— KORRIGERING. TEXTENS BÖRJAN FÖLL BORT. NU PÅ PLATS .—
Runda bord är fantastiska, även om det möjliggör att sitta mittemot varandra, så sitter man ändå på samma sida. Frida Boisen tar nu dottern till hjälp för att illustrera hur ojämställt det är att bara pojkar gör tuffa saker i Playmo, de legoliknande leksakerna ni vet… Och flickorna? De bara står och håller i hårborstar och sånt.
Rent krasst har hon rätt så långt. Leksakerna är ofta stereotypa, men inte utan orsak. Leksaksgiganten Lego arbetade förr med att göra sina produkter könsneutrala. Det gick uselt, och i konkurrens med den nya tidens leksaker (tekniska prylar) stod sig lego slätt. Man lade ner väldiga mängder pengar på att ta reda på vad barnen ville ha och ta fram sådan produkter. Inte oväntat attraherades pojkar av krig, vapen och konflikter; och flickor av söta miljöer i pastellfärger. Konceptet vände trenden från brakförlust till fin vinst.
Konceptet fungerar! Könsneutralt fungerar inte. Det blir som att sälja Fairtradestrumpor bredvid Stadium. Ju förr man får upp konkursskylten desto bättre, även om det inte är något fel på varorna i sig.
Sticker det i ögonen? Jag förstår det om man inte platsar i mallen. Men det är inte ”varannan dam” som efterfrågar actionleksaker, nästan lika lite som pojkar efterfrågar cupcakebakande plastdockor med Playmo-logga på. Men de finns, det ska inte förnekas.
Om styrelser & kvotering
Efter att ha använt dottern och leksakerna som språngbräda landar hon på (det runda?) styrelsebordet, dör hon jämför antalet hängande könsorgan med antalet släta; och undrar varför andra ställer kompetenskrav!
När höga poster lyses ut är det en större andel män som ansöker. Oftast en övervägande majoritet. Självklart ska de kvinnor som ansöker jämföras strikt neutralt med de andra. Meriter och andra kvalifikationer ska vara avgörande. Könsorgan är lika irrelevant som hudfärg och sexuell läggning. Jag skulle tro att afrikaner och transsexuella är ännu sämre representerade än kvinnor. Och ska några kvoteras in borde det ju vara dessa? Varför skulle kvinnor få en gräddfil?
Bland de kvinnor som har styrelseposter, hur många är negresser? Bör inte dessa ha företräde framför alla vita kvinnor i så fall? Eller muslimska kvinnor framför kristna och ateister? Det är det enda rimliga resonemanget om utseende eller minoritetsstatus, som tex könsorgan, ska anses utgöra konkreta kvalifikationer.
Nä, Frida Boisen ställer fel frågor. Istället kan man fundera på varför kvinnor inte söker högre poster. Eller för de delen, i större utsträckning hoppar av dem? Eller varför de flesta flickor hellre väljer hårborste framför kastspjut? Frida med dotter får självklart välja vad som passar dem bäst, men kräv inte att andra kvinnor ska bara likadana. För som vanligt är denna överväldigande majoritet av kvinnor inte ägnade en tanke, inte ett enda resonemang. Precis som pojkarna tar strid med legoriddare och actiongubbar, så tar styrelsemedlemmar strid med avtal och kontanter. Och som vid leksakshyllan är det få kvinnor som plockar riddarna.
Flickor väljer hellre att vara prinsessor med hårborstar och bakverk. För det är med sådana medel man ökar chansen att få sin egen riddare, fast då den äkta varan utan Playmo-logga i pannan. Så länge man kan välja att gå sin egen väg så har jag svårt att se felet. Och är man avvikare är vägen alltid stenig. Är inte kravet på kvinnliga riddare höjden av curling? Vad vill man skydda den minoriteten flickor emot? Som minoritet får man aldrig som man vill, utan måste alltid anpassa sig till majoriteten. Och ”tuffa kvinnor” är i minoritet i de egna leden. De har oftast mer gemensamt med männen än med andra kvinnor. Några hamnar även vid det berömda bordet. Med då välkomnas de inte som en bordsplacerad bordsdam som måste hanteras ömt för att inte bli kränkt, utan som en stridskamrat som både kan svära högt och vid behov sy ihop sina egna sår! Är det livet för dig? Välkommen!
Teo
Pingback: Bordsdamer vid det runda bordet? | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
”Självklart ska de kvinnor som ansöker jämföras strikt neutralt med de andra.”
Jag anser att kön, ras och sexuell läggning kan vara meriterande det också. Ex. ett företag som ska etablera sig i Kina kan kanske gynnas av att ha kinesiska chefer/styrelseledamöter.
PS. det känns som något saknas i din artikel. Länken är ju rätt gammal?
@Pinjata
Tack, ja. Något saknades… bla länken ifråga! Första stycket saknades helt visade det sig. Nu är det på plats.
Teo
@Pinjata:
Alla dessa saker som inte ska ha betydelse, kan givetvis ha betydelse under specifika förutsättningar. Och rent generellt är det väl ganska enkelt att se när kön, etnicitet, religion etc är relevant och när det inte är det.
Det gör sig väl inget vidare att ha män i tampongannonser.
Man använder sig väl också företrädesvis av vita skådespelare om man skall göra film om vikingar, och i en föreställning baserad på Onkel Toms stuga är det nog plus att vara neger.
Att baletter kör med rekrytering riktad specifikt till pojkar ser jag inte som underligt om det är så att man har svårt att sätta upp vissa föreställningar för att man inte har tillräckligt med manliga dansare.
Religion och etnicitet kan säkert ha betydelse när man förhandlar med främmande stater eller företag från andra kulturer. (Och handen på hjärtat, nog är det väl ett rimligt krav när svenska kyrkan anställer en präst, att den som får tjänsten ska vara kristen?)
Och att vissa poster i politiska verksamheter förutsätter en viss partitillhörighet är det väl ingen heller som ser något konstigt i? Eller ska vi anmäla V för diskriminering om de väljer en lågkvalificerad vänsterpartist före en högkvalficerad sverigedemokrat?
Det finns massor av solklara och självklara fall där dessa saker har betydelse, sen finns det en hel gråzon där man kan diskutera om det har det eller inte har det.
Att en servitris/servitör eller receptionist är attraktiv (inte bar i utseende, utan även i beteende) är helt klart en viktig kvalifikation, men ingen som kan fästas på papper, utan upp till en personlig bedömning. Och för receptionister ser jag generellt att kvinnligt kön är ett plus.
osv osv
@Dolf
”Eller ska vi anmäla V för diskriminering om de väljer en lågkvalificerad vänsterpartist före en högkvalficerad sverigedemokrat?”
Ja. För mig kan alla kvotera bäst de gitter om de tror att det är ett framgångskoncept. På vilka premisser de vill. Har de rätt kommar andra snart att följa efter. Vore skönhet en merit skulle styrelserna bestå av enkom kvinnor, men inte heller då vilka som helst. Trial and error är en del av utvecklingen.
Det är tvång och lagstiftning på området jag vänder mig emot.
Teo
@Teodor:
second that (med reservation för att det offentliga måste vara neutralt, eftersom det bekostas av alla och tjänar alla)
När Fiskarheden såg har en expanderande marknad i Nordafrika är det uppenbart att någon ur våra arabiskt talande minoriteter är mer kvalificerad för tjänsten som säljare än Kalle Hedlund 50
e generation Älvdalning. Om man anser att en underrepresenterad grupp bör framhävas måste man visa att just den gruppen generellt har egenskaper som efterfrågas. T ex är det uppenbart att manliga lärare undervisar annorlunda än kvinnliga. Med alla olika elever är det bra med olika approach och lärstilar. Det har visat sig att de kvinnor som söker sig till styrelser inte skiljer sig nämnvärt från männen. Om möjligt är de mer riskbenägna pga mindre erfarenhet. Det är inte typiskt kvinnliga kvinnor som siktar på en affärskarriär. Så innan man viftar med kvoteringsflaggan får man först visa att det verkligen finns en generell fördel med gruppens representation och att dessa aktivt väljs bort.
Passs angående Lego:
Jag fick mitt första Lego runt 1968, och min lillasyrra fastnade för det också, några år senare. På den tiden var klossystemet mycket simplare, det fanns inte ”tema”-Lego på det sättet det gör idag. Fast syrran blev civilingenjör med inriktning på processtekik. Hennes döttrar är tekniker (högskoleing. maskinteknik), den andra automationskonstruktör. Min dotter läser molekylärbiologi (nånstans mellan biologi och kemi), sonen ska söka in på LiTH nästa är. Tekniktungt bland bland såväl kvinnor som män. Så visst finns det en social faktor i det hela.
Den stora poängen med Lego var ju konstruktionsmomentet, och eftersom byggsatserna var mindre ”specialiserade” och innehöll betydligt färre specialbitar så var det mer fokus på att konstruera nåt eget. Tyvärr är ju Lego svindyrt idag. 1970 kostade en bil (det fanns ca 30 olika byggsatser och några hus i den s.k. ”Legoland”-serien) 2:75 för de enklare och 3:75 för de mer avancerade. Veckopengen räckte till en enklare, sparade man två veckor räckte det till en mer avancerad. Det är 20:75 resp 28:25 i dagens penningvärde. Det kostar INTE en bilbyggsats idag, och där finns en ganska uppenbar anledning till varför Lego tappat i popularitet. Priset har fem-tiodubblats.
Vad gjorde syrran med Legot? Hon byggde hus, gärna stora och imponerande.
Är det någon som är påläst på ämnet och faktiskt vet hur det ser ut i de länderna som infört kvotering? hur ser fördelningen ut i Norge, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Holland och Österrike?
Vad exakt har det lagstiftats om? känns som att det borde skilja sig en hel del mellan Italien kontra Norge osv.
Om runda bordet:
Ja, satsar man 110% på jobbet och karriären så har man naturligtvis större chans att få en chefspost. Lägger man 70 timmar i veckan på att starta och driva ett företag så kommer man naturligtsvis att tjäna bra, och tjänar man inte bra på att jobba 175% så lägger man av för ”the squeezing ain’t worth the juice”.
Startar man företag kan man placera sig själv i styrelsen, om man har ett AB.
Jag startade ett företag i IT/elektronikbranschen 1996 och sålde min 25% andel 2000, så jag vet vad det innebär att tjäna mycket pengar, sakna fritid och inte ha den tid med familjen man borde. Och visst, man kan jobba jämt och tjäna massor med pengar, men man har ingen tid att spendera dem och barnen ser knappt sin far. Jag skulle INTE prioritera så idag, men det är jag det. Ninni har tagit upp detta, och jag håller med henne.
månaden i dagens penningvärde.
MEN jag gnäller inte över att jag gått ner mycket i lön, jag har TID och det är något som är lika mycket värt som pengar. Finns det inte nån slags balans mellan tid och pengar, eller att man saknar båda, det är pest.
Jag sålde min del av företaget bl.a. för att jag inte tyckte att den tid jag sålde inte var värt pengarna, och då hade jag en årsinkomst bland de 2-3% högsta i staden jag bodde då, bortåt 65 000
Jag tror kvinnor i allmänhet värderar tid högre. Personligen tror jag de är smartare.
Idag värderar jag tid på ett helt annat sätt än jag gjorde på den tiden. Fick frågan om jag kunde tänka mig förhandla bort övertiden mot 3000:- extra i månaden. Jag räknade ut det som att arbetsivaren då kommer att ta ut 150 timmar/år, jag har en timlön på 230:-, det skulle vara 75 timmar okvalificerad övertid (betalas med 345
h) , 75 timmar kvalificerad övertid (575:- / h)
och att detta i sig är värt nästan 70 000:-, MEN nu är det min fritid och den är värd DUBBELT så mycket, alltså 140 000:- ”12 000:- brutto mer i månaden innan jag ens diskuterar”. Nästan 30% löneförhöjning, arbetsgivaren var lika ointresserad av att köpa min fritid, som jag var att sälja den, alltså.
Kontentan är att om du vill ha bra betalt, så får du vara beredd att satsa massor med tid och engagement, och det är tid som man borde (tycker jag) spendera med sin familj.
@Patrik:
Kvotering till vad? I Sverige har man pratat om kvotering till börsbolagens styrelser, men styrelsen i ett bolag innebär ju inte att man får en massa styrelsearvoden. Det är förmodligen rätt stor skillnad i arvode på att sitta i SEBs styrelse, jämfört med nåt halvdassigt bolag på OTC-listan…
VD-poster har det också snackats en del om, men en VD är ANSTÄLLD av ett bolags styrelse och är egentligen bara den högsta tjänstemannen i ett företag. En VD behöver inte äga en endaste sketen aktie i bolaget, eller ens vara med i styrelsen. VD ska sköta driften av bolaget, och får lön för det.
Jag har, som styrelseledamot (arvodet var fikabröd och bensinpengar) antällt VDn i vårt gamla bolag, VD ägde inte en enda aktie, var inte med på styrelsemötena och hade en lön + provision på resultatet. Eftersom det är frågan om en anställning så går man på MERITER. Meriter i detta fall var en utbildning på Handels samt att ha rattat tre företag tidigare.
Sverige är en ankdamm där osund inavel råder inom de största aktiebolagen. Inavel på så sätt att ett fåtal personer sitter i flera olika styrelser och där man rekommenderar varandra.
Dessa personer rekommenderar varandra till nya styrelser. Om det blir kvotering kommer ett fåtal kvinnor sitta i ett stort antal styrelser och då har ju inget alls blivit bättre än förut.
Därför är den bästa vägen istället att lagstifta om att ingen får ingå i mer än två styrelser samtidigt!
Jag är övertygad om att både mångfalden avseende kön och etniskt ursprung skulle förändras drastiskt till det bättre.
Att detta inte kan regleras enligt lag beror möjligen på att man är nöjda med att vissa kan tjäna grova pengar på att sitta i flera styrelser.
Anders Borg, Reinfeldt eller Stefan Löfven vågar inte reta upp sina socitetsvänner genom att begränsa deras möjligheter att tjäna lätta pengar!
@JD:
”Golden skirts” har jag läst om i Norge, kvinnliga styrelseproffs som sitter i mängder av styrelser, så att den kvinnliga kvoten uppfylls.
@Magnus:
Ett kanske mer neutralt sätt att se på prioriteringen är att kvinnor inte behöver prioritera pengar lika mycket eller prioritera bort sin fritid och väljer följaktligen en annorlunda balans.
Mäns prioriteringar har redan förändrats till stor del, det som saknas nu för en mer jämställd arbetsmarknad är en förändring av kvinnors prioritering av både arbete och värderingar av män. Det är inget problem som enkelt löses genom att ensidigt förändra mäns prioriteringar mer än vad som redan skett.
@En annan Andreas:
Du är inne på rätt spår tror jag.
En kvinna som prioriterar familj och fritid före karriär och pengar förlorar inget på dejtingmarknaden för det. Hon vet att det finns många män som kommer att kunna supporta hennes monetära krav i livet ändå. En man som gör samma sak kan förvänta sig ett ensamt liv (om han inte är bög). En man som inte är intresserad av att vara ”försörjare”, står inte högt i kurs hos de flesta kvinnor.
Men kvinnors val och del i ”strukturer” är ju nåt som inte får dikuteras….
Teodor
Mycket bra och relevant invändning! Visst är det märkligt att vita västerländska kvinnor ska kvoteras in . Var är alla negresser, och muslimska kvinnor. Och en annan invändning är varför det egentligen är fel att välja bort kvinnor som man misstänker kommer skaffa barn och sen vilja vara hemma med barnet.
Karriärkvinnor får ofta välja mellan karriär och barn. Å andra sidan TVINGAS män till karriär för ATT få barn.
Så ska vi börja kvotera bör vi väl titta på andra änden av systemet . Det vore ju betydligt mer rättvist om man har en helhetssyn på ett mänskligt liv.
Och så (lite OT-tips) om de som inte hamnar kring det runda bordet.
http://www.expressen.se/debatt/anders-kilander-vi-tiger-ihjal-de-knackta-killarna/
@En annan Andreas:
Kan vara så, kan finnas en massa orsaker till att man på gruppnivå gör olika prioriteringar. Med facit i hand så säger jag, lite klyschigt, att pengar är bra men man kan inte mer än mäta sig mätt. En av de fyra grundarna i firman hade som mål att jobba in så han kunde ta ut 35 000 kr/mån brutto, sedan tog han ledigt resten av månaden och var med sin 3-barnsfamilj. Nu efteråt inser jag att han var den smartaste av oss.
Kvinnor som försörjare, tja, en bidragande orsak till att jag separerade från mina barns mamma var att ju mer jag tjänade på firman, desto mindre pigg var hon på att förvärvsarbeta, och eftersom skattesystemet ser ut som det gör (progressiviteten i skatteskalorna) så innebär 25000 mer i bruttoinkomst för mig och 25000 mindre för henne INTE var ett nollsummespel.
Hade också med detta i beräkingnen när jag dejtade andra kvinnor efter separationen, jag var inte ute efter att ha en kvinna som inte bidrog till en gemensam ekonomi, om vi nu skulle ha en sådan.
”det som saknas nu för en mer jämställd arbetsmarknad”
Att vi har en ojämställd arbetsmarknad beror på att tjejer väljer bort vissa utbildningar. Med ett blött finger i luften så skulle jag nog våga säga SVENSKA tjejer. Av de kvinliga kollegor jag har (ingenjör) är kvinnor med utländsk bakgrund rejält överrepresenterade. Iran, f.d. Sovjet, hela Europa (f.f.a. östra, men även Västeuropa).
@Magnus:
Visst, när man har hög lön, skaffat hus eller lägenhet och har familj o.s.v. så kan man prioritera annorlunda, förutsatt att det inte leder till att man förlorar familjen. Problemet är bara att för de flesta så tar det ett tag att skaffa sig en lön över 35 000 kr/månad brutto och det är långt ifrån alltid som man ens då kan välja att ta ledigt resten av månaden. Vad som är ”smart” beror också på vilka förutsättningar/valmöjligheter man har, så att säga att kvinnor är smarta för att de inte prioriterar arbetet är ungefär som att säga att män som bara satsar på karriären och lämnar allt hemma åt frun är smarta, det är bara smart på olika sätt, med olika fokus.
Jag håller helt med dig om att ojämställdheten på arbetsmarknaden till största delen grundläggs i valet av utbildning och att detta är något mer extremt i Sverige(och norden) än i många andra länder. Bakgrunden till utbildningsvalet är dock att kvinnor som grupp inte behöver prioritera pengar ens så mycket som behövs för att tillfredsställa de egna behoven och ännu mindre vad som behövs för att ge barn och familj en tillräcklig levnadsstandard. Utöver detta så bedöms inte heller kvinnors sociala status och attraktivitet efter deras inkomst eller framgång på arbetsmarknaden, vilket innebär att de inte behöver potentialen för ett bra, eller i alla fall hyfsat jobb, för att bilda familj.
@En annan Andreas:
Jo, jobbar man statligt, som jag gjorde ett tag (IT-avd på Försäkringskassan) så tjänar man inga 35 papp brutto. Du har inte alls samma valmöjligheter.
Grejen är att jag hade kunnat tjäna 100 000 i månaden också, om jag hade tagit på mig fler uppdrag, men jag tyckte inte det var värt det. Nånstans finns det en balans mellan tid och pengar, vare sig man har familj eller inte. Även om man är helt ensam så vill man normalt sett ha tid att göra nåt kul för pengarna också.
Apropå det här med utbildning, har du några teorier om varför utländska tjejer är så överrepresenterade på ”manliga” utbildningar? Hos min förra arbetsgivare, om jag kommer ihåg rätt nu, så fanns det 4 svenskor, en lankesiska, en norska, en finska, en halvserbiska, en syrianska och två persiskor bland de kvinnliga ingenjörerna. På den avdelning jag är nu finns det två kvinnor, en är persiska.
Min sambo är i grunden gymnasieingenjör med inriktning på optik och mekanik, hon är inte svenska heller.
@Magnus:
Givetvis finns alltid en balans, men var den hamnar skiljer ganska mycket.
Hjernevask tog väl upp samma paradox, dvs att segregeringen på arbetsmarknaden är tydligare ju mer jämställt landet är.
Det kan vara ett resultat av att man propagerat jämställdhet på ett sätt som istället för att motverka traditionella val försökt framställa det ”kvinnliga” som fint ”manliga” som fult/onödigt/själviskt, samtidigt som man framställt resultatet av det manliga (inkomst, höga poster) som det som en självklar rättighet.
Andra bidragande orsaker är säkert uppfattningen att det är fult att tjäna pengar och att trygghetssystemet i sverige gör att man inte behöver säkra sin inkomst eller försörja gamla föräldrar eller syskons skolgång mm.
Man kan nog hitta mycket mer som bidrar också.
En annan Andreas
Jag har inte sett några konkreta bevis för att kvinnor väljs bort i företag för att dom är kvinnor. Senast idag satt en kvinnlig författare i programmet ”en bok, en författare” och påstod att hon pga av ”strukturer” inte blev befodrad lika lätt som sina manliga kollegor. Hon menade att hon jobbade dubbelt så hårt som de andra och ändå blev förbigången.
Jag tror att många kvinnor direkt känner att det handlar om diskriminering.
Min spontana tanke var direkt att hon var för vek. Hon gav ett försiktigt milt intryck och hade ljus röst. För mig var det ingen chock att hon inte blev befodrad för det jag såg var ingen ledartyp som man kan se. Hon var för mesig och många ggr passar det inte för vissa saker. Är det då fel att de snälla försiktiga damerna inte blir valda så ofta som dom vill eller är det bara egoistiska analyser helt utan verklighetsförankring från dessa klagande karriärkvinnor?
Det är liksom ingen rättighet att få bli befodrad som chef. Jag har full förståelse för att hon inte blev det . Det finns tre typer av män som jag personligen ofta ser stiga. De karismatiska , de charmiga och självsäkra och de som också är stenhårda. Dessa stilar funkar, de är evidensbaserade och jag tror fler män än kvinnor har den stilen.
Av rent principella skäl är jag emot kvotering främst för att kvinnor har så pass tydliga fördelar i sitt övriga liv att bara dessa är skäl nog för att vara emot milimeterrättvisa i andra änden. Boken hon hade skrivit hette ”genusmedveten” tror jag. Jag bara sa lol högt och slog över.
Jag har aldrig sorterat bort kvinnliga sökande, det kan jag lova. Däremot har jag sorterat bort ansökningar med för lite erfarenhet, i några fall folk som saknar svenskt medborgarskap (går ej att hyra ut till försvarsindustrin), men då har det gällt specialistkonsulter, tänk SAAB och Bofors.
Personligen tycker jag det är synd att så många tjejer väljer bort den här karriärvägen, det är bra jobb, schyssta anställningsvillkor, omväxlande jobb och man behöver inte, om man ska vara ärlig, slita ihjäl sig heller. Men men, man kan inte tvinga hit folk om de inte vill.
Det går kanske 10 sökande män på varje kvinna.
@Torstensson:
Såg samma program. Det blev lite lustigt när programledaren frågade om hon hade några exempel på problem hon haft som kvinnlig chef och det enda hon kom på var att hennes kvinnliga före detta medarbetare hade blivit avundsjuka på henne. Problemet verkar ligga i de kvinnliga strukturerna
@Torstensson:
Hmm…jag gick en ledarskapskurs, en av de få som inte bara är en massa skitsnack om rena självklarheter, där han som hade kursen berättade att han hade jobbat med att plocka ut befälsämnen i amerikanska flygvapnet. Gammal militär alltså.
Poängen var att de bästa ledarna inte var något av de du skriver, och att det egentligen inte fanns något ”bästa ledarbeteende”. De bästa ledarna var de som snabbt kunde skifta till ett beteende som funkade på gruppen de ledde. Den vars beteende var mer statiskt var inte lika respekterad som ledare, den fick med sig ”likasinnade”.
Är det nån som drar parallellen till så kallade pick-up artists så gör den alldeles rätt. Jag har hävdat tidigare att den typen av alfa-beteende inte är begränsat till raggning.
Snubben hette Zachrison i efternamn – amerikan trots det svenskkligande efternamnet – om någon till äventyrs skulle känna till honom, han jobbade åt en firma som hette EC Sverige. En av få som verkligen visste vad han snackade om, i en bransch fylld av skojare och skitsnackare.
Magnus
Man kan naturligtvis vara dessa olika saker också.
Men jag sa bara vad jag sett och vad därom funkar. Inte nödvändigtvis vad som är bäst.
Ledare i vissa brancher behöver inte vara respekterade av alla, om du nu menar omtyckta.
@Torstensson:
Omtyckt är inte grejen, det handlar om att få respekt och framför allt att få underställda att göra det de ska. Olika ledarbeteende funkar olika bra på olika personer.
@En annan Andreas: @En annan Andreas:
”Givetvis finns alltid en balans, men var den hamnar skiljer ganska mycket.”
Den är väldigt individuell. Den varierar över tiden också, och givetvis med ekonomin. För egen del – jag tjänade betydligt sämre när jag var 23, och då jobbade jag över om jag hade möjliheten, för att kunna unna mig nåt extra.
När jag hade småbarn, i synnerhet efter separationen från deras mor, var jag inte alls pigg på att jobba över, tvärtom, men då hade jag rätt bra betalt.
Nu har jag fortfarande bra betalt, vuxna barn och kan tänka mig att jobba över, inte så mycket för pengarna men för att det är ett riktigt roligt projekt.
”Hjernevask tog väl upp samma paradox, dvs att segregeringen på arbetsmarknaden är tydligare ju mer jämställt landet är.”
Ja, det där har jag också funderat på. Hur ser arbetsmarknaden ut i Norge och på Island, nån som vet?
@Torstensson & @Magnus:
Vad gäller ”omtyckt” så är min erfarenhet att ledare som är snälla (och särskilt de som strävar efter att bli omtyckta) snarare föraktas, medan hårdföra, men rättvisa, ledare både får respekt och blir omtyckta, åtminstone bland de som har mer direkt kontakt med dem.
Om man ska göra ett kort referat av vad Zachrison sa, så är det detta.
Han gjorde en sån där matris som sociologer älskar att göra. Det här är alltså BETEENDEN, inte hur man ÄR.
På Y-axeln fanns storheten ”affirmativeness”, som beskrev hur nära personlig relation beteendet uppvisade. På X-axeln fanns en storhet som beskriver hur mycket man upplevs ”få tummen ur” och få saker gjorda. Högt Y och höft X = entreprenören, Lågt Y och högt X = doer, Högt X och lågt Y = pepparen, coachen, Lågt X och lågt Y = analytikern. Alla beteenden fungerar som ledare, alla beteenden kan beskrivas både potitivt och negativt. Ingen visade sig fungera bättre eller sämre än nån annan.
Ett ”entreprenör” är både en idéspruta (positivt) eller virrpanna (negativt).
En ”doer” är både en som får saker gjorde (positivt) men också en buffel (negativt), en ”analytiker” är noggrann (positivt) men också introvert (negativt).
Den tredje storheten, ”flexibility”, bygger på att kunna skifta mellan dessa beteenden, eftersom dessa beteenden har olika gensvar hos olika personer.
Det var den egenskap som var klart viktigast när man vaskar fram bra ledare.
Egenskapen ”flexibility” är en träningsfråga, ju fler människor du interagerar med, desto mer lär du dig anpassa ditt beteende och därför kunna få acceptans och respekt som ledare. Är du medveten om vilket beteende du uppvisar har du större möjligheter att ändra på det, i de situationer du behöver.
Beteende är ju det ”sociala interface” man har med andra människor.
Det här funkar på många situationer i livet, kanske alla, där man umgås med andra. När Erik skrev nåt om pick up artist kollade jag in några sidor, bl.a. Roosh, och han säger ju ungefär samma saker som Zachrison, fast ”applikationsområdena” är olika – militärt ledarskap resp. ragga kvinnor.
@Magnus:
Tror det blev lite fel där. Lågt Y och högt X = doer, och Högt X och lågt Y = pepparen, coachen, är ju samma sak, jag förmodar att pepparen, coachen skall vara ”Högt Y och Lågt X”
Apropå ledarskap.
@Dolf:
Stämmer, en bild säger mer än tuset ord etc.
Kommer ihåg att de negativa omdömena om varje beteendestil var mer könsspecifika än de positiva.
Sen finns det en värdelös princip för chefsrekrytering som bygger på att man tar en duktig ekonom/ingenjör/snickare/kulturantroplog/whatever och ger vederbörande en chefsbefattning, enbart på meriterna inom sitt fackområde, och struntar i ledaregenskaperna. Brukar inte funka speciellt bra, men på många arbetsplatser är det ofta den enda karriärvägen.
@Magnus:
Och åt andra hållet har vi de företagen där man fått för sig att en ”bra chef” inte behöver ha en aning om vad man gör på avdelningen. Brukar sluta i att ingen gör något men chefen tror att alla är överarbetade. Tacka vet jag en chef som arbetat sig upp och vet precis hur prylarna funkar för då brukar latmaskarna fly så fort de kan
Magnus
Läs vad jag skriver. Jag skriver om mina erfarenheter i företagsvärlden. Jag har full respekt för att någon soldat vid något namn zacrison i häftiga amerika skriver något annat.
@Torstensson:
”Omtyckt är inte grejen, det handlar om att få respekt och framför allt att få underställda att göra det de ska. Olika ledarbeteende funkar olika bra på olika personer.”
Ingvar Kamprad hade aldrig haft TID att var omtyckt och respekterad av alla. Det är just DÄRFÖR som vissa styrelser anser att vissa ledartyper funkar bra och andra inte just på en specifik plats. Kamprad var INTE omtyckt av alla sin underställda, däremot respekterad av alla. Likaså min chef, nästan illa omtyckt, skiter i att vara vän med alla, Och det fungerar på hans position. Jag skriver utifrån mina erfarenheter och kan på rak arm säga att min mobror, som jag inte alls gillar, är vd för ett svenskt företag just i detta nuet och han är knappast känd för att vara dimplomatisk och kringelikrocka sig för andra. På sitt förra jobb fick han hela styrelsen emot sig, det hette att han var alldeles för barsk, pekade med hela handen osv. Gammal militär som han är, på det nya jobbet räddade han företaget från miljonförlust. Det finns många olika teorier kring ledarskap, inte minst från honom själv. Jag skrev alltså vad jag har sett och bullshitar inte. Jisses vad har forumet utvecklats till? Penis-mäteri?
Jag upprepar precis som jag sa till Nils. Jag är ingen gröngöling, jag har ett digert cv och har sett väldigt mycket och är som person väldigt noga med detaljer och har alltid varit fascinerad av beteenden.
Jag har varit med och skrivit sedan genusnytt-tiden. Tyvärr har jag (faktiskt inte idag dock) varit tvungen att skriva från mobil på senare tid och då blir inläggen snäva. Jag kommer aldrig ha tid att knåpa ihop texter och respekterar dom som lägger ner mycket tid på detta trots övrigt liv. All heder till er som gör det. Jag är väldigt utarbetad och har varit det en längre tid men finner GD väldigt viktig. Låt inte det bli känsloutbrott bara för att man råkat läsa en amerikansk bok.
Jag har all respekt för militärer, men ibland känner jag att det råder en pojkdröms-fantasi kring vad militärer är kapabla till.
@Torstensson:
”Låt inte det bli känsloutbrott bara för att man råkat läsa en amerikansk bok.”
Var har jag, eller någon annan, ägnat mig åt känsloutbrott menar du? Jag har inte läst en enda bok av Zachrison, däremot har jag gått ett antal kurser med honom som lärare, på ECS. Eftersom alla företag, speciellt under 90-talet, hade dille på att skicka mellanchefer på kurser har jag tvingats gå på flera, i stort sett är det rena självklarheter som sägs, för en kostnad av 30 000 per vecka och deltagare. ECS skiljde sig från övriga för att de faktiskt var kompetenta.
”Kamprad var INTE omtyckt av alla sin underställda, däremot respekterad av alla.”
Ja, om du läser en gång till så skrev jag att
”Omtyckt är inte grejen, det handlar om att få respekt och framför allt att få underställda att göra det de ska” så vari ligger motsättningen?
Hur Genusdebatten ser ut jämfört med Genusnytt kan jag inte uttala mig om, jag var inte med och diskuterade på den senare, utan hittade hit via Aktivarum, som jag ofta läste men sällan (aldrig?) postade nåt på.
@JonasBsson:
Det kan sluta i det omvända också, att alla är överarbetade (och företaget går back) men chefen tror att de inte gör något för att insikten om vad arbetet innebär saknas.
Samtidigt så brukar chefer som arbetat sig upp på samma ställe leda till ett evigt micromanagement och enorm konservatism där allt ska göras som det alltid gjorts oavsett om det fungerar eller inte.
Det finns för- och nackdelar med alla sorters chefer.
@Torstensson:
Visst, har man en hammare så är det lätt att få för sig att allt man ser är spikar (eller patriarkat).
Om man intalar människor att de har rätt att få allt och om de inte får det så är det diskriminering, så ser de givetvis diskriminering.
Jag håller nog med Magnus här, de beteenden du beskriver handlar om att få social status vid ett första intryck, och vid dåliga rekryteringar så väljer man dessa, men de är egentligen inga bra ledare utan där hittar man snarare de som inte är fastlåsta i sin självbild utan kan byta stil och framförallt behåller sin integritet när de gör det.
en annan andreas
Den sämsta chef jag hade var en som var konflikträdd och snäll mot alla. Det jag berättar är det jag ser. Upprepar, Kamprad var allt annat än omtyckt, hade sags som stel och träig av manga, andra kan ha haft andra tankar om honom.
Facit. Han är väl den störste företagsledaren sedan Kreuger I Svensk historia? I lägen där du inte kan chansa vid rekrytering är detta vad jag sett och det verkar fungera.
Jag har väl inte sagt att en av dessa stilar fungerar bäst. Jag är helt med på det klara att det bästa är om dessa stilar kombineras. Kurt Lewin var inne på samma spar.
@Torstensson:
Jag tror vi menar samma sak, men uttrycker det olika.
”Jag är helt med på det klara att det bästa är om dessa stilar kombineras”.
Det var ju det jag skrev, alltå förmågan att kunna välja det beteende som får önskat resultat på den som är underordnad.
På MIG funkar det ganska bra att använda hela skalan på x-axeln, jag lyssnar och kan ta till mig vad en ”analytisk” chef säger, lika väl som vad en ”doer” säger till mig att göra. Det funkar inte lika bra med ”idésprutor” och ”coacher” (högt på y-axeln) för att jag upplever att de försöker spela på min personliga relation med dem, och den är oftast ganska ointressant för MIG.
Magnus
Men när man tittar på en kandidat för en befattning kan man aldrig vara helt säker annat än på tidigare meriter och den för stunden uppvisade personligheten. Ska man då stiga I graderna i ett företag gäller det att man har kvaliteter som de gillar och jag misstänker att manga kvinnor tror att bara för dom är duktiga på det dom gör så är dom bra ledare. Som kvinnan i programmet som skrev bok om saken, hennes argument var att hon diskriminerades eftersom hon ju var så duktig och jobbade hårdare än andra.
Det var det jag ville få sagt, bara för att man är duktig betyder inte att man kan räkna med att den duktigheten belönas med högre befattningar. Man kan ju betrakta hennes tid I programmet som en arbetsintervju och jag såg ärligt talat inget som talar för att hon absolut förtjänade befodran, men det är min personliga bedömning.
Hennes personliga bedömning är att hon är diskriminerad och det stör jag mig på.
Det är lätt att tro man är diskriminerad som kvinna idag, självinsikten är ju extremt dålig inte bara hos feminister men även bland de svenska kvinnorna som curlats och garna lite halvt osmakligt framhaver sig som battre än sina kollegor.
@Torstensson:
Jo, jag tog ju upp det, med exemplet på hur man tar en duktig pensionshandläggare och gör vederbörande till chef för en pensionhandläggargrupp. Det kan ju bli pannkaka av alltihop.
Jag kan skriva en mindre roman om (chefs)rekryteringar, och karriärvägar inom orginisationer, men det ligger utanför den här trådens ämne. Vill du diskutera det kan vi ta det privat över mail, nästa vecka eller nåt, jag tänkte försöka ha semester i åtta dagar till, och det går sådär. Annars är det ett roligt ämne att diskutera.