Eders Ödmjuke har nog ingen framtid som lärare
det borde ”finnas en lag” på att en lärare inte ska säga om sin partitillhörighet. Det färgar eleverna otroligt mycket.
Jag har också för mig att jag idag sett kommentarer om att lärare inte skall få tala om hur de röstat för sina elever, men har tyvärr tappat bort var det var någonstans. Hur som helst uppmärksammade det mig på en viktig punkt som missats i sammanhanget. Det är i allra högsta grad önskvärt att lärare är objektiva och neutrala. Nu går jag på tvären mot läroplaner, hela det svenska skolväsendet och den svenska konsensuskulturen – men jag utgår från att jag med mina åsikter och min attityd är körd som lärare i vilket fall som helst – och påstår att en lärares enda uppgift är att förmedla kunskaper och färdigheter. Men en lärare är en person, inte någon automat. Och en lärare säger ju något till eleverna redan genom sitt uppträdande och sin attityd. Det är oundvikligt.
Poängen som jag tror alla missat är att ett krav på lärare att de inte skall få tala om för eleverna hur de röstat, eller under några som helst förhållanden få ge uttryck för privata åsikter är rätt och slätt ohållbar. Det skulle i praktiken innebära att en lärare inte kan engagera sig politiskt. En lärare som ställer upp i ett val är ju offentligt ansluten till ett parti, det lär ju förr eller senare bli känt på skolan där läraren är verksam. Och att läraren står med sitt namn på valsedeln talar ju om något för eleverna. Står man med på Vänsterdemokratiska fascistpartiets vallista är det ju inte så svårt att göra en kvalificerad gissning på hur man röstar. Man röstar förmodligen inte på Högerdemokratiska kommunistpartiet.
Detta gäller för övrigt inte bara ren partipolitik. Hur skall man ställa sig till en lärare som tävlingsboxar, eller är aktiv karateutövare? Kan lärare vara jägare i våra vegetariska tider? Eller, med tanke på miljöpolitiken, medlemmar i en flygklubb?
Och får en lärare verkligen vara medlem i pingstkyrkan? Eller troende muslim?
Och skall lärare verkligen få gå i demonstrationståg?
Och kan Gustav Fridolin verkligen sitta i riksdag och regering, det finns väl fortfarande elever i skolan som haft honom som lärare? De kan ju knappast undgå att påverkas av att deras lärare är minister.
I praktiken skulle ett krav på lärare att de inte får ge uttryck för några personliga värderingar eller åsikter innebära att de är förbjudna att ha ett liv utanför skolan.
Så nej, man kan nog knappast avpersonalisera lärarna till några superneutrala förmedlare. Vilket känns väldigt underligt att säga med tanke på dagens skolpolitik. Jag menar, vi har ju världens objektivaste kunskapsförmedlare i skolan, så ett sånt här inlägg borde ju inte behöva skrivas … eller?
Lärare måste kunna ha en personlighet. Men jag ställer mig tveksam till den artificiella personligheten som jag misstänker att lärare från Södertörns högskola kommer med:
HAR DU OCKSÅ RÄTT EGENSKAPER FÖR ATT VARA LÄRARE?
Vi har alla träffat någon som gjort oss nyfikna. Som fått oss att vilja veta mer och göra annorlunda. Kanske var det en kompis. Kanske en artist. Eller bara någon vi pratade med på en fest. Oavsett så hade personen rätt egenskaper för att fånga vårt intresse. Vi på Södertörns högskola vill att fler med de egenskaperna utbildar sig till lärare. Människor som kan få andra att samarbeta. Som ger andra mod att tänka nytt. Som är bra på att peppa och lyssna. Nyfikna, ifrågasättande, förstående människor. Är det du? Välkommen till vår lärarutbildning! Är det nån du känner? Tipsa om oss!Förtroendeingivande?
VI UTBILDAR LÄRARE FÖR VERKLIGHETEN!
Var tog kunskaperna och färdigheterna vägen?
Läraren har visserligen tappat sin dominans av ensam upplysare av sakernas tillstånd , men det betyder ju inte att en lärare ska kapitulera sin pedagogiska uppgift.
Det är skillnad.
”Förståsigpåpedagoger” som anser att skolelever inte mäktar med sin lärares uppriktiga personliga mening inom ramen för undervisningen, är antagligen ett övervintrad släkte av nolltoleransnazister.
Våra elever är så mycket smartare än så och genomskådar sådana tankegångar som ren och skär förtryck. Men, det är väl alltid så. Det är liksom inbyggt i systemet. Generationen av en grånad kader av expertpedagoger fattar liksom inte att kopplingen mellan lärare och elev mycket ofta grundläggs i mötet mellan en uppfattning – och en annan. Det bekymmersamma skulle vara att lärare och elever hade blivit indoktrinerade att tycka samma sak -I allting. Då får vi verkliga problem med tiden.
Pingback: Twitters Rimligaste | WTF?
Vad kan man begära av en lärare? Vilken personlighet skall en lärare ha? Vilket ansvar har lärare för att stryka självcentrerade narcissistiska tonåringars egon medhårs? En lärare skall följa styrdokument och skollag. That’s it! Skolan är en politiskt styrd organisation och om någon är missnöjd med skolan som helhet, rösta då på ett parti som vill styra skolan åt ett önskat håll. Är du missnöjd med en enskild lärare och tror att denne inte gör sitt jobb rätt, enligt gällande lagar och läroplan. Anmäl till skolverket eller prata med lärarens rektor.
Vilken personlighet vill vi att en rörläggare, ingenjör eller allmänläkare skall ha? Vad kan vi begära av dessa? Vi kan begära att de gör sitt jobb och att de inte har en personlighet som hindrar dem från att göra sitt jobb.
Problem inom vården skylls på resursbrist och stackars överarbetade kvinnliga sjuksyrror, som vill så väl men inte kan pga. stress. Problem i skolan är en fråga att lärare, fortfarande manligt förknippat, är dumma i huvudet.
En något relaterad frågeställning är nog denna: Vad kan man begära av en förälder?
http://www.heltenkeltfi.se/dagens-bajsnodiga-foraldrar-ta-lite-ansvar/
Jag tycker mig ha insett som förälder att vi som tycker att det är extra viktigt att lärare ägnar sig åt kunskapsförmedling och vågar sätta gränser i klassrummet, måste markera tydligt inför såväl lärare som skolledning och andra föräldrar att vi inte accepterar något annat.
Det kan kännas irriterande att behöva vara med och försöka ’styra’ skolan som förälder, istället för att lita på att de gör deras jobb, så att man själv kan koncentrera sig på sitt. Det är dessutom svårt att se utifrån exakt var skon klämmer. Många lärare är nog så frustrerade och upplever att de får strida med såväl skolledning som föräldrar – dessutom för en skitlön (lärare är ett av de sämst betalda akademikeryrkena i Sverige).
Jag anser att en lärare i första hand ska ha gedigna ämneskunskaper. Pedagogisk förmåga kommer i andra hand. En lärare som kan ämnet men inte kan lära ut lämnar sina elever utan kunskap. En lärare som är pedagogiskt skicklig men inte vet vad han/hon pratar om ger sina elever en felaktig kunskap, vilket enligt mig är sju resor värre än ingen kunskap.
Det är inget fel på en lärare med en entydig politisk ståndpunkt som samtidigt gör sitt bästa för att stimulera eleverna till att självständigt söka sin egen. Ofta brukar ju (intelligent) folk som är öppna med sina egna preferenser vara de bästa på att skapa ett spännande debattklimat. Visst finns det undantag, men de värsta lärarna är de som ständigt smyger in propaganda i undervisningen under neutralitetens täckmantel. Min bästa erfarenhet var en präst i religionskunskap som uppmuntrade det egna sökandet hos oss elever. Visserligen var hans förställning att den som går sin egen väg hittar till Gud förr eller senare, vilket givetvis inte behöver vara fallet. Men diskutera och resonera fick man av hjärtats lust.
Det är väl inte helt ovanligt att lärare är kommunpolitiker för olika partier, och då är ju deras partitillhörighet känd. Och det vore orimligt att belägga kommunpolitiker med yrkesförbud.
Däremot vore det olämpligt om deras partitillhörighet präglar innehållet i undervisningen, något rektorn bör hålla viss koll på. Jag har haft lärare från de flesta av de 6 partier som var aktuella på 80-talet och förmågan att vara opartisk varierade högst individuellt mellan dem.
@Bashflak: Som en klasskamrat påpekade (mitten av 1980-talet) så hade vi läst om Sovjetunionen i sex veckor och USA i två.