Varför detta udda ämne? Jo, därför: Arnstad: En fascist är ung, våldsam – och man. Dock bara i all korthet. Man kan inte lägga för mycket tid på uppenbart trams.
Författaren Henrik Arnstad hänvisar till feministteoretikern Yvonne Hirdman när han målar upp fascismen som ”manlig”. Om detta vore sant så borde väll antifascism vara kvinnligt? Men icke, de hade bara separata rörelser.
Fascismen var inte en motreaktion på feminismen som artikeln antyder, det var en reaktion på att socialistiska partier (”degenerering”) hade börjat vinna framgång i Europa. Om dessa var av bolsjevikiskt eller socialdemokratiskt snitt kunde kvitta lika. Fröet av sanning i artikeln är att det vi idag kallar ”radikalfeminism” kom att bli en utväxt ur den marxistiska rörelsen.
Den politiska vänstern var inte ny som idé, det nya var det masstöd den började vinna. Där det var möjligt ställde de ofta upp i valen, men hade också strejken som vapen mot sina motståndare. I vissa länder gjordes revolution eller revolutionsförsök.
Kvinnor hade ofta andra arbeten än män. Men det var nästan alltid kvinnor i spetsen för rörelsen. Ryska revolutionen startades av textilarbeterskor. De svenska hungerdemonstrationerna (1917) startades i första hand av kvinnor som saknade bröd att ge sina barn. Man fruktade samtidigt för ett svenskt militäruppror. Sådana fundamentala behov utvidgades när tillfälle bjöds till mer politiska krav, såsom allmän och lika rösträtt för män och kvinnor, och mellan rika och fattiga.
Fascismen var en ”lösning” på de vänsterradikala. Människor som i organiserad form angrep politiska och fackliga möten, som hotade och misshandlade meningsmotståndare öppet. Och viktigast av allt, hade statens tysta medgivande. (Med tiden, deras öppna i vissa länder.)
Fascismen hyllande inte mannen, utan sin egen avart av den. Den hyllade kallblodighet, inte faderlig värme. Den hyllade lydnad, inte vänsterns eftertanke. Den hyllade styrka, medan vänstern tog emot även de svaga. Varför? Jo, fascismen kunde bara bruka sådana människor. Känslosamma människor blir usla gatukämpar, och får lätt för sig att bryta order.
Idén om den egna gruppens perfektion behöver ständigt upprätthållas, även inför gruppen själv. Ju mer utrymme man lämnar för egna reflektioner, desto större risk att folk börjar tänka annorlunda. Och trupper som börjar överväga vad motståndarna känner blir usla soldater. Det senare är fundamentalt inom varje politisk rörelse som framhäver en människogrupp på bekostnad av en annan.
Det gäller ironiskt nog även feminismen. De intelligenta inser gott och väl att mäns syn på manlighet inte har något med fascismens ideal att göra. Men feministiska aktivister måste tro på det, annars blir de snart usla/kännande feminister. Därmed tappar de sitt politiska fundament. Propagandan om den egna gruppens överlägsenhet måste upprätthållas. Annars kanske aktivisterna börjar tänka annorlunda. Tänk om de skulle börja företräda könens lika värde? Det vore som om en fascistisk överlöpare skulle försvara socialisters människovärde.
Slutsats: De flesta män har inget till övers för fascismens människosyn. Liksom de flesta kvinnor inte ställer upp på feminismens idé om kvinnans överlägsenhet mot mannen. I båda fallen är majoriteten tyst och det är en extrem minoritet som lever om och domderar.
Jag är emot både fascism och feminism, av i stort sett samma orsaker. Några av dem torde framgå nu.
Teo
Mycket väl talat!
Instämmer Teo.
Det var länge sedan jag slutade tappa hakan över de dumheter DN upplåter plats för.
Enligt en av de ledande ”hatsajterna” så svänger sig Arnstad också med titlar han inte har. Vet inte sanningshalten och om det missats något och kunskap sitter ju inte i titlar men lite intressant är det ändå om det är sant. Varför påstå att man är något man inte är?
Mycket bra skrivet!!
Tackar. Arnstad skriver idag om SD som fascister. Men det är de givetvis inte.
Sanningen är att riktiga fascister skulle inte ta i SD med tång. De är på tok för slätstrukna. De törs inte använda våld, utan nerlåter sig till att ”agera vågmästare” mellan borgare och socialdemokrater. Detta vore ur en fascists ögon ett öppet förräderi att flirta med ärkefienden. (Jämför om AFA skulle vågmästra i en riksdag till hälften fylld med nazister! Lika otänkbart.)
Vill vi hitta fascister så kvalar ”Svenskarnas parti” (fd NSF), eller ”Svenska motståndsrörelsen” (SMR) in bättre.
Varför kommer detta angrepp på SD? Jo, för att partiet motsätter sig feminismen, liksom Kristdemokraterna gör. De anser rätt och slätt att män och kvinnor har olika roller i samhället. (Eller bör ha?) Men den åsikten delar de med många religiösa grupperingar också, den åsikten gör ingen fascist. Likaså med ”degenererad kultur”. Rasism respektive nationalism är andra saker, om än rätt trångsynta.
Att pådyvla en människa en roll enbart grundat på kön är givetvis alltid fel. Oavsett om man kedja någon vid spisen eller förbjuda denne att stå där. Ge människor möjlighet att utvecklas till det de vill, så får vi se hur det faller ut. Vad blir resultatet? Ingen aning, men oavsett blir det bättre än nu. Värt att sträva mot tills vi hittar något bättre.
Teo
Verkligen smakfullt av dig att likställa feminism och fascism. Och för all del nytänkande.
Men förklara för mig på vilket sätt Arnstads text, och för den delen ”feminismen”, hänvisar till enbart mäns syn på manlighet. Alla aktiva feminister jag känner och känner till pratar om synen på kön och genus som något som alla, män som kvinnor, bidrar till och är en del av. Så även i Arnstads text. Och då som nu. Det finns ingen anledning att tolka in att han menar att kvinnor skulle stått utanför mytifieringen av den perfekta mannen. Feminismen har inget intresse av att göra kvinnor överlägsna, tror du det behöver du researcha bättre.
Eller så behöver en del ta av sig sina genusglasögon… För om man inte behöver glasögon så ser man faktiskt sämre med dem.
Jonathan
Inte likställa, tvärtom tyckte jag att jag var tydlig med att de kom från vitt skilda läger. Snarare ville jag visa på en viktig gemensam hörnsten som inte är knuten till en enskild ståndpunkt, utan snarare kan betraktas som ett politiskt fenomén. Samma hörnsten som de delar med alla andra politiska grupper som hävdar att en grupp är bättre än en annan. Sydafrikas apartheid är ytterligare ett exempel; regimen tvingades fortsätta upprätthålla budskapet om att vita var överlägsna de svarta, annars skulle folk kunna börja fråga sig varför grupperna skulle fortsätta särbehandlas.
Sant att könsroller bygger på båda könen. Det ifrågasätter nog ingen(?).
Feminismen pekar felaktigt ut kvinnor som ”underordnade” männen, och vill höja den påstådda underordningen på männens bekostnad. Resultatet är detsamma. Jag har ännu inte stött på någon av våra mer erkända feminister som menar att könen ska likabehanadlas. Har jag missat det så tipsa mig gärna. (Men på individplanet kan det säkert finnas någon.)
Toklandet
Den berömda ”skärvan i ögat”, vist är det den som spökar. (”Under det rosa täcket” av Nina Björk, s175)
Teo
@Jonathan
Vem bestämmer vad en äkta skotte är?
Och vad skiljer din definition av en feminist mot en humanist?
Var bussiga och hjälp mig med en sak. Trassla inte in er för mycket i teori i denna tråd. Gör det där ämnet är mer lämpat. Eller starta en forumtråd för ändamålet om ni inte kan hålla er. Lägg hellre en länk här så kan den som vill följa efter göra det.
Teo
Tack för ditt svar! Förstår dock fortfarande inte varför du tror att feminismens mål skulle vara att en grupp, kvinnor, skulle ges all (eller mest) makt? Det är onekligen ett fascistiskt kännetecken men vilka är beläggen för det? En av de mest radikala inslagen i den politiska feminismen är kvotering (ej pos. särbehandling utan i det att en viss grupp alltid är representerad i en bestämd omfattning, oavsett sökande). Ytterst få feminister vill se det som ett politiskt verktyg men även de få som tror på det förespråkar ju aldrig efter annat än 50/50. I de fall 60/40 används som kvantitativt jämställdhetsmål gäller fördelningen alltid oavsett kön.
Att detta uttryck för jämställdhetskamp kan ses som orättvist missgynnande av män kan jag förstå, och är en rimlig diskussion att ta, men att feminismen skulle vara en fascistisk rörelse är inget som främjar dialog eller någon diskussion.
Hoppas jag inte gick över teorigränsen för långt med detta
Exempel: apartheidregimen hade väl inte som mål att fördelningen vita/ickevita skulle vara ens i närheten av lika?
@Jonathan:
”Förstår dock fortfarande inte varför du tror att feminismens mål skulle vara att en grupp, kvinnor, skulle ges all (eller mest) makt? Det är onekligen ett fascistiskt kännetecken men vilka är beläggen för det?”
Beläggen för det är de uppenbart misandriska (dvs mansföraktande) attityder som regelbundet kan ses hos den feministiska eliten. De mest beundrade, säljande och inflytelserika feministerna anser regelmässigt att kvinnor är högre stående än män och det är regelbundet inget som helst problem för dem att göra karriär inom feminismen med de åsikterna. Amazing eller hur?
”En av de mest radikala inslagen i den politiska feminismen är kvotering (ej pos. särbehandling utan i det att en viss grupp alltid är representerad i en bestämd omfattning, oavsett sökande).”
Helt fel! Kvotering är utan tvekan ett vanligt för att inte säga normalt inslag i feministisk retorik men kvotering är knappast bland de mest radikala inslagen. Vill du prata om radikala inslag i feminismen finns det mycket värre saker. Inte minst ”burning bed defence” och ”false memory recovery”
”Ytterst få feminister vill se det som ett politiskt verktyg men även de få som tror på det förespråkar ju aldrig efter annat än 50/50.”
Tror du själv på det där tramset. Feminister förespråkar bara 50/50 tills de har majoriteten. Då när de har makten tycker de kvinnor är så mycket bättre än män att det inte finns någon orsak att kvotera åt andra hållet. Tjejerna nådde 50/50 på universiteten ca 1980. Det var inte en enda feminist som ville kvotera 50-50 åt killar när de var minoriteten.” Då ville de istället kvotera fler kvinnor i högre positioner.
”I de fall 60/40 används som kvantitativt jämställdhetsmål gäller fördelningen alltid oavsett kön.”
Den fördelningen gäller bara när kvinnor är den grupp som behöver komma ikapp i positioner med högre status. Aldirg om det är män det handlar om.
”Att detta uttryck för jämställdhetskamp kan ses som orättvist missgynnande av män kan jag förstå, och är en rimlig diskussion att ta, men att feminismen skulle vara en fascistisk rörelse är inget som främjar dialog eller någon diskussion.”
Tvärtom, det var först när Girlwriteswhat hävdade feminismen var en hatrörelse som det ens blev en diskussion. Hon har även förklarat hur lätt människor och myndigheter har att skita i trevliga killar.
Jonathan,
Har läst dina inlägg i ett par debatter och förbluffas av att du med dina förhållandevis både analytiska och retoriska kvaliteter, inte har sett vad själva resultatet av feminismen blivit. So far. Ser du verkligen inte dumheten och egocentrismen som är själva kärnan i hela detta idébygge?
Efter att ha läst en hel del inom ämnet så mynnar hela skiten ut i en sak och det är att rörelsen vill klaga på män och ha makt.
Teo, maila mig gärna om du vill fortsätta diskutera detta, jag är nyfiken på dina tankar och gör det gärna i ett annat sammanhang.
Erik: om i stort sett allt du skrev har jag en annan syn än du. Att bemöta allt detta har jag inte pepp för nu. Jag diskuterar gärna avgränsade ämnen ur våra resp perspektiv men inte just här och nu.
Magnus: tackar för komplimangerna och hoppas du därmed förstår att jag nog kan uppbringa nog med intellekt för att ha skäl för mina åsikter. Diskuterar också gärna med dig men inte sådant som ”feminismens kärna” i ett kommentarsfält som snabbt svämmar över. Sånt har jag lärt mig är bättre att göra i sällskap med en nöra vän, där den ömsesidiga respekten finns kvar av fler skäl än våra åsikter.
@Magnus:
”Jonathan,
Har läst dina inlägg i ett par debatter och förbluffas av att du med dina förhållandevis både analytiska och retoriska kvaliteter, inte har sett vad själva resultatet av feminismen blivit.”
Svaret på din fråga stavas dogmatism.
Jonathan
Nä, jag är inte intresserad av OTR-diskussioner om du inte har verkliga frågor. Men om diskussionen ska vara begripligt så måste man plocka ut den där ”skärvan” ur ögat. Som Erik skriver så är det mesta uppenbart, och sådant ägnar jag inte tid på att belägga ytterligare. (Bra att veta inför framtiden.)
Vidare, att låtsas missförstå allt jag säger funker inte mot mig. Antingen vill man inte förstå, och då finns det ingen orsak att förklara. Eller så är man så okunnig, och då rör man sig på fel teoretiska nivå. Sådant ignorerar jag.
(Oberörda behöver inte ta åt sig)
Teo
@Teodor & ni andra
Det finns en utbredd missuppfattning om vad fascism är och inte är. Fascismen handlade ju i grova drag om att ersätta demokratin med ett slags korporatistisk, allomfattande stat, där människor delades in i olika grupper. Individen var i första hand representant för sin grupp, inte en individ – i motsats alltså till det liberala samhällsidealet. Av den här anledningen kunde man kvotera på olika nivåer i samhället. Den mig veterligen första kvoteringslagen av detta slag infördes i Ungern på 1920-talet då judarnas andel i en rad yrken inte fick överstiga deras andel i hela befolkningen. Märk väl att detta skedde långt innan uppkomsten av det nationalsocialistiska partiet i Tyskland, som grovt taget inte ens var fascistiskt. Däremot började man efter andra världskriget tala om det som fascistiskt, eftersom den riktiga benämningen – nationalsocialism – var beklämmande för många i både öst och väst.
Summa summarum, kvotering härstammar från fascismen, vilket förstås inte betyder att alla som talar för kvotering är fascister. Men det kan vara bra att känna till var man tar sina idéer ifrån.
Rick
Ungern… Ahh… där måste jag gräva långt i minnet. Jag har ingen aning om huruvida den ungerska mellankrigsregimen kvoterade efter etnicitet eller några andra godtyckligheter. Än mindre om de isf skulle varit först med det?
Om jag inte missminner mig så kom den fascistiska regimen kom till makten i kölvattnet på en ovanligt misslyckad kommunistisk regim (stalinistisk modell) och ett kortare krig mot Rumänien. De återstående resterna av den politisk vänstern slogs sönder fullständigt i tidigt skede. Motiven var både de politiska skillnaderna och även en inte obetydlig hämndlystnad för den föregående regimens övergrepp.
Fascisternas seger var fullständig. Dels var det praktiskt svårt att organisera motstånd mot dem pga deras brutalitet. Dels hade befolkningen inget förtroende för några andra politiska alternativ. De brände sina skepp före eller under den korta kommunisttiden.
Nazismen/Nationalsocialismen är en mer omfattande idékonstruktion. Den innehåller i princip allt politiskt avskräde som går att gräva fram. Fascism är bara ett inslag bland många andra.
Teo
Teodor,
Den ungerska s.k. numerus clausus lagen infördes redan på 20-talet och ansågs på den tiden vara progressiv, eftersom man kvoterade in icke-judar, som antogs vara förfördelade. I våra ögon är det där förstås makabert, men så förändras värderingarna. Lärdomen är att det som anses progressivt en dag inte är det nästa dag – åtminstone då man sett vad som händer när man löper linan ut.
Ungern var dock under mellankrigstiden och faktiskt fram till våren 1944 inte någon värsting bland stater, utan t.ex. en viss öppen politisk opposition kunde existera. Man tog renatv emot judiska flyktingar. Men icke desto mindre måste Ungern på den tiden betcknas som fascistiskt.
Sedan ändrades ju allt och världshistoriens troligen mest intensiva folkmord tog vid.
Boken Liberal Fascism beskriver en system som kallas även kapitalism;
som alla vet även i Sverige systemet är kapitalistisk!
___________________________________
Liberal Fascism av Jonah Goldberg
ISBN10: 0385511841
http://www.adlibris.com/se/