Eders Ödmjuke tar steget efter att #DÖ
Ett avtal är per definition en överenskommelse mellan flera parter. Det finns ett par avgörande punkter i det sammanhanget.
- Om avtalet skrevs under skriftligt, vilken befogenhet hade de som skrev under det?
- Under vilka premisser tecknades avtalet?
- Vem/vilka var det egentligen som skrev under avtalet?
- Sist men inte minst, vad betyder en underskrift i sammanhanget?
För att snabbt ta upp punkterna en efter en:
- Partiledarna som skrev under avtalet gjorde det, vad jag kan förstå, självsvåldigt utan att det var förankrat bland partiernas medlemmar. Man kan därmed starkt ifrågasätta deras rätt att skriva under avtalet.
- Det är knappast så att avtalet skrevs under villkorslöst. Det fanns vissa premisser för det. En (långt ifrån den enda) premiss var att avtalet skulle gälla i två valperioder. Tror någon på allvar att socialdemokraterna hade stått fast vid avtalet om det blivit en borgerlig majoritet nästa val? Innan den frågan besvaras, ha i åtanke att ifall de borgerliga vunnit så hade socialdemokraterna redan ”cashat in” in sin vinst i sammanhanget, det enda som de förlorat på att bryta avtalet i det läget var deras förtroendekapital, och som alla borde inse, förtroende betyder, på lång sikt, noll och intet i politiska sammanhang. Dessutom, avtalet ställde också upp visas premisser för regeringspartierna, har de hållit sig inom ramarna för dessa premisser? Det kan starkt ifrågasättas.
- Det var partiledarna som skrev under avtalet, inte partierna. Specifikt, det var Hägglund, inte Busch Thor. Så visst, Löfven kan gläfsa om att avtal som skrivits under skall hållas. Men han bör i det sammanhanget skälla på Hägglund som skrev under. Det finns ingen anledning att i det sammanhanget skälla på Ebba Busch Thor, hon är trots allt den enda partiledaren som inte själv var med och skrev under.
- Så en politisk överenskommelse har skrivits under av partiledarna. Vad betyder det egentligen? Är det ett juridiskt bindande kontrakt? I så fall, dra partiledarna som skrev under inför rätta. Om det inte är juridiskt bindande, eh …?
Som ytterligare en liten observation: Det stör mig lite att Ebba Busch Thor verkar negativt inställd till att överenskommelsen brutits medan Anna Kinberg Batra verkar jubla (och kan inte fruntimrena skaffa sig riktiga namn som man slipper slå upp varje gång man skriver dem). EBT blev partiledare först efter att överenskommelsen träffades, så borde rimligtvis inte känna sig personligt bunden av den utan tvärtom vara den som mest av alla välkomnade chansen att få bryta den, medan AKB borde vara den som hade mest personligt förtroende(?) investerat och borde vara den som tog överenskommelsens #DÖd hårdast. What gives?
Dessutom, följande tweet säger väl allt?
#Kdting #decök #dök DÖ-omröstningen pic.twitter.com/FuzImf7u4B
— السويديات (@GlamCasvaluir) October 9, 2015
#DÖ, decemberöverenskommelsen, demokrati, KD, Kristdemokraterna, politik
Sist men inte minst, ytterligare en version på gårdagens lilla musikaliska godbit, (egentligen den jag tänkte köra igår eftersom den är en ”fusion” av Killer och I Love the Dead, men den senare delen var bara refrängen, så det kändes inte riktigt som att den fyllde skorna, men idag kör jag den som en liten extra hyllning till Killer-demokraterna.
”]
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Ja Alice men jag tror snarare att blir den här låtenhttps://www.youtube.com/watch?v=Yirw1DK74GU
@michael:
1. Partiledarna är ju valda representanter. Har inte riksdagen heller mandat att besluta något åt folket?
2. Ja det hade de troligen. Tanken var antagligen att förnya överenskommelsen var åttonde år.
3. Skulle representanters beslut upphöra när de byts ut? Så alla lagar upphör att gälla efter ett val t.ex.? När styrelsen i bostadsrättsföreningen byts ut så upphör alla ordningsregler, avgifter m.m. tills den nya styrelsen beslutar om det?
4. Nej det är det ingen som hävdar. Men de flesta menar att det är en viktig princip att avtal ska hållas.
@MJ: Hej.
1. Partimedlemmarna röstar fram sina partiledare. Medborgarna, inte enbart folket, röstar på dessa partier.
2. Avtalstexten är luddig och vag, och till intet förpliktigande för någon signatur, då ingen juridisk instans åberopas med kontroll- och sanktionsfunktion, varken explicit eller underförstått. Det är mao samma typ av korridorsavtal som ofta görs för att dylika inte får genomföras den normala beslutsvägen.
3. Avtal kan omförhandlas, förnyas, och förkastas. Samtliga är legitima förfaringssätt. Att genomföra denna process när ett nytt ledarskap tillträtt är inget konstigt eller ovanligt.
4. Avtalet är inget juridiskt bindande dokument öht. Avtal är avhängiga heder och förtroende, o/e sanktionerande instans vid avtalsbrott. Ett löfte är att betrakta som ett avtal, och tvärtom. Hur har Löfven hållit sina löften? Det är fullt möjligt att hävda att Kd:s stämma agerar i enlighet med hur den socialdemokratiske undertecknaren visat sin vilja att hålla avtal.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Usch man ska inte försöka skriva eller länka när man kommer hem från krogen och är rund under fötterna,från inte alltid Mr nice guy
@michael: Då var vi två. Jag kom visserligen bara från grannen, inte krogen, men osedvanligt rund under fötterna. Verkade väldigt logiskt då att svara med No More Mr. Nice Guy, begriper inte alls logiken nu.
@michael: … fast det är ju bra låt, så det spelar väl ingen större roll om det var logiskt eller inte.
@MJ, @Rikard:
Tja, eftersom partiledarna i avtalet representerar sina medlemmar är det väl helt i sin ordning att medlemmarna på sina ting och stämmor kör över sina partiledare och bryter avtalet om de anser att det är felaktigt.
Det är ju i princip samma mekanism som när vi kör över regeringsinnehavarna vid valen och deras beslut sedan rivs upp av nästa regering.
Moderaternas Maria Abrahamsson håller fast vid tidigare bud på sin blogg: ”DÖ ger inte Stefan Löfven blankt kort att tillsammans med Jonas Sjöstedt chockhöja inkomstskatterna, avskaffa RUT och återinföra arvs- och gåvoskatten.”
https://archive.is/TBQh1
Samtidigt säger hon att hon inte ser någon stor politisk förändring när det nu är upphävt.
@MJ:
Partiledningarna hade dock här att välja mellan de löften de givit sina väljare om hur de skall representera dessa, och mellan de löften de givit andra partiledare i hemlighet, utan att rådfråga sina egna partimedlemmar.
I slutändan styrs även partierna demokratiskt, och (representanterna för) KDs medlemmar har i det här fallet röstat för att DÖ var ett svek mot deras vilja och därför aldrig borde ha ingåtts.
Det är naturligtvis så att om man valt någon som representant, och denne sviker förtroendet, kan man inte alltid rulla tillbaka de åtaganden som ingåtts. I den mån det är lagligt, får man väga svekdebatten mot kostnaden av att fortsätta vara bunden av tidigare dumheter. Det var huvudsakligen detta som debatten på KDs riksting handlade om.
I väljarnas fall får de vänta i fyra år innan de kan byta ut de representanter som röstats in i Riksdagen. Däremot är det inte alls ovanligt att partier på sina partistämmor beslutar om en kursändring, som deras representanter då har att hålla sig till.
Det går att på demokratisk väg montera ned demokratin. När det har skett har det för det mesta tvingats fram genom våldsutövning och hot (och alltså bara på papperet skett demokratiskt). Normalt skall demokratin skyddas av att representanterna visar ryggrad och försvarar demokratins principer – inte minst de konstruktioner som finns för att balansera makten. DÖ var ett steg i fel riktning genom att riksdagens omröstningar till stor del förvandlades till en formalitet, där förlorarna i valet, åtminstone i centrala frågor, lovar att avstå från sin konstitutionellt grundade* rätt att rösta emot dåliga förslag från regeringen.
*Vill man vara lite högtidlig, så är det framför allt följande formuleringar i Regeringsformen som DÖ urholkade:
[och partiledarna är ansvariga inför sina partiledlemmar och ytterst inför väljarna.]
Riksdagsledamöternas främsta vapen i granskningen av rikets styre är rätten att rösta emot de beslut som kommer upp till omröstning. Ville vi bara ha löpande kommentarer av regeringens arbete, räcker det ju med att slå på nyheterna.
Grundlagen ger också enskilda riksdagsledamöter avsevärt skydd, inte minst för att de skall kunna agera efter eget samvete. Detta illustrerades bland annat nyligen, då Margareta Larsson hoppade av SD och blev ”politisk vilde”. SD tog upp att lagen borde ändras så att endast riksdagsmän som kommit in på personval skulle kunna sitta kvar om de lämnar sitt parti, men så är det alltså inte nu.
Men nu blottas åter grundproblemet: add övriga partier försöker mobba ut ett av Sveriges största partier, och envisas med att påstå att detta värnar demokratin. Det känns ungefär lika välgrundat som när man vill förbjuda folk att argt kritisera feminister, och rättfärdigare detta med att det är nödvändigt för yttrandefriheten.
Lite intressant egentligen. Det politikerna på pk-sidan om man nu kan kalla dem så, ville med hjälp av denna överrenskomelse få till stånd ett ”The winner takes it all”-situation. I USA och England innebär detta exempelvis att man i stort sett bara får 2 partier i parlamentet. I Sverige har vi som sagt inte detta system utan flera partier kan säga sitt och tanken är ju att man skall med diskussioner och överläggningar försöka få sitt förslag att gå igenom. Detta har ju som sagt funkat i många många år, men p g a att alla partier vägrar prata med ett visst parti, så ville de sätta detta ur funktion, genom att då komma överrens om att ”Folket valde den röd-gröna-röran” låt de då få denna rödgröna röra och vi skall inte störa. Detta var något som de ledande skikten av alla dessa partier gjorde utan förankring hos sina medlemmar och lokala partidistrikt.
För vad är det som egentligen hände? Jo, tittar man på de borgeliga partiernas årsplanering för följande år så står det nog inget om att gå med på avtal som går så långt ifrån borgeliga ideal som tänkas kan. Det är där problemet ligger. Hade Hägglund gått och utlyst en extra stämma för detta och öppet berättat att man ämnade skriva under detta avtal, så tror jag personligen (det gäller alla borgeliga partier i detta fallet) att troligen ingen uppror skett, utan de flesta hade nog snällt accepterat att vi är med på tåget eller inte. Bara för att man har mandat att besluta, så betyder det inte att man får och kan besluta om precis vart man vill, utan det handlar om vad årsstämman eller årsmötet har beslutat om vad som skall bestämmas och göras, vilket också brukar vara de löften som använts under själva valet. Går man utanför detta, så måste man alltid i stort sett söka stöd och mandat för vissa beslut. Visst kan man göra som de gjorde nu, men då förstår man också att folk kan reagera och tycka sig bli överkörda.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
Du har helt rätt. Det var det jag menade, att avtal omförhandlas eller förkastas är helt normalt. Det är inte så mycket processen kring DÖ som är och var onormal som själva avtalets innehåll.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare