Facebookgruppen ”Stå Upp För Peter Springare” har vid skrivande stund 137.969 medlemmar.

Innan jag redogör för fakta i vad som på sistone mest verkar varit en indirekt debatt mellan Leif GW Persson och Peter Springare så vill jag först påpeka att Leif GW Persson är en oerhört kompetent Professor som ytterst sällan uttalar sig utan att ha på fötterna. Inte desto mindre konstaterar jag att han nu har fel i sina uttalanden. Det är inte en fråga om vad man tycker. Det är en fråga om vad det finns belägg för och vad det inte finns belägg för. I min bedömning av Leif GW Perssons uttalanden kommer jag bara att ta hänsyn till vad som går att styrka i sak. Då kör vi med GW:s första feltänk:

”Jag vill påstå att han ger en korrekt beskrivning av sin vardag. En majoritet av de ärenden han handlägger har en misstänkt som inte har svenskt ursprung, och han är inte den första polisen att göra den iakttagelsen, säger Leif GW Persson i programmet.”

Det här som GW säger är ett felaktigt argument som vi känner igen mycket väl från debatten kring Tino Sanandaji –  vars bok ”Massutmaning” nu är #1 på Adlibris och #1 på Bokus vilket säger en hel del om hur massivt man antingen missbedömt situationen eller ljugit om den –  Vi har upprepade gånger hört samma argument från Jerzy Sarnecki och argumentet lyder i korthet så här:

– Det är ju inget nytt det här som Tino Sanandaji / Peter Springare säger, det har vi ju vetat hela tiden.

Det är bara ett problem med svaret. Ingen har ställt frågan som man låtsas besvara. Ingen har ifrågasatt att det inte är något nytt, ingen har heller ifrågasatt att det finns folk som vetat det. Debatten har aldrig handlat om huruvida man har vetat det. Debatten har handlat om vad man har gjort med det vetande som man påstår sig haft. Inte huruvida dylikt vetande teoretiskt existerade – där nämnda vetande lika gärna kunde ha funnits i källaren längst ner i ett låst arkivskåp inställt i en obrukbar toalett, med en skylt på dörren där det står Varning för leoparden.

Vad debatten handlar om är vad de gjorde med sin vetskap. Att det existerade personer som visste men inte gjorde någonting är knappast ett fungerande motargument. Vetande som inte används sorterar huvudsakligen under ”värdelöst vetande”. När Peter Springare sålunda använde det vetande som skall ha funnits så blev det istället ”vetande av värde”. Kritiken i media däremot tycks mest handla om att vissa är så rädda för att vetandet skall bli av värde för ”fel personer” att de helst skulle föredra att vetandet inte användes alls. De förväxlar fakta med egen oro.

Men han tycker att Springare ger en missvisande bild av helheten. Majoriteten av alla personer – oavsett ursprung – är skötsamma och hederliga, menar professorn.

Var någonstans får Leif GW Persson idén att det Peter Springare sade på sin Facebook skulle ge mig en missvisande bild av helheten? Peter Springare skrev ingenstans att majoriteten inte är skötsamma och hederliga. Inte heller finns orsak för en normalt funtad person att inbilla sig att när en polisutredare för grova brott beskriver att majoriteten av dagen består av att utreda folk med namn som Ali och Mohammed så betyder det att majoriteten av alla som heter Ali och Mohammed inte är skötsamma och hederliga. Även här låtsas man besvara en fråga som ingen har ställt.

– Och han ska hålla käften om vad som ligger på hans skrivbord. Det får han prata om när det finns en dom som vunnit laga kraft.

Att det skulle finnas någon regel inom Polismyndigheten (som de tar på allvar och efterlever) att man som polis inte får uttala sig generellt om vad som ligger på skrivbordet är nonsens. Låt mig exemplifiera detta faktum med en text som en politiskt aktiv framträdande polis med avgörande betydelse i ett av landets mest uppmärksammade brottsmål hade på sin dåvarande blogg. Det är talande hur lätt den här texten i sin helhet kan överföras till situationen med Peter Springare.

”Jag tycker och tänker mycket kring polisrollen och polisens uppdrag. Det kan tyckas illojalt att jag ibland kritiserar polisen för sina/ våra insatser men jag menar att om man inte synliggör brister är det svårt att vidta åtgärder för att förbättra verksamheten. Eftersom bloggen dessutom är politisk är det ofrånkomligt att även polisen som är en statsmakt synas.”

Och var någonstans hittades ovanstående text? Jo den skall ha funnits på förtroendevalde socialdemokraten och hatbrottsföreläsaren Irmeli Krans blogg. Hon var en av förhörsledarna under de inledande skedena av Julian Assange-fallet. Irmeli Krans blev visserligen också kritiserad i massmedia i senare skeden, men inte för att hon pratade om vad som låg på polisens skrivbord innan dom vunnit laga kraft. Utan för att hon a) kallade den åtalade en ”upphaussad sprickfärdig bubbla” b) hyllade de båda kvinnornas advokat Claes Borgström (som också han var känd socialdemokrat) och c) förhörde den ena av kvinnorna (SW) trots att hon privat var kompis med den andra (AA).

Beträffande GW:s uttalande att Peter Springare skall hålla käften om vad som ligger på hans skrivbord så har Peter Springare svarat att ingen sådan regel existerar.

”Nej GW, jag behöver inte hålla käften om vad för brott som ligger på mitt skrivbord. Däremot skall jag hålla käften om innehållet och omständigheterna och identiteterna på de inblandade. Fejkade ”hittepånamn” kopplade till brottsrubriceringarna kan jag också lämna. Kanske inte helt påläst där GW”,

Fast det såklart. Innan Peter Springare bröt tystnaden och lät sig intervuas så var det vissa av hans kritiker i media som var så korkade att de trodde namnen som Springare angivit på sin Facebook var de riktiga namnen (Expressen har tydligen ändrat rubriken i efterhand, söktjänster visar dock fortfarande den ursprungliga rubriken som påstod han ”namnger misstänkta”) Vilket bara blir ännu mer absurt när man betänker att hans ”jag är så trött”-text innehöll följande konstaterande.

”Hälften av de misstänkta kan vi inte veta säkert eftersom de inte har några giltiga papper. Vilket i sig oftast innebär att de ljuger om nationalitet och identitet.”

Hälften av de misstänkta har alltså polisen själva ingen aning vad de heter men ändå skall deras angivna namn betraktas som känsliga att återge. Men vänta det blir ännu mer absurt. Här har ni Rikspolischef Dan Eliasson (som fick sitt jobb genom att basa för Immigrationsverket) när han förklarar att Peter Springare skall vara utomordentligt försiktig med frågor om etnicitet också.

När han agerar som yrkesman ska han vara utomordentligt försiktig med frågor om etnicitet. Men om han vill föra samtal om de problem som finns med kriminalitet bland invandrade människor på sin fritid har han yttrandefrihet som alla andra

I hälften av fallen har polisen som sagt inga belägg för att identiteten är korrekt. Det är alltså känsligt att uppge dessa etniciteter trots att polisen själva bevisligen inte med en rad kan styrka att den uppgivna etniciteten är riktig. Så om du anger ett riktigt namn så vill de åtala dig för det samtidigt som ingen av dem som deltar i farsen kan styrka att det namn som åtalet handlar om är äkta. Här kommer som avslutning en liten fantiserad dramatisering av en rättegång mot Peter Springare.

Åklagare: Springare har alltså avslöjat att de som misstänktes för brott var irakier

Försvarare: De misstänkta är alltså irakier?

Åklagare: Ja jag säger ju att han avslöjat…

Försvarare: Hur vet du att de misstänkta är irakier?

Åklagare: Ja alltså, de har uppgett de är det.

Försvarare: Hur vet du det stämmer?

Åklagare: Ja, alltså säker man kan ju inte vara…

Försvarare: Så om han istället för irakier hade uppgett att de var egypter så hade han fortfarande kunnat åtalas för att åklagaren inte kan vara säker på att de inte är det?

Åklagare: Men de sade ju inte de är Egypter

Försvarare: Jaha, som jag förstår det är de misstänkta för brott. Sade de inte också att de inte begått de brott som de misstänks för?

Åklagare: DOH!