@Axel Edgren:

”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta…”

Finns du på riktigt? Hur fan råkar man våldta? Du kanske borde se över ditt eget beteende så att du inte råkar våldta nån idag (kapten klänning-vibbar nån?). Jag, för egen del, har inget problem att se gränsen.

@Axel Edgren:

Måste ställa några fler frågor, det låter ju helt snurrigt.

”Sedan vill jag hävda att falska anklagelser inte är utav hämndlystnad utan av missförstånd… ”

Hur vet du det? Det får du nästan belägga. Och hur kan en falsk våldtäktsanklagelse vara ett missförstånd? Antingen har ju personen blivit våldtagen eller inte, vad är att missförstå när man anmäler?

”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna. ”

Det bästa är väl om ni feminister slutar skrämma upp flickor med att alla män är potentiella våldtäktsmän? Störst risk är att deras manliga vänner (inte du förstås…) tar tillfället i akt inomhus, men varför informera om sånt när man kan demonisera män generellt (det är ju alltid lite kul).

Iom dina åsikter om hur män är, hur står du ut med dig själv?

@Axel Edgren
Jag var lite väl kort mot dig.
Faktum är att det finns svensk forskning som visar att nästan 1/10 av alla våldtäktsanmälningar med stor sannolikhet är felaktga och falska.
Utöver detta finns det ett antal procent som kan misstänkas vara falska.
Förstår man inte att det här är ett gissel och ett stort problem som påverkar antalet dömda våldtäktsmän samtidigt som det direkt påverkar dem som döms oskyldigt så blundar man för en avgörande del av problemet med icke dömda resp. felaktogt dömda.
Detta problem har den feministiska rörelsen vägrat ta till sig vilket jag mfl anser är en starkt bidragande orsak till att kvaliten på utredningar är så pass låg som den är idag vilket också ledertill att skyldiga frias i onödan!

Från Brå:

Antalet polisanmälda överfallsvåldtäkter, där gärningsmannen är okänd för offret, har varit relativt konstant. Mellan 300 och 400 om året sedan mitten av 1990-talet. Betydligt vanligare är våldäkter där offer och gärningsman känner varandra, även om det oftast bara är ytligt.

Definitionen av ”överfallsvåldtäkt” har inte ändrats mig veterligen så det är den bästa mätpunkten och som Brå skriver har den inte ökat i Sverige.

@Axel Edgren:
”Jag hoppas på fler kampanjer mot våldtäkt som inte reapekterar mäns ömma känslor. Män har inga ”rättigheter” att slippa bli upprörda över kampanjer som påminner om att våldtäktsmän inte föds utan görs.”

Jag själv hoppas på fler kampanjer mot falska våldtäkts- (och misshandels-)anklagelser som inte respekterar feministers dogmatiska förhållningssätt. Feminister och kvinnor i övrigt har inga ”rättigheter” att slippa bli upprörda över kampanjer som påminner om att feminismens och kvinnors möjligheter idag vilar allt tyngre på en nedvärdering och demonisering av män och allt som har med män att göra, en misandri som ingen kvinna föds med, utan som aktivt premieras och ”görs” av feminister.

Eller vad säger du, Axel?

(Fast helst av allt hoppas jag på mera debatt och samtal, än ”kampanjer”, vare sig de nu riktar sig åt det ena eller andra hållet.)

Malte: du menar när han ”råkade” göra det?

@Ninni, och resten…

Det du säger Ninni,
”Det låter i mina öron som ”Jag har taskig impulskontroll men jag vill inte ta ansvar för det så jag skyller på samhället””

Det är precis det som är målet med feminismens propaganda!
Det är precis därför den ser ut som den gör!

Det är precis det som är målet för kommunisterna (feministerna), att staten skall överta ansvaret från individen genom lagar, kvoteringar och allt vad de kallar sitt inkräktande på friheten för.

Genom sin propaganda försöker de övertala folk att de skall tycka som Axel, och gladeligen vilja överlämpa ansvaret på staten, ja rent av kräva att staten skall gå in och ”rätta till missförhållanden”.

Då kan staten utan motstånd gå in och stifta den ena lagen efter den andra, allt medan vår personliga frihet begränsas allt mer för varje lag….

Vi har redan sett det på IPRED och FRA lagen…..
DDR är inte långt borta i Sverige……

@Malte Skogsnäs: @Chade: @Lavazza:
Är det så här vi välkomnar gäster till den här sidan?
För lite för mycket

Klart man kan råka våldta någon – för många män vet inte om den lagliga definitionen och accepterar inte att det måste vara uttalat ja och att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas.
Jag ser inga bevis för att kampanjer och retorik som lägger ansvaret på det kön som begår nästan alla våldtäkter leder till hat mot eller olycka hos män. Och det där med att de flesta män avskyr sexualbrott är ju bekväm efterklokhet. Det är ju lätt att hata förövarna men uppenbarligen svårt att acceptera mäns ansvar för att motverka strömningar och tankesätt som ökar antalet förövare.
Man ska vara orolig för att man en dag plötslikan råka vara för full, för påstridig eller för aggressiv eller ohörsam i sängen.

Så, nu kan ni återgå till att tala om manshat och kommunism och andra oknytt/sägner.

@Axel Edgren:

”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna.”

Jag finner formuleringen ”rädda för att råka våldta” märklig. Menar du att män i allmänhet borde vara mera medvetna om att deras handlingar kanske vid närmare eftertanke kan visa sig vara våldtäkt? Att de inte vet om de våldtar och att de genom att tänka på saken kan bli medvetna att de faktiskt gör det? Väldigt märkligt. Tror du att en som våldtar tänker på sånt!?

Men som feminismen håller på med sina skrämselkampanjer så kommer nog båda rädslorna att öka.

Jaha, den Axel Edgren, kapten Klänning 2

https://twitter.com/M____i____T/status/345072230620872704/photo/1
https://twitter.com/M____i____T/status/345067823825035265/photo/1

”Well, when the next #Newtown happens, best scenario is that all the victims are non-democrats or children of non-democrats.”

@Magnus:

Det där står jag fortfarande för. Om USA nu ska ha en sjuk mängd vapen i omlopp som kan säljas okontrollerat, så kommer det bli fler massmord och vansinnesdåd. då är det inte mer än rättvist att OM nu dussintals människor ska offras på vapenbesatthetens altare varje år i USA varje år är det inte mer än rätt att dem drabbade ska vara människorna som är emot de åtgärder som ska minska dödsskjutningarna. På samma sätt som jag mycket hellre skulle se att storkonsumenter och bilförare borde drabbas av klimatförändringar i stället för fattiga i tredje världen som knappt släpper ut växthusgaser.

@Axel Edgren: Förvisso inte, men det får åtminstone mig att undra om de talar om egna upplevelser och om hur de själva tänker.

Jag vet att det inte finns en chans att jag någonsin skulle kunna våldta någon, definitivt inte av ’misstag’. Har jag sex så har jag kommunicerat med min partner mycket ingående om exakt under vilka förutsättningar det skall has och vilka tecken som skall ges för att avbryta. Så det finns inte en chans till någon felkommunikation. Inte heller har jag sex berusad. Inte heller har jag någonsin upplevt eller hört någon vän uttrycka att de känt att okontrollerat sexuellt våld tillhör en mansroll. Att det kan vara något för ett rollspel där både mannen och kvinnan kan ta en aggressiv roll, visst, men aldrig som något annat än utlevande av fantasier under strikt kontrollerade former där det kan avbrytas när som helst av båda parter.

Men uppenbarligen så är det helt annorlunda för ’feminister’ som kapten klänning. Är det så för alla feminister? Vet de med sig att de kan gå för långt och att de inte kan kontrollera sig? Diskriminerar de dagligen, eller har de tidigare diskriminerat baserat på kön och tror därför på ’patriarkatet’? (ja, kvoteringsivrarna vet vi ju gör det)

Finns ’patriarkatet’ och ’våldtäktskultur’ helt enkelt bara att finna i feministernas speglar?

@Originalaffischen
Fascinerande hur kvinnor alltid ska fråntas rätten till sitt eget ansvar.
Av ren nyfikenhet, vem är ansvarig för hennes gärningar när hon är full? Föräldrarna? Maken? Staten?

@Ninni:

”Jag hoppas du tar dig tid att förklara/försvara det jag tolkade som en mycket unken kvinnosyn. ”

Jag tror inte du tror att jag har en unken kvinnosyn, men jag visar god tro ändå.

Alla inblandade i sex ska vara medvetna om att det kan ta stopp närsomhelst, och att det är bra att vara uppmärksam innan ett ”nej” ens behövs. Hellre att män är försiktiga än att de förutsätter att de minsann aldrig är kapabla att begå våldtäkt.

Sedan ska det påpekas att det är patetiskt att jämföra affischen med judekarikatyrerna. Karikatyrer av män i allmänhet finns inte historiskt sett. Affischen i fråga är en uppmaning till alla män, inte bara män av en viss etnicitet.

Det här är bara en arg reaktion från folk som tror våldtäktsmän har horn i pannan och att det därför inte är rätt att lägga ansvaret för våldtäktshämmande beteende och medveten försiktighet på alla män.

”Varför ska just män vara försitiga?”

För att det inte finns en kvinnlig version av våldtäktskulturen?

@Ninni:

”Och då syftar du på rädslan för övergrepp på stan, eller vad menar du med våldtäktskultur?”

Nej, jag menar att det är betydligt mer relevant och statistiskt riktigt att informera först och främst män om att inte acceptera tankesätt och förutfattningar som gör de mindre empatiska och medvetna. Kvinnorollen innehåller inga tendenser som kan göra att en person begår våldtäkt, det gör mansrollen. Därför finns ingen kvinnlig våldtäktskultur.

@Axel Edgren:

”Jag hatar antifeministiska män (och kvinnor)”

Varför gör du det? Känner du många antifeminister som är förtjänta av hat? För vi är en ganska brokig skara.

Om man är ett stort sällskap som brukar träffas och umgås och har trevligt om jag då sprider ett rykte om en person att han är en våldtäktsman fast han inte är det så börjar alla andra leta efter tecken på att det är så.
Där han granskas extra mycket och där små saker ingen tänkt på som onormalt eftersom det inte varit det helt plötsligt förstoras upp som en bekräftelse på att detta är sant hur han tittar på kvinnor lägger sin hand lite för länge på en kvinnas rygg hur han tilltalar kvinnor osv allt som förut bara var trevligt blir helt plötsligt något hotfullt och misstänktsamt och allt detta uppnår man väldigt enkelt genom att sprida ett falskt rykte om en person som är som vilken svensson som helst.

@Axel Edgren:

Äntligen en klok och kunnig feminist som sätter de okunniga kvinnohatarna på den här bloggen på plats!

Du har självklart helt rätt. Våldtäktskultur är mäns kultur och män måste därför alltid uppfostras och utbildas, så att de inte blir våldtäktsmän. Feministisk forskning har ju visat att det annars är oerhört lätt hänt.

Precis som du säger ska mäns känslor självklart inte respekteras. Och män har inga ”rättigheter”.

Jag hoppas att du är en av de män som fått tillräckligt med information för att hittills ha kunnat avhålla dig från att våldta kvinnor. Och jag hoppas att du inte heller råkar våldta någon kvinna i framtiden!

Tack för att du stöder vår feministiska kamp mot Patriarkatet! Pepp pepp!

@Anders:

Att uppmana rommer att inte snatta är ju rasism.
Att uppmana män att inte våldta är däremot nödvändigt jämställdhetsarbete.

Om du hade varit kunnig på området feminism/genusvetenskap, så hade du precis som jag och Axel Edgren förstått det. Feministisk forskning har nämligen visat att män inte ska ha några ”rättigheter” och att män och deras ”känslor” inte ska respekteras. Så att det blir jämställt.

*BUMP* *BUMP*

@Axel Edgren: ”Vi har ingen lust att inkludera falskanmälningar i diskussionen eftersom vi kan misstänka att det används som en talpunkt för att sabotera diskussionen om hur vi gör alla personer mindre våldtäktsbenägna och för att förminska våldtäktsproblemet. ”

Här avslöjar du tydligt din syn på andra människor. ”…gör alla personer mindre våldtäktsbenägna…”? Du menar alltså att alla personer i gemen och alla män i synnerhet är våldtäktsbenägna? Byt umgängeskrets och sök hjälp för dina demoner.

Du talar emot dig själv ganska mycket. Här säger du att alla personer ska göras mindre våldtäktsbenägna. Du säger vidare ovan att affischerna skulle rikta sig till alla män (inte några av viss etnicitet), men i stycket till mig skriver du att om man är en person som inte tänker våldta behöver man inte ta åt sig. Du tar inte åt dig uppenbarligen? Fast din syn om att ”alla” ska bli mindre våldtäktsbenägna tyder på att du om någon borde jobba med din inställning till kvinnor i din omgivning.

Jösses!

Mycket bra rapporterat från Edmonton, Erik!

Uppföljningen av CBC var pinsam, men intervjun som GWW gör är fantastiskt bra. Självklart skulle inte en polis (eller en socialarbetare eller en åklagare för den delen) erkänna att de blivit blålurade upp över öronen av manipulerande kvinnor, men att detta sker, och förmodligen ofta är jag helt övertygad om (de halvdussin fall jag känner till personligen måste vara en droppe i havet).

Det händer en hel del borta i Nordamerika just nu. Finns det någon av er på Genusdebatten som skapat någon personlig kontakt med någon ur mhrm?

@Anders:

”[…] Det spelar ingen roll att du anser dig arbeta i godhetens namn. Det tycker KKK, SD och homofoba evangelister också de gör. […]”

Ja det är alltid fel att peka på en grupp Anders så:
”Don’t be THAT guy.”
Undantagsvis gruppen feminister som anslutit sig till en vidrig manshatande ideologi, då kan du gärna få vara
THAT guy.

@barfota: ”…så lär vi ju knappast kunna kritisera feminismen heller…”

Det är heller inte lätt att kritisera ”feminismen” eftersom det är en ideologi som rymmer diametralt motsatta åsikter och ställningstagande. Ska man kritisera all feminism får man hålla sig till de ställningstagande som är gemensam för all feminism. Många kritiserar kritiker genom att dra definitionen till sin mest basala nivå: Kvinnans likaställning med mannens. All kritik mot ”feminismen” blir då till att man önskar kvinnan tillbaka till spisen och ur valbåset. Som om det bara fanns en väg mot varje mål.

Om man nu kritiserar ”feminismen” som stort får man hålla sig på den basala nivån. Finns det verkligen en övergripande diskriminerande ojämställdhet där kvinnor i princip alltid drar nitlotten och män vinstlotten? Dvs ett ”patriarkat/könsmaktsordning” i Sverige, år 2013?

Ska man kritisera vidare får man definiera vilka man kritiserar. De flesta som kritiserar, utgår jag ifrån, kritiserar det som är den tongivande feminismen i media och politik idag. Då finns det mer att bita i t ex socialkonstruktivism, kvoteringsiver, demonisering av män (våldtäktskultur), ideologisering av vetenskapen. Där måste man vara tydlig vad man kritiserar.

Sen misstolkar vissa medvetet. Så till de feminister som tror att all kritik betyder att man vill fjättra kvinnor i gamla bojor:
Du tycker förhoppningsvis att arbetstagare ska ha inflytande över sitt arbete, sin situation och en dräglig tillvaro? Grattis, då är du Stalinist som jag. All kritik mot Stalinismen innebär att du hatar arbetstagare. Borgarbracka!

Jeg minner om Preben Møllers bok som viser at voldtektsmenn skiller seg sterkt fra vanlige menn. De er enten asosiale, har grader av psykopati eller narcisisme, har rusproblemer, er kriminelle på annet vis, er voldelige også mot menn og partnere eller har selv blitt misbrukt som barn.

http://feck-blog.blogspot.no/2011/10/rapists-who-were-sexually-abused-by.html

Jeg utelukker ikke at en viss grad av bevistgjøring om grenser kan ha NOE å si, men jeg tror det er svært lite. Jeg tror slik bevistgjøring gjøres best i sammenhenger som gir bedre grunnlag for refleksjon, som for eksempel i en diskusjon med en skoleklasse. Men, jeg tror ikke feminister er kvalifisert til å utføre slike bevistgjøringsprogrammer. SKal man kunne gjøre noe slikt på en bra måte er man nødt til å forstå hvordan seksualitet faktisk fungerer, hvordan kvinners og menns tiltrekningsmønstre faktisk fungerer og hvordan de faktisk oppfører seg i en one night stand situasjon og man er nødt til å være i stand til å være ÆRLIG om hva som foregår. Eksempelvis må man være villig til å innrømme at kvinner faktisk ofte gjør symbolsk motstand som de ønsker at mannen ikke skal la seg helt stoppe av (bare at han skal vente litt før han prøver igjen). Det benekter feminister fullstendig, men er noe nesten alle menn har opplevd og det finnes det nå forskningsmessig bevis på at mange kvinner benytter seg av:

A questionnaire administered to 610 undergraduate women asked whether they had ever engaged in token resistance and, if so, asked them to rate the importance of 26 possible reasons. We found that 39.3% of the women had engaged in token resistance at least once. Their reasons fell into three categories: practical, inhibition-related, and manipulative reasons.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3379584

Man er også nødt til å ha en meningsfull forståelse av hva voldtekt er. At man angrer på sex man har vært høyst frivillig med på, men i ettertid angrer på, eller som man underveis ønsker å avslutte, men man ikke klarer å få seg til å si stop (etter at man har vært på å starte sexen) er for eksempel ikke voldtekt. Dette sliter feminister med å forstå og gjør dem ukvalifisert til å håndtere slike diskusjoner.

Feminister forstår eller klarer ikke innrømme kvinners behov for at mannen er dominant og viser sterk vilje til å få sexen til å skje, samtidig som han respekterer hennes grenser. De klarer heller ikke å ta inn over seg at kvinner flest IKKE ønsker at mannen skal spørre eksplisitt om hun vil ha sex, men at de synes det ødelegger stemningen. Jeg har selv prøvd å spørre kvinner eksplistt, men det var veldig lite poppulært, så jeg sluttet.

Her er utdrag fra det norske politiets rapport voldtekt i den globale byen. I rapporten beskriver de hvordan det har verdt en sterk økning i anmeldelser der kvinner anmelder forhold som ikke faller inn under en normal definisjon av voldtekt. De har begynt å anmelde sex fordi de føler seg såret eller bedrat fordi de ville ha et forhold, mens han ville bare ha sex, de anmelder kinky sex de SELV har initiert, men som de følte underveis ble ydmykende i praksis og lignende. De er også fult villige til å innrømme dette ovenfor forskerne, som om de forventer at forskerne skal være enige med dem. Det er skremmende lesning og jeg mener dette er 100% et resultat av feministers forsøk på å utvide definisjonen av voldtekt til det absurde. Ellers ville ikke kvinnene føle seg komfortable med å si disse tingene rett ut til forskerne:

Side 21-22;

Dette framtrer i avhørene av både de unge kvinnene og mennene og noen ganger synes kvinnene mer grenseløse i sin innstilling enn mennene. Samtidig kan de være mer tilbakeholdne og forsiktigere i den praktiske utøvelsen. Det virker derfor som om ”teknikkene” er mer problematiske i praksis enn det som uttales. Ofte er det da nettopp krenkende opplevelser med disse som ligger til grunn for anmeldelsene. Anmeldelsene synes derfor i en del tilfeller å representere en grensesetting i etterkant opp mot objektgjøringen kvinnen tidligere har gått inn i og til dels selv vært konstituerende av.

s.23

En venninnegjeng har vorspiel. De drikker betydelige mengder med øl og vin, noen drikker også sprit. De drar sammen ut på et av utestedene i byens sentrum, hvor de danser, drikker shots og har det gøy. Jenta som anmelder voldtekt kan ikke huske mer enn bruddstykker av kveldens hendelsesforløp fo r øvrig. Hun våkner morgenen etter tett omslynget av en annen person. I halvsøvne tror hun det er kjæresten, men hun oppdager så at dette er en hun ikke kjenner fra før. Hun ligger naken i en fremmed seng, i et fremmed rom. Hun kjenner på kroppen at hun har hatt sex. Hun føler angst over ikke å huske hva som har skjedd og oppsøker en venninne fra dagen før. Sammen blir de enige om at dette bør anmeldes som voldtekt og venninnen blir med til voldtektsmottaket. Han forteller imidlertid under avhøret at han møtte jenta på veien hjem fra byen. De flirter, kysser og snakker sammen. Han likte henne veldig godt. Hun spør om å få være med ham hjem siden hun har kommet bort fra sine venner og ikke har noe sted å overnatte. Ifølge han våkner han i løpet av natta av at hun gjør seksuelle tilnærmelser og de gjennomfører et vaginalt samleie uten tegn til noen protester. Ifølge henne vet hun ikke helt hva som har skjedd, men hun synes ikke det er trolig at hun kunne ønske sex med denne fremmede mannen, som hun i nykter tilstand ikke finner det minste tiltrekkende.

Hun er aktiv på kontaktsider på Internett. Her etablerer hun vennskap, men også seksuelle forbindelser og avtaler. Hendelsen hun anmelder handler om at hun hadde avtalt en date med en mann på en av sexkontaktsidene. De hadde flirtet og hatt seksuelle rollespill på nettet, men ikke avtalt hva som skulle skje i det virkelige møtet. Etter avtale møttes de i skogen. Uten forutgående ’small talk’ uttrykker han et ønske om å gå rett til det seksuelle, hvilket hun synes er greit nok. Han er da svært besluttsom og under den påfølgende seksualakten er han, ifølge henne, både dominerende og egoistisk. Han gjør ingen forsøk på å tilfredsstille henne. Etter kort tid med for henne ubehagelig sex, får han utløsning. Uten et ord kler han på seg og går. Hun opplever seg krenket og vil anmelde dette som voldtekt sånn at hun kanskje kan forhindre at andre opplever det samme som henne.

Utfallet av etterforskningen, om anmeldelsen ender med henleggelse eller om det reises tiltale, kan påvirkes av fornærmedes målsetning med anmeldelsen. Flere av de utfordringer som oppstår under etterforskningen av voldtekter har å gjøre med usikkerhet og ambivalens hos fornærmede om anmeldelse av forholdet. Noe av dette kommer særlig til utrykk i tilfeller der politiet blir tilkalt og de oppretter en anmeldelse for å sikre bevis eller pågripe gjerningspersonen. I etterhånd kan det vise seg at fornærmede hverken ønsker dette eller vil samarbeide. Men det foreligger lite teori og systematisk empirisk kunnskapsutvikling om hvilke push og pullfaktorene som motiverer fornærmede selv til/fra anmeldelse av voldtekt. Ei heller er det systematisert hvilke konsekvenser ulike kulturelle endringer i disse faktorene har for profilen på mørketall, anmeldelser og for henleggelsene.

En del av de nye tendenser i årets rapport omhandler mulige bevegelser i motivasjonsgrunnlaget for anmeldelse av voldtekt. De svært utilslørte beskrivelsene og den direkte talen som mange av de fornærmede kommuniserer med i anmeldelsene i 2010 kan tolkes som uttrykk for at skammen og hemmeligholdelsen, som tidligere var alminnelig overfor seksualitet, i dag ikke preger bildet i samme grad – i alle fall ikke for alle gruppene som anmelder. Dette gjelder hovedsakelig for festvoldtekter og relasjonsvoldtekter. Det er grunn til å tro at lavere skamfølelse kan øke anmeldelsestilbøyeligheten for disse gruppene.

Hva som beskrives i anmeldelsenes åpne og direkte språk gir også et inntrykk av at kvinners og menns rolle- og handlingsrepertoar på den seksuelle scenen er blitt mer variert og eksperimentelt i løpet av tiårsperioden politiets undersøkelser gjelder, ikke minst for de unge kvinnene. Dette kan ha sammenheng med at mange i generasjonen av unge voksne i dag har vokst opp med åpen tilgang på internettporno, lett tilgang til prevensjonsmidler og angrepiller, seksualiserte uttrykk i mote, medier og underholdningsindustri. Uansett grunn vil likestilling og liberalisering raskt kunne virke inn på både hva som oppleves av overgrep og hvordan disse tolkes, anmeldelsesprosenten, mørketallsproblematikken og profilen på de anmeldte forholdene.

Det høye antallet henleggelser av saker leses imidlertid som tegn på at voldtektsanmeldelsene i dag ikke bare er vanskelige å etterforske, men tidvis også fyller funksjoner utover den strafferettslige intensjonen om å forfølge åpenbare overgrep. Det samlede inntrykket er at anmeldelsesmotiv avspeiler enkelte fornærmedes ambivalens til egen rolle i den seksuelle kulturen, usikkerhet om egne grenser, andres motiver, ønsket om klarhet i hendelsesforløpet, behov for å gjenopprette selvrespekten i egne øyne og behov for trygghet eller forsikring.

Voldtektsanmeldelser synes i noen enkelte tilfeller å ha blitt en ressurs å benytte når den stilltiende og underforståtte forhandlingsrelasjonen mellom potensielle seksualpartnere ikke har fungert. Under- eller feilkommunikasjon og utrygghet eller misforståelser om den andres intensjoner grunnet for høyt inntak av rusmidler, ambivalente følelser hos partene og/eller kulturell inkompetanse, kan ha bidratt til et seksuelt hendelsesforløp man angrer eller ikke selv forstår. Noen synes å oppleve en spenning mellom dette nye seksuelle landskapet og mer tradisjonelle ønsker om følelsemessige forpliktende bånd. Det kan virke som om noen av de som anmelder voldtekt selv har handlet overskridende overfor sine egne grenser, men samtidig har hatt implisitte, uutalte forventninger om gjensidighet, respekt og kjærlighet. Anmeldelsen representerer da et kontant svar på manglende oppfølging og følelsesmessig engasjement fra den andres side. Disse anmeldelsene åpner opp en forventning til selve voldtektsbegrepet om å inkludere hendelsesforløp med overflatisk, forbruksaktig seksualitet fra den andres side. Den som mente noe på et dypere følelsesmessig plan mener seg utnyttet eller manipulert.

Vi har over sett at henleggelsesfrekvensen for voldtektsanmeldelser ofte kan tilskrives voldtektens egenart. I tillegg kan det virke som om henleggelsene fungerer som et filter når anmeldelse blir en reaksjonsform på fornærmedes usikkerhet, ambivalens, skuffelse, anger, misforståelser og manglende handlingsevne i seksuelle relasjoner. Dette gjelder især for noen av de festrelaterte voldtektene og relasjonsvoldtekter. I flere tilfeller kan anmeldelsene da fortolkes som uttrykk for den nye generasjonen kvinners krav til seksuelle relasjoner og forbindelser. Anmeldelsen forteller om deres grense for toleranse og forståelse av tvang. Dermed forteller anmeldelsene også hvilke forventninger de har til voldtektsbegrepet i den liberaliserte seksualkulturen.

Målet om å oppnå lavere henleggelsesfrekvens kommer disse nye kvinnene i møte, men utfordrer rettssikkerheten til gjerningspersonen og menn. Muligens innebærer det også en utvanning av voldtektsbegrepet og den beskyttelse dette instituttet har representert for de som opplever mer entydige tvangs- og voldsformer i overgrepet. I så fall kan målet om å redusere henleggelsesfrekvensen for å imøtekomme de liberale aktive kvinnenes nye krenkelseserfaringer også støte mot rettsvernet for mer ”tradisjonelle” voldtektsofre.

Samlet peker situasjonen på at det juridiske voldtektsbegrepet kan være for statisk og viktoriansk forankret til å fungere som et verktøy for rettferdighet overfor krenkede i en liberalistisk seksualkultur. Dagens krenkelser som anmeldes under voldtektsparagrafen, handler fremdeles ofte om tradisjonelle ofre og gjerningsmenn. I tillegg handler det om aktive kvinner som føler seg manipulert ut over sine grenser, utnyttet og ikke respektert. Når brudd i forventninger om gjensidighet og engasjement, om utrygghet og mistillit til partner bringes til rettssystemet, kan de i noen tilfeller utfordre menns rettsikkerhet. Man kan spørre om dagens lovverk er tilstekkelig tilpasset for å møte endringene i seksualkulturen.

Langt på vei støtter beskrivelsene i anmeldelsene opp om de nye seksuelle kulturtrekkene som sexologer og sosiologer har pekt på; et mer liberalt og utforskende liv med langt mer aktive og krevende kvinner i rollen både som sexobjekt og –subjekt. I anmeldelsene er det langt fra uvanlig at fornærmede forteller utilslørt om analsex og erfaringer med sadomasochisme, kvelning, gruppesex, jentesex o.l. Disse tidligere ”avvikene” beskrives av mange i dag på en hverdagslig måte, som ”varianter” eller alternative ”teknikker”, som man med letthet kan velge mellom. Det er som om tidligere tiders avvik er blitt inkludert som del av det normale og som om det unormale i dag er å ekskludere noe ut som avvikende eller uønsket. Samtidig er alle ”variantene” noe det tydeligvis forhandles om i forholdet mellom de unge og i flere forhold forsøker man seg forsiktig fram. Det virker som det problematiske for mange kan være å innrømme at det er former for sex man ikke ønsker å utforske eller være åpen i forhold til. Med dette sexpresset virker det vanskelig for mange å sette tydelige grenser, si klart nei. Å ikke ville utforske teknikkene/variantene virker å være det nye tabubelagte. Dette framtrer i avhørene av både de unge kvinnene og mennene og noen ganger synes kvinnene mer grenseløse i sin innstilling enn mennene. Samtidig kan de være mer tilbakeholdne og forsiktigere i den praktiske utøvelsen. Det virker derfor som om ”teknikkene” er mer problematiske i praksis enn det som uttales. Ofte er det da nettopp krenkende opplevelser med disse som ligger til grunn for anmeldelsene. Anmeldelsene synes derfor i en del tilfeller å representere en grensesetting i etterkant opp mot objektgjøringen kvinnen tidligere har gått inn i og til dels selv vært konstituerende av.

Samtidig må det presiseres at disse nye trekkene ved anmeldelsene langt fra gjelder i alle historiene som fortelles. I mange tilfeller er det heller den motsatte virkeligheten vi har med å gjøre, der skillet mellom aktørene uten problemer kan knyttes til det tradisjonelle skillet mellom aktiv gjerningsmann og passivt offer. Beskrivelsene av aktive, grensesvake ofre og ”passive”, ventende og mer manipulerende gjerningsmenn representerer snarere et framvoksende nytt ytterpunkt i den andre enden, som særlig kommer til uttrykk innenfor noen av typene av voldtekt. Vi finner dem som oftest innenfor det vi nedenfor kaller de festrelaterte voldtektene samt i relasjonsvoldtektene. Det må også presiseres at elementer av tvang fremdeles er tilstede, selv om integritetskrenkelsene skjer innenfor en sterkt seksualisert kultur. Tvangen antar imidlertid ny karakter og utspiller seg mer som manipulering, uuttalte forventninger, (frykt for) trusler om uthengning og hets i sosiale medier enn som fysisk vold. Dette er en ny form for tvang som nærmer seg utpressing og som lager et klima av grunnleggende mistillit. Den nye tvangen synes i første rekke å ramme personer som har et uavklart eller ubevisst forhold til egne grenser, enten dette skyldes rus, uerfarenhet, tidligere offererfaringer eller annet. Ofte er det høyt inntak av alkohol og/eller narkotika som bidrar til å minke dømmekraft og evne til tydelige grensesettinger.

Södermalmstomten Edgren är ju bara 24 så hans sexuella erfarenheter är väl inte så vidlyftiga.

@Magnus:
Det är möjligt, men också helt fel anledning att kritisera eller avfärda honom.

@Ninni:

Jag tror de flesta tjejer/kvinnor har samma inställning som min gamla flickvän. Det är just det som gör hela debatten så motsägelsefull.

Och jo, det här med skriftligt samtycke var en liten raljering av mig.

Men när såna som Axel E ovan säger i princip just det, och antagligen kommer lära sina döttrar det så blir det ju ett problem. Döttrarna kommer inte förstå varför killen inte fattade att de inte ville (han borde ju veta vad hon kände, varför ska hon behöva säga nåt). Det kommer göra livet surt för alla, både tjejer och killar, eftersom de inte fattar att den andre inte fattar…

@Ninni: Undrar i vilken zon den gode Axel befinner sig i med tanke på hur desperat han verkar vara. Han är en lydig grindvakt som dyker upp i stram givakt så fort ordet feminism nämns. Ofelbart. Varje. Gång! Han verkar tro att han om han bara samlar nog med pluspoäng så slipper han just den zonen. Hmmm, jag tvivlar!

Försökt posta, utan resultat. För många länkar?

@Ninni:

Spot on (min son är 18).

Är hela den här sajten öppen, eller finns det slutna forum?

Skickat en add-förfrågan till Facebookgruppen.

Merci.

Mycket intressant läsning här. Hittade just hit. Kommer säkert tillbaka igen.

Det är ju ganska många våldtäktsmän och pedofiler bland den grupp som kallar sig för Jämställdister har jag förstått!
Tycker inte att den problematiken riktigt kan kopplas till jämställdhet snarare till behovet av någon form av rättspsykiatrisk vård. Ni har ju fått flera polisanmälningar mot er, så den vården lär snart de av er få som inte redan sitter inne.

Skribenten till inlägget borde kanske inte lägrat outvecklade underåriga flickor, så hade han inte blivit polisanmäld. Det var bara en tanke i all välmening.
Må så gott.

Polisen borde nog söka i andra kretsar om hen letar pedofiler. Vad sägs om den gamla mammaikonen Anna Wahlgren till exempel? Hon både fantisera om småpojkar och har sexutnyttjat en ung fosterpojke.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17119289.ab

Fler av er har de facto blivit polisanmälda! Ni borde kanske tänkt på hur ni agerar och mot vem, före ni använder kriminella metoder. Bara en tanke i all välmening.

Det är alltid lätt att skylla på samhället när de sjuka laterna slår till.

Måste ändå säga att det är fantastiskt att så många bland er har samma störningar.
En enkel fråga i all välmening hur kan ni inbilla er att någon bryr sig om ett fåtal som som sitter och spelar bakom flera signaturer, där ett par kvinnor har manliga skribenter bakom även om fenomenet är mycket roande.

@Lena Lillie/Lotta Online

”Fler av er har de facto blivit polisanmälda!”

Fram med diarienummer då för jag misstänker att du bara snacka en massa trams.

Lena lillie

Om du nu mår så dåligt av att läsa det Erik med flera skriver här och på andra ställen, varför fortsätter du då att läsa det?
Jag tror du skulle må mycket bättre av att bara släppa det här och gå vidare med ditt liv. Jobba med ditt företag och ägna dig åt dina kunder i stället. Jag tror att det skulle vara mycket bättre. Det märks att du inte mår bra av det här.

Jag tror inte att MRA’s är intresserade av att hjälpa män som har blivit utsatta för felaktika anklagelser. Om de hade varit det hade de ingått i något slags sammarbete med exempelvis Innocence Project, som aktivt arbetar för att hjälpa män (och kvinnor) som har blivit felaktigt dömda för brott som de inte har begått.

Istället väljer de att gnälla över att det finns ett krav på sexuellt samtycke..

Gnäller man mycket om den påstådda komplexiteten när det kommer till sexuellt samtycke, så verkar det mest som ett försök att skjuta de senaste årtiondernas kampanjer om våldtäkter och vad de innebär åt sidan. MRAs (och PUAs) gillar att låtsas som att ett sexuellt godkännande är en komplicerad och märkligt arbiträr affär – som något som kvinnor får infallet att ge eller inte ge, och som något som kvinnor brukar dra tillbaka i efterhand.

Många feminister brukar säga att om det ifrågasättbart om ett sexuellt godkännande finns eller inte, så är det bäst att dra sig tillbaka och fråga. MRAs verkar tro att detta på något vis innebär en säker död för allt spontansex, av någon anledning.

MRAs klagar mycket på denna blurriga linje mellan ”sex med samtycke” och ”sex utan samtycke”, men trots det så verkar det i och med bilderna ovan som att de vill att den blurriga linjen ska finnas där. Som att en osäkerhet borde innebära ett ja. Om en kvinna inte aktivt skriker ”NEJ!” så är det fritt fram för mannen att köra på, och om det senare kommer upp att det var en våldtäkt så är hon Den Där Tjejen som drog in samtycket i efterhand.

Denna bild får jag av dessa ”Don’t Be That Girl”-bilderna, vilket är varför jag finner dem så avskyvärda.

Varför tyckte denna grupp att en kampanj med budskap så som ”det är inte sex om hon/han inte vill det” och ”bara för att hon/han inte kan säga nej så betyder det inte att han/hon säger ja” är så kränkande, att de väljer att måla ut sig själva som offer på grund av dem?

Men visst, låt oss ta några steg tillbaka och fortsätt beskylla offer, och upprätthåll de befintliga normerna. Det är vad dessa bilder verkar försöka göra, trots allt.

@Tobias:

”Som jag skrev tidigare, om man är osäker eller har svårt att tyda situationen, så är det en god idé att fråga.”

Man kanske inte är osäker utan tror att personen vill, men man skulle avbryta direkt om man blev varse att personen inte ville. Är det för mycket begärt att folk är tydliga med vad de vill?

”Men ja, man bör säga till när man inte vill ha sex. Så långt är uppenbart.”

Nu blir jag förbryllad. Nyss behövde man ju inte säga ifrån. Hur ska du ha det?
Och fortsätter partnern när den andre säger nej eller är medvetslös är det självklart våldtäkt, var skulle jag sagt nåt annat?

”…ger folk folk en bekräftelse att ”Ja, Det är okej att utnyttja en person som säger ja, även om hon är berusad!”.”

Det här är ju helt galet. Om det är våldtäkt att ha sex med en berusad person (som tom säger att de vill ha sex) då får du ju låsa in de flesta i världen (som dricker alkohol). Nu förstår jag varför du och din kompis Arsel funderar på om ni råkat våldta nån ibland…

Jag kan inte använda en touchpad och råkade skicka kommentaren innan den var färdig. Förlåt mig. En mening avslutades mitt i och jag svarade inte på allt.

@Frogfish
”Om det är våldtäkt att ha sex med en berusad person (som tom säger att de vill ha sex) då får du ju låsa in de flesta i världen (som dricker alkohol).”

”som tom säger att de vill” säger du. Idén här är att med en större mängd alkohol i blodet så är man inte vid sina sinnens fulla bruk och har inte möjligheten att fatta ett sådant beslut. Många gör som bekant en hel del dumma val under berusningen, och jag ser inte varför det skulle vara den berusades fel om någon annan kommer och utnyttjar detta faktum.

Att rationalisera det som ”folk får ta ansvar, även när de är berusade!” platsar inte i den här situationen, även om MRA-sidan verkar tycka annorlunda. Jag håller generellt sett med resonemanget. Blir man full och slå sönder ett skyltfönster tar man ansvar för det. Men blir man full, och något ger en ett järnrör och säger ”kom igen, gå och slå sönder det där fönstret nu!”, vems fel skulle du säga att det är då?

Inte ett helt klockrent resonemant i min förra paragraf, då det i den situationen handlar om någon annans egendom och inte ens egna kropp, men argumentet är detsamma.

Men alkohol-delen är det svåraste dilemmat i den här situationen, absolut. Det finns fall där det är förståeligt, som när det endast rör sig om en lättare mängd med alkohol. Men i fall där en person utnyttjar alkohol för att få ligga med en person som personen vet annars skulle ha sagt nej, då är det en våldtäkt.

Hur resonerar du i andra situationer där alkohol är involverade? Om du säger åt en berusad person att springa ner på tågrälsen, och denna gör det och blir påkörd, tycker du då att det är hans egna fel att han blir påkörd?

Sen ser jag inte riktigt hur du går ifrån ”sex med en beruad person är våldtäkt” till ”lås in alla som dricker alkohol”, men ok. En förklaring kanske skulle uppskattas, även om just den delen inte är jätteviktig.

@Tobias:

Ok, så hur ofta ska man fråga om han/hon fortfarande vill ha sex? Varje minut? Var 5’e minut? Var 10’e minut?

Jag blir ledsen av att diskutera med dig. Jag skulle aldrig våldta nån och jag har troligtvis inte fysiken att kunna göra det även om jag ville. Men det hjälper ju inte när du skriver en massa skit.

Och eftersom jag har svårt att debattera mer med dig utan att bli förbannad så låter jag bli.

Men för att klargöra min ståndpunkt så är våldtäkt fel och jag skulle aldrig göra nåt sånt. Dock är jag inte tankeläsare och säger min partner ja och tar initiativ så utgår jag från att det är ok. Vill hon avbryta är det inte svårt, bara att säga till eller gå därifrån, hon är troligen större än mig. Och inget tjafs om att hon kanske är medvetslös, den situationen skulle aldrig inträffa.

Hoppas du får en fortsatt riktig skitkväll, faktiskt.

@Bashflak:

”Som Katherina Janouch nyligen uppmärksammade i sina inlägg om ‘den asexuella Söderhipstern’, så tycker kvinnor att det är avtändande med män som envisas med att fråga i tid och otid. Det är således ingen framgångsrik strategi för att göra sin partner nöjd i sängen.”

En antagligen ännu mindre framgångsrik strategi skulle vara att skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill. Då har man nog gjort sin partner ännu mindre nöjd i sängen, för att man tog chansen att hon var med på det trots att man själv är lite osäker om hon tycker så eller ej. Så om detta ska vara ett motargument eller problematiserande av att fråga om sexuellt tillstånd när man är osäker så har du inte lyckats övertyga mig.

Sen vet jag inte riktigt vad ”tid och otid” innebär, men jag gissar på att det betyder ett frågande i en överdriven mängd. Vilket inte direkt är något som jag har förespråkat, då man i de flesta situationer kan avgöra ett sexuellt tillstånd på kroppspråk eller stämmning eller dylikt. Men som sagt, om man är osäker eller har svårt att tyda situationen så är det en bra idé att fråga.

Jag köper inte heller premissen att ”kvinnor” tycker si och så. Det är en grov generalisering och jag är nyfiken på vad hennes grund till att kvinnor oavsett läggning, ras, och kultur, skulle tycka att samma sak var avtändande. Eller är det bara ”asexuella söderhipsters” som det gäller? Jag borde kanske läsa bloggen i fråga och ta reda på det..

(Dessutom är argumentet dumt då det (återigen..) målar upp bilden av sexuellt godkännande som något som är knepigt, eller bara lite ivägen. Vilket, som jag tror att jag nämnde tidigare, lyckas bra med att ta oss några steg tillbaka ifrån de kampanjer som har gjorts om våldtäkter.)

”Så om två personer som är så pass fulla att de inte kan anses vara i sina sinnens fulla bruk, ömsesidigt beslutar att ha sex tillsammans, trots att de aldrig skulle komma på den tanken i nyktert tillstånd och ångrar sig nästa dag, vem är då förövare och vem är offer? Och varför?”

Detta är ett intressant dilemma. Jag har inte något svar som jag är helt nöjd med. Jag skulle säga att båda klantade till sig och att uppdeleningen förödare/offer inte är relevant i fallet. I vanliga fall så är förödaren är den som utnyttjar den andre för sin egna njutning, men här använder de båda sig av varandra.

@Tobias,

Jag antar att du inte läst på om MRE och deras motiv till debatten? Om du har det får du gärna precisera varför de skulle vara ’dårar’.

Hursomhelst,
https://twitter.com/NameTheProblem
http://nametheproblem.com/about/

@Tobias:

En antagligen ännu mindre framgångsrik strategi skulle vara att skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill. Då har man nog gjort sin partner ännu mindre nöjd i sängen, för att man tog chansen att hon var med på det trots att man själv är lite osäker om hon tycker så eller ej. Så om detta ska vara ett motargument eller problematiserande av att fråga om sexuellt tillstånd när man är osäker så har du inte lyckats övertyga mig.

Jag undrar vad det är för värld du lever i där man helt sonika bara kan ha sex med en ovillig person för att man inte frågade? Ligger de nakna med särade ben och väntar på att bli påsatta så att det bara är att ta för sig? Jag undrar, för själva ”skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill” är så verklighetsfrämmade som det kan bli. Kan inte kvinnnor uttrycka en vilja eller ovilja utan att först ha fått en fråga?
Det är ungefär lika realistiskt som att ”skippa frågandet för att sedan gifta sig med en partner som egentligen inte vill”. Det funkar helt enkelt inte.
Hur fan tänker du människa?