Det här mycket pedagogiska och tydliga gästinlägget som klargör varför kvotering inte är en bra idé, har tidigare publicerats på Kollen Om Genus. Och precis som det förra gästinlägget från Kollen kan det också ses som ett videoinlägg. Inlägget har här delats upp i två delar (eftersom originalinlägget i sig har två distinkta sektioner, med varsin video), den andra delen kommer separat så småningom.

En gång för inte så länge sedan kallade jag mig för feminist. Inte den där djupt insatte, superpålästa feministen, men jag köpte principen om osynliga strukturer, patriarkatet och framförallt behovet av att jämna ut könsskillnader. Kön var ju trots allt bara en social konstruktion.

När jag sent i våras började inse att jag haft fel tändes hos mig ett nytt intresse för jämställdhetsfrågor. Inom debatten finns en hel del andra rörelser och företeelser, t.ex MRM, MHRM, MGTOW, traditionalister och jämställdister, men jag har i skrivande stund inte anslutit mig till någon av dom. Den här videon gör jag för att börja förklara vad jag hittat och för att ansluta mig till debatten. Det är något som jag bara känner att jag vill göra. Min tanke är att dom första klippen ska handla om varför jag inte längre sällar mig till feministernas led.

Det första jag vill kritisera är en ofta framförd åsikt, att om vi bara behandlar folk lika så kommer folk att bli lika. Då skulle vi få ett jämställt samhälle med lika många kvinnliga chefer, politiker, uteliggare, städare och kvinnor som grupp skulle tjäna lika mycket som män som grupp. Tillåt mig att illustrera med Paint.

Såhär ser en process ut. Längst till höger har vi Output, resultatet, i vårt fall lönegap, glastak, förhållandet kvinnliga/manliga civilingenjörer etc. I mitten har vi själva processen, i vårt fall är detta den kulturella påverkan som formar en människa samt lagar och informella ”strukturer” som hjälper och stjälper individer av olika kön. Längst till vänster har vi Input, det vi stoppar in i processen, i vårt fall nyfödda barn.

En grundpelare i jämställdhetsdebatten är att processen skall vara jämställd och visst ska vi behandla folk lika, oavsett kön. Vi kan tillåta oss själva att behandla individer lite olika, vi till och med bör behandla individerna utefter vilka individer dom är, men en jämställd process skulle inte göra skillnad på pojkar, flickor och det fåtal som känner sig som något annat. Detta är något som jag hävdar är vedertaget i vårat samhälle idag. Låt oss illustrera detta med gul färg. Processen är jämställd, den har uppnått zen och är genuscertifierad, eller hur du som lyssnare nu definierar en jämställd process.

Nästa vedertagna fakta i dagens mainstreamdebatt är att en sådan process skulle leda till en jämställd Output. Om vi bara behandlar pojkar, flickor etc. lika, så kommer vi se pojkar, flickor, etc. distribuera sig jämnt i samhället.

Nu har vi bara ett fält kvar att fylla i. Input. För att en jämställd process ska ge en jämställd output krävs att även input är jämställd. Detta kan ske genom att input, dvs våra nyfödda, inte har några som helst medfödda fallenheter och preferenser, eller genom att dom har samma medfödda fallenheter och preferenser. Dessa behöver inte vara samma på individnivå, men dom måste vara jämn fördelade mellan dom två huvudsakliga könen.

Nu har vi en process som behandlar alla utefter vilka som är och vill bli, helt utan fördomar och tvång vad gäller könsroller och vi har en jämställd och mätbar output som bekräftar att processen är jämställd. Själva processen är mycket svår att mäta, men output är desto enklare att räkna på. Det är så vi gör idag, nämligen. Har vi lika många kvinnliga civilingenjörer som manliga? Inte? Då måste processen vara ojämställd.

Icke. I alla fall inte nödvändigtvis.

Hela vår vackra, jämställda process bygger nämligen på att Input redan är jämställd. Det är den inte. Om man, som forskare gjort i årtionden, faktiskt kontrollerar huruvida det finns generella skillnader mellan gossebarn och flickebarn så kommer man, som forskare gjort i årtionden, att finna att sådana skillnader existerar. Det handlar inte skillnader i intelligens. Såvitt jag förstått så handlar det inte heller om några avgörande skillnader i förmåga. Dom största skillnaderna, såvitt jag förstår, handlar om preferenser. Vi gillar olika. Vi har olika identiteter. Ifrån födseln.

Vi har alltså fastställt, genom empirisk forskning på området, att Input är olika. Jag illustrerar detta med en annan färg och för tydlighetens skull även med lite andra siffror. Läs siffrorna som en illustration snarare än ett bråktal.

Vi stoppar in vår varierande input i livet, dvs processen, som vi har gjort jämställd.

Output blir då inte jämställd längre! Vi har ju behandlat folk utefter vilka individer dom är och låtit folk frodas i sina egna identiteter, så länge dom inte skadar varandra eller sig själva.

Problemet är att vi fortfarande mäter hur jämställd vår process är genom att mäta output och vi ser att den inte är jämställd än. Visst, den ser bättre ut än vad den gjorde när vi hade en process som medvetet förstärkte skillnaderna, men den är fortfarande långt ifrån målet.

För att uppnå vårt mål börjar vi mixtra med den uppmätt ojämställda processen tills vi får det resultat vi önskar. Åh, så härligt! Vi har äntligen uppnått en jämställd output! Alltså måste även processen vara jämställd nu!

Fel. Det vi har gjort är att vi har tvingat in pojkar och flickor i varandras könsroller för att smeta ut olika preferenser och beteenden över hela populationen. Vi får inte längre vara oss själva, istället uppfostras vi till att passa in i en norm om mätbar likhet senare i livet.

Min första invändning mot feminismen är alltså att deras process inte håller. Jag har ännu inte hört en enda feminist som inte ställer upp på idén om att lika process ger lika resultat, baserat på lika input. Eftersom input inte är lika så kan vi inte längre mäta processen genom att mäta resultatet. Vi måste sluta prata om att jämställdhet är när vi har lika många kvinnor som män överallt, om det är en jämställd och individanpassad process vi vill ha.

Slutsats:

Vi måste bestämma oss för ifall vi vill ha en jämställd och individanpassad process, med resultatet att vi inte har ett jämställt utfall med lika många kvinnor som män överallt (1), eller om vi vill ha lika många kvinnor som män på alla positioner i samhället till kostnaden av en ojämställd och kränkande process (2).