Detta är menat som en snabb uppföljare till inläget om Koldioxid i atmosfären häromdagen, men det handlar inte om klimatet utan om klimatpolitiken som ett hot mot oss människor. Och för dem som saknade genusaspekten i koldioxidinlägget, det här har definitivt en genussida.

I ärlighetens namn så att det inte är dolt, om någon läsare är omedveten om det, så räknar jag mig till klimathotsskeptikernas skara, men det är min avsikt att vara neutral till själva hotfrågan i det här inlägget. Oavsett var man står i klimatfrågan så måste man väl ändå önska någon slags rimlighet i de åtgärder som vidtas. Men just bristen på rimlighet skrämmer mig.

Om vi nu för diskussionens skull godtar att vi faktiskt står inför ett klimathot, vad för åtgärder och insatser vore då rimliga? Jag tar det i stigande ordning av orimlighet (det värsta kommer sist).

Det första man väl tänker på är det som är det vanligaste, dra ner på förbränningen av fossila bränslen på olika sätt. Det är, oavsett vad man tror om effektiviteten, en viss logik i det. Men det är, helt vid sidan av de rent tekniska aspekterna, långt ifrån enkelt. Jag tog till exempel upp problemen med att kvotera miljövänliga bränslen i inlägget Den manipulativa staten vill kvotera bort livets gas. Åtgärder här kan lätt (och gör det redan) slå hårt mot landsbygden, och det kan vara värt att notera att transportsektorn i hög grad är en mansdominerad bransch.

Det som därefter ofta kommer på tapeten är att minska köttkonsumtionen. Den biten begriper jag ärligt talat inte. Om man för enkelhets skull reducerar diskussionen om köttet till kor. Hur tänker man då? Ofta tas transporterna upp ifråga om köttet. Men även om man går över till vegetariskt så måste ju grönsakerna också transporteras. Och hur kan det bli mindre CO₂ av att inte döda korna? Det blir ju inte mindre kor på det viset, snarare fler. Såvida man inte rätt och slätt bestämmer sig för att utrota korna. Men om korna inte äter gräset förmultnar det och ger upphov till CO₂ lik förbannat. Och jag undrar, har inte kor ett värde som livsform i sig? Jag har full förståelse för de som är vegetarianer utifrån den etiska ståndpunkten att djuren har rätt till sitt eget liv. Men att minska köttkonsumtionen för att minska på CO₂-utsläppen verkar gå i rakt motsatt riktning, att man vill göra sig av med vissa arter. Det förefaller mig som en riktigt otäck riktning. Vilka vill man egentligen rädda planeten åt?

Jag tycker vi redan har sett otäcka varningsflaggor som visar på totalitära tendenser som kan börja ta sig väldigt obehagliga uttryck när det gäller fordonstrafik och kött. Minns Åsa Romsons Almedalstal?

Jag jobbade tidigare med biståndsfrågor, och det finns en oskriven regel, i … när man jobbar med internationellt bistånd, och det är att om man har som allra största syfte att nå barnen och bättre miljö för barnen, då ska man satsa på kvinnorna. Det är ganska logiskt, man vet att kvinnorna i många fattiga länder ger barnen de bästa förutsättningarna. Det är också så att kvinnor är en bättre mall än männen när det gäller klimatpolitik. Det är nämligen så att män släpper ut mer koldioxid än kvinnor, män äter mer kött, de åker mer bil, de flyger mer, de är mindre benägna att ändra sitt beteende för att anpassa sig och skona klimatet. Mycket förenklat kan man också säga i klimatpolitiken att det är de rika männen som orsakar utsläppen och de är de allra fattigaste kvinnorna som blir de största offren. Och det här är riktigt både när man tittar i sverige, tittar på Europa och tittar på världen. Det är helt enkelt så att dagens passiva klimatpolitik är att sätta de lata männen framför kvinnor och barn. Och det är lite av de som miljöpartiet finns till för att ifrågasätta. Vi i miljöpartiet ifrågasätter nämligen varför, vad det är som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska gå före kvinnan som varje dag åker buss och tunnelbana till jobbet. Vi ifrågasätter vad det är som säger att mannen som flyger på en affärsresa ska få en egen central flygplats inne i Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo. Vi i miljöpartiet … Vi, ja, jag hör att det finns många bostadslösa studenter här i publiken. Det är naturligtvis ett bekymmer. Eh, vi i miljöpartiet ifrågasätter också vad som säger att den svenske mannens, um, rätt att äta kött varje dag skall gå före den sudanesiska kvinnans rätt att slippa få sin skörd förstörd av klimatförändringar. Vi måste våga ställa de här frågorna, vi måste våga ifrågasätta normerna. För att … klimatet och klimatpolitiken, det visar att världen är i ett akut behov av en feministisk politik. Och jag menar verkligen det.

Åsa Romson är inte heller ensam att tänka i dessa tankebanor. I inlägget Varmt och fuktigt klimat för könen? om ett klimatseminarium på KTH som sändes på SVT tog jag bland annat upp hur docent Annika Carlsson-Kanyama vill märka kött på samma sätt som cigaretter, ”ATT ÄTA KORV DÖDAR” och att rött kött och charkuterier bara skall få köpas i speciella butiker på liknande sätt som spritförsäljning bara sker genom systembolaget. Hon konstaterar också att köttkonsumtionen är en genusfråga eftersom män äter mer kött än kvinnor, och att ”kött har alltid varit associerat till makt”.

Sen har man olika förslag på geoengineering, som t.ex. att man skall släppa ut olika typer av sulfiter i atmosfären. I mina öron låter det som man vill börja förorena i global skala. Hur fel kan inte det gå. Men jag hoppar över geoengineering, för nu kommer vi på det verkliga vansinnet: bioengineering.

Jag skall göra en snabb sammanfattning med ungefärliga tidsangivelser. Killen talar alltså om hur man skall ändra på själva människan. Det hela börjar strax efter 7 minuter. Han tar upp ett par olika förslag. Det skall sägas att han poängterar redan från början att allt är menat att ske på frivillig basis (jag köper dock inte det).

Ca 8:30 – 11:45, först det lite mer enkla, att man skall motverka folks köttkonsumtion genom plåster som ger illamående när man äter kött, ungefär som med nikotinplåster.

11:45 – 14:45, här talar han om att göra människor mindre. Jupp. På allvar. Han poängterar att stora människor kräver mer mat och kläder, sliter skor och möbler fortare osv. Vikten ökar med kuben på längden, så även en relativt liten minskning av längden kan reducera vikt, mat osv. märkbart. Här kan det ju påpekas att män har ungefär 25 % större energibehov och därför konsumerar mer föda, vilket jag bland annat tog upp i Frukost när fria tamponger och lika lön inte längre räcker till. Det är väl ingen som tror att detta kommer att gå radikalfeministerna förbi? Det är inte allt för svårt att tänka sig en svensk feministisk regering som beslutar om först en köttskatt och sen en mansskatt. Sen kommer väl tvångsmedlen för att minska längden på männen.

Minskning av människors längd (som han koncentrerar sig på) kan uppnås genom att man t.ex. väljer ”kortare” embryon vid provrörsbefruktningar.

Ett annat sätt kan vara att reducera människors längd genom hormonbehandlingar. Man kan också manipulera föräldrarnas genetik (slå av och på vissa gener) genom näringsämnen och droger.

14:45 – 16:15, här tar han upp den negativa korrelationen mellan födelsetal och utbildning för kvinnor. Att helt enkelt minska befolkningen är ju på ett sätt det mest logiska. Så människor som verkligen oroar sig för klimatet borde fortplanta sig mindre, för det är otvivelaktigt att det som get störst avtryck är avkomman. (Så istället för konstgjorda befruktningar, rätt för ensamstående kvinnor till insemination osv. borde man snarare trycka på adoptioner istället för att skapa fler människor.)

Och det vore väl inte så tokigt tänkt om inte … han talar i detta sammanhang om användning av kognitivt förstärkande droger som Ritalin (amfetaminpreparat) och Modafinil som om det vore likvärdigt med utbildning.

16:05 – 18:00, det blir mer läkemedel. Han talar om användning av farmakologi till att förstärka altruistiska och empatiska drag hos människor. Tanken här är att miljöproblem är kollektiva problem, och att man genom att till exempel användning av Oxytocin och adrenaline reuptake inhibitor (antidepressiva medel) skall bli mindre egoistisk och mer samarbetsbenägen för att få till stånd en miljövänlig livsstil.

Han poängterar återigen att det hela skall ske på frivillig väg. Han motsäger dock sig själv sen. När han tar upp invändningar efter 22:30 jämför han bland annat med hur samhället tillsätter fluorider i dricksvatten. Om inte lagstiftningen har ändrats på denna punkt under senare år så lär det vara förbjudet i EU, för det räknas som medicinering och får inte genomföras utan medgivande från de som medicineras. Det sker dock regelmässigt i USA och många andra länder och lär nog bara vara en tidsfråga om när vi kommer att bli tvångsmedicinerade på ett eller annat sätt. Och han jämför också med att vaccinering har positiva effekter även om det finns risk för biverkningar där och ibland till och med leder till dödsfall.

Han tar upp de etiska aspekterna av att föräldrar fattar beslut som oåterkalleligen påverkar barnens liv på ett sätt som inte kan göras ogjort. Han hävdar runt 26:00 att inte all bioengineering som involverar barn nödvändigtvis är kontroversiell, och tar som exempel att många föräldrar glatt ger (fullt friska) barn Ritalin för att det skall gå bättre för dem i skolan. Du sköna nya värld. Vad jag tycker om detta lämpar sig inte i tryck.

Ifråga om att ge barn hormonbehandlingar för att minska deras tillväxt så menar han på att vi skall ha i åtanke att det redan är tillåtet för föräldrar att ge hormonbehandlingar till sina barn även om de är fullt friska, och han tar som exempel föräldrar som har en flicka som beräknas bli 6 fot och 5 tum (195 cm) lång kan ge henne hormonbehandling för att bromsa växten så att hon bara bli 6 fot (183 cm). Han menar att vi utifrån detta inte kan förbjuda föräldrar att reducera sina barns växt från förväntade 5 fot och 5 tum (165 cm) till 5 fot (152 cm).

Så mycket för det samtycket. Påminner lite om när man skär förhuden av småpojkar.

Under frågestunden får han runt 33:45 frågan om varför han inte är villig att tillsätta Oxytocin i dricksvattnet på samma sätt som med fluorider. Svaret är väldigt belysande. Han menar att man inte skall göra det, men anledningen till det är för att det då slår mot alla och att med den ökade altruismen så riskerar man också en ökad godtrogenhet. På direkt fråga så medger han också att hans invändning är rent pragmatisk, inte av principiellt slag. Han vill alltså inte göra det för att det i viss mån slår snett. Annars hade han inte haft några invändningar. Han svarar också på en direkt fråga (ca 37:00) att han anser att samhället har rätt att tvinga på barn vaccinationer. Så han medger att det är tänkbart att vi kanske måste införa ett ”längd-tak”.

Yeah, det var frivilligheten det. Och jag kan inte hjälpa det, men trots den trevliga diskussionen, och jag tycker frågeställningar av den här typen är intellektuellt stimulerande, så får jag klara vibbar av tredje rikets propagandafilmer för eugenik och rashygien där man talade om ovärdigt liv. Jag kanske övertolkar, men de diskuterar alltså detta på fullt allvar som tänkbara åtgärder för att motverka global uppvärmning, och oavsett hur mycket frivilligheten poängteras så … säg något som inte spårat ur när det hamnar på statlig nivå.

Det finns något djupt obehagligt med miljörörelsens attityd till den globala uppvärmningen. Se t.ex. den lilla (4 min) filmen No Pressure från 2010. Det är inte frågan om någon slags parodi. Det var en äkta film som ingick i en kampanj kallad 10:10 för att minska koldioxidutsläpp med 10 %. Den drogs dock tillbaka redan samma dag. Det räcker med att man ser fram till 1:15 för att man skall förstå varför. Den är en perfekt illustration till varför jag uppfattar miljörörelsen som obehaglig, och om man inte förstått titeln på inlägget så kanske det klarnar här.

I rest my case.

©2017 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.