Nu händer det saker i jämställdistiska sammanhang. Cassie Jays dokumentärfilm ”The Red Pill” om ”Mens RIghts Advocacy” (MRA) har haft premiär och trots massivt motstånd (eller kanske just på grund av det massiva motståndet) blivit uppmärksammad i medier som normalt inte alls skriver om sådana saker utan enbart har det feministiska perspektiv som Cassie Jaye själv började med. Hon har nu även intervjuats på The Rubin Report som i allt högre grad blivit en kvalitetsstämpel för folk som håller sig till sanningen trots dagens extrema politiska polarisering där att tycka rätt ger ekonomiska fördelar.
”The first two weeks of my Kickstarter campaign validated my worries that making a balanced film doesnt sell” – Cassie Jaye
Cassie Jaye på David Rubin Del 1
Cassie Jaye på David Rubin Del 2
Cassie betraktade sig som feminist och hade tänkt göra en film om något typ ”Rape Culture” men under sina efterforskningar snubblade hon över ”Mens rights” sidor på internet och beslöt sig för att göra en dokumentär om Mens Rights Activism istället. Hon stötte direkt på problem med finansieringen och detta rapporterades sedan av Breitbart. Hon ville göra en balanserad dokumentär där alla röster representerades. Filmproducenter däremot ville enbart finansiera filmer som var pro-feministiska. Absolut inga pengar till en balanserad film där bägge sidor var representerade.
“We weren’t finding executive producers who wanted to take a balanced approach, we found people who wanted to make a feminist film.”
Cassie Jaye hade upptäckt den moderna feminismens baksida och motsägelsefullhet. Feminister sade å ena sidan att män har all makt och att de kämpar för kvinnors rättigheter, å andra sidan när hon – en kvinna – skulle använda de rättigheterna till att utforska ett ämne som hon tyckte var intressant så upptäckte hon att då finns det inga pengar.. Den ursprungliga filmen om ”Rape culture” där kvinnor var offer däremot, en sådan film var det inga problem att få finansierad. Ett faktum som påpekades i The Guardian ”Feminist film-maker criticised for making ’balanced’ men’s rights documentary”
“I started to see the bias towards women’s films and against men’s. There are no categories for men’s films [when applying for grants], though there are several for women and minorities. I submitted the film to human rights categories, and was rejected by all of them.”
Hon fick dock hjälp från oväntat håll. På grund av den uppmärksamhet som Breitbart hade skapat genom att rapportera om problemen med finansieringen så blev det hela en fråga för rörelsen för yttrandefrihet och mot censur. Filmens Kickstarter sköt upp som en raket och nådde finansieringsmålen på en dag. Inte nog med det. Nu när inga producenter var inblandade så hade Cassie total kreativ kontroll över innehållet och hennes mål var att filmen skulle vara objektiv. Då dök nästa problem upp – smutskastning.
Vissa feminister som var tänkta att representera den andra sidan i ”The Red Pill” försökte smutskasta både henne och filmen. Till råga på allt så var den person som gick längst samma manliga feminist som flera feminister hade rekommenterat till henne som feministrörelsens expert på MRA. En frilansjournalist vid namn David Futrelle som driver den mansfientliga feministbloggen ”We hunted the Mammoth” (besök på egen risk) som tidigare kallades ”Man Boobz”. I sin respons poängterade hon att Futrelle hade spridit lögner om henne och frågade hur hon skulle kunna betrakta honom som en trovärdig källa?
I interviewed many feminists for The Red Pill who told me “go to David Futrelle’s website, he’s done all the research you need to know about the Men’s Rights Movement, he is the best source.” I intended to interview David Futrelle and use his findings and research in the film, but how can I accept him as a credible source now?
Där har vi tiotusenkronorsfrågan som alltid verkar återkomma varje gång en manlig feminist visar sig oförmögen att leva som han lär. Vare sig det är en höjdare på en myndighet som Kapten Klänning som ledde polisens genusarbete eller en collegeprofessor som Hugo Schwyzer på en institution för högre lärande så tycks man alltid hoppa över det där med att förklara hur man kan fortsätta lita på de ideer som lärs ut även efter att de personer som lärde ut dem visat sig vara bluffmakare. Hur kan deras ideer anses ha trovärdighet långt efter att de själva visat sig sakna den varan?
Av naturliga orsaker så blev det ingen intervju med David Futrelle i ”The Red Pill”. Bortsett från att han själv ändrade sig och inte ville vara med och på sin blogg utmålade Cassie Jay som lurad och manipulerad. så ansåg hon att han efter sina lögner om henne hade förverkat sin trovärdighet som källa. Sedan så var det av allt att döma en liten detalj som Futrelle glömde: I den här berättelsen är det han som är man och hon som är kvinna. Det var han själv som blev utmålad som kvinnohatare, helt i linje med den världsbild som han och hans sort ägnar sig åt att sprida.
Inget ont som det inte kommer något gott ur. En sökning på Cassie Jaye och The Red Pill ger nu cirka 174.000 träffar på google. En sökning på Youtube ger 1340 träffar. Detta ger dock inte på något sätt en ursäkt för försöken att stoppa filmen. Detta må ge filmen mer uppmärksamhet när den väl haft premiär men det förutsätter att filmen blir av alls och för det finns inga garantier.
Tänkte skriva något ironiskt om att den givetvis inte visas i Sverige men … jag orkar inte.
Hej.
En åsikt, i betydelsen omdöme om verkligheten, kan vara korrekt oavsett sagesmannens övriga trovärdighet. Dock är det graden av upplevd trovärdighet som avgör hur mycket man själv prövar påståendet (särskilt om det är inom ett fält där man saknar kunskaper).
Exempelvis kan Löfven påstå att vatten kokar vid 100 grader celsius, vid markytan. Det kan ju vara sant oavsett hans trovärdighet.
I fallet med Futrelle däremot litar jag på din beskrivning att han spridit direkta lögner om Jay (för att dessutom bli mitt eget exempel, då jag saknar insyn i projektet).
Vi är ju som varelser tämligen benägna att tro på det som vi enligt våra normer anser borde vara sant. Det krävs fostran i en kultur som poängterar och gör nödvändigt det goda att sätta sig över detta för att finna sanning om verkligheten sådan den är, och i det också (inte helt olikt en fjäril) lämna vårt ego:s puppa bakom oss. Den moderna feminismen, postmodernismen och mångkulturideologin kanske skall ses som ett sätt att stanna i puppan – om man kan få sig själv att uppleva att all verklighet är perception, och insidan av min puppa eller koketta kotteris kokong är allt som finns, så är det ju så.
Jag hoppas Jay blir den första av många, och att vi kan sprida kännedom bland de kvinnor som nu alltmer förtryckas av feminismen om att de kan slåss för sin frihet utan att göra det enligt den feministiska normen. Särskilt de flickor som föds i västvärlden, med föräldrar från MENA, är en (heterogen) grupp som redan upplever denna skevhet mellan vad ’De Goda’ säger och vad som verkligen sker. Deras uppror blir dubbelt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Filmen är alltså inte klar, eller?
Filmen är färdigproducerad och har haft premiär i USA för en vecka sedan.
@RikF:
”Filmen är alltså inte klar, eller?”
Jo, jag kanske var lite otydlig. Vad jag menade var att även om försöken att stoppa en film kan ge den mer uppmärksamhet – vilket hände här – så är det bara när den filmen faktiskt överlever försöken som någon får höra talas om det. ”The Red Pill” överlevde men det var mycket nära att filmen inte blev av alls. Man kan på goda grunder säga att filmen var en enda artikel (den Milo skrev) från att aldrig bli gjord.
Med det i åtanke kan man fundera över alla filmer som aldrig blivit gjorda för att de inte överlevde den här sortens fula kampanjer – och när man gjort det kanske man förstår bättre varför The Red Pill inte bara är en fråga om Mens Rights utan även en principfråga om yttrandefrihetens existens.
Om ingen förutom den som har en tidning har råd att tala – har vi yttrandefrihet på riktigt då eller bara på papperet?
@Rikard:
Jag får min beskrivning direkt från Cassie Jays svar på Kickstarter, hon ger två tydliga exempel på hur David Futrelle sprider osanningar som skadar hennes projekt.
1) Futrelle kallar henne lögnare: Han påstår att Cassie Jays pris för bästa dokumentärfilm från ”Cannes Independent Movie Festival” låtsas vara ett pris från ”Festival du Cannes”.
– Hennes svar är att ingen påstått priset kommer från Festival du Cannes och det är inkompetent att koppla dem samman bara för att de, precis som en mängd andra events och festivaler hålls i staden Cannes.
2) Futrelle kallar henne hycklare. Han framställer det som att hon fått pengar från MRA-folk och gett de fem största donatorerna ”associate producer” titlar vilket går emot hennes påståenden att hon vill göra en balanserad film fri från influenser.
– Hennes svar är att det inte är tillåtet enligt Kickstarters regler att donatorer påverkar innehållet. Det är helt okej att generösa donatorer ges ”assóciate producer” titel på ett projekt men 1) de fem personerna är inte MRA och 2) även om de vore det hade det saknat betydelse för de hade fortfarande inte haft någon rätt att påverka innehållet i filmen.
Vill bara påpeka att hon heter Jaye, med e på slutet, inte Jay.
Det slår mig att det här inte bara är ett problem inom genusområdet. Vi ser samma sak i t.ex. klimatfrågan där aktivister bjuds in av svt och tituleras experter.
De med avvikande åsikt, till och med de som har bättre meriter smutskastas och deras åsikter anses väga lättare än en tonårstjejs som ramlat ned i karet på en målarfabrik och varit i slagsmål med en popnittång. Ibland är opponenten någon med skägg och virkad luva, ofta med dreads.
Vanligast är dock att de inte får komma till tals alls. När dessa tröttnar och startar en blogg eller en sida för att åtminstone ha en liten röst så kallas det visst hatsite på nysvenska.
Feminister har lyckats stoppa en visning av filmen i Australien:
https://www.change.org/p/stop-extremists-censoring-what-australians-are-allowed-to-see-save-the-red-pill-screening
OT: Något för Genusdebatten att såga kanske:
https://gensvar.wordpress.com/2016/10/23/genus-eller-ar-medicinsk-vetenskap-verkligen-vetenskap/
@MJx:
Bra påpekat, tack. Fixat nu.
Pingback: Cassie Jaye och dokumentären ”The Red Pill” | Aktivarum
@Jonas Bsson:
Cassie Jaye har meddelat sina sponsorer att hon arbetar hårt för att få in den på någon av streamingtjänsterna, så det finns hopp om att få se den även i Sverige.
@Pluppen:
Stämmer! Men det är en mot-petition igång som redan har fler underskrifter än den som stoppade filmen i Melbourne. Så kanske ändrar de sig igen och visar filmen. In och skriv på!
https://www.change.org/p/stop-extremists-censoring-what-australians-are-allowed-to-see-save-the-red-pill-screening-0c5c742e-f44d-4ade-8b17-4c5c576cab2b
@Ulf T:
Yay! (eller ”Jaye”)
@Ulf T:
Att jag kommer att se den råder det absolut ingen tvekan om
Det var på tiden. Om vi ska uppnå jämlikhet måste vi inse att båda könen förtrycks. Vi måste jobba tillsammans för att få jämställdhet alltså ge upp feminism och mra. Kämpa för varandras rättigheter. Jag är ganska less på att men är onda och kvinnor är offer. Jag vägrar att vara ett offer. Med mra och feminism skapar vi bara klyftor mellan könen. Dags att sluta med det.
@Jonas Bsson: Det är dussintals Bollywoodfilmer varje år som inte visas i Sverige. Har du några teorier om det?
Hej,
Cassie Jaye har gjort en briljant film, hoppas vi är kapabla som samhälle att våga se en icke pk syn på mäns situation.
Har varit borta en längre tid och undrade om nån vet om den Norska dokumentär serien, Hjärntvätt har visats på svensk tv?
https://www.google.se/amp/s/genusnytt.wordpress.com/2011/11/27/norges-forskningsrad-lagger-ned-genusforskning/amp/
Den är enligt mig otroligt rak när det gäller genus frågor. Resultatet efter att den sänts i Norge lät inte vänta på sig, staten drog in deras anslag. Vi är långt därifrån med våran genus styrda snöröjning.
Våran snöröjning är inte ”genusstyrd”, era töntar.
Den är utformad för att ge alla skattebetalare valuta för pengarna.
@Stefan:
Nej, Hjernevask har inte visats på svensk tv, och lär aldrig visas där heller. Bland annat har komikern Aron Flam och psykiatern David Eberhard försökt få SVT att visa serien eller producera något liknande. Jag skrev om det för ett par månader sedan: Hjärntvätten på svensk censur-tv, Eberhard och Flams
”Bland annat har komikern Aron Flam och psykiatern David Eberhard försökt få SVT att visa serien”
Och jag har bett dem att visa Wunder Showzen och China, IL men de hade ingen lust. Värsta censuren.
@Axel Edgren:
Ja, min teori att din sort blandar ihop underhållning och fakta av samma orsak som ni blandar ihop skattefinansierade (offentliga) jobb med privata jobb och tror det är konstigt de sistnämnda har högre lön.
@Axel Edgren:
Har du de juridiska rättigheterna till dem Wunder Showzen eller Chila IL? David Eberhard försökte inte få dem att visa Hjernevask utan en svensk version som han och en journalist producerade. Aron Flam försökte inte få dem att visa Hjernevask på Pin Kiv, han har införskaffat de juridiska rättigheterna att visa Hjernevask i Sverige.
Jag har förgäves försökt hitta en artikel om filmen i svensk press. Att de inte säger ett knyst om en så pass bra och populär film säger en hel del tycker jag.
Eftersom jag följer debatten rätt nära, känns det som om filmen vore en dundrande succé. Den har visats överallt, recenscerats i ledande tidningar, och omtalats i tv. Det lilla jag har sett är imponerande: den visar en personlig resa utan att det blir larvigt (vilket det ju lätt blir). Cassie Jaye utstralar ärlighet och självinsikt.
Därför är hon feminismens värsta fiende. En hulkande Paul Elam med citat som Bash a violent bitch är gudsänd: det räcker med att titta pa honom för att etiketten kvinnohatare skall verka trovärdig. Karen Straughan blandar djupa insikter med extremism och blint stöd för Trump, sa henne kan man inte lita pa. Och hemma i Sverige minns vi fortfarande Per Ström, den lilla mesen som malade pa om aldersgränser pa krogar och andra petitesser – en utmärkt illustration av hur obetydliga mäns problem är medan miljoner kvinnor mördas och valdtas varje dag.
Men Cassie Jaye kommer man inte at sa lätt. Hon utstralar värme och ärlighet. Hon har en feministisk meritförteckning med rosade filmer om kvinnors utsatthet. Och hon navigerar könspolitikens minfält med sadan elegans att media inte hittat ett enda citat som framställer henne som extremist. Den enda trovärdiga kritikpunkten jag sett, att hon inte konfronterat Elam tillräckligt för det han skrivit, har hon själv avvärjt och förklarat. Sa det enda Futrelle och company kan göra är att framställa henne som ett manipulerat offer som gett vika för MRAktivisternas charm eller patriarkaliskt tryck i största allmänhet.
Det ironiska är ju att Cassie är en av de mest frigjorda kvinnorna jag känner till. Det krävs en enorm själslig styrka och integritet att ifragasätta djupt sittande föreställningar om könsmakt. Och ännu mer för att göra det när det i praktiken betyder, som hon själv medger, ”career suicide”. Och jag blev riktigt rörd när jag sag intervjun tillsammans med pojkvännen, där hon förklarade hur hon med tiden insag hur orättvist hon hade behandlat honom. Att göra allt detta när det hade varit oändligt mycket lättare att halla fast vid sina principer och göra dokumentären om män som är rädda om sina privilegier, irrationellt arga pga personliga erfarenheter, och omedvetna om hur alla problem bottnar i (den feministiska tolkningen av) könsroller – det är nagot bara en mycket, mycket stark och frigjord kvinna klarar av.
Och just en sadan kvinna försöker de framställa som svag och förtryckt.
@Anders:
Kanonbra kommentar.
”Det krävs en enorm själslig styrka och integritet att ifragasätta djupt sittande föreställningar om könsmakt. ”
Det krävs att mamman var med i varenda ölhävartävling i västra hemisfären under havandet för att ifrågasätta huruvida det finns bias emot kvinnor efter att ha upplevt 2016 eller av att bo på en kontinent där kvinnoliv offras på zygoternas och fostrenas altare.
Det som kan försätta män i politisk fara och kan leda till att de ifrågasätts som fullvärdiga människor: deras religion, hudfärg, stamtillhörighet, sexualitet, könsidentitet, politiska åskådning, funktionsnivå och ekonomiska status.
Det som försätter kvinnor i politisk fara och leder till att de ifrågasätts som människor: allt det ovanstående PLUS det faktum att de är kvinnor.