Inledning
It’s time to check our privileges!
Så var det tid att skriva sista delen i denna serie … hade jag tänkt. Men som vanligt har jag mycket att säga, så det var av nöden att dela detta i två delar för att det inte skulle bli Tanja Bergkvist-långt, så det kommer också att komma en ”Del 4 – könsmakt och dess konsekvenser”.
Här hittar ni del 1 och del 2.
En sak som jag instämmer med feminister om, är att det är svårt att se sin egen makt och sina egna privilegier. Det tog mig många steg i männens skor innan jag själv kunde se det, för det man saknar är en referenspunkt att relatera till. Det är många orsaker till att jag gick från att vara feminist till att idag vara antifeminist, men det mest avgörande var att få denna referenspunkt – männens situation.
Privilegier
I en kommentar här på Genusdebatten skrev jag en snabb lista med konkreta exempel på privilegier jag har till följd av mitt kön. Det kanske största och viktigaste är kvinnors mycket vidare genusram, vilket jag skrivit om i ett flertal inlägg. Angående detta med genusramar så överensstämmer min syn på genussystemet med mina åsiktsmotståndares (t.ex. här, nr. 7). Bilden nedan symboliserar dessa genusramar och inom dessa båda ringar ryms alla våra möjliga val och ageranden som människor. I den röda ringen finns alla val som är möjliga för en kvinna utan att hon tappar i status som kvinna eller drabbas av hån. Den blå cirkeln är männens motsvarighet.
”vi kvinnor har egentligen hela världen framför oss .. känns de som”
Mariel på skype.
Ett konkret exempel: Att prata om sitt livs svårigheter och sina känslor ligger över gränsen mellan rött och blått, se gul cirkel i bild ovan. Det är okej för män att prata om sina känslor och upplevelser, när det gäller vissa saker och under förutsättning att det görs på vissa sätt , i annat fall leder det till grovt hån. (Ett vidrigt exempel på detta är hur Täppas hanterades under Gräv13 när han pratade om mordhot han fått. Erik har skrivit om det här och där finns även en ljudfil.) Detta, att stora delar av ”prata känslor” ligger utanför männens genusram, ger för män en könsrollsproblematik jag kallar: ”Ta skit och tig!” Det, att män tvingas tiga om sin könsrollsproblematik (och när de väl tar till orda, såsom här, så försöker man tysta det med olika härskarpiskor, som till exempel att kalla det kvinnohat), bidrar i sin tur till att förstärka effekten av projiceringen jag skrev om i föregående del, då kvinnor tolkar männens tystnad som att de inte har något att klaga på.
Fördelen det innebär för kvinnor att ha en så bred genusram förstärks av ytterligare en faktor, den manliga homosociala gemenskapens kultur. I föregående inlägg visade jag nedanstående bild och skrev: ”Bilden innehåller en mängd information: form, färgsättning, konturlinje och ord är alla valda för att åskådliggöra specifika kulturella skillnader …”
Manlig och kvinnlig homosocial gemenskap –
Två olika kulturer.
I bilden ovan har jag gjort en tydlig konturlinje på den kvinnliga homosociala gemenskapen, men ingen alls på männens dito. Detta är för att symbolisera att den kvinnliga homosociala gemenskapen är mer eller mindre exkluderande av män. I männens gemenskap är den som är intresserad av att umgås kring gruppens sak och är villig att bidra till gemenskapen välkommen, oavsett kön, eftersom män har ett sak-orienterat umgängessätt. För den som är mer intresserad av detta, så diskuterades det i kommentarsfältet med start vid denna kommentar.
Makt
Det finns olika sorters makt och det är av vikt att hålla dessa isär. Jag kommer här att tala om två sorters makt, positionsmakt och könsmakt.
Positionsmakt är makt som kommer av en position, statsministerposten medför till exempel att Fredrik Reinfeldt har en betydande mängd makt i Sverige. Statsministern har precis lika stor makt, som statsminister, oavsett om denna heter Fredrik eller Fredrika. Det är en helt individuell makt som inte kommer andra individer av samma kön till gagn. (Jag finge inte mer makt om statsministern vore kvinna; min man har inte mer makt än mig för att statsministern heter Fredrik.)
I genuscirklen ovan symboliseras denna positionsmakt av stjärnan. Det är en makt, helt tillgänglig för kvinnor, man skapar sig. Det är bara att träffa de val som krävs och satsa med det arbete som krävs och under de villkor som arbetsgivaren ställer. Det innebär att man för att nå en sådan makt måste prioritera bort annat som tillhör privatlivet. I vår tid och kultur, finns det inget som tyder på att denna makt är svårare att nå för en individ av kvinnligt kön. Däremot finns det tydliga tecken det omvända, att det underlättar för denna individ att vara kvinna, då vi lever i en tid där man med ljus och lykta söker kvinnor specifikt för dessa positioner. Det vill säga att män på denna väg är diskriminerade. Det finns till exempel studier som visar att kvinnor i maktposition har nått dessa positioner snabbare än män, vilket inte alls är märkligt med alla specialsatsningar som förekommer.
Feminister och genusvetare menar att pojkar uppmuntras att ta plats och därför får vi denna könsfördelning. Men när man sätter sig in i deras material i form av forskning och studier så finns det inte belägg för dessa påståenden; tvärtom finns belägg för motsatsen – att vi dämpar pojkar. ”Strukturer” som visar att vi pushar på flickor för att få dem att göra val inom blå cirkel är också lätta att visa upp, exempelvis ”kvinnor kan”, ”go girl!”, ”sience is a girl thing”, GoldieBlox. GoldieBlox kan det vara värt att titta lite extra på, den är talande för vår samtid. Notera hur man i filmen inleder med att signalera att ”flickigt är tråkigt” och att när man gör det ”pojkiga” så ”använder man hjärnan” och då leker livet. De flickiga/kvinnliga valen nervärderas och skambeläggs i vår tid. Jag tycker inte det är okej alls, både traditionella och normöverskridande val skall accepteras. Denna skambeläggning av kvinnliga val medför, menar jag, att kvinnor kan uppleva att de behöver ”komma ut”.
Redan när jag var ung på 80-talet och skulle välja yrkesväg så var denna press påtaglig, bland annat i form av ”kvinnor kan”-mässor. Ingen av oss kvinnor i yrkesverksam ålder är uppväxta i en tid där vi uppfostrades till att ”stå vid spisen”. Det är hög tid samhället slutar att agera som om det vore så och accepterar att kvinnor, i större utsträckning än män, väljer bort det samhälle och maktelit – av marknadsekonomiska orsaker – vill pressa kvinnor till att göra och agera.
Vi dämpar alltså pojkar och försöker lyfta, pusha och rent av pressa flickor/kvinnor till att få dem att göra val inom den blå genuscirkeln. Hur kan det då vara så att vi ser den könsfördelning vi faktiskt ser i samhället? Det finns mängder av biologisk forskning som visar att vi, på kollektivnivå, föds olika; varför skulle då preferenser för olika yrkesval vara jämt fördelade mellan könen? En sak som talar för att biologi har påverkan på våra preferenser och önskningar i livet är den så kallade jämställdhetsparadoxen.
Jämställdhetsparadoxen, min markering. Källa, s. 19
I länder där man har det bra, väljer man vad man vill göra! Bildkälla
Tryck på länken ovan och kolla graferna som texten ovan handlar om. Det är mycket tydligt hur skillnaden mellan killar och tjejer ökar med landets välbestånd.
Hur kan det vara möjligt att skillnaden mellan könskollektivens val ökar med landets utvecklingsnivå och ekonomiska situation? Jo, det förstår man med hjälp av Maslows behovstrappa. I länder som Sverige och Norge behöver vi vanligtvis inte oroa oss för att få mat på bordet, vi har råd att unna oss det vi vill göra med våra liv – Självförverkligande.
Ninni…..hær færstår jag int riktigt vad du vill ha sagt . men føljande skrivning verkar vara en skicklig førenkling av vår nærtidshistoria. Pratar du om dig sjelv och personliga ambitioner eller talar du før hela svenska nordiska /internationella kvinnokollektivet ?
.
.
.
”Ingen av oss kvinnor i yrkesverksam ålder är uppväxta i en tid där vi uppfostrades till att ”stå vid spisen”. Det är hög tid samhället slutar att agera som om det vore så och accepterar att kvinnor, i större utsträckning än män, väljer bort det samhälle och maktelit – av marknadsekonomiska orsaker – vill pressa kvinnor till att göra och agera.”
.
Per Hagman.
.
@Per Hagman:
Ninni…..hær færstår jag int riktigt vad du vill ha sagt
Då kan vi ta varandra i hand. För jag förstår inte alls vad du vill ha sagt (eller frågar om) med din kommentar
http://www.independent.co.uk/news/science/the-hardwired-difference-between-male-and-female-brains-could-explain-why-men-are-better-at-map-reading-8978248.html
@Per Hagman: OK…jag lurar på Dvs o børjar med føljande :
.
Du skriver:
-”Ingen av oss kvinnor i yrkesverksam ålder är uppväxta i en tid där vi uppfostrades till att ”stå vid spisen”.
– jag undrar vilka kvinnor och under vilken period har som du påstår kvinnor uppfostras till att stå vid spisen ?
Tænker du på de hushållskolor som har funnits?
—
. du skriver : ”Det är hög tid samhället slutar….”
? slutar med hushållskolor eller vadå?
—
.
Du skriver :”…accepterar att kvinnor, i större utsträckning än män, väljer bort det samhälle och maktelit – av marknadsekonomiska orsaker – vill pressa kvinnor till att göra och agera.”
?
Vad ær det som ..någon..skall acceptera
Vem vill pressa kvinnor till ”gøra och agera”.
Gøra vad ?
Agera Hur ?
.
Per Hagman.
.
Pingback: Cissi Wallin diskuterar jämställdism: Del 3 – Privilegier och Positionsmakt - UmeNytt.se - Nyheter Sverige
Per Hagman:
Jag förstår inte heller dina invändningar, de verkar oerhört semantiska och poänglösa. Det fanns inget kontroversiellt i det stycke du citerat. Varför alla dessa frågor?
1. ”Stå vid spisen” = Allegori för den traditionella kvinnliga könsrollen.
2. Hög tid att de slutar… = att de med opinionsmakt, den hegemoniska diskursen, dvs framträdande feminister och genusvetare slutar utgå från ”Könsrollskvinnan” (som i sig är en teoretisk konstruktion, min kommentar) i sin framställning av samhället och börjar se den moderna kvinnan.
3. Vad är det…någon…skall acceptera = Ovan nämnda åsiktselit skall acceptera att den moderna kvinnan utgår från en helt annan rationalitet än den nämnda åsiktselit baserar sina åsikter på (dvs konstruktionen av Könsrollskvinnan).
4. Vem vill pressa till att göra vad = Vem är redan besvarat flera gånger, och pressen vara, göra, agera på ett visst sätt uppstår eftersom de har ett kategoriskt kollektivt perspektiv snarare än individuellt, där de vill balansera ut alla olikheter mellan könen med kompensatoriska metoder; vilket alltså leder till att individer oavsett sin egna personliga disposition, önskan, vilja, drömmar etc förväntas, eller via socialt / politiskt tvång /”incitament”, pressas att agera på ett sätt enhetligt med teorin snarare än sin egen önskan.
@Roger:
Tack!
@Roger:
Om feminismen slutar låtsas att vi lever kvar på 60-talet och erkänner kvinnans fria val idag så faller ju hela deras argumentation.
Jag tror man är fullt medveten om hur verkligheten ser ut men ”man vill både ha kakan och äta den”. Alltså exempelvis om 75% av de kvinnor som har möjligheten till en ledande position väljer bort den för andra prioriteringar så som familj m.m. så ska resterande 25% fortfarande kvoteras in. Om man då utgår från att man och kvinna har samma kapacitet så är det alltså 75% chans att kvinnan som kvoteras in är sämre lämpad för arbetsuppgiften än den man som hon petar bort. Detta medföra att vi får en form av B-lag i makteliten och därmed äventyrar Sveriges förutsättning i världen.
Så nu har jag målat fan på väggen igen
@PNy:
Detta medföra att vi får en form av B-lag i makteliten och därmed äventyrar Sveriges förutsättning i världen.
Så nu har jag målat fan på väggen igen
Jag hade med en rubrik om konsekvenser sv den diskurs som råder i Sverige. Jag tog bort det för att jag upplevde att det gjorde inlägget lite spretigt och mindre fokuserat. Bättre då att ta det separat, så jag har texten kvar. Där var ett antal punkter där en handlar om B-lag, även om jag använder andra ord.
Så om du målar fan på väggen av detta konstaterande så gör jag det med.
Lite OT,men jag gjorde en liten bild.
Glömde skriva att det är enögda genusglasögon, men det förstod ni med all säkerhet
@Håkan:
Japp, den är bra
Får vi använda den fritt?
@Håkan:
Använder inte tjejen på bilden upp till höger en liknande modell.
På tal om just den bilden med text, är den inte ganska talande för hur låg nivå man har? I vilket sammanhang som helst så skulle de vara ett självmål.
@Roger: Ok… frågor kan vara klargørande…tackar før Din detaljuppløsning , æven om du nu prøvar dig på att vara , en aningen nedlåtande , fast du kanske bara vill vara en smula høvisk iht skribenten.
.
I bland ønskar jag att GD Skribenten skriver en relevant Rubrik som føljs upp med en Ingress och med i Artikeln ett mer stringent Resonemang ( inte helt fel att denna sker i Dialogform ) o gærna avslutar med ex egna Slutsatser / Meningar.Det kan vara en førdel om rubriken sammanfattar artikelinnehållets…tyngdpunkt, i stællet før att utifrån en allmænnt oklar rubrik bli en allmænnt hållen… krønika.
Roger…långa meningar dær , hoppas du hænger med.
Før , jag utgår från att GD skall skapa… Debattartiklar.
Skriv då… Debattartiklar.
.
Per Hagman.
.
@Per Hagman:
Nå, min mamma, född på 40-talet till enkla förhållande, gick t.ex. på husmorsskola som tonåring, fick barn vid 20, och skaffade sig först på 70-talet en universitetsutbildning. Där bekantade hon sig med ett gäng intellektuella och rödstrumpor, var så pass intelligent att hon nog egentligen såg igenom det mesta, men hade för svagt självförtroende för att våga ta avstånd från dem. Hon gjorde en god karriär, om än i ett traditionellt kvinnoyrke, och har varit chef, hög tjänsteman och entreprenör, och skaffade sig sedan en till utbildning och bytte karriär.
Hon har alltid imponerat stort på sin omgivning, utan att riktigt förstå varför. Hon har haft alla möjligheter att utbilda sig och skapa en karriär sedan åtminstone 70-talet (blev iofs mamma även på 70-talet), men har nog egentligen hållits tillbaka av att ingen förväntade sig något sådant av henne när hon växte upp. Hennes bror fick däremot närmast mot sin vilja göra karriär.
Som jag uppfattade det då handlade just 2:a-vågenfeminismen om att gjuta mod i en hel generation kvinnor att börja tänka sig ett helt annat förhållningssätt. Men det var nog egentligen så att den vågen startade redan kring 50-talet, då det blivit för tråkigt att vara hemmafru (något jag berörde här). Feministikonen Doris Lessing flyttade t.ex. till London 1949 – lämnade sina barn – för att bli författare:
50-talet var Husmoderns gyllene ålder: det var fortfarande fullt respektabelt – t.o.m. förväntat – av en kvinna att ta hand om hemmet, men den tekniska utvecklingen hade gjort det till en rätt bekväm tillvaro. Heltidsarbetande kvinnor kunde sköta hushållet på i snitt 23 tim/vecka, men en heltidshemmafru kunde naturligtvis lätt få det att fylla en arbetsvecka. Det som drev fram en förändring, ivrigt påhejad av de ’maskuliniserade’ kvinnor som trivs bättre i karriären än i hemmet, var inte minst en kraftig ökning av arbetskraftsbehovet under decennierna efter kriget, kombinerat som sagt med att hushållet inte längre var en heltidssyssla och att den nya tidens jobb var rätt väl lämpade för kvinnor.
@PNy:
Vi är redan där, se senaste PISA rapporten….
@Ninni:
Jag skulle var väldigt stolt om ni ansåg att den kunde komma till användning.
@PNy:
Jo, jag är säker på att hon har några sådana på sig.
Det här kanske inte är helt relaterat men jag måste tipsa om en go’ faderstyp som tycker att kvinnor ska ta emot Jesus och förbli korkade:
http://prinsesspartiet.se/2013/12/03/kvinnor-ar-egentligen-svaga-och-dumma/
@Anders Senior:
Mm. Läser den nu. Det ger kramp i magen att se resultatet.
Japp, och undrar varför tappet är just på ämnen (manligt kodade) som matte, naturvetenskap och läsförståelse?
Logik och sunt förnuft motarbetas ju aktivt i våra skolor i och med ”genuspedagogiken”, fast det är klart, det är väl enda sättet för feminismen att överleva i det långa loppet. Har man bara lite logik och sunt förnuft så förkastar man ju deras trams… (Ironi)
Detta är något jag håller dagens feminism direkt ansvarig för.
Jag kommer aldrig att förlåta dagens s.k. feminism vad de utsätter våra barn för!
@Anders Senior:
Kolla figur 3 s. 10.
Jag hade en förhoppning om att de högpresterande eleverna inte föll i samma grad. De är vår framtida ekonomis ryggrad …
Detta är *ursäkta språket* riktigt jävla illa. När ska våra politiker ta sitt ansvar och slänga ut genusflummarna ur skolverkets ledning och återinföra kunskaps- och faktarespekt i den världen?!
Går det att prata om något speciellt år som genuspedagogiken fick genomslag i svenska skolan? För att isf sedan kunna jämföra denna tidpunkt med vändningen i elevernas resultatkurvor.
@Frej von Fräähsen:
Haha! Med religiös insikt ska jag alltså inse att jag är blåst och okapabel? Ännu ett skäl att förbli ateist
(Julkalendern är bra tyckte vi. Rolig)
@Bladet:
Tror inte det. Jag misstänker att det varit flytande, men upplever en markant ökning av vansinnigheter och mansfientlighet i grabbens skolgång sen 3 år tillbaka. Om det hände något där, eller om det är slumpen, eller om det är han som pga ålder blivit bättre på att berätta vad som sker inom skolans väggar eller en kombination … det vet jag inte.
@Ninni:
Christer Åberg har en egen Flashbacktråd där man samlat alla dumheter genom åren, fantastisk läsning.
@Ninni:
OK, jag förstår. Tack!
@Fugen:
Har du länk?
Nu när vi pratar om skolan blir jag påmind om granskningen av det nationella provet. Var det Dolf som satt på materialet? Kommer han skriva om det när han är tillbaka eller har han lämnat över det till någon av er andra skribenter?
@Bladet:
Ja, det är Dolf som sitter på det, ja. Vem som ska skriva om det är inte bestämt. Fram till domänproblematiken är löst så lär vi inte ha tid ändå, för vi är kort om folk nu.
@Ninni:
På så vis. Ska bli grymt intressant iaf, ser fram emot när det blir dags.
@Frej von Fräähsen:
O.T. men till att börja med…
Jo… och värre blir det ju tyngre man är. Det finns en anledning till att män har större fötter än kvinnor, och elefanter har större fötter än människor (och dessutom vilar på alla fyra!). Trycket är en funktion av massa delat med ytan. Väger man som en vuxen man och petar in fötterna i ett par skor som flyttar fram en stor del av trycket på tålederna – ja, då blir det obekvämt.
http://www.straightdope.com/columns/read/3070/could-an-attacking-50-foot-woman-actually-exist
Sedan är det förstås så att Christer Åberg inte alls hävdar att kvinnor är svaga och dumma. Han talar om ”förvrängda könsroller”, men förvrängningen i detta fall tycks ju mest vara att kvinnan överträffar mannen i det som varit hans traditionella roll, utan att mannen för den skull får något annat ben att stå på. I Julkalendern är ju pappa Ben en fullständig idiot som inte kan göra något rätt (utom möjligen att han lyckades uppfinna vindrutetorkaren – oklart hur). Att barnen är smartast är förstås i linje med att det är ett barnprogram, men att flickan är den smartare av barnen är inte heller förvånande. Inte ens raketforskaren Sture eller Statsministern har begåvats med någon intelligens att tala om. Eller, ja, Sture har kanske en nördig form av intelligens, men verkar å andra sidan socialt handikappad.
Att man protesterar mot att mannen reduceras till rollerna som packåsna, nörd eller skitstövel betyder naturligtvis inte att man anser att kvinnor istället borde drabbas av motsvarande kränkning.
Felslutet är att man fått för sig att eftersom män inte kan något som kvinnor inte kan, så måste ju män helt enkelt tvinga sig till rollen som fixare och överhuvud, trots att det i det här fallet vore bättre att de lät kvinnorna sköta allt. Men i botten ligger egentligen, gissar jag, ett extremt nedvärderande av det traditionellt kvinnliga och ett idealiserande av det traditionellt manliga, vilket leder till en fullständigt bisarr situation: man föraktar det kvinnliga men älskar kvinnor; man älskar det manliga* men föraktar män. När man då skall ’vända’ på rollerna beskriver man kvinnan som oändligt kapabel, men mannen som en idiot.
Jag gissar att rollförvrängningen i det här fallet säger mer om de som skapat den, än om de som tycker illa om den.
* Åtminstone de manliga innovationerna och rationaliteten. Hur män över huvud taget lyckats med någonting förblir en gåta om man utgår ifrån Julkalendern, men det måste helt enkelt vara så att de genom hela historien tagit åt sig äran för saker som kvinnor gjort. Det leder förstås till frågan varför kvinnorna upprätthållit denna charad så länge.
@Ulf T: Kul berættelse…snyggt skrivet. Du Ulf nær jag læser om Din mor och din morbror får jag intrycket av att din mor var så stark i sig sjælv och i sin personlighet , att hon eg int hadde behov før att varken bli ”påhejad” eller ”bli førvæntad”.
Din morbror t.o.m stegrade sig o kanske blev en del hæmmad, infør omgivningens stød och førvæntningar.Personligen kan jag tænka mig att din mor var tillrecklig ”rund” før att førhålla sig till , æven den tidigare tafatta feminismen.
Att vara hemmafru , vilket i børjan var befriande før familjen ,kan før kvinnan bli , att hamna i undantag o isolation från vuxenkontakter..
Min mening ær att har man satt barn till værlden føljer det med ett stort ansvar før barnens vård uppfostran , førutom lyckan. En av mina søner (gift med en karriærekonom )samråder , i høgre grad æn vad jag kunde gøra som familjefar , i ”barnansvaret”. Hon vill , under åren , ha sin tid med barnen och tids nog kan hon ,nær det ær læmpligt… karriæra vidare och utveckla sig inom sitt fack.Jag ser att sonens fruga i framtiden kommer bli en bra ledare med utbildningsbakgrund livserfarenhet och ambition. Framførallt så utvecklas hon som empatisk ledare , genom sin relation med sonen och i sitt førældrar ansvar.
Min mening ær att , har individen ingen erfarenhet att vara førælder så skall han ej eller vara ledare i samfundet.
Samfundet fylls nu med , i grunden dysfunktionella ångest fyllda , kvinnliga ledare med enbart en marginell høgskoleutbildning , några praktikår , kønskvotering o en stor kæft.
Denna triviala bakgrund kan int kompenseras med førmågan att ”klættra øver lik” men gør nog det ændå.
Ett grundfel ær altså , kvinnor kvoteras till ledarfunktioner i samfundet utan att eg , ur en demokratisk perspektiv ,vara kompetenta dærmed berættigade till , att vara ledare.
.
Ser vi ut øver samfundet , så kan vi numer konstatera att organistioner ledda av kvinnor har ,med vissa undantag , de størsta personalproblemen.
.
Køns-Kvoterade kvinnliga sociopater ær inget alternativ.
.
Per Hagman.
.
@Ulf T: Kan allt i grunden handla om …Penisavund.
Feministerna vill bli… mænn!
.
Per hagman.
.
@Per Hagman:
Sant på så sätt att hon tog sig fram ändå, men jag har många gånger sett hur hon krympt ihop och blivit passiv, t.ex. när hon träffat personer som uppfostrats att se sin framgång som naturlig. Detta har förstås lett till en massa missade möjligheter, där hon tagit flera steg tillbaka istället för att låta sig bjudas in.
När jag studerade till ingenjör träffade jag på ett flertal personer som uppenbart var där för att det var en familjetradition, och de kände pressen att ”gå i pappas fotspår”. Vissa lyckades kämpa sig igenom. Andra tvingades bita i det sura äpplet och hoppa av. Jag tyckte synd om dem.
Sedan fanns förstås plusvarianterna, som kom dit med sin familjs fulla stöd och dessutom hade såväl intelligens och intresse nog att ta sig igenom med fina betyg. Flera av dem läste parallellt in en ekonomi- eller juristutbildning och några av mina klasskompisar då startade också företag vid sidan om som sedan blev marknadsledande i sina respektive nischer.
Så uppbackning från familj och tradition kan vara en välsignelse när det är i linje med ens egna intresse och fallenhet, och en förbannelse i andra fall.
Här kan man påminna om Albert Bonniers kommentar om att få hela dynastins förväntningar på sina axlar:
Skulle vara intressant om man kunde få veta om skillnaden är större mellan pojkar och flickors betyg i Sverige än i andra länder vi som lever i världens mest jämställda land enligt feminister.
@Ninni:
”Jag hade en förhoppning om att de högpresterande eleverna inte föll i samma grad. De är vår framtida ekonomis ryggrad …”
Ja, eller hur?
Undrar bara hur det skall gå till, när de redan i dag kommer till universitet och högskolor med samma ingångsvärde en 14-åring hade i åttonde klass på 80-talet.
4-5 år senare sitter de med motsvarande 80-talets gymnasiala kompetens, skillnaden är ett par hundra tusen i studieskulder….
Misstänker nästan att Göran Persson kortsiktigt försökte dölja ungdomsarbetslöshet genom att förlänga skoltiden……..
@Ulf T: I verkligheten är det ju så att män kan göra allt som kvinnor kan förutom att föda barn och amma, medan kvinnor helt enkelt inte kan göra mycket av det män kan som fordrar muskelkraft eller konstruktionsförmåga.
@Ninni:
Detta är den stora länken:
https://www.flashback.org/t1327143
Det finns en till, men den är ointressant, 9 inlägg
Bra skrivet Ninni, som vanligt! Gällande GoldieBlox reklamen så skulle jag inte gilla om den försökte signalera att ”flickigt är tråkigt” totalt sett men nu handlar den om att de tre tjejerna i reklamen tycker att flickigt är tråkigt. Precis som jag tyckte när jag var liten. Det är lika rätt att tycka att flickigt är tråkigt som att det är roligt. Håller med om att reklamen har onödiga inslag, det där med att man använder hjärnan till exempel, men det är ju en reklam, så de onödiga inslagen kan vara där för att försöka sälja.
@Ulf T: Kul kille han Albert…”Och det gör man ju, det är ett slags five star misery.”
.
LOL , Galghumor … saknas i detta allvarliga samfund.
.
Per Hagman.
.
@Håkan: Jupp…førstod din tanke.
Kanske en bild på ett dyk cyklop kan vara en mer rættvisande.
.
Per Hagman.
.
@Håkan:
Första tanken som hoppar upp i huvudet: Genusglasögon
@Maria: Knappast….Kvinnor har næppeligen visat sig vara mannen jæmbørdig i något avseende. Tja , førutom att føda barn , men i øvrigt har kvinnan int tillført något anmærkningsvært i vår gemensamma samfundshistoria.
Mannen står før all mænsklig utveckling.
Feminismen har nu pågått i ca 300 år.
Vad har feminismen tillført kvinnan.
Platt intet.
.
Vad har Kvinnan tillført samfundet. Kvinnor Kan Mæssor?
.
Handen på hjærtat. Kvinnor ær underordnade mannen.
.
Per Hagman.
.
@Ulf T:
Rolig länk
Hon skulle med andra ord inte se ut Daryl Hannah…
@Per Hagman:
Det stämmer helt enkelt inte. Det är för övrigt inte meningsfullt att separera det manliga bidraget till mänskligheten och betrakta det i isolering från det kvinnliga.
Precis lika lite som kvinnor kan luta sig tillbaka och ha ’balans’ utan att män tar han om en stor del av infrastrukturbyggandet och -underhållet, har mäns bidrag någon större mening om det inte ges i samband med vårdandet av familj och samhälle.
Det verkar heller inte vara så att män som ’väljer bort’ kvinnor (MGTOW) bli r mer produktiva eller innovativa – om något kan det mycket väl vara tvärtom. Ett exempel är Japans s.k. gräsätare: män som inte bryr sig om att försöka skaffa familj, och heller inte bryr sig om att producera. De blir ett samhällsproblem eftersom samhället i stort är beroende av att män ’tar sitt ansvar’ och gör jobbet.
Vill man spetsa till det kan man säga att de beter sig som kvinnor, men utan någon familjebyggande roll*. De fyller i princip ingen funktion annat än att de existerar och konsumerar.
http://kvalitet.org/kf/2013/12/jamstalldheten-kan-bli-battre.html
Jämställdhetsminister Maris Arnholm har ingen koll på verkligheten eller ljuger medvetet?
Lika illa båda alternativen.
Tex kvinnor arbetar mer än 3 timmar oavlönat hemma än män gör!
Jämför livslön oberoende av arbetstid totalt.
Oseriöst!
Kanske OT men kolla in det här programmet som just gick på 2:an.
http://urplay.se/Produkter/177418-Ar-det-sant-Tjejer-och-killar-i-media
Tråkigt: http://www.richarddawkins.net/news_articles/2013/12/2/norway-s-foreign-minister-vows-no-ban-on-circumcision
@Ulf T: jaså …Læser vad Du skriver. Vill du omformulera din føljande mening eller står du før den? :
.
— ”Vill man spetsa till det kan man säga att de beter sig som kvinnor, men utan någon familjebyggande roll*. De fyller i princip ingen funktion annat än att de existerar och konsumerar.”
.
Per Hagman.
.
@Anders Senior:
Men det är ju männens fel förstår du väl? http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pisa-studien-sveriges-skola-samst-i-norden_8786376.svd?sidan=7
(Jag undrar om skribenten av denna slentrianmisandri har uppgifter som visar att fäder i övriga länder läser mer och uppmuntrar sina barn till läsning mer än fäder i Sverige. Jag tvivlar på det.)
@Per Hagman:
Det där stämmer inte alls. Mänsklig utveckling sker via män och kvinnor under ömsesidigt beroende (interdependence). Feminismen däremot förespråkar att kvinnor skall vara oberoende (independent). Eller så vill den bara dela upp uppgifterna där vad än som kvinnor gör mer av beskrivs som den sämre delen. När du förespråkar manligt oberoende från kvinnor är det inte ett dugg mer positivt än när feminismen förespråkar kvinnligt oberoende från män. Genusdebatten är inte och skall inte vara samma sak som feminism fast tvärtom!
@Per Hagman:
Jag står för att jag förstår vad jag försökte säga.
Men visst, jag skall försöka utveckla.
Nyckeldelen var ”Vill man spetsa till det…”. Det är förstås så att vi i vårt samhälle tillskriver många olika grupper rätten att existera och söka sin lycka på bästa sätt utan att ställas till svars för att de inte åtminstone ’bär sin egen vikt’. Men för att få vara en av de som bärs av samhället, eller på sin höjd glider omkring på något slags självhushållningssnivå, behöver man tillhöra en kategori som är berättigad att leva på andra. Folk som kan bära sin egen vikt förväntas göra det.
När friska unga män gör så – dvs kastar av sig plikten att göra rätt för sig, etablera sig på arbetsmarknaden, bilda familj och försörja och uppfostra sina barn till att bli goda samhällsmedborgare – skakas samhället i sina grundvalar. Det är nämligen den gruppen som vi alla är beroende av. Vi kan förstås hoppas att fenomenet inte sprider sig för mycket…
Att detta är problematiskt, det står jag för. Däremot klandrar jag inte de män som bestämmer sig för att leva så. Vi som samhälle har ett ansvar att försöka premiera de beteenden som vi beror på för vår överlevnad. Jag står också för att de ur ett krasst samhällsperspektiv inte tycks bidra netto till artens överlevnad. De som tycker annorlunda kan förklara för mig hur denna grupp stärker vår civilisation.
Däremot ser jag deras livsval som fullt rationella i dagens klimat, vilket är ungefär det man har rätt att begära av människor. De agerar rationellt utifrån sina förutsättningar, och de skadar ingen. Det enda de tar ifrån oss är chansen att få bäras in i solnedgången på deras ryggar, men om vårt samhälle är fritt även för dem är det inte mycket vi kan säga om den saken.
Som Suzanne Venker skrev i Why Women Still Need Husbands:
@Fender:
Skrattretande!
@Ulf T:
”När friska unga män gör så – dvs kastar av sig plikten att göra rätt för sig, etablera sig på arbetsmarknaden, bilda familj och försörja och uppfostra sina barn till att bli goda samhällsmedborgare – skakas samhället i sina grundvalar. Det är nämligen den gruppen som vi alla är beroende av. Vi kan förstås hoppas att fenomenet inte sprider sig för mycket…”
Vad är det här för något, ULf T? Det känns som den manliga motsvarigeheten till att ”kvinnor ska stå vid spisen och föda barn”, dvs män ska stå för samhällets försörjning och beskydd: ”plikten att göra rätt för sig, etablera sig på arbetsmarknaden, bilda familj och försörja och uppfostra sina barn till att bli goda samhällsmedborgare”…
Jag kan inte se någon potential för mäns frigörelse i detta sätt att resonera. Menar du att du stämmer in i ”man up”-kören av röster? Att det finns en speciell könsroll för män, som de bör känna sig förpliktade att leva upp till (och att kraven på kvinnor inte bör vara desamma)?
Att bära sig själv i den utsträckning man kan, visst, men att bara godkänna män som är ”human doings”, snarare än ”human beings”… Är det inte det vi vill komma bort ifrån? Känns som du vill vrida det sista ickevåldsamma och gränssättande ”vapnet” ur mäns händer, i detta gynocentriska och misandriska samhälle. Om män fövägras rätten också till ickesamarbete med staten/samhället/kvinnor, hur tror du då att deras smärta och avståndstagande kommer att komma till uttryck? Vad har du för alternativ ”kampmetod”, om du dissar MGTOW/gräsätare på det här sättet?
”Det enda de tar ifrån oss är chansen att få bäras in i solnedgången på deras ryggar”…
Ja, men kanske tar deras självständiga val och vägran att anpassa sig till en traditionell mansroll, också ifrån oss en del av risken att stå inför dem som soldater, som ”bara lyder order” när de tar livet av såväl män, kvinnor som barn, för att det också är deras ”plikt”?
@Ulf T: ”Det verkar heller inte vara så att män som ‘väljer bort’ kvinnor (MGTOW) bli r mer produktiva eller innovativa – om något kan det mycket väl vara tvärtom.”
MGTOW handlar väl inte om att ”välja bort kvinnor”, utan om att välja bort den misandriska gynokrati som samhället är på väg att bli (eller redan blivit, beroende på vem du frågar)? Man vill inte vara en del av det samhälle som föraktar en, och inte heller bidra mer än absolut nödvändigt till detta samhälle.
@John Nilsson:
Jag noterar bara att det här är andra sidan av feminismens ha-kakan-och-äta-den-resonemang. Det förutsätter att män skall fortsätta i sin samhällsbärande funktion även om rollen nu saknar både ära och belöningar att tala om.
Jag menar alltså inte att lösningen är att tvinga män att ”man up”, utan att börja acceptera att ekvationen inte går ihop. Privilegier och ansvar behöver följas åt: kvinnor som vill ha den ära som följer med statusjobb får räkna med samma ansvar och samma prestationskrav*; om man vill att män skall fortsätta att ta det ansvar de tar idag, är det en dålig idé att strippa bort all status och försöka skuldbelägga dem för deras sätt att agera.
* De allra flesta kvinnor som är genuint intresserade av sådana uppdrag är inte de som ropar efter särbehandling, vilket t.ex. Peggy Bruzelius var inne på när hon debatterade kvotering på TV nyligen.
@Tommy:
Ytterst handlar det nog ändå rätt mycket om att välja bort långvariga relationer med kvinnor, eller rättare sagt familjebildning – tillfälliga relationer kan man ju mycket väl ha.
Det är ju en intressant känsla att bli förälder för första gången. Jag tror nog att många känner som jag gjorde, att ens liv upp till den stunden hade varit något slags förberedelse för ”the real thing”. Inför andra barnet är det lätt att börja undra om det är möjligt att älska nästa barn lika mycket som det första, men det visar sig normalt inte vara något problem.
Det är alltså ingen liten sak att välja bort.
Likväl står det ju människor fritt att göra det. Saken med MGTOW är ju också att de faktiskt inte ställer några krav på samhället, utan mest vill vara i fred. På så sätt skiljer de sig rejält från t.ex. kvinnor som vill bilda familj utan att behöva besväras med någon man: de har normalt långtgående krav på att samhället skall ställa upp på dem.
@Per Hagman:
Äh? Nej.
Historiskt var könen ömsesidigt beroende av varandras bidrag till mänsklig utveckling. Männen hade inte klarat det styva arbetet som flottare, skogsarbetare eller rallare utan att någon skötte en mycket tung markservice där man tvättade kläder i sjön, lagade all mat från råvara utan el och de bekvämligheter vi har idag.
Eller du menar att de kom hem efter att ha gjort sitt bidrag och lagade sin mat från grunden, städade, tvättade kläder i sjön, tog hand om barn, gamla och djur?
Du lever i en lika verklighetsfrånvänd sanning som feminister, bara dess exakta motsats. Om du tror att du är bland åsiktsfränder på GD med sådan syn på kvinnor som du ger prov på både här och hos Bashflak så vet jag inte vad jag ska säga ens.
Du får naturligtvis ha vilka åsikter och vilken övertygelse som helst, precis som feminister får. Men vi här delar dem inte.
Jo, visst är det så … eller inte. Med samma resonemang som du framför här så var slavägaren underordnad slaven.
Könens egenskaper följer normalfördelningskurvor. Män är överrepresenterade i ytterändarna på båda sidor. Det finns alltså fler idioter och fler genier som är män, men det säger inget om den enskilda individen, oavsett kön, och dennes förmåga.
@Ulf T: ”Ytterst handlar det nog ändå rätt mycket om att välja bort långvariga relationer med kvinnor, eller rättare sagt familjebildning – tillfälliga relationer kan man ju mycket väl ha.”
Ja, relationer är ju en integrerad del av det samhälle man vill undvika. Det är dessutom kanske den del av samhället där kvinnornas maktposition är som starkast, och där den tilltagande misandrin märks mest.
På ett MGTOW-forum har jag sett en hel del misogyna kommentarer, vanligen från män som drabbats hårt av amerikanska skilsmässo- och underhållslagar. De flesta verkar dock inte hata kvinnor, utan helt enkelt förhålla sig likgiltiga till dem.
”Saken med MGTOW är ju också att de faktiskt inte ställer några krav på samhället, utan mest vill vara i fred.”
Precis. I en konflikt har man tre val: åtgärda, undvika eller acceptera. MGTOW väljer att inte åtgärda (dvs motarbeta feminism) eller acceptera (”blue pill”), utan att undvika (”red pill”) och lämna ”The Matrix”. Det är inget politiskt ställningstagande (som AVfM och andra MRA), ingen organiserad folkrörelse, utan bara en benämning på män som tröttnat på att få skulden för saker de inte kan påverka och på att hela tiden nedvärderas.
@Ulf T:
”kan det mycket väl vara …”? Det var milt skrivet. Jag vågar lova att jag ska äta upp min hatt om det inte är tvärtom.
Det här är något jag upplever som väldigt vanligt karaktärsdrag hos män. Kvinnan (och barnen och … i förlängningen samhället) och hennes väl, samt att vinna/bevara hennes kärlek är liksom bränslet för heterosexuella männens produktivitet. Och det tror jag är medfött, hur många av er män drömde/lekte inte som barn om era hjältedåd där ”prinsessans beundran och eviga kärlek” var belöningen? Ta bort belöningen ur ekvationen och männen går ner i varv.
Här blir det hela lite tragikomiskt. För syftet med maktelitens feminism är inte ”för kvinnans bästa”, det är marknadsekonomisk vinning som är i deras intresse. Genom att framställa kvinnan som utnyttjad, underordnad, förlorare så vill man pressa kvinnor att bli lika bra ”arbetsmyror” som män är.
Det man inte inser är att med de åtgärderna man gör i samhället, så vänder man kvinnan mot mannen och tar bort hennes ”approval and respect” och då tar man bort männens bränsle och man förlorar männens bidrag i MGTOW. Samhället gör ett gigantiskt misstag som tror att män tar vilket skit som helst, hur länge som helst.
När jag för några år sen nu vaknade upp efter min operation, så stod det en livs levande ängel bredvid mig. Hon var som ett gigantiskt leende, hon fullkomligt sprudlade av liv och lycka med sina vackra bruna ögon. Hon pysslade om mig, kom med vatten och tog hand om mitt sår.
Du menar att denna ängel jag mötte och vars leende fick mig att må lite bättre … som vårdade mig och hjälpte mig, när jag faktiskt behövde det … en kvinna jag aldrig kommer glömma så länge jag lever … hon fyllde ”i princip ingen funktion annat än att de existerar och konsumerar”? ;D
@Anna:
Jag är precis som du. Jag tyckte det var trist och jag tycker så fortfarande om det som kvinnor vanligen gör och samtalar om. Det intresserar mig helt enkelt inte.
Men det är inte reklamen i sig som är min kritik. Vi har ju konstaterat förr att du bor i Finland och antagligen missar bitar av helheten i Sverige.
Jag skrev så här i inlägget:
Det är alltså helhetsbilden i vår samtid i Sverige jag opponerar mig mot, inte den reklamen som en enstaka händelse.
Ett helt annat exempel på detta, man kallar det ”obetalt hemarbete”, för att signalera att detta är ett utnyttjande och få kvinnor att känna sig utnyttjade av detta.
1. Man får inte betalt för arbete man gör åt sig själva, man får betalt för att göra tjänster åt annan.
2. Vad är det som räknas in i detta ”obetalda hemarbete”? Jo, de traditionellt kvinnliga arbetet. Men jag lovar, min man fick ingen lön han heller för snöskottning, gräsklippning, renovering, klippa häckar och träd, möblering, bära tungt och allt annat som var hans bidrag till vårt gemensamma liv vilket föll på hans axlar på grund av att jag är liten och svag. Det är precis lika mycket ”obetalt hemarbete”, men det räknas inte.
Det här görs hela tiden i Sverige av idag, rakt igenom försöker man framställa det traditionellt flickiga/kvinnliga som något som per se är dåligt och/eller utnyttjande. Den här nervärderingen av normativa kvinnliga val är rent osmaklig. Och det är den helhetsbilden jag kritiserar.
Angående de dåliga PISA-resultaten verkar de nu skyllas på pappor. http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/stall-krav-pa-de-svenska-papporna_8787982.svd
@Fredrik C:
Joråsåatte: Hon har Håkans glasögon på sig, skribenten ifråga. Och ännu ett exempel lades till listan av hur genushäxorna (manliga som kvinnliga) succesivt skapar och underhåller animositeten mellan män och kvinnor.
Kväljande!
@Ninni:
Precis! Jag håller med dig i allt du skrev efter detta också.
@Per Hagman:
Jag vet inte om det kan vara någon språkförbistring, men sådana här uttalanden var varför feminismen fick vatten på sin kvarn från första början.
Mannen har alltid fostrats att värna om kvinnan (INTE mannen). Tack och lov har den biten fortsatt, annars skulle det nog blivit riktigt otrevligt och något säger mig att kvinnorna inte hade kommit ut på topp då.
När jag var liten på 70-talet i en liten landsbygd så värnade även kvinnor om män. Även här rörde det sig om uppfostran. Sättet kvinnorna värnade om männen var annorlunda och feminismen kallar det för patriarkat. Så att istället för att hitta andra vägar att uppskatta männen än att ”steka köttbullar” som följde med utvecklingen och frigörelsen för kvinnan så valda man att helt att sluta uppskatta mannen via uppfostran. Så resultatet av detta är att kvinnan idag fostras att inte ha någon empati eller uppskattning av mannen (då detta uppmanas att vara fel) utan man försöker tvärtom hitta vägar att stöta bort honom i alla sammanhang och värnar istället precis som männen om kvinnorna.
Jag vet att allt det här låter spekulativt men jag tror hellre på ”felaktig” uppfostran än att kvinnan blivit ond mot mannen.
PS. Kvinnan måste tyvärr på egen hand lära sig att uppskatta mannen.
@Ninni: Tack för förtydligandet, jag förstår nu! Jag kunde inte koppla ihop två och två eftersom jag i min vardag inte ser en omfattande skambeläggning för de traditionellt kvinnliga valen.
Gällande obetalt arbete tycker jag att ordet obetalt är viktigt för att signalera att det arbete man gör hemma inte ger de förmåner ens förvärvsarbete har, som t.ex. pension. Det måste man ta i beaktande om man väljer att göra mer obetalt arbete. Men förstår vad du menar här också och håller med dig! En kvinna som själv väljer att göra mera arbete med hem och familj ska få göra det utan att någon försöker få henne att sluta. Däremot är det ett problem om kvinnan gör det mot sin vilja, men det problemet är knappast så stort.
@Anna:
Ironin är ju att sambeskattningen avskaffades just för att tvinga ut kvinnor i arbete.
Eller som Kommuninstiska Partiet skriver:
Sambeskattning, våldtäkt och barnaga… Patriarkatets förtryckarmedel, liksom.
Kristdemokraterna (nå, en kristdemokrat) menar att sambeskattningen ökar kvinnors marginalskatt (tja…) och dessutom håller kvinnor utanför arbetsmarknaden. Totala marginalskatten för ett par borde ju faktiskt minska med en vettig konstruktion, givet att makarna inte tjänar precis lika mycket.
@Ninni:
Just så.
Jag kan gå med på att de meningarna gick att avkoda fel. Poängen var att de (gräsätarna) inte fyller någon funktion annat än att de existerar – inte att kvinnor i allmänhet inte fyller någon funktion.
Den kvinna du beskriver tycks vara en hjälte inom vårdsektorn – alltså inte bara en arbetande kvinna, utan en som hjälper andra att komma tillbaks till ett fungerande liv.
Girlwriteswhat lade ut texten om detta i någon video – jag minns inte vilken. En ung kvinna som saknar arbete och lever hedoniskt har ändå inte övergivit sin samhällsbyggande roll: om hon får tag i en man och blir gravid, hamnar hon genast i kategorin blivande mamma, vilken är en av de centrala samhällsbärande funktionerna. För att kunna uppfylla denna roll behöver hon inte mycket mer än hyfsad hälsa och en fungerande livmoder.
GWW diskuterade – väldigt krasst – hur just denna funktion är så central, att stora delar av samhället anpassas till att skydda och hjälpa kvinnor att fullgöra sitt ’uppdrag’, och att även kvinnor som inte är fertila omfattas av det skydd som ges åt kvinnor generellt. Att även äldre kvinnor, som inte längre är fertila, omfattas av skyddet, är rationellt ur perspektivet att äldre kvinnor hjälper yngre med omvårdande uppgifter m.m. (ok, inte så mycket nu längre). Dessutom ingår det s.a.s. i det ’kontrakt’ som män får binda sig till för att få bilda familj.
Män signalerar med sin manlighet just sin beredskap att fullgöra sin del av kontraktet: beskydda och försörja sin familj. En man som väljer bort detta, och ”beter sig som en kvinna” kan inte på så sätt åtnjuta den status som motsvarande kvinna skulle ha fått. Han kan fortfarande inte få barn, och är därmed inte ’skyddsvärd’; han är bara någon som avsagt sig uppdraget som försörjare/beskyddare.
Notera – igen – att jag inte med detta menar att det är så här det skall vara, och vi skall alla önska oss tillbaks till tiden för Hedenhös. Men faktum kvarstår att det endast finns en svag korrelation mellan kvinnors karriärstatus och deras chans att få bilda familj, medan korrelationen är rätt stark för män: ju lägre karriärstatus, desto mindre chans att få bilda familj.
Systemet fungerade rätt väl förut, men i och med att fler och fler kvinnor väljer bort män för att i stället göra sig beroende av staten när de skaffar barn, så börjar systemet vackla. Män hade i den traditionella rollen ett syfte och status, och en identitet som make och familjefar. Utan återstår att träla för statens skattekistor, vilket är betydligt mindre inspirerande. Inte konstigt då att män checkar ut.
@Ulf T: Notera dock att många av dessa män GTOW *efter* att ha levt i relationer och avlat barn. De har således fullgjort sin ”plikt” ur samhällssynpunkt, även om de inte deltar i den dagliga omvårdnaden av barnet (oftast pga att mamman initierat en skilsmässa och krävt/fått ensam vårdnad).
@Tommy:
Så är inte min uppfattning angående MGTOW. Visst kan det vara som du säger men det mest chockerande är att män gör så utan att ha bildan någon familj. De väljer alltså pga hur samhället ser ut bort all familjebildning. Då män ofta kämpar för någon annan (Kvinna och barn) än sig själv så blir ju mannen väldigt omotiverad när han bara ska sköta om sig själv.
@Anna:
Jag håller med dig där. Därför tycker jag att man i t.ex. äktenskap ska ska splitta pensionen mellan parterna.
Man bör alltså hitta rättvisa vägar runt ett problem istället för att skrika som små fjortisar och hävda sin rätt till att få fördelar. Problemet idag är ju att queerteoretikerna är emot hetronormativitet vilket medför att man försöker försvåra för den traditionella failjen och förenklar för mamman att skilja sig.
Man skulle till exempel kunna införa modernare felxsystem där både kvinnan och mannen kan arbeta ca 75% tid från ett barns födelse fram till förskolan +/- någon månad. Det är bara för arbetsplatser att anpassa sig till människorna istället för tvärtom.
@Anna:
”Gällande obetalt arbete tycker jag att ordet obetalt är viktigt för att signalera att det arbete man gör hemma inte ger de förmåner ens förvärvsarbete har, som t.ex. pension. Det måste man ta i beaktande om man väljer att göra mer obetalt arbete.”
Obeskattat arbete är ännu viktigare signal, för det är exakt vad det handlar om! Det är skatten som ger dessa förmåner, inte arbetet som sådant…..
Du kunde lika gärna gjort exakt samma saker åt grannen istället, och fått betalt för det i svarta eller vita pengar. Men eget arbete åt dig själv är ju svårt att beskatta.
Men det är väl häftigt att betala skatt?
Resultatet av jobbskatteavdraget blir ju en dold skatt för hemmavarande/hemarbete…..
Jag har just stulit ett exempel från snurrigt.com
”Ett räkneexempel utan RUT/ROT. En hantverkare vill ha 50 kronor efter skatt på ett jobb han gör som du beställt. Han måste debitera dig 130 kronor varav staten skall ha 80 kronor i moms, arbetsgivaravgifter och skatt. Du måste alltså betala 130 kronor av dina beskattade pengar så, brutto, behöver du ha runt 190 kronor av din arbetsgivare som han dessutom måste betala arbetsgivaravgifter på, totalt cirka 60 kronor vilket tillsammans ger 250 kronor.
Kontentan är, köper du som privatperson en tjänst av en hantverkare så går 200 kronor till staten och 50 kronor till hantverkaren. Var det någon som påstår att vi betalar för lite skatt?”
Jämför nu detta med att du varit hemmafru/man och själv fixat detta utan hjälp.
…… Och ovanstående resonemang är fullt överförbart, fast med ännu fler skattebetalande mellanhänder, moms, etc. på varor du köper i affären istället för att laga/baka själv…..
Angående MGTOW:
http://m.youtube.com/watch?v=4wNGsQgEPiE
Skitbra!!
Det här MGTOW är nåt nytt för mig. Ser dock inget som helst problem med en sådan ”rörelse”, ur en samhällskontext, förutsatt att männen sörjer för sin egna självförsörjning via lönearbete eller egenföretagande eller på annat icke bidragstagande sätt. Och förutsatt att kriminaliteten inom gruppen inte skiljer sig markant från samhället i övrigt. Självförsörjningsplikten via ickekriminellt beteende är det enda en fullt frisk, normalbegåvad samt arbetsför vuxen manlig eller kvinnlig individ behöver uppfylla för att inte bryta sitt samhällskontrakt.
@PNy: ”Så är inte min uppfattning angående MGTOW. Visst kan det vara som du säger men det mest chockerande är att män gör så utan att ha bildan någon familj”
När det gäller Japans ”gräsätare” tycks det vara så. MGTOW, åtminstone i USA, verkar vara både och. Jag kan nog själv klassas som MGTOW sedan många år (långt innan jag ens hörde termen). Jag har dock fört mina gener vidare till nästa generation. Fast i Sverige är det förstås svårt att undvika att bidra till samhället om man vill ha en dräglig levnadsstandard. Det går inte att undvika att betala skatt till att avlöna statligt anställda genus-”vetare” när Storasyster Ser Dig 24/7.
”Därför tycker jag att man i t.ex. äktenskap ska ska splitta pensionen mellan parterna.”
Så att om en stereotypisk man slitit i många år och offrat fritid och samvaro med barnen för att försörja familjen, och den stereotypiska hustrun varit hemma med barnen och softat i åratal, då ska han dessutom betala hennes pension? Vilken tur att jag aldrig gift mig!
@wigwag:
Här tycker jag att det finns skäl att skilja på MGTOW som fenomen/symptom och MGTOW som ev. rörelse. Rörelsen MGTOW riskerar att bli lika misogyn som feminismen är misandrisk. Precis som det är viktigt att kritisera feminismen för att de försöker institutionalisera särbehandling av kvinnor och i farten bidrar till en likriktning av hur kvinnor förväntas tänka och prioritera, låter sig MGTOW svårligen institutionaliseras utan liknande avarter.
Låt mig försöka med en liknelse:
Det är inte många kvinnor som är intresserade av att sitta på styrelser – eller åtminstone av att underkasta sig de prioriteringar som krävs för att komma dit. Likväl försvarar jag varje kvinnas (och mans) rätt att göra det om det ligger för dem. Det handlar om individuella prioriteringar.
Om det däremot blir tal om en organiserad push för att få in fler kvinnor i styrelser och att romantisera företeelsen och göra det till självändamål, då är jag emot.
På motsvarande sätt stöder jag MGTOW som individuellt val, men ogillar det om det börjar organiseras och upphöjas till ett självändamål.
@Tommy:
Själv skulle jag uppskatta möjligheten att dela min pension med min hustru, men jag skulle i så fall vilja se att det går att reglera genom äktenskapsförord.
Jag tycker att det är en logisk följd av att vi genom äktenskapet förband oss att leva som en familjeenhet. Om jag är ok med att dela min pension, varför skall jag inte få det?
Nu är det dags Ninni,
Jag har följt ditt hypotesbygge en längre tid och är imponerad av vad jag upplever som ett stringent, logiskt resonemang. Frågar du mig låter dina hypoteser riktigt spännande och väl värda att studera närmare, vilket för mig till min poäng. Det spelar ingen som helst roll att JAG råkar tycka dina tankar är vettiga, eftersom jag (hur otroligt det än kan låta…) faktiskt kan ha fel ibland. Vissa skulle rentav drista sig till att säga att jag har fel hela tiden.
Det är dags att TESTA hypotesen. Formulera ett experiment som kan ge stöd åt eller, ännu viktigare, kan stjälpa, din idé. Jag har länge funderat på att skriva ett inlägg på GD som rör falsifierbarhet, närmare bestämt vill jag utmana feminister att sätta upp falsifierbarhetskriterier för deras tankar om patriarkatet och ”strukturer”.
Jag tror att du, genusdebatten, och kanske rentav hela forskningsfältet om man får kalla det så, skulle tjäna på ett teoretiskt (dvs inte praktiskt genomfört) experiment med falsifieringspotential. Marsch pannkaka, sätt igång.
@PNy:
Det är värre än så, menar jag. I er könssocialisering ligger ett betydande ”man ska vara snäll mot en tjej” och jag tycker det är helt befängt, varför ska man vara snäll mot någon på grund av dennes kön?
Vi har en motsvarighet dels genom att det som genusvetare identifierar som de kallar lärarassistenter eller hjälpfröken. Det är ett beteende som premieras, det vill säga flickor ges rätt i att bestämma över pojkarna. Dels genom typ ”Du vet hur pojkar är”-attityd, där man med tonen liksom signalerar att pojkar är lite lägre stående/mindre vetande/hopplösa, typ: ”du får ha lite överseende med dem, de kan/vet inte lika bra som du”.
Och denna könssocialisering menar jag är en delförklaring till problematik som finns mellan könen, t.ex. kvinnans makt i hemmet där Lisa tror sig veta vad som är den rätta nivån av städning, hur man ska bo osv. och Pelle har att lyda om han vill förbli gift.
Att man gör så är inte så konstigt, det är en följd av att pojkar är mentalt senare än flickor i sin mognad. Men det är inget bra sätt att hantera den biologiska skillnaden, tycker jag.
@Johan:
Tack. Kul.
Där är mycket mer kvar innan helheten av min hypotes är framlagd.
Du har aldrig funderat på att vi skribenter är människor av kött och blod som gör detta på vår fritid? Så, nej, inte från mig. Jag marschar min pannkaka på min fritid så som jag vill och anser är lämpligt.
Jag kommer beskriva min hypotes, som grundar sig i att jag har erfarenhet från båda kulturerna, tills jag är klar. För det känner jag är min skyldighet som medmänniska i ett samhälle som är inne på en väldigt farlig väg. Därifrån finns det betalda forskare ”där ute” som får ta vid alternativt så får du äska forskningspengar till oss från vår ”kära” stat så vi kan anställa ett forskningsteam och bedriva arbetet på en professionell nivå?
@ Johan
@ Ninni
Johan har onekligen en bra poäng här, men det behöver förstås inte vara Ninni som sköter experimenterandet. All vetenskap (nåja, nästan all…
kännetecknas av att vem som helst ska kunna genomföra ett visst experiment och få samma resultat. Det beror alltså inte på vem som gör experimentet.
@Ulf T: ”Om jag är ok med att dela min pension, varför skall jag inte få det?”
Nu är inte jag insatt i detaljer om vare sig pension eller samlevnad, men finns det något som hindrar dig från att skänka hälften av dina pensionspengar till din fru? I så fall bör det hindret rimligtvis avskaffas.
Frågan är väl snarare varför en man ska *tvingas* att skänka hälften av sin pension till en bitter exfru som han redan försörjt under många år medan hon *valt* att vara hemma med barnen i stället för att förvärvsarbeta.
Två förtydliganden, innan de indignerade kommentarerna väller in:
1) Jag påstår naturligtvis inte att alla exfruar är bittra eller att det alltid är den här könsfördelningen. De’ va’ ba’ ett exempel, Helge!
2) Jag nedvärderar på intet sätt valet att vara hemma med barn framför att förvärvsarbeta, men vill framhålla att det är ett aktivt val där man på förhand är införstådd med konsekvenserna.
@Ninni: Nu pratar jag förstås inte om ett fullskaligt försök, utan ett ”Gedankenexperiment”. Alltså, någon eller några av dina teser bör formuleras på ett sätt som gör dem i teorin testbara. Det räcker med att du beskriver ett scenario och hur du tror att ett utfall skulle bli.
Typexempel, min tes:
”Jag tror inte att kvinnor blir diskriminerade i arbetslivet. Med detta menar jag att en kvinna har lika stor sannolikhet att bli utvalt till en tjänst som en man, om inte större.”
Förslag på test:
Leta reda på 20 tjänster i mansdominerat yrke, typ mellanchef av något slag, och skriv 40 ansökningar. 5 Ansökningar av typ A med Anna, 5 A med Bengt, 5 B med Anna och 5 B med Bengt. Skicka så en A och en B till varje tjänst och kolla hur många som får komma på intervju. Ju större antalet tjänster som söks, desto bättre blir resultatet.
Nu testar inte ovanstående exakt min tes, men resultatet är i alla händelse indikativt. Något som ovanstående skulle Genusvetare kunna göra hela dagarna, men därifrån hör man bara (bristande) teoretiska resonemang. Det är någonting i den stilen jag efterfrågar. Själva testet kräver en hel del arbete och bör överlämnas till någon som får betalt, men försöksbeskrivningen tar inte mer tid än en typisk GD-krönika.
Ett test skulle till och med kunna utföras av en Genusvetarinstitution eftersom det kan stå på egna ben. Jag tror i och för sig inte att de klarar av någonting empiriskt, men man kan ju alltid hoppas.
@Rick:
Japp, men märk väl att jag inte vände mig mot hans poäng. Min poäng var ”När man pekar på någon pekar tre fingrar på en själv, Var så god!”.
Det är nämligen väldigt vanlig form av kritik vi skribenter får. Vi får kritik för vad vi inte gör, som om man tror att vi har var sin tidsvändare som Hermione. Well, we don’t.
Och ska vi lyckas att ta död på denna galenskap som raserar hela vårt samhälle krävs att var och en hugger in efter bästa förmåga. GD är inte på något sätt slutet rum för oss skribenter.
Sen kan jag säga att jag menar att det är för tidigt att skriva en falsifierbar teori, för jag är inte färdig med att leverera hypotesen. Du vet vi diskuterade häromdag om karriärcoachning av kvinnor?
Det behövs alltså ”hela tavlan” först, som jag ser det.
@johan:
Finns sådant, dock kvinnliga marknaden, och är en av de saker som ligger i min ”att skriva om”-hög med kvinnofrågor. Det är dock inget som testar min hypotes alls, då behöver man kolla från och med intervju och framåt, inte ansökan -> intervju.
Det är inte heller så att jag säger att det inte finns saker som fungerar som hinder för kvinnor, det gör det. Jag har bara inte kommit dit än.
Nu var mitt förslag ingen kritik på vad du lägger din tid på, utan menat som ett förslag på något jag tror skulle gynna debatten. Jag har alltså inte kritiserat dig för ”vad du inte gör” utan givit konkret feedback på aktiviteter jag tror är till gagn för sajten.
Självklart kan jag även göra mer själv, men det förhindrar inte, åtminstone mig, att komma med vad jag uppfattar som konstruktiva förslag. Sen tycker jag det är klädsamt att den som lagt ner tankemöda på en hypotes också i första hand ska ges möjlighet till att använda den till förutsägelser. Eller, med andra ord, det är dina ideér, ditt arbete, därför är det sannolikt att du är bäst skickad att formulera en testbar förutsägelse.
Mitt exempel med anställningsintervjuerna var inte tänkt att testa din hypotes, utan ska ses mer som hur enkelt det kan vara att formulera en text som gör förutsägelser om utfall. Se det heller inte som att du behöver en heltäckande tes, även delmängder av dina ideér är möjliga att testa.
”All real science is based on experiment”
– Richard Feynman – Patriark
Feynman blev faktiskt anklagad för att tycka att kvinnor passade bäst vid spisen. Men anklagelserna dog snabbt ut när han togs i försvar av sin system som hade en PhD i Fysik/Matematik.
@Johan:
Nu var mitt förslag ingen kritik på vad du lägger din tid på, utan menat som ett förslag på något jag tror skulle gynna debatten. Jag har alltså inte kritiserat dig för ”vad du inte gör” utan givit konkret feedback på aktiviteter jag tror är till gagn för sajten.
Skrev jag att jag inte ansåg kritiken var av den konstruktiva sorten?
Hur vill du jag ska tolka ”Marsch pannkaka, sätt igång.” om det inte är kritik ämnat för att säga vad jag (vi skribenter) ska/bör göra med min (vår) tid som vi inte gör?
Mina svar är också konstruktiv kritik, inte specifikt till dig utan generellt. Vi behöver alla hjälpas åt efter bästa förmåga för att få död på denna idioti. Mina svar ska ses som en uppmaning till var och en att fundera på: ”Vad kan jag göra? Vad anser jag saknas på GD? Kan jag göra något åt det?”
Marsch Pannkaka var ett försök till humoristisk stilism, men jag inser att det tydligen inte var speciellt lyckat…
Min enkla poäng var att jag tror framställning av testbara hypoteser är den bästa möjliga användningen av din tid. Det är förstås bara vad jag tror och det står alla fritt att ha avvikande uppfattningar
@Tommy:
Det är möjligt att överlåta premiepension till sin make/maka, men man varnar för att det ofta är en rätt dålig affär.
http://www.pensionsmyndigheten.se/OverforingAvPensionsratt.html
@PNy: Din idé om att båda föräldrarna jobbar deltid och tar hand om barnen deltid då de är små är helt superb. Båda föräldrarna får ta del av båda världarna, de får både vara sociala på jobbet och njuta av lugn hemmatillvaro med sina små barn. Vi hade gärna gjort så när vår första föddes, och det hade varit okej med min mans arbetsgivare. Men för min arbetsgivare funkade det inte. Jag är lärare. Rektorn sa att han visst kan låta mig jobba 50%, men lektionerna skulle vara utspridda över alla dagar. Jag hade önskat att jobba två eller tre dagar i veckan fullt och vara lektionsfri de övriga, men det gick alltså inte. Och det förstår jag eftersom vi har sex olika läsordningar under ett läsår så att pussla allt att jag vore ledig hela dagar alla perioder skulle nog vara väldigt svårt.
@Johan:
Sånt som händer, inte mer med det. Jag ska villigt erkänna att min reaktion blev starkare idag för det var synnerligen bad timing med marsch pannkaka. Jag känner mig frustrerad just nu, vilket beror på 1. av att se saker som borde ha gjorts, men vi på GD inte räcker till då vi skribenter är för få som situationen är nu. 2. att ”kort på folk” gör att jag behöver släppa det jag är här för, att förklara min hypotes.
Sånt är livet.
Jag ser din poäng, jag ska förklara varför jag är av avvikande åsikt.
Om vi backar tillbaka 2 år i tiden, hypotesen fanns i mitt huvud skapad av min livserfarenhet. Det är många helt olika privata faktorer som sammanstrålar som gett mig denna hypotes. Så när jag då mötte feminister i debatt så slänger man sig med ”strukturer” och ”patriarkat” som om det förklarar allt och det finns inget mer att orda om. Jag försökte locka dem att förklara sina strukturer, jag försökte förklara vad jag ser … och det bara strandade och slutade varje gång med att mina debattmotståndare sa: ”läs på!”
Så, som du vet, blev jag förbannad, tog tjuren i hornen och läste på. Och medan genusforskarna skriver saker som ”det är svårt att se samma hierarki i fält” så sitter jag som en fågelholk och med stora tankebubblor där det står ”Hur f*n kan ni missa det?! Det är ju så sjukt tydligt!”
Hur kan de som har detta som yrke missa det som för mig är så groteskt uppenbart i genusvetenskaplig forskning? Tillåt mig manipulera lite i ett citat från Charlotte:
De saknar den referenspunkt som jag talar om i detta inlägg och de projicerar och tolkar utifrån sin förförståelse som kvinnor som jag skrev om i förra delen.
Att jag i ilska tog ”Läs på!” på orden är det bästa jag gjort, för det har gett mig så mycket stöd för min hypotes att jag idag är helt trygg i den. Och därför ser jag det som det viktigaste jag kan göra för att bidra till en bättre samhällsutveckling är att dela med mig av den, testa den lämnar jag åt andra att göra. Jag är inte i en sådan position i samhället.
@Anna: Det går dock inte att förvänta sig att man ska stiga i karriären ifall man gör så.
@Johan:
Det är nog egentligen så att ninnis hypotesbygge grundar sig på ett antal testade samband. Det skulle för all del gå att samla ihop hypoteser som är testbara, och som redan falsifierats eller bekräftats.
Idén om att ’cirkeln’ för det kvinnliga är klart större än cirkeln för det manliga, skulle kunna testas på några olika sätt, t.ex.:
– Vi borde se en större inbrytning* av kvinnor på manliga domäner, än män på kvinnliga domäner.
I SCB’s trendanalys för arbetsmarknaden, finns flera exempel på områden där kvinnor gått ifatt och förbi män, men inte ett enda exempel på motsatsen.
– Vi borde se att det är mer accepterat för kvinnor att bära manliga kläder än omvänt.
Beträffande detta har jag inga data – bara en intuition baserad på personlig erfarenhet.
* Hypotesen är att när förutsättningarna ändras, är det lättare för den som är friast i sin könsroll att anpassa sig.
@Pether: Visst, men om man är hemma på heltid är ju karriären helt stilla. Så om båda föräldrarna har jobb där karriären är viktig är det kanske totalt sett en bättre lösning att dela? Då det praktiskt är möjligt alltså.
@Ulf T:
Absolut. Om man kollar 2000-talet så:
* Mammors förvärvsarbetstid bör ha ökat utan att pappors dito har minskat i motsvarande grad.
* Som en följd av detta bör det traditionellt kvinnliga hemarbetet, i synnerhet matlagning, minskat då vi att tidsbrist köper mer halv- och helfabrikat. (En förklaring till ökad fetma bland både barn och vuxna) Mannens bidrag bör ha ökat eller vara oförändrat, kvinnans minskat.
* Det traditionellt manliga hemarbetet bör för pappor men inte mammor ha ökat, då kvinnors makt i hemmet bör ha ökat.
Jag minns inte hur väl specade tidsanvändningstudierna är, men kanske kan det kollas?
@Ninni: Du ser… Nu har du redan börjat
. Det är precis ovanstående jag efterfrågar. Akta dig bara för att göra förutsägelser du redan vet svaret på eftetsom de inte uppfyller kraven på falsifierbarhet.
@Johan:
Jag vet inte svaren, därav ”bör”
@Ninni: Men hela min poäng var att någon annan får fixs fram svaren, varför inte en genusinstitution? Du behöver bara formulera frågor med kvantifierbara svar.
Var det någon som läste serien i dagens Metro förresten? Det var en variant på det berömda avfärdandet ”Läs på”
Ninni:
Det uppenbara problemet med feministisk / genusvetenskaplig forskning som jag ser det är att man utgår från ett feministisk perspektiv (teorin om könsmaktordning, åsikten att män är överordnade kvinnor) istället för ett ontologiskt perspektiv; dvs ett perspektiv utifrån hur man skall nå och förstå kunskap såsom positivism eller hermeneutik etc.
En gyllene regel för vetenskapliga perspektiv (utöver att de alltså skall motiveras utifrån vald kunskapssyn, inte politiska motiv såsom det feministiska) är att resultatet av en given undersökning aldrig kan användas för att bevisa perspektivet. Det borde vara självklart men tydligen inte för feminister och genusvetare.
För att förtydliga; det vetenskapliga perspektivet sätter gränser för vad som kan undersökas och förklaras, ingenting som ligger utanför perspektivet kan undersökas och förklaras; vilket innebär att perspektivet aldrig kan falsifieras utifrån sig självt.
Vi ser ju det här om och om igen; där varje uppmätbar skillnad mellan könen (den empiriska delen) alltid förklaras utifrån teorin om könsmaktordning (forskarens ideologiska övertygelse). Vi får intressanta resultat som t.ex.;
pojkar får lägre betyg för samma kunskap = pojkar pluggar för dåligt
män drabbas före en överväldigande andel av arbetsplatsolyckor = män oförsiktiga
män döms oftare och hårdare för samma brott som kvinnor = kvinnor berövas möjlighet till kriminalvården
män förlorar en överväldigande andel av vårdnadstvister = män tar inte ansvar för sina barn
män tillåts inte uttrycka sina känslor = Jo, tack vare feminismen, sätt dig på läktaren och håll käft.
@Ninni:
Enligt Tidsanvändningsstudien tar (1990-2010) kvinnors ökade förvärvsarbete (27 min) och männens minskade förvärvsarbete (36 min) i stort sett ut varann. Men detta är i genomsnitt, över alla grupper, så det säger inte så mycket.
I det som kanske är den intressantaste kategorin – sammanboende med barn – förvärvsarbetar männen dubbelt så mycket som kvinnorna (även om fler kvinnor än tidigare förvärvsarbetar, så har tiden per kvinna minskat något), medan mängden hemarbete skiljer sig betydligt mindre.
En intressant vinkling finns på sidan 42, där man kan se fördelningen av arbetsdagens totala längd. Vi noterar här, som på så många andra ställen, en större spridning bland männen: tydligt fler män än kvinnor har arbetsdagar på 15-16 timmar, medan fler kvinnor än män hamnar kring 6-8 tim/dag. I spannet 12-13 tim/dag är det relativt jämnt. Män dominerar också i botten, även om staplarna är låga där.
Det som tycks framgå av Diagram 5.1 på sid 36 är att män även 1990 lade mer lite mer tid totalt än kvinnor, och att denna skillnad består, även om den totala ’arbetstiden’ för både män och kvinnor minskat. Detta tycks vara i linje med den allmänna stämningen att jämställdhet är när mannen hjälper kvinnan, t.ex. med avlastning i hemmet, dvs hemarbetet skall delas lika även om mannen jobbar mer.
I Diagram 6.2, sid 51, kan vi se att ’heltid’ i snitt betyder 8 timmar för män mot 7 timmar för kvinnor, samt att männen har lite mer restid i jobbet. Detta är i linje med t.ex. Catherine Hakims observation att kvinnor tenderar att förhandla till sig flexiblare arbetstid och kortare resor på bekostnad av lön – en del av den ’oförklarade löneskillnaden’.
Det är ungefär vad Tidsanvändningsundersökningen kommer fram till:
Kategorin ’underhållsarbete’ har minskat något även för männen sedan 1990 (7 min, för kvinnor 4 min), men från en högre nivå, så proportionerna är 30 min vs 15 min. Men till denna kategori räknas både att serva fordon och att påta i rabatterna.
@Ulf T:
”Här tycker jag att det finns skäl att skilja på MGTOW som fenomen/symptom och MGTOW som ev. rörelse. Rörelsen MGTOW riskerar att bli lika misogyn som feminismen är misandrisk.”
Det här är en viktig distinktion. Men MGTOW:s misogyni är inte likadan till sin karaktär som feminismens misandri, skillnaden består i att orsaken till feminismens/kvinnors misandri är till största del påhittad, medan MGTOW misogynin/misstron av kvinnor och relationer är till stor del berättigad.
Män har aldrig förtryckt kvinnor som feminismen hävdar men kvinnor har utnyttjat män som vissa MGTOW röster hävdar. Män hatar inte kvinnor utan kvinnlighet, avgörande skillnad.
@Matias:
Jo, den vinkeln beskrivs ju i följande artikel på AVfM:
http://www.avoiceformen.com/sexual-politics/m-g-t-o-w/mgtow-and-female-disapproval-2/
@Ulf T:
Kvinnor har alltid utnyttjat män och försökt bestämma villkoren för konsordningen men vad som hänt iom. feminismen är att man försöker institutionalisera det så att den är till för kvinnor. Men kvinnor är precis som feminister på denna punkt att de också försöker bestämma villkoren för relationen. Feminister försöker bara få det så att hela samhället ska vara till för kvinnor.
Nå, det är mest fast på kvinnan hurdan mäns jämställdhetsrörelse blir; en kvinnlighetsfientlig MGTOW-rörelse eller en gemensam rörelse som här på genusdebatten. Men en sak som förbryllar mig är att varför skriver ingen på genusdebatten direkt om denna mycket problematiska kvinnliga förhållnginsätt gentemot män? Ni undviker/avfärdar frågan genom att poängtera valfrihet, men hur tror ni att ni kommer att motarbeta den ”misogyna” utvecklingen som MGTOW är ett uttryck för utan att ta itu med orsaken till utvecklingen dvs. kvinnors utiliserande av män?
Om det är ett icke-problem enligt er, så ska ni inte heller gnälla över konsekvenserna och tycka att MGTOW är beklagligt. Även om MGTOW är problematisk är den ett ett försök att lösa problemet. Vad är er lösning? Eller ser ni ens det som ett problem? Nå, varför ser ni MGTOW:s misogyna tendenser som ett problem? Det handlar ju bara om motmakt.
@Ulf T:
Kolla tabell 6.6 s. 56. Inte utan att jag blir lite mallig
@Matias:
Jo, det håller jag med om, och det är s.a.s. inbyggt i den evolutionspsykologiska modellen att kvinnan är mest kräsen i sexuella förhållanden eftersom hennes investering och risk är högre. Det är också i linje med ’överlevnadslogiken’ att det är lättare för ett samhälle att återhämta sig efter förluster om de har skyddat sina kvinnor, möjligen på bekostnad av män. Warren Farrell påpekar ju också i The Myth of Male Power att de få exempel där man gjort avsteg från mer traditionella könsroller är i samhällen som inte haft brist på trygghet eller naturtillgångar.
Jag går bara till viss del med på att kvinnor generellt har en sådan tendens, men precis som jag kunde motstå impulsen att ge mig ut och nedlägga en mammut när jag blev pappa första gången, bör vi vara öppna för möjligheten att kvinnor inte heller behöver vara slavar under sina biologiska impulser. Det är också stor individuell variation.
Däremot håller jag med om att nutidens feminism har kommit att handla mer om att maximera kvinnliga privilegier än att jobba för jämställdhet.
Här vill jag vara manligt chauvinistisk och mena att det inte alls behöver vara så. Vi har stora möjligheter att stå upp för en rationell och samtidigt humanistisk hållning. Det är mycket svårare att bekämpa den med offerkofta än en tydligt misogyn hållning.
Jag tycker att vi gör det. Jag tycker att jag inte minst för egen del ofta påpekat att en viktig utmaning i jämställdhetsarbetet är att kvinnor måste börja stå för sina egna prioriteringar om de vill kunna konkurrera med män på egna villkor. Erik uttryckte detta nyligen som att det tuffa klimatet för pojkar och unga män både skapar en utslagning och en elit av män som ”gått igenom ekluten” och lärt sig att ta motgångar och konkurrera hårt för det de vill ha – enligt samma princip som alla arméer tränar sina elitsoldater.
Dvs misandrin skapar både en grupp män som kvinnorna inte ser någon användning för, och en grupp män som de inte kan konkurrera med.
Jag ser inte MGTOW på individuell nivå som nödväntigtvis misogyn. Den är snarast likgiltig inför kvinnor, vilket många säkert kan uppfatta som misogynt.
Även om jag ser en arg falang av mansrättsrörelsen som en rimligen oundviklig reaktion på de mest extrema feministiska uttrycken, tror jag inte att vi kommer hitta någon lösning i en än mer polariserad debatt.
Dessutom vill jag hävda att tokfeminismen som sådan är bisarr och löjeväckande på egen hand, och samhällsfarlig om den lyckas få brett politiskt stöd, skulle en framgångsrik MGTOW-rörelse vara samhällsfarlig av egen kraft, och därför sannolikt motarbetas från politiskt håll.
Paul Elam har emellanåt sagt:
Jag tror alltså mer på att feminismen är på god väg att förgöra sig själv och att en mer rationell hållning, i linje med jämställdismens, kommer att vinna mark.
Troligen kommer det kallas för något annat, men vem bryr sig? Dock tror jag att försök att kalla det feminism kommer att stöta på patrull.
Ja, när dylika musikvideos kan producerad som ren humor, och när samma video med omvända könsroller skulle anses sexistisk, så kan man behöva ta sig en god funderare. Lever vi i ett jämställt samhälle, och vad menar vi egentligen med jämställdhet?…
http://youtu.be/eocCPDxKq1o
Igår vann kevin walker IDOL. När man läser tidningarna idag så hade Anders Bagge råkat försäga sig efter att kevin sjungit och sagt att han var förbluffad att kevin lyckats sjunga rent en hel låt.Och laila gav skäl till kevins vinst, hans leende, hans ögon och hans utstrålning. Det är uppenbart att hans utseeende spelade absolut störst roll. Inget nytt att det är unga och mindre unga tjejer som röstar i dessa program och att utseende spelar stor roll. Det känns barnsligt att behöva poängtera men det kanske behövs i dagens barnsliga feministdebatt att män också objektifieras på grund av sitt utseende. Samt kan det visa varför företag använder vackra sexiga personer för att sälja sina grejer. Undra om detta också beror på patriarkatet?
Ninni:
Tack för allt du ”läst på”.
Ulf:
Vad gäller kläder är det väl ganska lite som är specifikt manligt längre?
Roger:
”En gyllene regel för vetenskapliga perspektiv (utöver att de alltså skall motiveras utifrån vald kunskapssyn, inte politiska motiv såsom det feministiska) är att resultatet av en given undersökning aldrig kan användas för att bevisa perspektivet.”
Den klipper jag till samligen. Tack.
Nu skall jag gå och läsa ”Gödel, Escher, Bach” igen …
Ulf T:
Typisk, nu måste jag läsa den undersökningen också.
Suverän inlägg Ninni!
Menar ”suveränt”. Tangentbordsproblem igen…