Organisationen Campaign For Merit in Business har nyligen registrerat ett politiskt parti i Storbritannien:
Justice for Men and Boys (and the Women who Love Them)
(Namnet har ännu inte godkänts)
Dess ledare, Mike Buchanan, har lobbat emot kvotering av kvinnor till styrelseposter, och var nyligen med på BBC’s Daily Politics.
Jag kan tycka att Buchanan missar att förtydliga några poänger i diskussionen ovan, men det är förstås lättare att sitta hemma i soffan och fundera ut argument än att lägga fram dem inför kameran. 
- Poängen med ”Longitudinal studies” är alltså att de är mer pålitliga, i och med att de följer utvecklingen under längre tid. Med lite mer utrymme hade han möjligen också kunnat säga att C4MB upprepade gånger påtalat dessa studier, inför politiker och journalister, så om de fortfarande är okända, beror det nog delvis på att man inte vill ta till sig dem.
- Buchanan nämner snabbt att McKinsey-rapporten bara rapporterar korrelation, men ombeds inte förklara innebörden: rapporten kan t.ex. inte utesluta att det är de mer framgångsrika företagen som tycker sig ha råd att öka andelen kvinnor i styrelsen, snarare än att det är kvinnornas närvaro som gjort företagen mer framgångsrika.
- Argumentet att vi behöver mer variation i styrelserummen är naturligtvis inte i sig ett argument för att det skall vara just kvinnor där. Det finns väldigt många män som också skulle kunna bredda kompetensen i styrelser, men som inte finns i den traditionella rekryteringsbasen. Här kunde Buchanan ha poängterat dels att Campaign for Merit in Business står för att man skall välja just den kompetens som styrelsen behöver, snarare än att stirra sig blind på könsfördelningen. Orsaken till att företag som prioriterat kvinnor i styrelsen har lyckats sämre är sannolikt inte för att kvinnor nödvändigtvis är sämre än män, utan att man inte valt de mest lämpade personerna, oavsett kön. I Norge kunde vi se hur kravet på kvotering skapade en elitgrupp – ”gyllene kjolar” – av kvinnor som hade rätt erfarenhet och kompetens. De företag som inte kunde rekrytera dessa fick nöja sig med betydligt mindre erfarna kandidater. Alltså: det fanns definitivt kompetenta kvinnor, men inte tillnärmelsevis så många som behövdes.
Buchanan påpekar mycket riktigt att det finns väldigt många män som möjligen skulle vilja sitta i en styrelse, men som inser att de därmed inte automatiskt är ”berättigade” en plats.
Åter till det nya partiet. I en artikel på A Voice for Men, beskriver Buchanan vad det nya partiet vill fokusera på:
Education
A feminised education system ensures that 60% of undergraduates are female.
Healthcare provision
As many men die from prostate cancer as women die from breast cancer, yet the state spends less than half the amount of money on early diagnosis of the former as it spends on the latter.
The workplace
Nearly two-thirds of public sector employees are women, yet the Equality Act (2010) enables public sector bodies to favor women in their recruitment processes.
Unemployment
For every three women who are registered as unemployed (1.08 million), four men are (1.44 million).
The justice system
When convicted for the same crimes as women, men face higher rates of incarceration and stiffer sentences.
Paternity fraud
It’s estimated that for 10% – 30% of births, the man who’s been led to believe he’s the father of the child has been misled.
Personal enrichment through divorce
In an era where women have the same employment opportunities as men, this is clearly unjust. Enrichment through divorce almost invariably favors women, since women rarely risk their personal fortunes by marrying poorer men.
Domestic violence
It’s long been known that female-on-male DV is as common as male-on-female DV, yet the provision of resources for male victims is miniscule compared to that for female victims.
Parental access to children following relationship breakdowns
The justice system continues to fail to enforce contact orders.
Homelessness
Almost exclusively a problem for men.
Retirement age
On average men live shorter lives than women, yet have to wait longer for their state pension.
Bra fokusfrågor! Det rör på sig runt om i världen!
Mycket intressant!
Hur ser det ut i andra västländer? Finns det andra sådana partier?
Och hur gör man bäst i Sverige? Försöker påverka existerande partier eller skapar något eget här också (och riskerar samma debacle som FI)?
1. Ekonominska argumentet – Kvinnor är inte billigare än män att anställa – de är dyrare. Män anställs på eget bevåg. Kvinnor med samma kompetens ställer mängder med krav. För att kunna anställa kvinnor måste man erbjuda bekvämare arbetstider, anordna speciella ”for-women” rekryteringar och ofta är det utöver privata initiativ massor av politiker som slänger in pengar och prestige i processen.
2. Kvotering – Problemet med kvoteringar är att det är förbannat tungt att tävla mot de bästa männen. De män som tävlar mot de bästa männen har genomgått en mycket hårdare sållning än de kvinnor som kvoteras dit utan att behöva konkurrera med de bästa männen. I längden skapar detta ett manligt A-lag (urval via konkurrens) och ett kvinnligt B-lag (ingen konkurrens alls)
3. Korrelation med rikedom – Att rikare företag har många kvinnor förklaras på samma sätt som att rikare män har fler barn. De män som har mest råd att uppvakta kvinnor och skaffa barn är de som har flest barn. De rikaste företagen har råd att ha fler kvinnor i styrelsen och de få kvinnor som har kompetensen som kan välja och vraka väljer såklart oftare de rikaste företagen.
4. Kompetensen – Den stora frågan är hur det går när kvinnor startar nya företag. Är de mer lönsamma än mäns? Det vore ju lite märkligt att påstå att kvinnor är mer lönsamma än män – men bara i företag män byggt upp.
5. Viljan – Att nå makten är förbannat jobbigt oavsett om man är man eller kvinna. Hur många kvinnor vill ställa upp på de uppoffringar vi tar för givet män måste göra? (män som inte gör dem har vi inte en tanke på att hjälpa)
Starta ett parti för äkta jämställdhet, ni som driver denna sida, så skulle ni direkt bli 2:a eller 3:e största parti i sverige….
@Anders Senior:
Vi borde kanske börja med att bilda en förening/fanclub och se hur många medlemmar vi kan skrapa ihop.
@Erik: Det är ju bara att fler går med i ”Genusdebatten” som finns på facebook…. !
@Erik & Mariel
Nä, det tror jag inte är en bra ide, ingen kommer att våga stå för det, hur många gillar SD på facebook jämfört med hur många röster de har?
Det kommer att bli mer som SD är idag i så fall, ingen törs gilla det eller röstar officiellt på dem, likväl har de runt 10% av sympatierna idag…. (Jag sticker ut huvudet ibland på jobbet med mina åsikter om feminismen och dess syn på jämställdhet, och har börjat märka av en viss misskreditering tack vare det, så nej, jag törs inte gilla en FB sida officiellt).
Ett parti för jämställdhet kommer att blandas ihop med feminismen eftersom de kidnappat termen…..
Ett namn som tydligt deklarerar det som ni står för, ALLAS lika värde enligt den ”jämställdistiska” läran däremot, torde få många röster i valet, trots att ”ingen röstar” på det….
Ett riktigt fyndigt namn, tillsammans med en tydlig programförklaring att ni är för lika villkor för alla, oavsett kön, etnicitet, etc. mot kvotering, etc.
Skulle slå direkt.
Då skulle ni sopa ihop rösterna från samtliga partier vars väljare är besvikna på utvecklingen i samhället,
Framförallt moderater, sossar och SD.
Det torde ge 10% direkt!
Miljöpartiet och SD är lysande exempel på hur enfrågepartier kan slå, och jag tror folk i gemen är innerligt trötta på feminismen, om inte annat så talar ju ”näthatet” sitt tydliga språk på den fronten…..
Kan ni dessutom få in en klausul om invandrare i ALLAs lika värde och lika villkor, får ni dessutom med er invandrarna också…. Jag tror invandrarna är lika trötta som oss ”vita kränkta män (och kvinnor, de blir ju omyndigförklarade av feministerna)” på att särbehandlas i media, oavsett kön.
Jag tycker att det till att börja vore önskvärt att försöka få Pelle Billing att åter publicera de kommentarer som många av oss bidrog med på hans blogg. I sammanhanget tänker jag främst på den ”plattform för jämställdhet” (eller vad den nu hette) som han initierade, men som väl i stort sett glömts bort sen dess, där ett knappt tiotal angelägna frågor togs upp rörande mäns situation i samhället. Men jag saknar också möjligheten att kunna gå tillbaka och läsa alla de olika diskussioner som fördes där och då. Någon mer som håller med?
Just idag är jag annars pessimistisk och tveksam till att det skulle gå att ha en alltför ”jämställdistisk” inriktning på ett eventuellt nybildat ”mansparti”. Jag tror helt enkelt inte att tiden är mogen för det, och att risken för att partiet skulle översvämmas av feminister med ambitionen att ”oskadliggöra” ett sådant initiativ, skulle vara för stor.
Jag tror tyvärr också, efter att ha deltagit mera aktivt i denna genusdebatt i närmare två år, att erfarenheten visar att ytterst få feminister vill, kan eller törs ta in ett jämställdistiskt perspektiv, enbart genom diskussioner, bloggar, artiklar, etc (Hannah Lemoine är ett av undantagen). Jag tror följaktligen att de flesta feminister behöver ställas inför en politisk verklighet, där män säger ifrån på allvar, när frågor som berör dem konstant osynliggörs och ignoreras. Pelle Billing har ju sammanställt en del av dessa mansfrågor här, för övrigt:
http://mansnatverket.org/mansfragor.php
Om en sådan politiskt aktiv mansrörelse och/eller -parti växer fram, börjar ta plats och så småningom börjar påverka den offentliga maktutövningen, då kommer inte längre det nuvarande feministiska etablissemanget att kunna ignorera ”oss” och köra med de härskar- och makttekniker de idag använder. Misandri från offentliga personer, politiker, journalister, konstnärer och skribenter, liksom misandri i reklam, kommer att kännas lika daterat och socialt omöjligt att uttrycka i det offentliga, som det idag är att tala nedsättande om människor med annan hudfärg än den vita eller med annan sexuell läggning än den heterosexuella. I takt med att konkreta politiska krav kommer att ställas från en allt större grupp underprivilegierade och ”vanliga” män (jämte fler och fler kloka och empatiska kvinnor), på att mäns rättigheter och intressen tas tillvara, kommer så småningom också fler och fler feminister att inse, att det inte alls behöver vara en backlash för kvinnor att fler män får möjlighet att må bra i sina liv. De kommer att förstå att det förhåller sig precis tvärtom; ju fler lyckliga och välmående män, desto fler lyckliga och välmående kvinnor (och barn och djur…).
En gång till då…
Trots att man på många ställen menar att alla skall behandlas lika och det inte skall vara skillnader mellan kön så debatteras det ändå om köns-neutral lagstiftning, mansparti, mans & kvinnonätverk etc. I min värld är detta bara så fel det någonsin kan bli, och jag skulle definitivt inte gå med i ett parti som öronmärkts med kön, lika litet som ett parti som öronmärkts med homo, religion eller etnicitet.
Går däremot gärna med i ett parti som har en rak och tydlig linje med samma spelregler för alla. Jag tycker till och med att man inte borde ha särskilda underavdelningar inom ett parti. Ett parti skall vara ETT parti (ett team) med EN rak politik som man väljer att acceptera spelreglerna i, kan man inte det får man söka sig vidare till ett annat parti. Med andra ord så tycker jag inte ni här på Genusdebatten är konsekventa då ni pratar om ”jämställdhet mellan könen” på samma blogg som ni seriöst diskuterar ännu ett nytt könsmärkt parti.
@Anders Senior:
Helt rätt men det kräver att INGEN fråga får sopas under mattan, förtigas eller döljas. Det kräver helt enkelt att man omdefinierar jämställdhet/jämlikhet/lika värde och kommer överens om en helt ny värdegrund (en ny jämställdhet) för att uppnå ett bättre och kanske fungerande samhälle.
@Erik:
Absolut men inte på gängse sociala media som Facebook, Tvitter m.m.
På ren svenska… Inte på ”sladder & hat & mobbnings kanalerna”. Jag skulle aldrig i livet registrera mig där och jag vet att många andra heller inte vill göra det. Medlemmarnas integritet och anonymitet måste kunna garanteras så långt det är tekniskt möjligt.
En helt annan fråga Erik, du skriver…
Är invandrarmän rikare än svenska män eftersom de har fler barn, har media fel om fattiga och utsatta invandrare? Jag får bara inte ihop ditt resonemang så förklara gärna tydligare.
@barfota:
”Är invandrarmän rikare än svenska män eftersom de har fler barn, har media fel om fattiga och utsatta invandrare?”
Man kan inte överföra kulturer så där, inte mer än man kan överföra pengar. 500 kronor i Sverige är inte 500 kronors värde i Thailand.
Invandrarmän får inte fler barn i svenska kulturen, de får fler barn i sin egen kultur (som de tar med sig till Sverige). Exempelvis Islam föreskriver uttryckligen att för att en man skall få ha flera fruar måste han kunna försörja dem ekonomiskt. Alltså fruarna skall försörjas av en och samma man. Svenska män kan ju knappt försörja en enda hemmafru så uppenbarligen måste invandrarkillarna (de av dem med fler fruar) vara rikare för att det skall vara möjligt.
Men framför allt så är det två helt olika argument. I fattiga länder med taskig offentlig sektor är fler barn en nödvändighet för kvinnornas levnad. De kan inte välja bort barn av ekonomiska skäl för de blir fattigare av att inte ha barn. I Sverige är det tvärtom!
”Jag får bara inte ihop ditt resonemang så förklara gärna tydligare.”
Mitt resonemang gällde Sverige och i nutid. Om vi hoppar 1000 år tillbaka är alla svenskar fattigare men de av oss som gifter sig föder fler barn för kvinnor är – relativt män fattigare – och fler barn behövs för försörjningen.
Erik_W:
Jag vet att jag är trög men jag pratar också om nutid, Sverige, barnen och pengarna som invandrarna får i samma land som jag lever i.
Ja det stämmer säkert, problemet är väl bara att en del nu lever i Sverige med sin bibehållna ursprungskultur och ibland unkna jämställdhets/kvinnosyn, någonting som inte minst feminister borde skrika högt om och reagera på istället för att stigmatisera svenska, vita medelålders vita män.
Du brukar ju ha ”torrt på fötterna” men stämmer verkligen det att invandrarmän inte får fler barn i Sverige? Det stämmer då rakt inte överens med vad jag ser men det är OK, man får ha precis hur många barn man vill så länge man kan försörja, uppfostra och ta hand om sina egna barn.
Jag förstår skillnaden mellan ”fattiga” och ”rika” länder och varför man har fler barn i fattiga länder men får inte ihop det med att fattiga länder som inte ens kan försörja de barn de redan har skulle kunna lyckas med konststycket att kunna försörja ännu fler, särskilt med tanke på den ökande arbetslösheten, den ökande vatten och matbristen. Det är helt enkelt för svårt för mig att förstå att fler barn i en redan överbefolkad värld skulle vara en realistisk lösning, kanske fler bilar löser problemen med utsläpp av bilavgaser också
Vi kommer inte längre här Erik, konstaterar bara att ”vi gillar olika”.
Thank you for this exposure. We’re getting interest from around the world for our decision to establish a political party.
Mike Buchanan
mb1957@hotmail.co.uk
JUSTICE FOR MEN AND BOYS
(and the women who love them)
http://j4mb.wordpress.com
@barfota:
”Jag vet att jag är trög men jag pratar också om nutid, Sverige, barnen och pengarna som invandrarna får i samma land som jag lever i.”
Det är inte landet som avgör. Det är kulturen som är det viktiga. Vad ”mångkultur” betyder är att man i hög grad fortsätter att leva som man gjorde i det ursprungliga landet – till saken hör att man då får det resultat som man fick i det ursprungliga landet.
”Ja det stämmer säkert, problemet är väl bara att en del nu lever i Sverige med sin bibehållna ursprungskultur och ibland unkna jämställdhets/kvinnosyn, någonting som inte minst feminister borde skrika högt om och reagera på istället för att stigmatisera svenska, vita medelålders vita män.”
Som du vet skriker feminister inte det minsta. Feminister är med få undantag starka anhängare av mångkultur. Eftersom deras fiende är det vita patriarkala samhället stödjer de alla som de kan använda för att attackera det samhället.
”Du brukar ju ha ”torrt på fötterna” men stämmer verkligen det att invandrarmän inte får fler barn i Sverige? Det stämmer då rakt inte överens med vad jag ser men det är OK, man får ha precis hur många barn man vill så länge man kan försörja, uppfostra och ta hand om sina egna barn.”
Invandrarmän får inte fler barn i svensk kultur. Vilket land barnen föds i är mindre viktigt. Du kan födas av en svensk familj i Saudiarabien av en svensk familj och ändå leva i svensk kultur.
”Jag förstår skillnaden mellan ”fattiga” och ”rika” länder och varför man har fler barn i fattiga länder men får inte ihop det med att fattiga länder som inte ens kan försörja de barn de redan har skulle kunna lyckas med konststycket att kunna försörja ännu fler, särskilt med tanke på den ökande arbetslösheten, den ökande vatten och matbristen.”
Det beror på att du verkar tro det bara finns en modell. Det finns i grunden två modeller för länder att överleva till nästa generation.
1. ”Södermetoden” Föda många barn och ge dem knapphändiga resurser, några dör och de starkaste överlever. Mängden barn garanterar att några överlevt och kan ta hand om de gamla.
2. ”Norrmetoden” Föda klart färre barn och satsa ordentligt med resurser på dem så att de helst överlever allihop.
I ett ”söderland” har man råd att föda fler barn för man satsar mycket mindre på vart och ett av dem. Man har inte råd att ha färre barn för då riskerar man ha inga som tar hand om en när man är gammal. I ett ”nordland” krävs rikedom för att kunna föda fler barn för det anses ”ondskefullt” att låta de starka ungarna överleva medan de svaga ungarna dör. Invandrare från söderländer har råd med fler barn än Svenskar för svenskar föder inte fler barn än de har råd med och gamla svenskar förväntas bli omhändertagna av staten – inte av sina barn.
”Det är helt enkelt för svårt för mig att förstå att fler barn i en redan överbefolkad värld skulle vara en realistisk lösning, kanske fler bilar löser problemen med utsläpp av bilavgaser också”
Det må vara så att ”Världen” är överbefolkad men det är främst de fattigare söderländerna och söderkulturerna som föder de flesta nya barnen. När/Om däremot deras barn börjar leva mer ”svenskt” föder de färre barn fast då läggs mer resurser på vart och ett av barnen.
@Mike Buchanan:
You´re welcome, keep up the good work J4MAB
@Erik_W: Du har tyvärr rätt så fel i ’söder’- o ’norr’-metoderna. Det handlar om två olika socialförsäkringsmetoder, ja, men de är varken geografiskt bundna, eller fungerar som du säger.
Att man har fler barn i fattigare länder grundar sig i att man inte har något socialsystem som tar hand om dig när du blir gammal, det är dina barn som gör det. När man får barn, tar dina föräldrar hand om dem, medans du jobbar och tar hand om dina föräldrar när de blir för gamla. osv osv.
Vi har mindre barn i utvecklade länder för att vi behöver inte en stor familj att förlita oss på. Vi har system att falla ner på ifall vi blir sjuka, gamla eller om någon dör.
Så för att råda bot på att de föder många barn, behöver man utveckla deras länder så att det inte längre blir nödvändigt att ha många barn. Tyvärr kommer inte det hända i en överskådlig framtid då man inte bryr sig ett djota om dessa länder, man ger bidrag endast till projekt som ökar ego för att folk ska må bra hemma i tvsoffan, men någon samhällsutveckling är det aldrig tal om.
Nyheten skrevs redan den 30 december 2012
http://www.dads-r-us.se/2012/12/30/uk-pro-men-party-has-harriet-in-its-sights/
@John Nilsson:
Jag håller med, hade gärna kunnat gå tillbaka och läsa kommentarer på Billings blogg.