Här har vi ett nytt gästinlägg från Roi som driver bloggen Social Ingenjörskonst och är moderator på Flashback Forum, där han bland annat har ansvar för delforumet ”Feminism och Jämställdhet”. Vi ser fram emot feedback på hans hypoteser.
Jag skrev grunderna till det här för att utveckla hur jag själv går till väga i mina resonemang, vid tillfällen när jag inte bara kan peka på någon i vit rock som är publicerad i en journal.
Vad jag försöker göra är att skapa en motsägelsefri helhetsteori, baserat på att varje förutsägelse ska ha en stor sannolikhet att vara sann. Om grundteorin genom sin egen interna logik producerar en förutsägelse som definitivt inte stämmer, vet jag att något är fel, vilket innebär att jag måste revidera grundteorin. Beroende på hur väl jag integrerat denna grundteori med resten av min världsbild kan jag sedan vara tvungen att revidera en massa andra saker jag tror.
Jag kallar det hypoteser, även om hypoteserna är skapade efter att jag tagit in data. Idealt ska man skapa en hypotes först, och sedan hämta in slumpmässig data för att se om något motsäger hypotesen.
Hypotes E (hE): Evolutionärt tryck, där individuella män varit mer utbytbara, har gynnat genuppsättningar som leder till psykologiska skillnader i hur kvinnor och män värderas. Med ”utbytbar” menar jag att det i fortplantningsprocessen krävs väldigt mycket mer energi från kvinnor än från män, vilket i sin tur leder till att kvinnor är mer måna om att män bidrar med mer än bara sin reproduktiva förmåga, gjort att män i större utsträckning tvingats bevisa sig på något sätt innan de kunna föra sina gener vidare: ägg är dyra, spermier är billigt.
Om detta stämmer, bör vi kunna göra ett antal förutsägelser:
Hypotes 1 (h1): Män har (över lag) en inneboende motvilja mot att vara andra till last.
Hypotes 2 (h2): Människor är mer villiga att hjälpa kvinnor än män
Hypotes 3 (h3): Män är över lag mer risktagande
h1–h3 är alltså resultat av hE. Det innebär att om hE är sant bör även dessa vara sanna, vilket i sin tur innebär att sanningsvärdet hos dem är korrelerat. Hittar jag något som styrker en av dem får jag även anledning att tro mer på de andra. Hittar jag något som går emot en av dem får jag mindre anledning att tro på de andra. Man skulle även kunna göra fler förutsägelser som är beroende av hE, men jag nöjer mig med dessa för tillfället.
Däremot kan man även införa en nollhypotes, som förkastar hela hE. Denna nollhypotes representerar en valfri förutsägelse som (hE) kan producera, som är tydligt falsk.
Jag tänkte börja med att undersöka några kulturella fenomen, vilka kan vara ett resultat av nedärvda drifter (hE), men likaväl kan ha sin orsak i att historiska förändringar i människors omgivning påverkat kulturen. Saker i stil med att en epidemi drabbade kvinnor värre, så att religiösa ledare började utfärda mandat om att främst skydda kvinnor. Sådana förklaringar kan även fungera som nollhypoteser. Även om de kulturella fenomenen mycket väl kan förklaras av att både hE och andra faktorer samverkar, skulle de göra att vi inte kan tillskriva hE samma vikt.
h1 kan förklara varför:
h2 kan förklara varför:
- Färre pojkar vårdas för psykologiska problem
- ”Kvinnor drabbas värst”
- Kvinnor får lägre straff för samma brott
- Objektifiering är ett verkligt fenomen (jag har ett blogginlägg där jag utvecklar det här)
h3 kan förklara varför
- Vi har fler män i de övre skikten av näringslivet
- Vi har fler män i fängelse, även för ekonomisk brottslighet och narkotikabrott (slide 9)
Biologiska fenomen, dvs. egenskaper som kan kopplas direkt till människokroppen, är desto mer intressanta. Dessa är med stor sannolikhet ett resultat av evolutionärt tryck, hur än det må ha sett ut.
Stöd för h1:
- Testosteron (visserligen testat hos kvinnor) ökar generositeten i ultimatumspel. (länk)
Stöd för h2 kan fås genom biologiska egenskaper som får folk att vara sympatiska mot någon:
- Kvinnor har större tårkörtlar samt trängre tårkanaler, vilket medför att tårarna har lättare för att spilla över. Länk
- Skillnad i neoteni
Stöd för h3:
- Att testosteron ökar risktagande
Det här är så klart inte ett fullständigt bevis (det får man aldrig), men för att jag ska avfärda det hela måste någon förutsägelse som kan göras med hjälp av hE visa falskt resultat, samt att någon teori som gör bättre förutsägelser om hur omvärlden är skaffad presenteras. Förmodligen kommer detta i praktiken vara en uppdaterad version av hE.
Men vi börjar alltså få ett hum. Finns det något fler sätt att bevisa hE? Ja, hypotesen förutsäger ju även att fler kvinnor än män har fått fortplanta sig, något som stöds av en DNA-studie från 2004. Det man gjort är att undersöka varför att mäns ”gemensamma urfader” är såpass mycket yngre (uppskattas ha levt 46–109 tusen år sedan) än kvinnors (171,5–238 tusen år sedan). Originalartikeln är lite svårläst, om man som mig saknar någon som helst biologisk utbildning, men här är en ganska lättbegriplig förklaring av resultatet:
Previously, researchers assumed equal numbers of men and women procreated. Based on that assumption, scientists explained the relative youth and low variability of the Y chromosome by suggesting that a beneficial mutation on the Y had swept through the whole world. However, the genetic patterns the UA researchers found contradicts those ideas. If a beneficial mutation had swept through the males, men’s common paternal ancestor would be the same age no matter where the UA researchers looked. Instead, the age of men’s common ancestor differs between the southern African, Mongolian and Papua New Guinean populations studied. The finding tends to rule out some global beneficial mutation as the reason Y-chromosome DNA is less variable than mitochondrial DNA.
”Because we don’t think the pattern we see was caused by an event that swept across the globe, we had to re-examine our assumptions about whether equal numbers of men and women are mating,” Wilder said.
Den här studien hittade jag när jag skrivit klart resten av min artikel. Jag hade ett hum om att det fanns något liknande, men eftersom resten av teorin hängde ihop såpass väl hade studiens existens inte betytt jättemycket för hur starkt jag trott på min teori. Däremot hade en DNA-studie som tydde på att män och kvinnor fortplantat sig i ungefär lika utsträckning fått mig att söka vitt och brett efter en ny helhetsteori för att förklara de könsskillnader jag observerar.
Om vi lämnar diskussionen om metodik, så har jag ytterligare en poäng jag vill få fram, nämligen faran med jämställdhetssträvande. I mina ögon löper strävan efter jämställdhet en väldigt stor risk leda till utbredd bitterhet i alla läger, så länge vi inte kan ändra på vår biologi. För den hypotesen tycker jag mig också ha en del empiri.
Ja kvinnor har skyddsvärde män har förbrukningsvärde vilket feminismen bygger sin politik på vilket är ett gammalt könsstereotypt tänk fast med nya ord,en bieffekt av feminismen är att allt fler män får upp ögonen för hur ojämnställt samhället är mot män.
Eftersom feminismens enögda kvinnofokusering av kvinnors skyddsvärde obönhörligt sätter strålkastarljuset på att män i samhället är och alltid varit förbrukningsvaror detta som förut varit dolt bakom floskler som patriotism en riktig karl gör rätt för sig osv .
Men allt fler män ställer inte längre upp på samhällskontraktet som till stora delar byggt vår välfärd,eftersom dom känner att kontraktet är brutet det finns allt mindre fördelar för att offra sig,så varför då göra det.
Man kan säkert utveckla det där för i dagsläget verkar luckorna fortfarande vara rätt stora. Jag skulle dock rekommendera en viss försiktighet, eftersom en lång rad frågor fortfarande är obesvarade. Ta t.ex. din första delhypotes om att män inte vill vara andra till last. Jag vet nämligen inte huruvida kvinnor heller vill vara andra till last, men i och med att kvinnorna traditionellt haft ansvar för barn blir deras överlevnadsstrategi en annan. Dessutom har man i traditionella samhällen sällan uppfattat människor som utpräglde individer, utan snarare som delar av ett kollektiv där var och en haft sina funktioner. Det jag vill få fram är att ett indvidualistiskt perspektiv på människan kan slå fel när man diskuterar fenomen med upprinnelse långt tillbaka i tiden.
Och för att komma med ett försök till falsifiering av den första delhypotesen. Många s.k. alfamän tenderar vara rena rama parasiterna. I gångna tider hade vi kungar och allsköns adelsmän som inte sysslade med någon produktiv verksamhet alls, utan levde på andras arbete. Idag ser vi diverse bankmän och finanshajar (fortfarande mest män) som får sina saftiga bonusar direkt ur skattebetalarnas ficka. Vi kan dessutom ganska säkert hävda att dessa parasiter ofta har betydande framgång när det gäller att fortplanta sig. Män som inte vill ligga någon annan till last är troligen inte lika framgångsrika. De mest utpräglade av dem är rena rama eremiterna.
Gällande grundhypotesen så är det ganska säkert så att män måste bevisa sitt värde för att kunna fortplanta sig, allt tyder ju på det. Det som dock jämnar ut det är att kvinnor har en tendens till monogami, om än ibland seriell sådan, dvs. de har en man – åt gången. Det här kan innebära att män som inte presterat särskilt mycket ändå kan komma ifråga för fortplantning eftersom de helt enkelt råkar stå till buds, i brist på bättre. En annan aspekt värd att tänka på är att man i kanske de flesta samhällen har arrangerat äktenskap så att ”huvudpersonernas” åsikt knappt ens räknats. Det här bidrar till en viss utjämning likaså.
Idag är vi definitivt där att män förväntas prestera medan man om tidigare åldrar kunde säga något i stil med att män som presterade fick det bättre förspänt med fortplantning, men att andra faktorer kunde spela in (som t.ex. arrangerade äktenskap).
85% av alla äktenskap i världen är arrangerade. De är inte så ”o-arrangerade” här heller, det räcker att titta 60-70 år bakåt. Jag är övertygad om att mn mor aldrig skulle ha fått gifta sig utan protester, om hon kommit hemdragande med en arbetslös vivör och dagdrivare. Min far var son till en hyfsat välbärgad svinfarmare, han höll på med sin studentexamen och hade väl en ganska utstakad väg som akademiker framför sig. Han blev lärare på högskola/universitet. De gifte sig 1959.
@Rick:
”Och för att komma med ett försök till falsifiering av den första delhypotesen. Många s.k. alfamän tenderar vara rena rama parasiterna. I gångna tider hade vi kungar och allsköns adelsmän som inte sysslade med någon produktiv verksamhet alls, utan levde på andras arbete. Idag ser vi diverse bankmän och finanshajar (fortfarande mest män) som får sina saftiga bonusar direkt ur skattebetalarnas ficka. Vi kan dessutom ganska säkert hävda att dessa parasiter ofta har betydande framgång när det gäller att fortplanta sig.”
Det motsäger hypotesen om testosteron – generositet i så fall.
Å andra sidan…Ninni skrev något om män som inkluderande, även gentemot kvinnor. Det finns beskrivet i Norah Vincents bok ”Self made man” också, hur hon blev med i bowlinglaget, OCH, tvärtemot vad hon själv trodde, var lika välkommen även EFTER hon avslöjat sin walraffande som man. Kan en sådan ”social generositet” bekräfta hypotes h1?
För att förtydliga så gäller det testosteronets koppling till just ultimatumspel, där interaktionen sker ansikte mot ansikte. Ultimatumspel kan ses som ett mått på vår inneboende moraliska kompass.
Sen behöver man ha rätt perspektiv för att förstå vad som menas med att ”män måste bidra med något”. Det här inte någon slags ulitaristisk BNP-aktig beräkning, utan snarare hur individer bedöms av andra individer: ”kan den här personen bidra med något för mig eller min grupp”.
Har även skrivit om testosteron tidigare. En smula spekulativt, men jag tycker det fungerar bra som en svepande delförklaring för mycket av samtiden: http://rytger.blogspot.se/2013/11/testosteron-och-dess-franvaro.html
@Gäst
Med all respekt för dina teorier så flyger de nog högt över feministers huvuden enl min erfarenhet .
Det hindrar inte att jag känner respekt för dem . Dina antaganden och hypoterser känns helt relevanta .
Den sanna forskarens uppgift är ju tyvärr att försöka falsifiera sina egna hypoteser .
Mitt blygsamma bidrag till stärka h3 :
I Svt förra året gick en brittisk dokumentär om naturfolk med en kvinnlig programledare.
Hon reflekterade om unga mäns risktagande i dessa kulturer och beslöt att göra ett experiment. Dessa gjordes i Storbrittanien och handlade om skateboard .
Exp. 1 :
De fick visa upp sig i Tv
Exp.2 :
De bjöd in unga attraktiva kvinnor som åskådare .
Resultat :
I exp. 1 gjorde de ”säkra ” uppvisningar .
I exp. 2 testade de de ultimata gränserna med vissa sakador som följd .
@Roi:
Visst. Det stämmer fortfarande bra med Ninnis observationer av manligt homosocialt beteende. Det stämmer rätt bra med mitt också, män umgås kring en gemensam kollektiv aktivitet, där man bidrar med något för att aktiviteten ska vara möjlig. Kan vara allt från ett innebandylag, en musikgrupp till att man bygger en skuta. Kvinnor umgås bara för att umgås, det är viktigt med vem, vem som känner vem etc.
Varför sjunker testosteronhalterna hos män? Jag läste lite på bloggarna, men hittade ingen riktigt bra förklaring. Mindre fysisk aktivitet? Fast är folk mindre fysiskt aktiva idag än, säg, för 20 år sedan. Hormonstörande kemikalier, som mjukgörare? Maten? Jag har läst undersökningar liknande de som bloggarna tagit upp, bl.a. att danska män har en av Europas lägsta sperm-counts, och den är signifikant lägre . Varför just Danmark, vad i deras livsstil och/eller miljö skulle orsaka det?
En gammal spelpolares fru, Klara Holm, håller på att forska inom endokrinologi på US/LiU, med inriktning på just könshormoner hos män, jag skulle ju kunna fråga henne om vad hon har kommit fram till. Om jag kan få tag på henne via Facebook eller nåt.
Intressant i sammanhanget kan vara en studie av Achestammen i nordöstra Paraguay. Där använder män uppskattningsvis 6,7 timmar om dagen för försörjningsaktiviteter och delar omkring 84 % av deras jaktbyte utanför sin direkta familj (Hawkes 1991), medan Achekvinnor tillbringar uppskattningsvis 8 timmar om dagen för barnomsorg och 4 timmar om dagen för foderanskaffning, delandes endast 58 procent av samlat gods utanför familjen. (http://www.unm.edu/~gfmiller/new_papers/sefcek%20miller%202006%20matechoice.pdf, s 17) Alltså ett ytterligare stöd för att män är mer ”generösa” än kvinnor, vilka de senare mer måste se till avkommans bästa, medan mannen mer kan ägna sig åt sociala verksamheter. Vad f ö gäller Ricks inlägg om ”alfahannar” så är det naturligtvis så att sådana får mer avkomma (även om få så många som Djingis Kahn eller faraonerna), men de utgör i det stora hela undantag från parningsmönstret. I nästan alla arter är det så att hannar är mer ivriga att ”sätta på” (sjöhästar är ett undantag, eftersom hannarna tar hand om avkomman), vilket är en förutsättning för att kunna fortplanta sig, eftersom parningen inte är detsamma som avkomma.
Jag började ursprungligen att formalisera det här i en debatt om psykologiskt välmående och självmord. När jag kom på att resonemanget kunde utvecklas hade jag glömt av det, men det kan vara intressant att utveckla den vinkeln igen.
Konceptet ”inclusive fitness” är en evolutionspsykologisk förklaring till varför vi utvecklat empati. Tydligast kan man se det hos myror, där arbetsmyrorna delar 75% av sitt DNA med varandra, vilket medför att gener för självuppoffring har stor chans att spridas. I människornas förhistoria levde vi i grupper runt 150 personer. Även om det förmodligen skedde en del utbyte mellan stammar så var förmodligen graden av inavel ganska hög, vilket ökar gruppens genetiska likhet. Även här kan gener för självuppoffring (i form av missad chans att själv föröka sig) ha viss framgång.
En hobbyteori jag stött på är att klinisk depression kan vara kopplat till detta. Våra empatiska förmågor gör att vi inte gärna vill ta en direkt konfrontation för att utestänga någon från stammen. Föreställ er istället detta: Får man tillräckligt många signaler på att man är gruppen till last, börjar det undermedvetna köra sitt eget race för att underlätta dödsfall, samt att man drar sig tillbaka till något slags eremittillstånd. Så länge inte mutationen triggar alla som har den till att avsluta sin genetiska historia, kommer den spridas till hela gruppen, vilket i sin tur gör gruppen som helhet mer livskraftig.
Kombinera det här med att ”män är mer utbytbara” så finns det i mina ögon signifikanta risker i att uppmuntra män till att inta offerrollen, då det lätt blir ursäkter till att inte anstränga sig för att skapa ett liv man trivs med.
Testosteron kan vara hur bra som helst för ett samhälle om det leds rätt med sin kreativitet uppfinningsrikedom våga ta risker och bryta ny mark sin tävlingsinriktning och målinriktning,vilket kan göra ett samhälle rikt och välmående.
Men testosteron kan även vara destruktivt för ett samhälle om det leds fel.
Att som feminister tro att man kan lagstifta bort testosteron är verklighetsfrämmande och naivt,eftersom när testosteronfulla varelser märker att samhället vill trycka ner deras kreativitet framåtanda och tävlingslusta så kommer dessa endast söka sig till subkulturer där dom får utlopp för detta utanför samhällets vakande öga.
När män som generellt har mer testosteron än kvinnor märker att kvinnor kommer in på deras arbetsplatser som varit mansdominerade genom kvotering och inte behövt tävla om platserna på lika villkor som männen,så degraderas arbetet ner enligt männen eftersom prestation blivit något sekundärt och oviktigt.
Inom privatföretagande är testosteron viktigt för att hålla företagen dynamiska med hög arbetskapacitet en tävlan i prestation och belöning,för att inte slås ut i konkurrensen.Medans inom skattefinansierade arbeten är detta inte lika viktigt där snarare samsyn och att ingen ska sticka ut är ledstjärnan det östrogena homosociala trycket.
Att vi i Sverige har en könsuppdelad arbetsmarknad beror på testosteron och östrogen inte ett osynligt patriarkat som sitter i det fördolda och drar i strängarna.
Det är bara att läsa på hur testosteron och östrogen påverkar människor för att förstå varför samhällsbygget ser ut som det gör.
Startade en tråd på flashback för att få lite extra input: https://www.flashback.org/t2365918
Roi, i inlägget:
”Vad jag försöker göra är att skapa en motsägelsefri helhetsteori, baserat på att varje förutsägelse ska ha en stor sannolikhet att vara sann.”…
Dessa ord får mig att tänka på Erich Fromms genomgång av aristotelisk och paradoxal logik i sin bok ”Kärlekens konst”, där han talar om kärleken ur en mängd olika synvinklar. I kapitlet/avsnittet om ”Kärleken till Gud” kommer diskussionen om olika slags ”logik” upp. Ett långt citat ur boken finns på nedanstående länk. Citatet nedan fångar det mesta av vad jag vill ge som respons till Rois strävan efter en ”motsägelsefri helhetsteori” (kanske en strävan dömd att misslyckas?), men läs gärna styckena innan det nedanstående också, för att få ett sammanhang. Ordet går till herr Fromm:
”Jag har diskuterat skillnaden mellan aristotelisk och paradoxal logik för att bereda marken för en betydelsefull skillnad i uppfattningen av kärleken till Gud. Den paradoxala logikens lärofader påstår att människan kan fatta realiteten endast i motsägelser och att hon aldrig i tanken kan fatta den yttersta realiteten-enheten, det Ena ”i sig”. Detta hade till följd att man inte som yttersta mål försökte finna ett svar i tanken. Tanken kan endast leda oss fram till insikten att den är ur stånd att ge oss det slutgiltiga svaret. Tankens värld sitter evigt fast i sin paradox. Därför är det i sista hand inte tanken utan handlingen, enhetsupplevelsen, som låter oss gripa tag i verkligheten. Den paradoxala logiken mynnar sålunda ut i slutsatsen att kärlek till Gud inte är kunskap om Gud i tanken, och inte heller tanken på ens kärlek till Gud, utan detta att man i handling upplever enheten med Gud.”
Fromm fortsätter sedan med det nedanstående, vilket möjligen har mera direkt bäring på feminismen av idag, om man tänker på samarbetet mellan feministiska aktivister och dito akademiker, och somligt i feministisk vetenskapsteori:
På det sättet måste man komma att starkt betona det rätta sättet att leva. Allt i människans liv, varje obetydlig eller viktig handling, är inriktat på kunskap om Gud, men inte på kunskap i rätt tanke utan i rätt handling. Detta ser man tydligt i de orientaliska religionerna. Både i hindufilosofi, buddism och taoism är religionens yttersta mål inte rätt tro utan rätt handlande. Detsamma bevittnar vi i den judiska religionen. Någon splittring i trosfrågor har knappast någonsin förekommit i den judiska traditionen (det enda märkliga undantaget, schismen mellan fariséer och sadducéer, var i grund och botten en konflikt mellan två motsatta sociala klasser). Den starkaste tonvikten inom judisk religiositet låg (särskilt från och med tiden för Kristi födelse) på det rätta sättet att leva, Halacha (ordet har reellt samma innebörd som Tao).
Under nyare tid har samma princip uttryckts i Spinozas, Marx’ och Freuds tänkande. I Spinozas filosofi har accenten flyttats över från rätt tro till rätt livsföring. Marx fastslår samma princip i sitt yttrande: ”Filosoferna har tolkat världen på olika sätt – vår uppgift är att förvandla den.” Och Freuds paradoxala logik slutligen leder honom fram till den psykoanalytiska terapiprocessens ständigt djupnande självupplevelse.”
Själv tror jag att det ligger mycket i det Fromm skriver, men det finns tydligen också en risk med det, om man låter det leda till antiintellektualism och ett förkastande av all ”manlig” och västerländsk logik och vetenskap…
http://www.euro-tongil.org/swedish/fromm.htm