Som historiker med omfattande forskning kring sexualitetens historia – och desslikes i modern forskning kring sexualitet – skulle jag kunna påstå, att våra föreställningar om hur medeltiden lärde ut sexualitet handlade om ideologiska påståenden och önsketänkanden. Så godkände kyrkan t ex bara ”naturlig” sexualitet, enligt det koncept som stoikern Musonius Rufus formulerade under det första århundradet e kr, att ”om det finns något som är naturenligt (kata fysin) så är det att gifta sig.” Han menade att hane och hona möts för fortplantning, vilket var det enda legitima skälet för sex, vilket sedan kyrkan tog upp och gjorde det till ”onaturligt” att ens känna lusta och upphetsning vid sex.
Men vad har detta att göra med (radikal)feminismen idag? Jo, precis lika ideologiskt styrd som kyrkan var/är av synen på sex är idag (radikal)feminismen. Precis som kyrkan predikar man den ideologiskt ”rätta” sexualiteten, som då dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg och f d sexsäljaren Louise Eek hävdar ”kärleken” som grund för sex: ”När sexualitet kopplas till ömsesidighet, jämställdhet och genuin närhet mellan två människor utesluter det samtidigt möjligheten att objektivera, manipulera och ’köpa’ varandra. Det handlar ytterst om en förändrad relation mellan kvinnor och män”. Det här sättet att värdera olika sex som fel eller rätt är samma sorts maktutövande som ideologiska system av rasism, etnocentrism och religiös chauvinism utövar.
Ett alldeles färskt exempel på den ideologiska styrningen kring sexualiteten såg vi i veckan, i normhärolden ”Metro” (7/5 2015), då påstådda ”experter” uttalade sig om sexmyter. Det var sjuksköterskan och samordnaren på ungdomsmottagningen på nätet (UMO.se), Johan Nilsson, och sexualupplysaren på RFSU, Jessica Hansson, som bl a uttalade sig om myten att ”män tänker på sex var sjunde sekund”. Av dessa påstådda ”experter” fick vi reda på att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor i hur mycket man tänker på sex, utan att det är ”individuellt”.
Jag blir faktiskt mörkrädd när jag hör sådana s k ”upplysare” förespråka en modern feminist-teologisk syn på sexualiteten. Det påstående de gör har uteslutande sin grund i genusteologi, den nya tidens lära för de ”moderna” heliga sanningarna, och kan på intet sätt förankras i vetenskaplig forskning kring mänsklig (eller andra arters) sexualitet. Tvärtom är det väl belagt att män genomsnittligt är betydligt mer inriktade på sex (även om det naturligtvis finns en betydande mängd av undantag). Bland annat så är polygyni (en hane som har fler honor) förhärskande bland 97 procent av alla däggdjur (och bland 90 procent av alla arter) och den biologiska grunden för mannens större sexuella intresse grundas i den av Trivers 1972 formulerade ”föräldrainvesteringsteorin”. D v s, i korthet, att kostnaden för sexuellt engagemang är vida mycket lägre för hannen än för honan.
I USA på 90-talet gjorde man också en mer relevant undersökning än myten att ”män tänker på sex var sjunde sekund”. Man undersökte hur ofta män och kvinnor tänker på och fantiserar om sex. 54 procent av männen gjorde det varje dag, eller flera gånger om dagen, 43 några gånger i veckan eller månaden men fyra procent mindre än en gång i månaden eller aldrig (d v s att de kunde klassificeras som asexuella). Bland kvinnorna tänkte emellertid endast 19 procent på sex varje dag eller flera gånger om dagen (alltså nästan bara en tredjedel mot männen), 67 procent några gånger i veckan eller månaden men hela 14 procent tänkte på det mindre än en gång i månaden eller aldrig (d v s att mer än tre gånger så många kvinnor än män kunde betecknas som asexuella). Kanske inverkar samhällets av kyrkan och radikalfeminismen upprätthållna sexualfientlighet mer negativt på kvinnor än på män, eftersom både de religiösa och de genusbaserade teologerna främst värnar om kvinnans renhet, men det kan inte på långa vägar vara den enda förklaringen till dessa markanta skillnader. Sexualforskaren Donald Symons rapporterar också (The Evolution of Human Sexuality. New York & Oxford 1979) att i ALLA världens kulturer ses sex som något kvinnan ger och som mannen vill ha. Det finns alltså inga vetenskapliga undersökningar som kan belägga att män och kvinnor skulle vara lika sexuellt intresserade, utan tvärtom så bekräftas mannens genomsnittligt större intresse för sex än kvinnan. Det är också därför som sex är en så framgångsrik handelsfavör för honan gentemot hannen, både bland människor och deras artfränder (vilket möjliggjorts genom löpningsperiodernas upphörande). Om kvinnor varit lika sexinriktade som männen hade hannarna inte behövt betala för tjänsterna.
Det här visar tydligt, enligt min mening, att vi i grunden inte har förändrats det minsta i vår grundattityd till sex sedan medeltiden. Visserligen har vissa värderingar förändrats (t ex kan en ”ond” grupp ha bytts ut mot en annan), men vi har i det (radikal)feministiska samhället – efter 60- och 70-talens liberalisering och strävan efter tolerans – återinfört den ”rätta” (och därmed också den ”felaktiga”) sexualiteten – i ”kärlekens” namn (denna koppling är ytterligare en av kyrkan under medeltiden gjord konstruktion) och liksom kyrkan ansåg att sexuella handlingar var förödande för själens salighet har vi istället omstöpt det till att skapa svåra psykologiska och andra trauman. Trots att det inte existerar en enda vetenskaplig undersökning som skulle visa att sex i sig är skadligt på något vis har vi ändå gjort det till en sjukdomsalstrande handling.
”Experter” av det slag som normhärolden ”Metro” uppvisar är lika skadliga för människors sexualitet som de som på 1800-talet förfäktade masturbationens förödande konsekvenser. Om man går ut och på ideologiska grunder förmedlar en falsk bild av verkligheten kommer man också plantera en falsk bild i människors (främst ungdomars) hjärnor. Killar kommer att få ångest över att de inte är som det sägs de ska vara – för att de tänker för mycket på sex – och detsamma gäller tjejer, som kommer att fråga sig varför de är ”onormala” som inte är lika intresserade av sex som killar de möter. Efter att ha läst vad dessa ”experter” utifrån ideologiska synpunkter presenterar som ”fakta” ser jag tydligt det nymedeltida samhälle som (radikal)feminismen och dess teologiska gren, genusforskningen, försöker att skapa. Och jag skulle aldrig rekommendera någon ung människa att ta hjälp på UMO eller RFSU!
Att se det som ett möjligt problem att vissa kvinnor säljer sina kroppar för pengar eller att säga att ”När sexualitet kopplas till ömsesidighet, jämställdhet och genuin närhet mellan två människor utesluter det samtidigt möjligheten att objektivera, manipulera och ’köpa’ varandra.” är att vara en radikalpuritan från medeltiden?
Strålande manalys. Verkligen.
” radikalfeminismen upprätthållna sexualfientlighet”
Antifeministers/MRAs sexualpositivitet är högst hycklande, eftersom den är fylld med förakt och avundsjuka mot ”polygama” kvinnor OCH skräckhistorier om kvinnor som inte är lika taggade när de gift sig/fått barn. I princip alla kvinnor är från det perspektivet prostituerade som inte orkar studera/arbeta lika mycket som män utan säljer sina kroppar till män de egentligen inte skulle valt annars för pengarnas skull. Detta både beskrivs som något naturligt och korrekt och en extremt hemsk och orättvis samhällsordning som feminister borde visa alla stackars män sympati för.
Vilket är lite märkligt – varför ska vi sympatisera med alla dessa ensamma män över något som är ordnat av naturen och inte går att göra något åt?
Vi har ju alla läst tiraderna från alla MGTOWs/PUAs som en dag plötsligt vaknade upp och insåg sanningen om män och kvinnor, och att kvinnor alltid kommer vara en viss grad av prostituerade och att män alltid kommer vara en viss grad av torskar. Att denna konstanta antagonism mellan könen stämmer överens på i princip alla individer och att feminister är onda för att de inte lär män hur man är aggressiva, neggande och lätt manipulerande och inte lär kvinnor om deras sanna naturer osv. osv.
Vad dessa stackare inte förstår är att om man kan göra sådana helomvändningar/uppvaknanden för att man skummat igenom en viss typ av böcker/bloggar som alla låter likadant så är det för att man fundamentalt sett är ett tradigt får. En s.k. ”basic”.
Bingo! I mitt tycke bästa sammanfattningen av tonåren hittills.
@Axel Edgren:
”Vissa kvinnor och fler unga män” menar du isåfall? Och sen är det lite lustigt att du vrider det till en kvinnofråga då båda könen säljer sex.
Bra uttryck: ”genusteologi”. Hädanefter ska använda det ordet. Tidigare kallade jag eländet för ”anusvetenskap” eller ”genuspseudovetenskap”. Borde således tillhöra de teologiska fakulteten, liksom många andra kulturmarxistiskt dominerade ”samhällsvetenskaper” borde göra. Eller helst helt upphöra…
En vanlig bortförklaring av skillnader i samhällen, är marxistiska socioekonomiska bortförklaringar. Brott, anser marxisterna beror på ekonomiska orättvisor/fattigdom som kommer att försvinna om staten rånar alla och jämnar ut det godtyckligt/(o)rättvist.
Verkligheten är snarare tvärtom; den som har klent förstånd, är våldsam med bristande impulskontroll hamnar främst i socialgrupp 3, vilket huvudsakligen är genetiskt betingat.
Verkligheten har över hundra år visat att det är tvärtom. Ju högre välstånd, desto högre kriminalitet. Marxisterna är schackmatt, men verkligheten tycks inte påverka dem, utan de ljuger vidare…
Och när kriminaliteten inte är tillräckligt hög som Sverige var för ca 40 år sedan, så importeras den, i hopp om samhällsförstörelse?!
@Droechai: För sektmedlemmar som AE är allt en kvinnofråga.
@Axel Edgren:
Som delvis ev fd ”PUA-MGTOW”, så kan jag säga att det inte behöver vara så paradoxalt som det verkar.
Kvinnors högre skyddsvärde är så hårt rotat i vår kultur att få olika typer av ”antifeminister” är övertygade i att det skulle gå att ge en jämställld syn och behandling av könen.
Man ser nog att det är lättare att peka på hyckleri inom feminismen, eller göra samhället mer konservativt, än att skapa en feministisk våg för män så att säga. Konservatismen har precis som feminismen ett fokus på kvinnor och barn, men ger iaf män en plats i världen och en del respekt.
PUA handlar nog till stor del om ett giant ”FU”. Kvinnlig sexualitet i media handlar till stor del om att bli tillfredställd, träffa rätt man osv- många män vill dock bara träffa någon och lätta på sexuell frustration. Då lockar PUA, en rörelse som tar dig på allvar, ger dig verktyg, och oftast resultat.
Min egen resa har varit en extrem PUA-fas, hittade sen en ganska jämställd tjej, PUA gjorde det lätt att fånga henne, men något svårt att settle down- man blir väldigt investerad i det livet.
Dock ser man efter ett bra tag av litet mer jämställt leverne att det finns tjejer som inte vill ha en konstant macho-hunk, det går att hitta tjejer som inte dumpar dig efter två veckor om du blir deprimerad efter en skallskada(också hänt).
En stor basis på slitningarna mellan feminism och antifeminism är nog biologiska skillnader. Man har svårt att se det andra könets problematik.
Tjejer är mer flexibla i sin sexualitet beroende på sociala faktorer, så de kan byta sexualitet, ändra preferens för män osv. Att vara mer enkelriktad har nog varit dugligt för män genom evolutionen, så vi är något stelare. Detsamma verkar gälla i hur vi kommunicerar, kolla gärna Ninnis posts, hon fångar det rätt bra.
I slutändan kommer nog både feminism, pua och jämställdism att smälta ihop mer och mer.
@Axel Edgren:
Du får lära dig att ingen här nappar på de där krokarna. Att du försöker spela på unkna könsfördomar genom att kalla män för stackare m.m. och påskina att män som klagar är omanliga fungerar ju inte här. Ingen blir provocerad.
Men sen är det ju så att feministerna har ju delvis fattat ena halvan av parningsångesten. Kvinnor och skönhet. Kvinnor vill vara sexuellt attraktiva genom skönhet för att på det sättet lyckas få de mest eftertraktade männen. Det är såklart en källa till ångest för särskilt tjejer och unga kvinnor. Det lidande som skönhetsångest orsakar ska naturligtvis motverkas, både av samhället och av individer.
Feministerna har dock inte fattat VAD man ska göra åt det. De tror att man bara kan antingen ÄNDRA skönhetsidealen så att de blir mer lättuppnåliga eller att man bara kan socialisera bort skönhet som en fördel. Det går inte.
Män konkurrerar om de mest eftertraktade kvinnorna med status istället för skönhet. Status kan ta lite olika yttre form. I tonåren kan t.ex. självsäkerhet och platstagande vara status. Senare i livet brukar det vara kopplat till yrkesmässiga framgångar, det behöver inte nödvändigtvis vara god ekonomi som ger status. En framstående lokal företagare med löneinkomster på nån miljon om året kan ha högre status än en EU-jurist som tjänar dubbelt så mycket, det beror på de sociala sammanhangen.
Hursomhelst så har feministerna i sin enögdhet helt missat den här halvan. Brist på status är ju också en källa till ångest och leder till lidande. Den blyga killen i klassen som är lite hemligt rädd för de självsäkra burdusa killarna som tjejerna hänger efter lider på motsvarande sätt som den fula tjejen i klassen.
Här vet förvisso inte feministerna vad som ska göras åt detta lidande, men det stora problemet är att de är fast bestämda att detta ska tigas ihjäl eftersom de anser att det inte drabbar kvinnor.
Tillägg till ovan:
Observera också att bland män är utseendet viktigare i lägre samhällsklasser. Män utan framgång försöker också att konkurrera med utseende. De går mer på gym, tar mer dopingmedel, går mer på dieter m.m.
Detta är ett utslag av det jag skrivit om tidigare här, den naturligt betingande otroheten och människoflockens behov av farliga manliga tjänster.
Kvinnor vill enligt ovan starta familj med framgångsrika män. En man med hög status ger kvinnan möjlighet att föryngra sina gener och ger skydd åt avkomman. Men en naturlig människoflock behöver ha folk som jagar stora djur, kan röva från andra människor, försvara flocken mot andra människor, rovdjur m.m. Dessa män, de maskulina unga männen, är urusla val som familjefäder. De är inte särskilt omhändertagande, de har tidskrävande uppgifter på andra håll än hos familjen och framförallt så dör de ofta tidigt.
Men eftersom deras avkomma behövs för att göra deras uppgifter i nästa generation så har naturen ordnat det så smidigt att de är sexuellt attraktiva för kvinnor. Kvinnor har gärna sex med dem men vill inte bilda par med dem. Vid ägglossning är kvinnors sexuella preferenser kraftigt till förmån för maskulina män. Förutom att sex närmare ägglossning oftare ger söner så får maskulina män också oftare söner än andra män.
”Vid ägglossning är kvinnors sexuella preferenser kraftigt till förmån för maskulina män. Förutom att sex närmare ägglossning oftare ger söner så får maskulina män också oftare söner än andra män.”
Hört att promiskuösa kvinnor också oftare får många söner, och oftare några med homosexuella tendenser.
Kanske är det en liknande överlevnadsstrategi i stil av ”high-risk, high-reward” fast en kvinnlig motsvarighet?
@MJ:
Det bör kanske sägas att denna effekt dämpas påtagligt av P-piller.
@Ulf T: Sant. Precis som att klart minskad sexlust är en vanlig biverkning av P-piller. Vore intressant att se en undersökning på sexlust/preferenser i en kvinnlig population som inte behandlats med driftsänkande medel…
@Andreas:
Japp, följer ju av att de väljer sexuellt attraktiva män (maskulina män som oftare får söner) och oftast gör det valet när de är som mest sexuellt intresserade själva (ägglossning, då det oftare blir söner).
@Ulf T:
Jo, det bör också påpekas att p-piller är ett jävla skit. Att mixtra med hormoner är skitfarligt och jag skulle aldrig vilja se min fru/motsvarande eller dotter stoppa i sig sådant.
@MJ:
Off Topic: Håll tummarna för att Vasalgel blir framgångsrikt (ju förr desto bättre)!
http://www.newmalecontraception.org/vasalgel/