Sitter med dagens Metro i handen och läser (den högst tryckta) nätkrönikan av Jack Werner. Det är en tragisk läsning. O ena sidan kallar han sig feminist, men argumenten är samma som vem som helst kan skriva under på. Tex att det är fel att våldta kvinnor, eller att det är fel att mobba genom att sprida nakenbilder på dem osv. Dvs sådant som alla i hela skalan från vänsterpartiet till SMR kan sätta sin kråka på. Varenda käft som går att frambringa ställer sig bakom sådant, och långt ifrån alla är några feminister. Det skulle isf urvattna begreppet till oanvändbarhet.

Men Jacks retorik går ut på att ställa kvinnor och män mot varandra, det finner jag intressant. ”[..] Att få ens skulle vilja klicka på dem. Mitt svar blir nej. Ställ samma fråga till en kvinna i din närhet, och hennes svar kommer bli annorlunda.”

Han medger här att det är skillnad på könen. Att man kan behandla män och kvinnor olika, och att männen är den tåligare gruppen. Här frontalkrockar han med feministerna av rang. Enligt doktrinen att könen är en social konstruktion, så är våra beteenden inlärda. Att då måla ut kvinnan som den svaga är ett generalbrott. Istället skulle han ha sagt att männen utövar dessa former av påtryckningar/mobbning för att undertrycka kvinnor och därmed bibehålla sin makt. Att kvinnor egentligen är lika tåliga, men hålls nere av män i samarbete.

Vi kommer också till hur kvinnor behandlas när de påpekar (upplevda) orättvisor på jobbet eller i vardagen. ”För ni vet, det händer att sådana som till exempel klagar över sexistiska motiv på tröjor överröses med tusentals hatiska kommentarer.” Dessa tusentals kommentarer är i regel dock mycket svåra att finna när man letar efter dem. Dock måste Werner (och kvinnorna ifråga) förstå att man har sin fulla rätt att säga emot, att tycka annorlunda. Det är inte hat, utan åsikter. Jag har själv blivit påhoppad i överflöd ett antal gånger genom åren. Det måste man tåla om man ger sig in i offentlig debatt. Det är ingen rättighet att stå oemotsagd, oavsett kön.

Behöver Werner vara rädd för att bli våldtagen i parken då? Knappast. Men kvinnorna är det! Det är troligen helt sant, men frågan är inte vad de är, utan vad de behöver vara? Förmodligen är kvinnor med rädda för att bli misshandlade också, men män är de som i huvudsak drabbas.

Slutsatser?

Detta saknar jag ofta, vad gör vi åt problemen? Kvinnors rädsla för mörka parker är större om än obefogad. Kan vi lösa det utan att sätta vakt på varje skrymsle av betydelse? Vilket samhälle får vi då? Är det ett sådant samhälle som feminister, eller den politiska vänstern kan godta? Det finns två effektiva sätt att stävja kriminalitet. Antingen bygger man bort möjligheten att begå brott, eller så övervakar man. Och det förstnämnda fungerar bara på vissa platser. Och vad gör vi åt brott i hemmen där vi näppeligen ens kan sätta upp en övervakningskamera?

Så en vädjan…

Jack Werner! Jag bryr mig inte om vad du kommer fram till. Men tänk om, och tänk hela vägen. Kan den politiska linje du framför bygga det samhälle du vill ha?

Löser vi problemen genom att tillmötesgå varje liten invändning om ”orättvisa”? Eller bygger vi ett bättre samhälle där vi lär folk att tåla och hantera olikheter? Vi är ense om att både män och kvinnor (pojkar och flickor) ska få känna samma trygghet. Men når vi dit genom att banna det ena könet och dalta det andra? Jag tror inte det.

Men jag går gärna med på att plocka ner de individer som mobbar kvinnor med tex nakenbilderna, men likaså bör riksmobbarna i feministtoppen plockas ner. Men med dessa extremändar avkapade så måste folk lära sig att tåla och hantera varandra. Ger man en grupp tolkningsföreträde så skapar man bara nya förtryck.

Ska du nu ändå företräda feministerna, så lär dig vad de anser. Ryck inte loss några lösa frågor som alla håller med om och kalla det feministiskt, för det är det inte. Såvida du inte vill trycka in SD, KD och oss i samma fack som tex Fi och V.

Teo