Dagens jästpaket kommer från Pontus Jonasson och inkom redan för ett tag sedan. Eftersom det rör OS borde det ha publicerats omgående, och skulden för den sena publiceringen nu på OS sista dag ligger helt på mig (Dolf). Jag ber om ursäkt för det, har bara haft lite fullt upp, så jag missade att det var ett högaktuellt inlägg som inte borde fått vänta.
Som bekant upprepar sig historien ofta, denna gång i sommar OS i Rio. Sexistiska rubriker och skildringar av kvinnliga atleter har tydligen inte avtagit vilket demonstreras flitigt i sommarens stora event.
OS i Rio är i full gång men i stället för att vara den idrottsfest som förväntades så kommer många kommentatorer och nyhetsrapporteringar i vägen med flertalet sexistiska yttranden. För att nämna ett par så beskrevs judofinalen av en BBC kommentator som en ”cat fight” och amerikanska simmerskan Katie Ledecky ”hyllades” som den kvinnliga Michael Phelps i en artikel av Mail Online. Men kan det inte tyckas att hennes Världsrekord och OS guld borde tala för sig själva och inte behöva ställas emot en mans meriter för att få det erkännande de förtjänar? Skulle Michael Phelps någonsin kunnat bli kallad männens Katie Ledecky?
Det är nu fyra år sedan regeländringen för beachvolleyboll trädde i kraft som innebar att spelare in längre var tvungna att spela i tighta, exponerande bikinis eller baddräkter då det blev tillåtet att även spela i shorts (som inte fick sträcka sig längre än 3 cm under knäna), t-shirt och linne. Men förändringen kom inte av sig självt, det krävdes stora påtryckningar från spelare och organisationer för att få igenom regeln som ansågs sexistisk och i slutändan handlade inte godkännandet ens om objektifieringen av kvinnor – utan om religion. Ett steg i rätt riktning för sporten men som inte verkar ge den effekt som kunde förväntats då volleybollmatchen mellan Tyskland och Egypten i sommarens OS refererades till som matchen mellan ”bikinin och burkan”.
I koppling till detta publicerade nyligen Cambridge University en studie på området där det analyserades vilka ord som förknippas och associeras med kvinnliga, kontra manliga atleter. Studien som hämtade information från enorma databaser med miljoner nyheter och artiklar påvisade flera intressanta resultat:
-
Män nämns tre gånger så ofta som kvinnor i sportsammanhang.
-
De vanligaste ordkombinationerna gällande kvinnliga atleter var bland annat gravid, ålder, gammal, singel. I kontrast till detta inkluderade de vanligaste ordkombinationerna för manliga atleter ord som snabbast, stor och stark.
-
Kvinnor refereras dubbelt så ofta till som tjejer, än män som pojkar.
-
När det talas om kvinnor läggs oproportionerlig fokus på deras utseende, privatliv och kläder i stället för deras atletiska prestationer.
Detta är upptäckter som även genomsyrar rapporteringen från sommarens OS. Utöver det som redan nämnts så uppmärksammades nyligen den Uzbekistanska gymnasten Oksana Chusovitina, inte för sina instatser, utan för att hennes klädsel som inte matchade hennes hudton. Och lerduve-skytterskan Cirey Cogdell-Unrein fick inte ens ha med sitt namn i rubriken efter att ha tagit bronsmedalj i grenen, utan kallades i stället ”Frun till en Bears lineman” i en tweet från Chicago Tribune.
”När vi slutar prata om kvinnosporter och i stället erkänner dem som jämställda med herrsporter och atleter i sin egen rätt vet vi att vi har förändrat grunderna för debatten” säger Sam Smethers från The Fawcett Society – en av Storbritanniens största organisationer för kvinnors rättigheter. Men även i sporter där män och kvinnor tävlar på samma villkor och inga åtskiljningar görs så är scenen inte jämställd. Till exempel så spelar fler och fler kvinnor numera poker professionellt men ändå är attityden hos många män att man inte kan vara speciellt duktig om man är tjej, säger pokerproffset Kristen Bicknell.
Schack tillika snooker är utöver detta sporter där åtskiljningen verkligen kan ifrågasättas – varför ska män och kvinnor tävla separat när de har exakt samma förutsättningar? I stället skulle dessa sporter kunna användas för att sätta ett exempel för lyckad integrering mellan kön i sportsammanhang och bana väg för framtida gemensamma tävlingar.
Så frågan vad som krävs för en jämställd rapportering och kultur inom sport och idrott kvarstår tyvärr. Ett hopp väcks dock i och med att mediala snedsteg likt dem som skådas i årets OS numera sällan går ouppmärksammade vilket förhoppningsvis kan leda till att större vikt läggs på en jämställd och respektfull rapportering och skildring av kvinnliga atleter i framtiden.
– Pontus Jonasson
Jaha.
Jag gillar delar av inlägget men andra delar anser jag går för långt vilket förtar effekten av de poänger som finns. Det kan dock forfarnde bli intressanta diskussioner.
Först och främst vill jag påpeka att det är märkligt att kritisera någon för en jämförelse med personer som Michael Phelbs eller Usain Bolt bara för att de är män. Michael Phelbs 23 OS-guld placerar honom snarare i kategorin ”rymdvarelser” än i kategorin ”män”. Det är ju inte att han är man som refereras det är snarare att han som idrottare är bortom horisonten jämfört med konkurrenterna och det är fullt logiskt att en annan idrottae – man eller kvinna – som har liknande framgångar jämfört med Phelbs.
SKulle Michael Phelbs kunna kallas männens Ledecky? JA det tycker jag om hon hade gjort det före och han gjorde det efteråt. Det blir dock aldrig på lika villkor eftersom många av de länder som satsar på manliga idrottare inte alls satsar på kvinnliga idrottare. Sålunda skiljer sig konkurrensen avsevärt. Det är för övrigt likadant när man jämför olika idrotter och olika viktklasser. Är det samma bragd när +84kg klassen i kampsporter avgörs efter två matcher som när +70 avgörs efter fem matcher pga att så många fler tävlar i +70kg än i +84kg?
I boxning tycks det vara omvänt, vinnarna i lägre viktklasser är inte alls lika populära att rapportera om som vinnarna i ”Tungviktsboxning”. Faktum är att man kan tro att ”Tungviktsboxning” och ”Boxning” är två olika idrotter. Försök själva nämna vem som var världsmästare i viktklassen under Mike Tyson under hans storhetstid.
Sedan har vi Cambridge-studien som refereras. Man påstår att det läggs ”oproportionerlig” fokus på utseende, privatliv och kläder istället för på deras atletiska prestationer. Oproportionerligt fokus enligt VEM? Är forskarna gudar? Snarare är det så att proportionerna bestäms av vad folk är intresserade av och det finns knappast ett enda argument för att forskare skall få bestämma vad andra människor skall vara intresserade av.
Vi har också påpekandet att män nämns tre gånger oftare i idrottsammanhang än kvinnor.
Men vad som inte nämns i inlägget är hur stor andel av idrottarn som är män respektive kvinnor. Om kvinnor inte utgör 50% av de tävlande och skulle nämnas lika mycket betydde det ju att vi nämner individer som var kvinnor oftare än individer som är män.
Vidare så går det inte bara att prata om ”idrott”. Det är stor skillnad på olika idrotter. Om det här skall gå att diskutera måste man ha siffrorna på om män och kvinnor nämns lika ofta i Boxning, Gymnastik, Höjdhoppning etc och givetvis måste man även ha könsfördelningen för varje idrott. Om det är 10% kvinnor som tävlar och 90% män måste man nämna varje kvinna fem gånger oftare än varje man för att skapa illusionen att könen som GRUPPER är lika viktiga.
http://pbs.twimg.com/media/Cm15eUtW8AA9r-T.jpg
”Det är nu fyra år sedan regeländringen för beachvolleyboll trädde i kraft som innebar att spelare in längre var tvungna att spela i tighta, exponerande bikinis eller baddräkter”
”Ett steg i rätt riktning för sporten ”
Varför i hela fridens namn är detta ett steg i rätt riktning? Sporter som vill överleva behöver tittare. Nästan inga kvinnor ser på sport. Män tittar knappast på sport som utövas av kvinnor för vad de presterar rent sportsligt. Uppenbarligen håller då manlig sport oändligt mycket högre klass.
Så man tittar på vältränade brudar i bikini. Vad är det för fel med detta? Sätt burqa på dem, så lär alla tittare försvinna. Är detta önskvärt?
Min hustru frågade i morse varför så många av höjdhopperskorna i OS-finalen har hästsvans, när det rimligen är ytterligare en sak som skulle kunna slå i ribban och bidra till en rivning. Eller för all del längdhopperskor med väldigt långt hår (frågan: om hästsvansen drar i sanden, skall man mäta därifrån då? Troligen, ja).
’Fåfänga’ var det enda svar jag kunde komma på. Det finns definitivt fåfänga manliga idrottare också, men det är betydligt ovanligare att män låter sin fåfänga riskera att gå ut över resultatet. Men bland kvinnorna ser man ofta eftergifter som om de inte försämrar resultatet åtminstone rimligen inverkar negativt. Långt hår på simmare? Inte praktiskt. Långa naglar och stora smycken på sprinters? Otympligt. Tajta små kortbyxor på längdhopperskor? Leder om inte annat till en hel del närgånga kompilat på youtube.
Det finns inga regler som tvingar de kvinnliga idrottarna att utsmycka sig så, eller välja de mest avslöjande av de tillgängliga tävlingsdräkterna. Rimligen gör det det för att de tjänar på det, och därmed bidrar de i hög grad själva till den sexualisering av kvinnlig idrott som alla (nåja…) sedan beklagar sig över.
@Ulf T:
I samband med detta finner jag det extremt intressant att man kan observera en väldigt tydlig och tilltagande konvergens mellan feminister och muslimer. Män är hänsynslösa sexmaskiner som angriper kvinnor så fort de ser öppen hud, verkar nu vara konsensus i båda grupperna. Funktionell segregering av könen i olika sammanhang förespråkas som bekant flitigt inom islam, men börjar nu även att allt mer framföras av feminister, t.ex i samband med problemen på festivalerna.
Min gissning är det det är fråga om ganska kort tid innan vi ser feminister som öppet hyllar och försvarar burkan. Fi har redan gått en bra bit på vägen och att de förklarar burkor för ”femisistiska skyddsdräkter”, som hindrar männen från att våldta med ögonen, ligger nog i vår nära framtid. Skratta om ni vill, men jag menar allvar. Fi har redan etablerade kontakter med Muslimska Brödraskapet och ser nog tydligt möjligheten att ersätta MP som det mest renodlade muslimska partiet i Sverige.
@Erik:
Ja det är intressant när det gäller gymnastik så kan de flesta endast nämna kvinnor som varit framgångsrika i denna idrott,knappt någon kan nämna någon framgångsrik manlig gymnast,kan inte säga att jag blir särskilt upprörd av detta.
Just att män nämns tre gånger så ofta reagerade jag på. Skall det också gälla sverige? Jag är totalt ointresserad av idrott, kollar aldrig på det. Har inte spenderat en minut på OS, men jag får givetvis en viss dos ändå genom de reguljära nyheterna. Jag har fått intryck av att det bara var kvinnor bland svenskar som tog medalj eller presterade något. UlfT förvånade mig genom att lyfta fram att det var ungefär lika i medaljregnet (nåja) bland herrar och damer. Dessutom var det betydligt fler kvinnor i den svenska OS-truppen än det var män.
Men att jag bara uppmärksammade kvinnliga medaljer kan förstås ha varit selektiv blindhet från min sida.
@Ulf T:
European Muslim Brotherhood Holds Event On Women’s Issues At European Parliament; Organizer Inexplicably Represents Swedish Feminist Party
http://www.globalmbwatch.com/2016/03/17/european-muslim-brotherhood-organizes-event-on-womens-issues-at-european-parliament-organizer-inexplicably-represents-swedish-feminist-party/
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Vilket borde förvåna ingen. Sverige satsar mer på damidrott, många andra länder gör det inte. Konkurrensen är helt enkelt inte likadan. I vissa idrotter framgår detta tydligt av skillnaden i mängden matcher/möten som krävs för ett avgörande. Den skillnaden finns för övrigt bara inte mellan män och kvinnor utan även exempelvis i kampsporter mellan viktklasser med färre utövare och viktklasser med fler utövare. Går du in i en viktklass med färre utövare krävs det färre matcher för att nå finalen.
@michael:
Givetvis inte, män och kvinnor har inte samma kroppsbyggnad. Dessutom så är framgångsrika kvinnliga gymnaster i regel korta även för att vara kvinnor. En förutsättning för att kunna tumbla snabbare, göra fler volter och lättare hålla balansen. Det har debatterats en hel del om huruvida för tidig träning hämnar kroppens utveckling hos kvinnliga gymnaster.
Den amerikanska gymnastikstjärnan Simone Biles, 19 år gammal är 145 cm lång. Att tro en manlig gymnast kan nå hennes tumblar-hastighet är enbart idiotiskt. Hon höll på att bli den första gymnast någonsin att ta fem guld. Hon gjorde dock en enda miss på bom så det blev fyra guld, ett brons. I filmer på youtube bekräftas att hennes korta längd ger henne fördelar som andra inte har. Hon hinner med fler och svårare hopp på varje pass.
Här kommer en sammanställning av de värsta exemplen.
Vad sägs om kvinnan vars prestation jämfördes med en mans!
Eller när man nämnde att en manlig tränare förtjänstfullt hade bidragit till framgången!
Hoppas vi slipper såna klavertramp i framtiden!
http://www.svd.se/sexismen-i-os-har-ar-de-varsta-exemplen#sida-2
@Noger:
Tack för den! Det var dagens gapskratt! Jag kunde knappt sluta!
I min vardag är det mycket vanligt att kvinnor benämner sig själva och andra kvinnor som ”tjejer” ända upp i övre medelåldern.
Det kan nog också ha med dialekter att göra: ordet ”kvinna” känns väldigt främmande och uppstyltat i min dialekt, till exempel. Det normala ordet här var ”käring” (inte ”kärring”!), som väl närmast betyder ’käresta’, eller ”människa”. Även ”fruntimmer” var länge gångbart, men kan nu ha en något nedsättande nyans. En man heter här ”kár” (med långt, öppet a). Sålunda kan man höra åtminstone äldre ortsbor uttrycka sig som ”kan dô se ôm hä ä en kár ell e människa?” (kan du se om det är en man eller en kvinna?)
För att återgå till ämnet är jag lika sportointresserad som Dolf och har bara tidningsrubriker som informationskälla om OS. Även jag hade fått uppfattningen att det praktiskt taget bara var kvinnliga idrottare som vunnit medaljer för Sverige.
Till sist måste jag få gnälla lite om anglicismen ”atleter” som nu tycks användas om alla idrottsutövare – inte bara tyngdlyftare och liknande. Och fjanterierna om ”OS-hjältar” ska vi inte tala om!
@Tommy:
Glädjande att det fortfarande finns förnuftiga människor.
Änna aninga väschöttastuk på de, eller äre småländska eller nå sånt bedrövligt?
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson:
Det är tvättäkta norrhälsingedialekt! I skriven form kan det kanske likna vissa sörländska mål, men om du kunnat höra frasen uttalad hade du nog omgående kunnat placera dialekten norr om Masbäcken* åtminstone.
*) Eller ”Dalälven” som vissa kallar den.
Punkterna i korthet
Hur många i sportsammanhang är män och hur många är kvinnor? Om männen exempelvis är tre gånger fler än kvinnorna skulle män nämnas tre gånger oftare om varje individ nämndes lika ofta.
.
Omöjligt att kommentera ordentlig pga orval som ”bland annat” och ”inkluderade” som visar att andra ordkombinationer också ingick men forskarna valde av någon anledning att nämna just dessa. Gällade att manliga atleter bskrivs som stor kan vi konstatera:
”Recent studies have shown that, in contemporary populations, tall men have greater reproductive success than shorter men. This appears to be due to their greater ability to attract mates. To our knowledge, no comparable results have yet been reported for women.”
Ja och som påpekas här finns det mycket klara och tydliga evolutionära orsaker till detta.
”Det naturliga urvalet gynnar kortare kvinnor. De blir snabbare könsmogna och kan välja de bästa hanarna innan jämnåriga kvinnor kommer ifatt.”
Det här är alltså en evolutionär fördel för kvinnor men INTE för män.
Vad är mest rimligt? Att proportionerna bestäms av vad som intresserar folk och har positiv effekt för dem eller att de bestäms av forskare på Cambridge som utan några som helst källor hittar på vad de borde vara?
@Tommy: Det va som faen, lappjävla tala nästan begriplig svensk.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
.jo*
*) Det norrländska ”jo” som uttalas under inandning
”Kvinnor refereras dubbelt så ofta till som tjejer, än män som pojkar” Kivnnlga motsvarigheten till pojkar är väl flickor… Hur ofta benämdes damerna ”flickor? resp herrarna ”killar”?
@Tommy:
Det där med inandnings-jo förekommer väl ganska genomgående i sverige, inte bara i Norrland. (Jag vet att många utlänningar som jag jobbat med har roligt åt just det där ”sjo”.)
@Anna:
Well put Lady.
Pojke → Yngling† → Man.
Flicka → Ung kvinna‡ → Kvinna.
†Yngling har väl gått ur tiden, men ligger inte längre bort än att det faktiskt borde vara användbart än idag.
‡Jag antar att den egentliga motsvarigheten till Yngling borde vara Fröken (eller rent av Mö), men de är väl, tyvärr, så arkaiska idag att det vore helt otänkbart att använda dem.
För övrigt så stör det mig oerhört när man i nyheter och andra mer eller mindre officiella sammanhang talar om killar och tjejer. Inte för att det är något fel på orden per se, men det är fel register. Det är inte vulgärt, men det är vardagligt. Det skorrar lika illa som det skulle göra om de började tala om gubbor och gummor eller kärringar i sådana sammanhang.
Det är inte tjejer som antastas på gratiskonserterna i Fjollträsk, det är flickor och unga kvinnor.
@Anna:
Ett helt riktigt påpekade. Saken är väl den att Cambridgestudien knappast skrevs på svenska? Engelskan skiljer sig ju från svenskan. Vi har Pojke/Flicka (Boy/Girl) och Man/Kvinna (Man/Woman) samt Herrar/Damer (Gentle)Men/Ladies) men sedan har vi också Kille/Tjej (Guy/Girl) och det är väl här som det blir ”lost in translation” kan jag tänka mig. Engelskan har ett ord för pojke (boy) och ett annat för kille (guy). Engelskan tycks dock ha samma ord för flicka och tjej (girl).
Det finns dock andra saker vissa kallar manliga idrottare. I den här artikeln i Elle kallas de varken pojkar, killar eller män utan ”Studs” och ”Dudes”. Vad är den kvinnliga motsvarigheten till det tro?
@Erik:
”Guy” är lite trickigare ändå. Det används även om individer av det kvinnliga könet. Ganska ovanligt i singular, men i plural är det inte alltför ovanligt att ”guys” refererar till mixade sällskap av både maskulin och feminin art, och det förekommer även om rent feminina grupper också. (Håller man ögon och öron öppna märker man att det inte är alltför ovanligt i engelskspråkiga filmer att unga kvinnor, t.ex. i skolmiljö, tilltalar sina likaså feminina vänner med ”hello guys”, och det finns faktiskt sopiga översättare som antingen inte begriper betydelsen av kontext, eller har varit så lata att de översatt utan att titta på filmen, och därmed lyckas få det till att ett gäng tjejer tilltalas med ”tjena killar”.)
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Det är mycket möjligt, även om jag själv inte stött på det. När jag en period bodde i Götaland bemöttes dock mina .jo med förvåning, förvirring och försynta frågor om jag tyckte syrehalten var för låg.
Och på ämnet saker som kan kallas sexism så kommer en häpnadsväckande uppvisning i idiotier
Expressen/Hälsoliv: ”Forskare: Mäns leende kan vara dold sexism”
Intressant att sajten kallas Hälsoliv. Att läsa om dessa hjärndöda/oärliga människor vars hjärndödheter/oärligheter Nina Prage tycker skall spridas är snarare en fara för hälsan.
Vad det handlar om är ”benevolent sexism”. Det är inte forskning utan spekulationer från personer som kallas forskare men som inte kan backa upp ett enda ord. Istället används termer som ”kan vara” ”kanske” ”skulle kunna” och annat som har noll med forskning och utbildning att göra.
@Erik:
fullständigt uridiotiskt. Precis vilket beteende som helst kan vara sexistiskt, det är intentionen under beteendet som avgör vad det egentligen är. Vi har väl alla råkat ut för falsk vänlighet där man bara väntar på kvinhugget …
Tja Pontus, vad ska man säga? ”Den som söker han finner” eller ”som man ropar i skogen får man svar” passar kanske bäst….
Angående beachvolleybollen såg det väl dessutom ut som om de flesta kvinnorna fortsättningsvis valde förhållandevis minimal bikini i stället för shorts till knät. Säker nån som hotat med stryk och sex månaders utegångsförbud om de hade valt något annat antar jag
Pingback: Gästinlägg: Var är kvinnorna i esport? | Genusdebatten