Det sprider sig som en löpeld på nätet, så jag är väl sent ute som vanligt, men jag tycker det är lite för viktigt för att jag skall förbigå det med tystnad.

En frilansjournalist, Ola Sandstig, höll på med en granskning av Researchgruppen, tänkt att bli publicerad i tidningen Fokus. Det hela uppmärksammades förstås i berörda kretsar, vilket ledde till att ett ”Twitterdrev stoppade kritiskt reportage”. Sandstig anklagades för att brista i faktakontroll och förlita sig på nazister.

För lite mer än en vecka sedan stoppade så Fokus publiceringen av granskningen med motiveringen:

De källor vi använder ska vara trovärdiga och uppgifter ska kunna verifieras. De personer som namnges ska ges möjlighet att kommentera uppgifterna. För Fokus är det en självklarhet att inte använda sig av källor med icke-demokratisk – till exempel nazistisk – koppling.

En i mitt ganska tycket ganska lustig inställning. En källa är en källa oavsett var den befinner sig. Det må så vara att olika källor har olika trovärdighet, men är uppgifterna verifierbara spelar det ingen roll om det är en nazist, femåring, kommunist, kvinna, psykfall eller vem det nu än må vara som är källa. I det här fallet rörde det sig tydligen om att granskaren kontaktat Fria Tider, och ”för Fokus är det så klart helt oacceptabelt att använda den typen sajt som ursprungskälla”. Jag är ingen stadig läsare av Fria Tider, men har halkat in där lite då och då när jag följt upp länkar, och jag kan bara säga att personligen tycker jag att Fria Tider ter sig bra mycket trovärdigare än Helins aftonslusket och Mattsons kräxpressen.

Ola Sandstig, granskaren, konstaterade att ”Fokus släppte mig som en ebolasmittad”. Ola Sandstig har tidigare gjort jobb för ”P1 Kaliber” och ”Uppdrag Granskning”, han är således en ganska väletablerad journalist. Hans kontakt med Fria Tider?

Mycket av diskussionen kring den inställda granskningen har handlat om Ola Sandstigs mejl till Widar Nord, publisher på högerextrema Fria Tider.

I mejlet ber Ola Sandstig om hjälp att få tag i ett förundersökningsprotokoll som gallrats bort av tingsrätten och polisen.
…
– Widar Nord betraktas uppenbarligen som ett slags inverterad Kung Midas. Ger du honom en verifierad FUP så får du tillbaka Mein Kampf. Men om Fria Tider säger att det regnar och du tittar ut och det regnar, ja då regnar det.

Han ger också en intressant bild av det journalistiska klimatet (fetstilt, frågor från Dagens Media):

Tror du att journalister är rädda för Researchgruppen?

– Ja absolut. Journalister är jätteförsiktiga för de vet hur mycket skit man får ta när man granskar den radikala vänstern.

I ett annat mejl skriver Ola Sandstig att han anser att Researchgruppen är ett hot mot demokratin. Enligt honom var det specifikt den här formuleringen som Anna Körnung hade problem med.

– Jag tycker att de är väldigt problematiska och där någonstans landade vi. Men jag är ändå inte riktigt nöjd med den här förklaringen. De verkar vara rädda för att över huvud taget sammankopplas med en högerextrem sajt.

Kan du inte ha förståelse för det?

– Absolut men jag tycker att man ska vara rakryggad och säga att man litar på reportern. Inte slänga honom till vargarna. Jag fick ett drev från vänster, blev uthängd av högern och fick skit från min egen uppdragsgivare. Det är ganska ovanligt tror jag. Normalt sett har medier en enad front utåt men i det här fallet släppte de mig som en slags ebolasmittad.

Tidningen Dagens Samhälle brukar inte publicera texter som refuserats av andra tidningar, men de gör nu ett undantag, vilket de motiverar så här:

Vi lever i en orostid då alla säger ”Je suis Charlie”. Samtidigt är redaktioner livrädda för att testa press- och yttrandefrihetens gränser, i synnerhet om försvaret omfattar någon som står långt till höger och kritiken riktas mot militanta krafter till vänster. Twittermobben rycker då genast ut. 

Principiellt är det viktigt att Ola Sandstigs reportage blir publicerat och att hans journalistiska yrkesheder rentvås från alla falska påståenden om honom.

Idag publicerade så Dagens Samhälle Ola Sandstigs reportage Granskare som inte tål en granskning där han granskar denna maktfaktor som delar säng med bland annat aftonsnusket, kräxpressen och överstetrollet Arsleberg. Och inte bara det. Han följer i Eder Ödmjukes spår och redovisar sina källor.

Det hela har redan börjat ge svallvågor, Martin Fredriksson anmäler Dagens Samhälle och Ola Sandstig: "Så mycket felaktigheter" och Ola Sandstig: "Jag har blivit hotad". Hade inte hela affären varit så uttalat olustig hade jag plockat fram popcornen.

Hur som helst, LÄS GRANSKNINGEN!

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.