Med anledning av en diskussion på Facebook om varför människor, som trots allt förmodligen sympatiserar med jämställdismen, inte uppmärksammar den mer så formulerade jag följande inlägg. Jag tror det kanske kan appellera till någon här också.
Jag tror att det största ”problemet” som vidhänger jämställdismen är att det faktiskt inte är en klassisk ideologi. Förutom åberopandet av den liberale Pär Ström är det istället en reaktion mot en (splittrad, jag sympatiserar i viss mån med klassisk feminism) ideologi. Min erfarenhet av de jämställdister jag har kommit i kontakt med är att de i första hand hyllar objektivitet och vetenskap, och inte ropar på ”rättning i ledet” p g a ideologiska dogmer. Tvärtom upplever jag, att de flesta av oss är direkt mot att diktera för andra vad man måste göra för att göra ”rätt”. Men däri ligger också mycket av svagheten. Vi försöker att diskutera sakligt med människor som inte är ett dugg intresserade av saklighet, utan presenterar enkla, dualistiska påståenden som de backar upp med lögner, påhitt och ovetenskap, ”för den goda saken och ’sanningen'”.
Jag är historiker i botten och historiskt sett har ideologiska fanatiker alltid haft ett försteg framför sansade individer som säger, ”det kanske inte är så enkelt, allt kanske inte är svart och vitt”. Och i grunden ligger filosoferna. Både Jesus och Paulus tycks t ex ha varit starkt influerade av grekisk filosofi och de filosofiska rörelser (kyniker, epikuréer, stoiker m fl, andligt mot köttsligt) och kristendomen har visat vägen för våra moderna ideologier. Folk måste få klart för sig, att dagens radikalfeminism har varit den drivande kraften i samhällets nutida polarisering i fixering vid ”gott eller ont” (med t ex sitt korståg mot mannen redan på 1980-talet, retorik som Gudrun Schymans ”alla män är talibaner” och Maria Svelands ”näthatet mot kvinnor”) vilket har legitimerat för nazister och vänsterextrimister att träda fram på samma sätt. Personligen är jag lite förvånad över att radikalfeminismen så kunnat förvränga samhället. Jag trodde tidigare att sådant företrädesvis skedde i socialt instabila perioder (som i Ryssland/Sovjet och Nazityskland och den ekonomiska krisen efter första världskriget), men radikalfeministerna har lyckats med det i ett samhälle som åtminstone hade ett visst fog för att kalla sig välfärdssamhälle.
Däremot är jag övertygad om att en gigantisk majoritet av svenskarna inte ställer upp på genus, könskvotering, den onde mannen, m m, men eftersom mediernas och journalisternas födkrok är samma enögdhet som idologiernas (att schablonartat skrämma människor säljer lösnummer, vilket ger karriär och feta löner åt dem som skrämmer) så har de sansade liten chans. Men jag tror t ex att det parti som satte ner foten mot radikalfeminismen (utan att kombinera det med andra ideologiska idéer) skulle kunna vinna många röster. Det finns fler att vinna än de feminister man skulle tappa.
Mycket kort och koncist och välformulerat.
Ingen idioti har historiskt varat för evigt som bekant.
Ett jämställdhetsparti?
Jag skrev ett liknade inlägg häromveckan. Jämställdismens svaghet i opinionsbildningsprocessen, är att det krävs att man släpper reptilhjärnans instinkt om ”kvinnans högre skyddsvärde” och går upp i det medvetna förnuftet, för att jämställdismens budskap ska gå fram. Feminism och manschauvinism däremot, exploaterar just den instinkten och vinner därmed lätt gehör hos folk som inte orkat tänka hela vägen.
http://bashflak.wordpress.com/2014/02/14/jamstalldismens-inneboende-paradox/
@MK: Jag har också lekt med tanken på ett jämställdhetspatia, men det skulle spricka på alla andra frågor. Ett sådant parti skulle bli tvungna att köra Piratpartiets ”fåfrågelinje” (vilket i o f s inte behöver vara mer fel än ”vi har lösningen på allt”), men det tycks tilltala få.
@Bashflak: Bra inlägg.
@MK: Jag tror det är mer rimligt att försöka skapa jämställdistiska förbund inom partierna motsvarande kvinnoförbunden. Alternativt bekämpa kvinnoförbunden – utan dessa hade vi säkerligen haft en mer jämställd politik idag.
Sedan har Bashflak rätt, ett motsvarande ”Manslobbyn” hade aldrig fungerat då män/pojkar har ett mycket lägre skyddsvärde.
Lagom långt. Jag hoppas att inom ett par år vi har ett parti som vågar ta distans från de radikatomtarna.
”Varför appellerar inte jämställdismen till många fler människor? ”
För att de har inte en aning om att den finns. Endast feminism finns beskrivet i media, således är det de enda som finns att välja, eller välja bort, om man nu vågar göra det.
Jag upplever att Piratpartiet lägger stor vikt på jämställdismens linje om allas lika rättigheter generellt (även om fokus legat på yttrandefrihetsfrågorna). Därav faller det för partiets väljare (även den minoritet som varken är män eller liberaler) naturligt att ta försiktigt avstånd från media- och statsfeminismen:
http://www.annatroberg.se/tag/internationella-kvinnodagen/
@Janne:
Liberala Partiet har ju för all del den här sköna formuleringen i sitt ideologiska manifest (min fetstil):
Janne: Piratpartiet är feministiskt…
Ja man ska komma ihåg att jämställdismen är ung vi har inte ens fått alla mjölktänder ännu.
Men jag är väldigt glad att jag är med i startgroparna för denna rörelse eftersom när barn och barnbarn kommer fråga i framtiden varför ingen gjorde något för att stoppa galenskaperna,varför kritiserade ingen,så kan jag stolt säga -Jag gjorde det.
Castro med anhang var väl bara 50 personer från början som sedermera drev igenom revolutionen på Cuba,vi är redan mångdubbelt fler än dom.
@Pether och @Dick: Det finns folk i Piratpartiet som bekänner sig till olika ideologier, t.ex. liberaler, frihetliga socialister och feminister som ”Opassande”-Emma och Henrik Brändén. Principprogrammet undviker dock ideologier i sin värdegrund, utan uttalar klart alla människors lika rättigheter, vilket också vidhålls då och då på t.ex. partiledarens blogg som jag länkade till innan.
Utöver lika rättigheter finns i mitt tycke inga större svar eller goda sidor kvar inom feminismen att anamma. Många skulle, av goda skäl, alieneras av själva etiketten, just eftersom landets mest kända ”feminister” ligger långt från Piratpartiets politik, som Schyman, Sveland, Rosenberg, Lindberg?, Rein- och von Wachenfeldt. Så för oss som upplever den feminism och de feminister som syns i media som kunskapsfientliga, hatiska, kollektivistiska, och inte minst sexistiska förutom i helig allians med den politiska korrektheten, vill jag använda mindre nedsolkade begrepp om den jämställdhet jag eftersträvar.
För oss, om man räknar bort SD, finns det väl då Kristdemokraterna, Piratpartiet och Liberala Partiet som aktivt verkar valt att inte kalla sig feministiska, och bör hedras för det.
@michael:
När Hitler anslöt sig till (och tog över) nationalsocialismen i en ölkällare tror jag inte ens de var 10. Inte för att han är någon förebild, men … ett bra exempel på att en liten början kan få stor effekt.
Pingback: Det brann i huvudet på autonoma vänstern – AFA kallade ungvänstertjejer för f_ttor och h_ror | Aktivarum
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
De rörelser ni åberopar som med få medlemmar fått snabb spridning är alla ledda av starka orubbliga karismatiska ledare vars verklighet appliceras på övriga.
Vad jag vet finns det bara en sådan i Sverige i dag och, tyvärr måste jag säga, heter denne person Gudrun Schyman. Jag har själv sett på 1990-talet hur hon förvred hiuudena på ett gäng företagare som säkert skulle rösta på henne tio minuter efter hon talat och innan de kommit till sans igen. Skrämmande samtidigt som imponerande. Schyman har förmågan att vid varje tillfälle säga det som en lyssnare helst vill höra. Gärna kryddat av en stor portion lögn!
Farligt och mycket effektivt! Schyman råkar ha varit kommunist, vänsterpartist och är nu (marxistisk) feminist men kunde lika gärna varit drivande för Tea Party-rörelsen i USA eller Antigay-rörelsen i Uganda!
Varför appellerar inte SD till fler människor, trotts att många håller med partiet i nästan alla separata sakfrågor?