”No jury will ever convict me” – rättegången mot Jodi Arias
avatar

Postat av maj 11, 2013

Den nionde maj kom domslutet i rättegången mot Jodi Arias: hon befanns skyldig till överlagt mord på Travis Alexander. Denna artikels titel bygger på ett citat från en intervju med Jodi Arias. Tydligen hade hon fel…

Alexander suffered nearly 30 knife wounds, was shot in the forehead and had his throat slit before Arias dragged his body into his shower. He was found by friends about five days later.

Rättegången har fått rätt stor uppmärksamhet i USA, men även internationellt och på nätet. Det är ganska lätt att förstå varför.

Väninna till Travis intervjuas efter domslutet

It’s all about her still, and her being the victim and everyone else being at fault. … It’s frustrating, just because it’s still typical Jodi, making it all about her, making a mockery of the justice system, blaming the prosecution – I know that she was upset with her defense – and just her words about how the family can remember him ’the way they want to’, insinuating that their way isn’t really the true Travis. It’s just typical Jodi. It’s really frustrating. You know, for once in her life, she’s going to be held accountable for her actions.

Åklagarens slutsummering

Jag har tittat på en del av rättegången – det mesta går att hitta på youtube. Åklagaren summerade fallet som att Jodi hela tiden försökt manipulera sin omgivning, som vill spela offerrollen. Att Jodi dödade Travis Alexander är oomtvistat. Försvaret ville misstänkliggöra Travis Alexander som kvinnomisshandlare och t.o.m. pedofil, och hävda att Jodi dödade Travis i självförsvar.

Man kan förstås fråga sig om detta fall är symboliskt, och i så fall för vad? Det är för all del ovanligt att kvinnor döms för överlagt (brutalt) mord, men visst förekommer det. Det är heller inte så konstigt att man i sitt försvar försöker hävda att man är oskyldig. Har man fakta på sin sida, lyfter man fram fakta; har man lagen på sin sida, hävdar man lagen; har man ingetdera, attackerar man sin motståndare.

Vilken historia tror man då skall ha effekt?

Försvarets slutsummering

I detta fall har man spelat på hennes utsatthet. Hon var rädd för Travis, hon blev misshandlad (även om det varken finns medicinska bevis, polisanmälningar, eller vittnen). Åklagarens expertvittne menade att Jodi passar in på diagnosen Borderline, medan försvarets expertvittnen menade att hon betedde sig som misshandlade kvinnor brukar göra, och att hon kunde antas tala sanning.

Jodi själv har på ett rätt uppseendeväckande sätt ändrat sitt utseende och beteende, ändrat hårfärg och frisyr, skaffat glasögon (av allt att döma enkom för rättegången). På sätt och vis är det förstås helt logiskt att man tar till alla knep för att vinna juryns sympatier, men det är onekligen intressant både hur långt Jodi Arias gick i detta fall med just utseendet (både tidigare och nu), och hur mycket diskussion det orsakar. Problemet för henne är förstås att det fungerar bäst om juryn inte genomskådar det, och kan skada henne om de upplever det som manipulativt.

Under rättegången undrade jag om det verkligen skulle fungera. Jag fann inte försvarets expertvittnen trovärdiga, medan åklagarens expertvittne var mycket trovärdigt. Men hur långt kan man dra idén om kvinnans godhet och utsatthet, när inga konkreta bevis av vikt finns, men däremot bevis på lögner och manipulation?

I slutändan valde juryn att gå på åklagarens linje, så i detta fall fungerade det inte. Nu följer en process för att bestämma vilket straff som skall utmätas.

Kommentarer

”No jury will ever convict me” – rättegången mot Jodi Arias — 15 kommentarer

  1. Jag blir mest nyfiken på vad de kommer att utdöma för straff. Jag antar att du kommer att hålla ögonen på de. Nån idé om hur lång tid det tar?

  2. @Dolf:

    Nästa fas, ”aggravation phase”, börjar den 15:e. Rättegången hittills har väl pågått i närmare 60 dagar. Jag vet inte hur lång tid återstoden kan ta, men jag antar att det borde ta betydligt kortare tid.

    Man skulle kunna tycka att det ser mörkt ut för Jodi, eftersom alla i juryn ansåg att hon var skyldig till överlagd mord, och dådet i sig i så fall bör ses som synnerligen brutalt.

  5. På tal om störda människor – Harmemisering i fängelse i USA.

    13 kvinnliga fångvaktare på Marylandfängelset i USA åtalas för samröre med grovt kriminella fångar.

    ”En av ledarna för det kriminella gänget Black Guerilla Family (BGF), Tavon White, 36, har under tiden i amerikanskt fängelse blivit pappa till fem barn med fyra olika fångvaktare, smörjt kråset och tjänat över 100 000 kronor i månaden.”

    http://aktivarum.wordpress.com/2013/05/11/evolutionspsykologi-och-jagar-samlar-principen/

  8. Pingback: ”No jury will ever convict me” – rättegången mot Jodi Arias | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal

  9. @Erik:

    Precis Erik, coercive controlling violence. Det Erin Pizzey beskriver är kluster B störningar (narcissistisk, antisocial och borderline) och psykopater. Vilket sannorlikt är förklaringen bakom bl a partervåld (CCV-typen), svårare vårdnadstvister, PAS och i extrema fall dödligt partnervåld och ”utökade självmord”…

    Men det är vanskligt att slänga diagnoser omkring sig och därför kallas de istället energitjuvar, high conflict people, perversa narcissister, emotional blackmailers, vardagspykopater eller som här ”family terrorists”.

    Visserligen känner kvinnojourerna till symptomen. De är dock som jag ser det vilse vad gäller orsak och könsfördelning. Det stämmer alltså som Ireen von Wachenfeldt sa att man kan lägga karbonpapper emellan misshandlade kvinnors berättelser. Men att man alltså kan använda i stort sett samma karbonpapper för misshandlade mäns berättelser. Och det svåra som jag brukar säga är att ibland skilja agnarna från vetet, särskilt om man saknar (eller bortser?) från denna kunskap (sällan är båda i denna typ av relationer ’terrorister’, men det förekommer också).

  14. @Mariel:

    I artikeln länkade jag till en artikel där en imagekonsult och makeup-artist kommenterar hennes transformation:

    “She used to look like a little doll, a little sex kitten with that long blonde hair. Now she looks about twelve,” said Walker.

    Arias’ appearance has transformed since the murder of her boyfriend. From a blonde with makeup and form-fitting clothes, to now to a brunette, with bangs, glasses and hardly any makeup. Arias had her hair pinned back with a little barrette which caught Walker’s attention.

    ”The barrette yesterday (Monday) blew my mind. I haven’t seen a woman in a barrette in a long time and now she has completely transformed that into trying to look like a child, which is exactly what her lawyers would want,” Walker said.

    Arias has been seen in a variety of different colored blouses, including black when she first took the stand in her defense on Monday. Her second day of taking the stand, she wore what Walker said is the color of innocence.

    “It didn’t surprise me she chose baby blue. With all of the illusion that they’re trying to set of her being you know, a young victim, helpless, I expected they’d put her in a soft color, like baby pink or baby blue,” Walker said.

    On Tuesday, Arias took the stand with her hair down, and dark-rimmed glasses; many pinning her as looking like a librarian with the entire ensemble. Walker said the glasses are an important accessory in the role she’s trying to portray.

    ”Glasses are a way for someone to hide. There’s a lot that can be said nonverbally with the eyes so I feel like the glasses are just a way for her to have a little bit of protection against what she’s being accused of,” Walker said.

    Jag kollade lite på det där med hårklämma (barrette), och tycker kanske att det, i alla fall betraktat enskilt, är lite överdrivet, men onekligen har de försökt tona ned hennes sexuella agressivitet (ett karaktärsdrag som framkom i bevisningen) för att i stället ge en bild av en blyg och lite rädd flicka som skulle kunna vara ett sannolikt offer för en översittare.

  15. @Mariel:

    En annan rättegång som nämns då och då som jämförelse är rättegången mot Casey Anthony – en mamma som friades från misstanken att hon mördat sin 2-åriga dotter. Det framkom efter rättegången att utredarna missat att hon googlat om ”fool-proof suffocation” och bland annat hittat artiklar som beskrev i stort sett samma tillvägagångssätt som sedan använts på hennes dotter. Domaren i fallet uttryckte överraskning över att juryn friade henne, eftersom han ansåg att det fanns tillräckliga bevis för en fällande dom. Han sade dessutom att Anthony visade upp en helt annan bild av sig själv inför juryn än den som övriga inblandade fick se:

    The judge said he saw two sides to Anthony. The one she showed to jurors was a wrongfully accused mother grieving for her child. The other was a woman wasn’t afraid to shout and swear at her attorneys, as she did when they talked to her about a possible plea deal for aggravated murder.

    ”There were always two sides to Casey,” Perry said. ”The public persona that she wanted the jury to see and there was a side that she showed when the jury wasn’t there.”

    Se även Casey Anthony Prosecutor: Judge Could Have Spilled Many More Secrets About the Trial — If He Wanted To!

    But there were times, the Florida prosecutor added, that Anthony’s controlling — and sometimes violent — nature exploded in front of everyone in the courtroom.

    “It was very obvious to those of us who were watching everything that she did that she was not this totally wide-eyed, naive young girl,” he explained. “She was always in charge. I remember watching a hearing that we had one time and watching her actually smack [her attorney] Jose Baez in the arm … [The judge] was right. It was two very different faces of Casey Anthony: the one the jury saw and the one the rest of us saw.”