man kraschade jämställdistmötet på Charles Dickens.

Bara som några exempel i stort och smått.

@Magnus:
”Sen kan man ju tillägga att när kvinnor tycker att de ska använda våld så gör de detta via ombud, så slipper de vara direkt ansvariga själva. Privilegiet att ha sina egna ”kamphundar”.”

Så tänker jag också, och ger ännu ett pregnant exempel på denna paradox med att feminister ofta söker sig just till ”alfa-hannar” (med våldspotentiel), för att få hjälp med ”implementeringen” av sin ideologi, ”top-down” så att säga:

””Seven”- Natos högsta militärer framför kvinnorättsteater”:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5806600

(Andra exempel på feministiska vädjanden till manlig ”alfa-makt”, som jag nämnt tidigare:

”Var finns Kungen när man behöver honom?” (i texten)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article14884541.ab

”Lisa Magnusson: Ska det vara så svårt, Reinfeldt?” (rubrik)

http://www.metro.se/kolumner/lisa-magnusson-ska-det-vara-sa-svart-reinfeldt/EVHnbm!vw6zvgmiTtljA/ )

*

Är det inte just den här typen av makt genom ställföreträdare (”by proxy”), som kvinnor alltid har besuttit och fortfarande uppenbarligen besitter, gentemot såväl ”killarna på gatan” som samhällets absoluta ”toppmän”, och som gör det så skevt att tala om ”den patriarkala könsmaktsordningen” som något som skulle missgynna kvinnor? De sätter ju de facto sitt hopp till dessa typer av män, och legitimerar på så sätt också den inbördes hierarkiska organiseringen av män generellt. Antagligen gör de detta av egenintresse, eftersom de genom dessa få män, också får makt över de många männen under dem.

Paul Elam talar om utsattheten i, och behovet av att göra upp med denna typ av maskulinitet – ja, för mäns egen skull – i sin text och sina videor (tre stycken) om ”The Plague of Modern Masculinity”.

Alison Tieman beskriver också något liknande, i en underbar formulering (fetad nedan), i jämförelsen med de kristna tvångsrekryterade ”janisarries”, som ”styrde” i det muslimska Osmanska riket (men i själva verket mera var slavar), i videon ”The Ottoman Empire: When Slaves Rule”:

”If you’d ask the janissaries if they were slaves, they probably would have scoffed [hånskrattat] and said: ”We’re the soldiers, the architects, the engineers, the scribes, the administration, the generals, even the Grand fucking Vizier [motsvarande ”premiärminister” endast underställd sultanen]… No way are we slaves!”

If you’d ask the sultan, he probably would have smiled coyly [blygt, undvikande] and said: ”I would be lost without my janissaries…”.

The only way to see the slavery inheritance system, would be to understand how shame creates slaves, no identity outside of serving someone else’s threat narrative. By being branded with shame, the janissaries were turned into human machines to serve the sultans well. They no more ruled the Ottoman empire, than a traffic light rules an intersection. The most useful slave, is a slave who is even more powerful than you, but defines himself by your benefit.”

Här kan ni kolla hur de tänker när de vill utöka sina privilegier.
Bra och intressant text och genomgång av feministiska förslag.

http://danne-nordling.blogspot.se/2014/03/feminism-kraver-kanske-planhushallning.html

På tal om privilegium

63% kvinnor, 35% män. De andra 2 procenten då?