En sak jag retat mig på ganska länge när jämställdhet diskuteras och det är att när det ska kallas in någon ”expert” så är det alltid någon genustomte. Ja de skriver ju inte att det är en genustomte utan de kallas allt annat som inte har genus i namnet men så fort man googlar namnet så hamnar man likförbannat på en genusinstitution! Ofelbart! Jag har tagit upp det här fenomenet på min blogg tidigare.
Nu senast är det en serie om mannen i DN och en av delarna heter ”Idéhistorikern: ”Den nya mannen lanseras med jämna mellanrum””. Vem är då ”idehistorikern”? Jo det är en som heter Helena Hill och man hittar henne på Södertörn där hon tydligen från och med 1 juli 2010 är ansvarig för ”genusvetenskapens grundutbildning”… Allt som hennes liv kretsar kring verkar vara genus!
Det kan också t ex handla om något så extremt trivialt som städning hemma och då kan det heta ”forskaren vid [insert valfritt universitet] säger bla bla bla obetalt hemarbete bla bla, kvinnor dubbelarbetar bla bla, män tar inget ansvar bla bla bla.” osv i en aldrig sinande ström av dynga. Och googlar man ”forskaren” så hamnar man på en genusinstitution i alla fall. Ni känner igen det, det främsta kännetecknet är att de dyker upp under väldigt många olika titlar, benämningar och skepnader så fort man ska leta fel på och hacka lite på män/manlighet, eller om det handlar om något som benämns ”jämställdhet”. Då står de där i givakt beredda att hacka, gnälla och försöka förklara allt med den hemska mannen.
Så hur ska man göra varje gång det dyker upp ”idehistoriker”, ”forskare”, ”historiker”, ”etnologer” mm mm mm och det visar sig att de hör hemma på genusinstitutioner (eller är väldigt starkt förknippade med ämnet)? Vad ska man kalla dem? De försöker ju gömma sig under alla möjliga påhitt! Jag kommer i alla fall att kalla dem genustomtar som ett samlingsnamn i fortsättningen. För det är precis vad de är!
Men å andra sidan, vem vill bli förknippad med genus? Läs första meningen under bilden och försök förstå den logiken från genusprofessorn! Önskan att bortse från verkligheten är så stark att hon i en och samma mening förklarar att det finns inga skillnader med att det beror på skillnader… Artikeln som klippet kommer ifrån finns här (känner ni igen bilden och artikeln så har jag haft uppe den på min blogg förut).
En annan sak, hur många känner igen den här bilden som ges? En nästan ett år gammal artikel visserligen men datumet är ju intressant med tanke på vad som hävdas i artikeln och vad som hände då… 
MVH
MiT
Blev ett litet missöde, hade inte tänkt att publicera denna just nu utan senare eller i morgon. Råkade klicka fel helt enkelt…
@MiT:
Det är väl bara att ändra från ”publicerad” till ”privat” om du inte har skrivit klart inlägget?
Det intressanta med artikeln om twittrande där man påstår att män förtrycker kvinnor genom att twittra mer än kvinnor är att man låste kommentarerna omgående för att hindra andra sannningar att komma fram. hd.se. grattis till att ni gör som i kina.
@Erik: Jo, det var klart, hade bara inte lagt in bilden och kollat så länkar och sånt funkade.
Det var mer att det förra inlägget förtjänade att stå ”överst” en längre tid. Men inget problem, nu står det där det står!
Det Anna Wahl säger är ju iofs inte att det inte finns skillnader och att det beror på skillnader. Däremot verkar hennes påstående att kvinnors vilkor är annorlunda inte stämma med texten längre ner, snarare är det ganska uppenbart därifrån att prioriteringarna är annorlunda, men det säger man inte utan skyller på villkoren, dvs passiviserar kvinnorna.
Pingback: Framtiden? | WTF?
@En annan Andreas: Den meningen är lite lurig, det håller jag med om! Olika i hennes mening tolkar jag som skillnader (skiljer sig åt, skillnader mellan och liknande).
Jag ser det så här, hon säger att kvinnor inte tackar nej för att kvinnor och män är olika (dvs inga skillnader mellan män och kvinnor) och förklarar att de tackar nej för att villkoren är olika. Men om villkoren från kvinnorna skiljer sig så mycket att det märks generellt så betyder ju det att de ÄR olika varandra. Det beror ju på att män och kvinnor är olika, inte varje enskild men generellt.
Ungefär: ”de är inte olika men väljer olika”. Jaha, de är alltså olika.
@JD: Haha, eller hur! Och intressant med datumet 8 mars och vem de tillfrågar i artikeln
Genustomte är ett bra förslag. Än så länge betraktas det inte som en hat-attack att kalla en annan person för tomte, eller?
Varför skriver ni inget om att A Voice For Men har öppnat i Sverige? Ni borde ju samarbeta?? Har ni pratat med varandra?
@Erik: Någon form av samlingsnamn måste man ju hitta på, de dyker ju upp under så många olika skepnader, titlar och benämningar. De verkar vilja dölja vad de egentligen är. Det gemensamma är ju just genus”utbildning”.
Men vem vet, snart är det nog ett hatbrott att kalla dem genustomtar!
@En annan Andreas:
Beror på hur man tolkar ”utan för att villkoren för deras chefskap är olika”? Hon menar ju det säkert att ”det krävs dubbelt mera av kvinnor”, men man kan ju tolka det som om att kvinnor kräver mera för sitt chefskap, vilket skulle gå ihop med det sista påståendet.
@MIT
) inte ha en identitetskännedom och skjuta skallen av sig själva i framtiden? Vem är då ansvarig och ska bestraffas?
Jag har tänkt mycket på det du beskriver och eftersom jag inte har utbildningar som kanske krävs så blir det ju ännu svårare. Jag tror största problemet med ”genustomtar” är ansvarslösheten. Man verkar alltså på något sätt ha fått ärva offerkoftans privilegier över till genusforskningen. Antagligen för att utgångspunkten är ”det svaga förtryckta” könet som är norm och även framtidsmall för alla individer.
Man bedriver forskningen utan att ta hänsyn till yttre omständigheter och så provar man inte om teserna gäller i alla lägen, utan man sätter upp en form av experimentverkstad med levande individer (ex våra barn) och har då utgått från att man har rätt. Ett bevis för att det är rent godtyckligt experiment är ju att man till och med själva säger att genusmetoderna hela tiden förändras. Då hade man ju alltså inte rätt från början, utan man sa sig ha det, men egentligen chansade man bara.
Att göra fel i nuet är illa men vad som oroar mig mest är vilka konsekvenser det har i framtiden. Vem tar ansvar för vart genusmetoderna tar oss. Kommer en massa hen (blir felstavat här
Man kan ju leka med tanken på hur saker skulle bli om dessa genusvetare retroaktivt kan hållas ansvariga (ex fängelsestraff) för konsekvenserna av sitt handlande. Tror ni man hade varit mera försiktig då? Jag är helt övertygad att så är fallet.
En annan sak jag funderar över är om feminister som man resonerar med växlar mellan majoritet och minoritet som det behagar för att passa tron. Alltså om man säger att män är si och så, så räcker det med att ett fall inte stämmer för att påståendet inte ska vara rätt. Medan man kan vända t.ex. en liten minoritet mäns beteende att tillhöra den generella mansrollen.
Hur kan man tänka att en sådan syn är allmängiltig då? En teori är ju att man utgår från skillnader mellan män och kvinnor och när man ser skillnader så blir det en egenskap för hela könet. På så vis kan man få väldigt små minoriteters beteende i egna könet att bli en representation av hela könet.
Vanföreställningen att alla föds lika och sedan helt socialt förändras stödjer ju teorin om att man inte bryr sig om majoritetsegenskaper via kvantitativa undersökningar. Ett fåtal ur egna ledet och helst kvinnliga med feministisk ideologi räcker som empiriskt underlag.
@MiT:
jag kallar dem för genusi
(dio)ter.Jag markerade för övrigt positionerna redan i första meningen i mitt första inlägg (main() { printf(”hello, gender war\n”); }):
Utöver det tycks det mig finnas vissa likheter mellan genusiter och trilobiter. Bäggedera verkar vara lika flexibla i sitt varande och tänkande.
En chef som inte vill resa utomlands,vill ha stöd istället för att vara ett stöd för sina medarbetare,kräver först en utvecklingsplan innan anställning istället för att vara den som driver och utvecklar företaget,och vill jobba hemifrån.
Ja det låter ju som en drömrekrytering för vilket företag som helst.
Tycker Genushens är en bra benämning, det blir lixom mera könsneutralt eller…. Kanske menade jag kanske mera jämställt?
@MiT
”@JD: Haha, eller hur! Och intressant med datumet 8 mars och vem de tillfrågar i artikeln”
Ja, Mymlan anlitas ju flitigt av Sundsvalls tidning idag som ledarskribent.
Jag tror inte att någon anställd på mittmedia där st.nu ingår har sådana friheter att skriva och sprida sina personliga ofta politiskt präglade uppfattningar som henne. Utan granskning dessutom. Snacka om makt!!!!
@Matias:
”Beror på hur man tolkar ”utan för att villkoren för deras chefskap är olika”? Hon menar ju det säkert att ”det krävs dubbelt mera av kvinnor”, men man kan ju tolka det som om att kvinnor kräver mera för sitt chefskap, vilket skulle gå ihop med det sista påståendet.”
Jag tror att man genom sådana här kommentarer så småningom kommer att försöka få till en förändring i chefs-skapet bara för kvinnor. Känt sedan tidigare är ju att kvinnor vill ha rättigheter utan att samtidigt ta de medföljande skyldigheterna. Villkoren kan ju t.ex. innebära att man måste arbeta väldigt mycket övertid eller tillbringa regelbundna vistelser på annan ort med övernattningar osv. Det här är ju typiska grejer som gör att kvinnor inte tycker att det är värt besväret då familj och barn prioriteras högre. Medan mannen säger ja dels som uppoffring (för familjens bästa) och även för att öka i status hos frun/kvinnan.
@michael: Tror du har rätt där PNy. Vad kvoteringsivrare inte tänker på är att det faktiskt krävs både rätt personlighet och rätt inställning till de uppoffringar jobbet kräver för att vara en bra chef. Svaga chefer, dåligt ledarskap ger dåligt arbetsklimat och drabbar alla. Sen att på gruppnivå fler män än kvinnor vill offra sig för att nå en chefsposition är inte så konstigt. De är ju knappast samma fördel på partnermarknaden att vara VD för en kvinna som för en man. Precis som det inte är samma nackdel med ett lågstatusjobb på halvfart för en snygg tjej som för en man.
”Precis som det inte är samma nackdel med ett lågstatusjobb på halvfart för en snygg tjej som för en man”
Jag skulle till och med kunna tänka mig att ta bort snygg i ovanstående mening, då män generellt tror jag lärt sig att inte vara så kräsna. Andra attribut än bara snygghet kan vara en ”turn on”.
@PNy:
Vissa (tror det var Edward De Bono) har föreslagit att alla nya lagförslag skulle inehålla tydliga, mätbara kriterier som visar hur förslaget kan anses ha misslyckats.
@PNy: Precis, vem tar ansvar? De nästlar sig in överallt i verksamhet där det inte GÅR att komma undan. Och de gör det under annat namn så ingen helst ska märka vad de gör.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Genusiter är bra! Visar också att det faktiskt rör sig om religiösa människor!
@Butter: Genushens funkar också!
Ruskigt manshat i aftonbladet som vanligt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article18206206.ab
@Butter:
Henus-män kallar en av mina e-polare på LiU dem för.
@Matias:
”Beror på hur man tolkar ”utan för att villkoren för deras chefskap är olika”? Hon menar ju det säkert att ”det krävs dubbelt mera av kvinnor”, men man kan ju tolka det som om att kvinnor kräver mera för sitt chefskap, vilket skulle gå ihop med det sista påståendet.”
Så som meningen är formulerad och med de ord som valts så menar jag att det är uppenbart att det är yttre begränsningar/villkor som hänvisas till, inte inre begränsningar/egna krav.
Nu skulle det inte vara första gången sådana glidningar används retoriskt i den här debatten, så antagligen är meningen avsedd att vara tvetydig (bortförklarbar) men ge intryck att det är de yttre omständigheterna som det är fel på, inte kvinnornas val. Dvs att deras prioriteringar är självklara och oantastliga ungefär.
Radikalfeminismen är en rörelse som saknar ett brett folkligt stöd, något som blev uppenbart för alla i och med Feministiskt initiativs valfiasko. Dock anser man sig sitta på Sanningen, vilket leder dem till slutsatsen att allmänheten är okunnig och behöver upplysas. Sannolikt är detta bakgrunden till att man kämpat så hårt för att få in feminismen vid universiteten och etablera egna genus-institutioner. Härmed kunde man nämligen påbörja processen att omvandla sina ideologiska föreställningar och påståenden till ”vetenskapliga fakta” som går att påtvinga samhället i en helt annan grad då de är ”bevisade i forskning”.
Sålunda är det knappast förvånande att det nu börjar dyka upp allehanda ”experter” i media som har sin egentliga hemvist inom genusforskningen. Dess utgångspunkt har nämligen aldrig varit att bedriva vetenskaplig forskning i någon traditionell mening (dvs. objektivt kunskapssökande) utan att påverka samhället i en viss ideologisk riktning.
@En annan Andreas:
Av artikeln framgår att hon menar att kvinnor har högre krav både på sig själva och jobbet, än vad män har.
Utan att själv förstår det erbjuder hon en delförklaring till att kvinnor tjänar mindre än män. De saker hon tycker att man skall kräva som kvinna, kan man förstås förhandla till sig, men eftersom de kommer att kosta arbetsgivaren något, är det rimligt att man kompromissar på någon annan punkt – t.ex. lönen.
Den klassiska invändningen mot idén att kvinnor får lägre betalt för samma jobb är ju: i så fall, hur kommer det sig att arbetsgivarna inte bara anställer kvinnor?
I detta fall känns det lockande att ställa motsvarande fråga: om kvinnor kräver mer stöd och flexiblare arbetstid för att göra samma jobb, hur kommer det sig att arbetsgivarna inte bara anställer män?
Ett svar kan vara att de inte samtidigt kräver lika hög lön.
Patienten dog men vad gör det – hon fick ju genuscertifierad vård. Be happy. Don’t worry.
… familjen brann inne, men räddningstjänsten var genuscertifierad…typ…
Ja och skit samma om ungarna lär sig något, bara skolan är genuscertifierad.
Beckomberga borde aldrig ha stängts.
Jag undrar hur feminister/genusvetare ställer sig inför det här: https://steniglashus.com/2017/05/20/genusforskare-valjer-vetenskap-efter-vad-som-passar-deras-intressen/
Flera forskare har alltså vidimerat en biologisk skillnad som rör intressen och dylikt. Är oroad om genus får mer insteg i samhället. När man bråkar med biologin blir jag nämligen rädd.