En konferens om relationsvåld skall hållas i Toronto i början av juni. Det som är lite annorlunda är att konferensen handlar om relationsvåld som en humanitär fråga – inte en könsspecifik fråga. Sålunda behandlas både våld mot män och mot kvinnor, liksom hur barnen drabbas av relationsvåld.
CAFE Billboard
Det finns flera bra artiklar på deras websajt. Jag vill speciellt uppmärksamma den senaste:
The Real Gap Between Men and Women Isn’t the Pay Gap: It’s the Empaty Gap, av Rich Harold. Här ett utdrag:
As people, we have become utterly desensitized to the ideas of male suffering. This is evidenced by the obvious fact that the overwhelming majority of homeless people are men. The majority of suicide victims are men. The majority of combat victims are men. The majority of assault and homicide victims are men. The majority of workplace deaths are also men. In almost every category, where people are hurt, abused, or victimized, it is men—not women—who suffer most.
As a society, we place immense expectations on men’s shoulders. They are the protectors, the breadwinners, the builders, the fixers. They keep the lights on, keep the water running and are encouraged, at almost every point to never complain, to never ask for help or to never admit that they might have a problem. Men are told to “suck it up” to “man up” when they fail to meet the expectations demanded of them.
Little wonder then, that there are no services for men in need. We’ve shamed men into fearing to come forward to tell their stories. We’ve shamed men into thinking that the abuses they suffer and the needs that they have must always come second. Society would stop functioning, after all….
It’s time for that to stop.
Society will not stop functioning because we allow ourselves to recognize men’s needs. Society won’t collapse under its own weight because rather than telling men to “get over it” we take some time to pause, and to listen. If anything, our society will be all the better for it; we’ll move one step closer to a society that’s truly inclusive and accepting.
Jag såg en kommentar till en artikel av Dr. Helen som kanske är relevant här:
http://pjmedia.com/drhelen/2015/05/08/poison-is-more-popular-among-women-killers-than-it-is-among-men/
”As someone who’s worked for a number of years as a nurse in A&E (ER) my (apocryphal) experience is that women are considerably ’more’ likely to be violent in a relationship than men. (I believe the FBI research showed a 51/49% split, but that was just what was provable/admitted).
Yes, there are many women who attend with injuries but they represent a much smaller fraction than the men who attend with (regular) ’I just walked into a door’, ’I fell on a fork’, ’I cut myself whilst carving’ type injuries. (Surprisingly a significant number of them are what is euphemistically called ’elder abuse’, abuse of an older man by his older, but often more able, wife. I’ve seen stabbings [I slipped and accidentally stabbed him five times’ type], burns [as in ’I acidentally dropped a full pan of boiling water on him’ burns], ’accidental’ poisonings {’I must have accidentally spilled some weed-killer in his soup’ type], etc. all, when discussed, for the crime of him being around the house, her domain, instead of still out working all hours to pay for her lifestyle – and it is never, ever even recorded as attempted murder, let alone prosecuted as such).
There are men who can, will and do violently assault women but considering the basic ’hard-wired’ as well as social reluctance to do so (not even considering the major threat of legal//punitive repercussions) they represent the rare outliers. Women have no such social restrictions (and very few legal, more in biased application rather than exception), they are actually/actively encouraged and supported in being violent towards men they feel ’aggrieved’ by (consider the entirely acceptable, even lauded, behaviour of a woman slapping, throwing a glass of water, shredding his clothes, keying his car and then explain why it is acceptable whilst a man doing the same is vilified and arrested).
The differences in reporting? Partly due to women being smaller/weaker in general and so potentially causing less injuries (which is counteracted partly by the greater use of weapons by women, men using hands/fists instead), partly that a man (most men) will be very reluctant to ever report (or admit) being assaulted by a wife/partner because of the shame/stigma/loss-of-manhood, the possibility/probability of either not being believed coupled with the almost certainty of his being arrested (I have witnessed hundreds of ’family’ fights in the Dept. the vast majority started by the woman, her actual violently assaulting the man, and in every case whether he retreats or defends himself ’he’ is the one arrested). Despite the ’common knowledge’ of a poor, downtrodden and beaten woman, in the overwhelmingly vast majority of both men and women in relationships where violence occurs both the man and the woman are violent, it’s just that the man is the only one ever held responsible/legally liable for such behaviour. That and the ’fact’ that apparently women never lie means the police (here at least) very rarely bother to investigate a womans claims, simply accepting claims of abuse whenever they are made (ie. Always).
Then consider the fact that in the majority of ’families’ the man is the main bread-winner, owns/pays for the property and the (in/famous) reluctance of women to walk away from this supported lifestyle with either nothing, or only what they brought/bought, as compared to men, and you have a significant financial/material incentive (I’d bet the biased CS/alimony has actually reduced incidences of ’separation’ violence, reducing the number of men who died accidentally rather than were simply divorced).
So murder? I suspect the situation is the same. I’d suspect women commit more murder (and certainly not less). They will, as with suicide, use different methods than men (often less ’overtly violent’ and thus less easily ’detected’). That a womans ’explanation’ will in the majority of cases be taken as fact, unquestioned. That in the vast majority of cases where foul-play has been suspected and proven the woman will not face prosecution (claiming, whether based in fact or not, some justification such as domestic violence, more than likely either instigated by her or mutual, but only blamed on him). That she ’will’ face a less chance of a conviction, a lesser sentence and a much greater chance of either appeal/commuting/early release is simply a proven fact (there have been a number of high-profile husband murderers here in the last decade, only one was ever sent to prison, and she was released on appeal with much fanfare of how justice had finally been served by releasing the poor lady who only paid for, and assisted, in beating him to death for the heinous crime of violence against her, without ever needing a single band-aid, emotionally abusing her, by paying for her lavish lifestyle, and just not dying and leaving everything to her early enough).
So women are just as likely (if not significantly more likely) to commit murder.”
För 12 år sedan lät det så här när relationskonsulten Sverker Wadstein i Norrköping svarade på frågor från Aftonbladets läsare. På tolv år kan visserligen även en relationskonsult få nya insikter, men svaren är talande, eller kanske rättare sagt parodiska (Wadstein är inte vem som helst utan han har haft en framstående position inom FP i Norrköping):
gorm säger: Finns det familjerådgivare för när frun slår en? Min kompis har två gånger kommit med fläskläpp o blåöga efter duster med frun. Vart vänder man sig?
Sverker Wadstein. säger: Ja, det finns det. Din vän har nog problem med svårigheter att kommunicera, det är ju det som familjerådgivning går ut på – att lära sig kommunicera.
gurra säger: Min fru har varit våldsam några gånger. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Det får mej att skämmas.
Sverker Wadstein. säger: Berätta för henne vad du känner. Försök prata om det vid ett annat tillfälle, när ni är lugna båda två.
Pillan säger: Jag har slagit min kille några gånger. Men inte på ett misshandlarsätt. Jag har knuffat honom i ett skåp en gång, några gånger har jag örfilat honom och jag slår honom ofta på armen när han är dum. Är det misshandel?
Sverker Wadstein. säger: Nej, det är det inte. Men det är destruktivt och du ska försöka hitta andra sätt att tala om dina känslor för honom.
natan säger: Vad är det för fel på den som slår? Är det något psykiskt eller saknar man något hormon som säger stopp?
Sverker Wadstein. säger: Det är inget biologiskt fel, den som slår saknar inte något kemiskt. Men om man ska se djupare på detta, ofta när män slår så har de själva blivit kränkta som barn. När kvinnor slår så är det inte på lika djup psykologisk nivå, därför är det inte ett så allvarligt problem.
JensSthlm säger: Ja om tjejen slår eller förstör de saker man har, vad kan det bero på? Vad gör man åt det om man känner att man håller på att tröttna på en annars underbar partner för att hon beter sig som om det var två personer man var tillsammans med?
Sverker Wadstein. säger: Prata igenom vad ni vill uppnå med ert förhållande. Var tydliga båda två med vilka förväntningar ni har. Frustration som tar sig våldsamma uttryck kan ha att göra med besvikelser, som man inte är medveten om.
@Rick:
En effektiv illustration av empatigapet …
Här e länken.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article10394215.ab
Tror inte han ändrat sig mycket, han talade redan då att mäns våld kom ’ovanifrån’.
Ja, jag vill speciellt lyfta fram de där verkliga ”pärlorna” bland Wadsteins svar, som att mannen som blir slagen har svårt att kommunicera och att detta är orsaken till att frun slår. Ergo: man får slå den som är dålig på att kommunicera? Man kan fråga sig om det inte förhåller sig så att det i första hand är den som slår har kommunikationsproblem…
Eller kvinnan som säger att hon ofta slår sin man på armen ”när han varit dum”. Precis, så gör man – man bara slår när någon varit dum (intressant nog räknas det tydligen inte om att vara du när an slår…).
Hmm Troligen inte godkänd av Bechdel-testet
Galen begåvning, skulle en kvinnlig motsvarighet öht vara möjlig?
http://www.pastemagazine.com/articles/2015/05/kung-fury-viral-short-film-getting-feature-length.html
@Ulf T:
Off Topic
Jag hittade en längre uppsats som jag fann väldigt intressant och som hade en del beröringspunkter med de långa debatter vi hade här tidigare:
https://dontmarry.files.wordpress.com/2009/03/sexualutopia.pdf
Jag vet inget om författaren men fann resonemanget mycket belysande.
Om du och andra på GD har tid och lust att läsa vore det kul att höra era tankar.
@Utlandssvensk: ”https://dontmarry.files.wordpress.com/2009/03/sexualutopia.pdf”
Jag kan tyvärr bara hålla med om delar av denna verklighetsbeskrivning. Nämligen att män och kvinnor fungerar olika sexuellt, och att det uppstår problem när detta enkla faktum förnekas.
Vad jag inte kan hålla med om är resten. I Sverige råder det tack och lov en stor skillnad mellan å enda sidan vad som sägs offentligt av feministkvinnor och å andra sidan hur vanliga kvinnor agerar. Jag har aldrig varit med om att kvinnor betett sig så idiotiskt och barnsligt som beskrivs i artikeln.
@Utlandssvensk:
Jag fann formuleringen i artikeln träffande att om Casanova hade 132 kvinnor så berodde det på att 132 kvinnor valde Casanova.
Visst kan jag som Anders tycka att ett och annat i artikeln är draget till sin spets, men samtidigt innehåller den också insikter, som t.ex. den där att unga kvinnor idag ofta befinner sig i en hypogam fantasi, dvs de har fått för sig att de är någonting alldeles speciellt och förväntar sig därför att den där mannen högst upp nog kommer vilja binda sig till just dem – bara de först blir av med ett par kilo, vilket kvinnotidningar frossar i. Detta är väl i grunden förklaringen till den s.k. utseendehetsen, dvs. alltför många unga kvinnor jagar en de facto fantom, eftersom de blivit itutade att vanliga unga män inte duger. Detta är också anledningen till det omfattande manshatet, nämligen att fantommannen aldrig dyker upp trots att de unga kvinnorna känner att de har ensamrätt till honom.
Skribenten hävdar att tidigare generationers unga kvinnor fick höra av sin mormor att passa på att välja en anständig ung man. Nu har mormor ersatts av Cosmopolitan, som ju inte precis torgför det budskapet…
@Anders: @Rick:
”Visst kan jag som Anders tycka att ett och annat i artikeln är draget till sin spets, men samtidigt innehåller den också insikter”
Det sammanfattar väl även min inställning. Men ofta tycker jag att det finns en poäng att just ”dra saker till sin spets”, om inte annat för att vara tydlig med vad man menar.
Sen tycker jag att han erbjuder möjliga förklaringar på en hel del fenomen som man kan observera och dessutom skriver han, åtminstone ibland, ganska kul.
Vad gäller ”hypogam fantasi” och att mormor har ersatts av Cosmopolitan, håller jag i stort med Rick.