Jag funderade på en sak apråpå den manliga blicken, nämligen varför den upplevs så jobbig av så många kvinnor… Jag förstår liksom känslan, men inte helt hur man skulle vilja ha det istället och hur lösningsmetoden i så fall skulle vara.
Framför allt har jag funderat på om jag som kvinna kan ge en likadan blick i och med att jag är bisexuell och att mina ögon väldigt ofta dras mot kvinnokroppar på ett sätt som jag upplever att inte ögonen till hetero kvinnor gör, även ute i det offentliga. Hur upplevs i så fall min blick?
För övrigt har jag också märkt att många kvinnor synar varandras kroppar, och klädsel, väldigt påträngande i alla möjliga sammanhang vilket gör att jag undrar om den kvinnliga blicken är minst lika jobbig? (För kvinnorna alltså).
Den kvinnliga blicken mot män, och den manliga blicken, har PB bloggat om för länge sen. Han skriver bl.a. ”Vi kan även tillåta oss att som män ha en kvinnlig blick ibland, och som kvinnor ha den manliga. Könen kommer inte bli identiska, men de är heller inte huggna i sten.”
Det svarar ju lite på min fråga. Jag kan ge en manlig blick. Frågan är som sagt om den känns lika obehaglig för mottagaren…
Pingback: Den manliga blicken - UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Som vanligt inom den feministiska vokabulären handlar det om nyspråk. Den ”manliga blicken” är förbehållen män som som kvinnan finner oattraktiva.
Om en man som kvinnan i fråga attraheras av ger henne en likadan blick så sorteras den in under kategorin positiv bekräftelse.
I stort sett gäller samma regler som ”sexuella trakasserier”.
@P: Ja, att få en blick av någon som man attraheras av måste ju upplevas mycket mer positivt.
@Mariel
Fast jag tror också att vissa kvinnor kan uppleva blickar från män som de attraheras till (även om de inte skulle erkänna det) kan sorteras in under den ”manliga blicken”.
I sådana fall har kvinnan ifråga förmodligen rätt taskig självkänsla och tar för givet at den enda anledningen till att ha blivit uttittad är att mannen dömer hennes utseende.
Om du glor på annan kvinna, tror du att hon bara ser det som det vanliga beteendet att kolla upp andras status, eller uppfattar hon det på något annat vis?
Hur upplever du det sjäv när andra kvinnor kollar lite extra länge på dig?
Det kan inte vara lätt…
Har upplevt den kvinnliga blicken, som ung och blyg man: det totala avvisandet och dissandet. Även senare, som fick mig att inse att ragga på lokal är helt enkelt inte min grej – aldrig kommer bli.
Har väl hittat mig själv mer nu, vet hur jag ska möta den, men nu ser jag den snarare när andra, inte bara yngre kvinnor, som beter sig väldigt illa, emot killar och emot varandra.
Jag undrar om inte manliga blicken delvis är en projektion av det. Det pratas om den manliga blicken i andra sammanhang också, men det är mer av den högre skolans postmodernistiska skitsnack. Det roliga är de män (feministiska) som skriver att de kommit över, att de inte längre ser på kvinnor ”på det sättet”. Vilket sätt?
Det är en bra ingång till diskussion som vanligt – keep it up, Mariel
P.S. Hade en helt underbar bild f.ö. om manliga blicken som jag hittade på Feministiskt perspektivs hemsida… Postade den på twitter – behövde inte säga mer, den var obetalbar
Mariel,förstår problemet men vad gör vi nu då med de män som tror att genom att inte titta med intresse på en kvinna är melodin till att fånga henne? Är inte risken att man grundlurar män att kvinnor inte gillar blickar? Män måste ju visa sin uppskattning, annars är väl risken att han får höra ” han förstår inte mina signaler åååhh så trög han är”.
Så frågan är, varför skulle män sluta titta på dig Mariel om alternativet är att du nobbar honom för att han inte vågar titta på dig när ni dejtar? Lurar du inte män lite om du vill ändra på det ?
Själv trodde jag ju på att tjejer gillar ödmjuka killar som pratar känslor fram tills jag var 24-25. Sen insåg jag ju att dom gillar nästan motsatsen.
Dejtingregler formulär 1 A
1) Var inte för snäll.
2) Prata inte om känslor på ett djupt sätt.
OT:
Kvoteringsförslag på G?
http://rod.se/k%C3%B6nskvotering-i-bolag-kan-bli-lag
@Mars:
Den finns även här…
http://toklandet.wordpress.com/2013/08/31/vad-blir-dorrmattornas-motdrag/#comment-5106
@Mars:
Att män spanar in kvinnor som är vackra och sexiga är naturligt att feministiska män tvingar sig själva till omprogrammering är att begränsa och underkuva sig själv för ett feministiskt maktperspektiv som är dömt att misslyckas vilket leder till att dom får leva med skuld och skamkänslor och innerst inne aldrig kan bli riktigt goda feminister likt sina kvinnliga kollegor som dom då ser upp till i sitt underordnade smutsiga manliga mörker.
Om jag ser en vacker och sexig kvinna på stan så gör det mig glad tvärtemot vad som sker med dessa feministiska män.
Mariel,
Jag vet inte, Linnea Sjödins ”feministiska” betraktelse (som du länkar till), i kombination med hennes uppvisade intresse för mode och utseende… …det känns sådär lagom… …konsekvent, kanske. Jag tänker i alla fall att om man visar upp sig på ett sådant sätt, att det blir tydligt att man själv fäster stor vikt vid utseende, kläder etc, då behöver det kanske inte komma som någon stor överraskning att människor i ens närhet kommer att uppfatta detta intresse, och kanske väljer att anknyta till det i eventuella kontaktförsök?
Hänvisar också till mitt forumtips om Anette Masuis artikel om en ”antologi, i vilken elva forskare berättar om hur kvinnans nedvärderande blick i flera århundraden också har påverkat och format mannen”:
http://genusdebatten.se/forums/topic/anette-masui-om-kvinnans-nedvarderande-blick/
För tro det eller ej, både män och kvinnor ”betraktar” och ”blir betraktade”, och det finns följaktligen naturligtvis både en manlig och en kvinnlig ”blick”. Du vet det, men kanske någon annan behöver påminnas om det?
Valerie Solanas kallade det ’social kastrering’ att träna bort den manliga blicken. En väldigt talande fras, som förklarar precis vad et handlar om.
@MiT: Jamen var hen ju, hen med den manliga blicken Tack =)
@michael: Det som fascinerar mig är hur kvinnor ”vet” vad män tänker. Visst händer det att man är på det humöret. Men ofta är det ganska oskyldiga tankar när man ser en kvinna som känns attraktiv. En gammal flickvän o jag brukade oförblommerat sitta på fik på sommaren, titta på människor och kommentera sinsemellan oförblommerat vad vi tänkte på. Tror sällan jag haft så roligt.
Suck. Dubbelsuck. Jag är m mina förfäder miljoner år tillbaka genetiskt kodad att kolla in kvinnors kroppar.
Deal With it.
Eller varför inte sluta gnälla (sooooom vanligt) och agera istället?
Burka anyone?
Googla på eye tracking så får ni se svart på vitt vad män respektive kvinnor tittar på hos de olika könen. Bägge tittar främst på ansiktet på personer av motsatt kön och på sexualiserade delar av personer med samma kön. Den manliga blicken är en myt.
Nu när jag ändå är uppe.
Mariel, svara gärna på min fråga. Alltså livet kommer aldrig bli helt friktionsfritt. Varken för män eller kvinnor. Skapar du en ”lösning” på den manliga blicken så leder det till att somliga män (de reflekterande) tror att kvinnor inte vill ha blickar. Så kommer en dag när han är på dejt och behandlar henne som en kille och hon fattar inget alls. Ungefär som det gick till i mitt förhållande. Jag var svensk i sättet jämfört med vissa andra. Det höll på att gå rent åt skogen när jag fick reda på att hon efter vår dejt hade sagt till sin väninna att hon inte alls begrep om jag gillade henne överhuvudtaget. Jag behandlade ju henne som en kompis. Det var väl först efter 3.e dejten som jag fick reda på detta och då kastade jag av mej all jäkla svensk jämställdhet (grundskola, högstadie, gymnasie) och spottade i nävarna och bestämde mej för att inte göra samma misstag som jag gjorde mot den kvinnan jag än idag saknar en hel del. Det här kommer jag inte förlora på grund av mesighet tänkte jag och så körde jag en stil som Gudrun Schyman hade tyckt vore macho. Men det funkade rätt bra.
Och nu kommer du här och tycker det är jobbigt med en manlig blick, jag kan säga som så att om jag inte hade haft åtråhet och visat henne att jag suktade efter henne vid den 3:e dejten så tror jag inte jag hade blivit vald av henne.
Vad vill du egentligen ha? Killar som vågar eller killar som inte vågar? Ska vi rabbla upp alla nackdelar med vårt liv så lyft fram vad som händer om vi skulle ändra på det där. Jag är öppen för diskussion, jag bara säger att vi inte bör underskatta och förtrycka bort vissa biologiska drifter. Det blir nog inte bra för någon.
Godnatt
Mariel:
”Framför allt har jag funderat på om jag som kvinna kan ge en likadan blick i och med att jag är bisexuell och att mina ögon väldigt ofta dras mot kvinnokroppar på ett sätt som jag upplever att inte ögonen till hetero kvinnor gör, även ute i det offentliga. Hur upplevs i så fall min blick?”
Det kanske är som det verkar vara för oss män:
Om den kvinna du tittar på och är intresserad av, själv, i sin tur, upplever dig som intressant och attraktiv, då upplevs antagligen din blick som positiv och ”välkommen”. Om vederbörande inte är intresserad av dig, eller av andra kvinnor överhuvudtaget (som tänkbart ”partnermaterial”), då upplever de kanske din blick som mera ”besvärande” eller rentav som ”creepy”.
Men jag tror ändå inte kvinnor upplever det lika hotfullt att bli betraktade på detta sätt av en annan kvinna, som om det vore en mans ovälkomna blick det gällde. Jag tror inte det är riktigt jämförbart med homo- eller bisexuella kvinnors blickar, och mäns dito. Konceptet ”den manliga blicken” rymmer också mycket mer än de rent personliga och individuella kontakterna människor emellan, tänker jag. Det handlar väl också om olika uttryck i kultur, bilder och filmer etc. Lurigt läge för dig, hur som helst.
Mycket handlar nog,som P tog upp ovan, om att det är ”fel” killar som tittar. Rätt kille är nog mer ok. Oavsett vad de tror handlar attraktion inte bara om intellektuella förmågor, utan också om utseende. Nu råkar det vara så att män ät de som ska göra sig till i detta spel och ta initiativ. Unikt för människan är att det är kvinnorna som utsmyckar sig och tävlar i ”skönhet”. I resten av djurvärlden är det hannens kropp som bedöms. Hos oss bedöms visserligen hannens kropp,men mest hans handlingar (förmåga att försörja).
Nå, om de vill ha bort den manliga blicken får de göra två saker, själva ta initiativ till kontakt med risken att bli avspisad och sluta sända ut sexualiserade signaler. Inte ens feministiska kvinnor är enligt mina betraktelser intresserade av att sätta sitt på det hala och riskera att bli nobbade. Mest ganska nöjda med att ”mr right” ska komma till henne. Då får hon finna sig i att det kommer en massa ”mr wrong” också. Det mest komiska i detta är de feminister som klagar över att de inte kan få klä sig hur de vill utan att bli beglodda. Går man ut med förstärkta sexuella signaler som skriker ut ”jag är med i spelet”, högklackat som framhäver en sund rumpa (fettreserv), smink med ögonskugga rouge och rött läppstift (Jag är kåt!) samt push upp BH och urringat, får man också finna sig i att folk tittar. If you put it on display, it’s OK to look. Men många verkar totalt omedvetna om vilka signaler de sänder. Har man inte kontakt med den delen av sin kommunikation blir det problem. Men måste en kvinna klä sig i säck och aska för att inte bli sexualiserade? Nej, men man behöver inte direkt förstärka signalerna. Reagerar på att det ofta är unga kvinnor som klagar över den manliga blicken. Misstänker att det om några år, när gravitationen tar ut sin rätt, är mer ok att bli uppskattad för sitt fysiska utseende. Varför hör man nästan aldrig några damer på 50+ klaga på hur de sexualiseras i det offentliga rummet?
http://www.oddee.com/_media/imgs/articles/a359_Jocelyn.jpg
Vad gör man inte för att få bli lite sexualiserad bara lite till?
@P: När andra kvinnor kollar extra länge på mig (sån där blick ”från topp till tå”) så känner jag mig bedömd. Jag vet med all säkerhet att de antingen kollar pga. ogillande eller väldigt mkt gillande. Alternativt, men sällan, att de bara fastnar med blicken nivet som man kan fastna om man är väldigt tankspridd eller inte tänker på nått alls.
@Mars: Jag tror att män som säger att de inte längre ser kvinnor på ”det sättet” menar att de inte ser kvinnor för deras kroppar först i första hand. Tex. att om de pratar med en attraktiv kvinna så, när hon går därifrån, att han Inte tittar in rumpan.
Men jag förstår inte helt vitsen med det isf.
@Torstensson: Jag har inte skrivit nått om att jag vill förändra den manliga blicken.
Den kvinnliga blicken
http://www.nbcnews.com/id/32374911/ns/health-sexual_health/t/unraveling-mystery-female-desire/#.UigLNhtGvzM
@MJ: Jag tror du har rätt faktiskt
Kvinnor synar inte varandra av åtrå, som du kanske gör, utan konkurrens. Eftersom kvinnor jämt konkurrerar om status i gruppen och att bli vald av alfahannen, måste hon ständigt ha koll på vad hon tävlar emot. Det är bara fråga en kvinna vad hennes väninnor hade på sig på festen kvällen innan. Du kommer få ett uttömmande svar.
En undersökning om attityder från 1985. Män tenderar att ha problem med manlig homosexualitet. Kvinnor tolkar istället blickar mellan kvinnor som konkurrens. Se försök 2.
http://brainmind.com/Competition.html
@John Nilsson: Jag tror de flesta tar för givet att jag är hetero, och därför betraktas mina blickar mot kvinnor som om att de hade en annan ”agenda” som inte är lika sexuell och därför inte lika besvärande. Men om jag skulle gå med en tröja där det står ”lesbisk” eller något sånt så tror jag kvinnorna i min omgivning skulle bli mer besvärade…!
Och mera om forskningen som jag berättade om ovan
http://www.psychologytoday.com/blog/insight-therapy/201308/what-do-women-want
@Anders/AV:
Bra komplement till de två kommentarer-citat om Dr Meanas forskning som jag just lagt upp. Jag citerar din länk för tydlighetens skull
Intressanta citat från resultaten av studie 2
http://brainmind.com/Competition.html
@Anders/AV: Jo, jag minns vad alla mina kollegor (alla kvinnor) hade på sig på jobbet idag. Och då är det alltså bara en på jobbet jag finner attraktiv så visst lägger man märke till sånt där. Har bara inte tänkt på det som att det är att jag måste ha koll på konkurrens.
På jobbet IGÅR*. Har inte kommit hem från jobbet såhär tidigt på morgonen…
@MJ:
Som framgår av bägge mina kommentarer om Dr Marta Meanas et.al forskning på Eye-tracking så var den stora könsskillnaden hur lite män tittade på andra män jämfört med hur mycket kvinnor tittade på andra kvinnor. När män presenterades med en bild av en naken man och en bild av en naken kvinna sökte sig mäns blickar till kvinnan. När kvinnor presenterades med en naken man och en naken kvinna sökte sig kvinnans blickar lika mycket till mannen som till kvinnan.
Detection of Differential Viewing Patterns to Erotic and Non-Erotic Stimuli Using Eye-Tracking Methodology – Amy D. Lykins· Marta Meana · Gretchen Kambe
Vill ha sagt också att det har ju pratats och problematiserats så mycket om den manliga blicken att det var därför jag funderade över min ”bisexuella blick” liksom. Och om jag funderar över min egen blick så måste ju absolut en hel del män ha funderat över och ifrågasatt sin manliga blick. Jag tycker på sätt och vis att det är synd bara.
@Mariel:
Jag tror väldigt få män har ifrågasatt sin manliga blick. Vad många män har gjort är snarare att placera sig i en underordnad position till kvinnor (ofta med feminism och genusteori som proxy för kvinnor) och okritiskt tagit kvinnor på orden utan en tanke på den egna positionen. Denna bild är ett typiskt exempel.
Obama är politiker och helt beroende av organisationer som ”Women caucus” så det är förmodligen inga problem alls att få honom att offentligt säga usch och fy och sånt bara för att kvinnor i den positionen säger de vill höra det. Vad än de säger måste han hålla med om vare sig han vill eller inte.
@Anders/AV:
Men måste en kvinna klä sig i säck och aska för att inte bli sexualiserade? Nej, men man behöver inte direkt förstärka signalerna.
Ja, det är inte svårare än så.
Reagerar på att det ofta är unga kvinnor som klagar över den manliga blicken. Misstänker att det om några år, när gravitationen tar ut sin rätt, är mer ok att bli uppskattad för sitt fysiska utseende. Varför hör man nästan aldrig några damer på 50+ klaga på hur de sexualiseras i det offentliga rummet?
Nu är jag inte 50 +, men … saken är att vi är formade under en annan tid. Vi blev inte lärda av media att män var något hemskt som förtrycker oss. Det var en man när jag gick på högstadiet som var ”creepy”, men i övrigt kan jag inte minnas att vi någonsin diskuterade mäns uppmärksamhet i negativa termer. Vi fnittrade om det var för uppenbart. Eller ett ”Såg du som han kollade in dig?!?” när alla trängdes på pubens toa.
Som jag ser det så är detta bara en del av Threat Narrative.
Hur upplever ni andra ”tanter” att det var i ungdomstiden?
@Erik: Sarkozy kan titta hur mycket han vill. Frankrike är ju lite annorlunda, där fru och älskarinna kan gå tillsammans på begravning.
http://www.nytimes.com/imagepages/2012/12/01/world/pingeot2.html
Det Linnea Sjödin ondgör sig över är inte i första hand blickarna utan att män, tillochmed äckelgubbar i min ålder, dristar sig till att tilltala henne. Det borde ju faktiskt vara förbjudet…
Här är en video från samma situation. Och OMG! Jämför hur media brukade behandla George Bush med hur de springer till Obamas försvar.
Och så har vi den där diskussionen om huruvida kvinnor har makt eller inte nu igen. Betänk följande citat
Och så har vi lite feministiskt offermalande. Obama gillade hennes rumpa. Feminist-zeldas blogg tror detta var mycket obehagligt och tycker synd om henne.
Kvinnors konkurrens-blickar har däremot alltid varit drygt, för mig och är än idag. För den är så bedömande, värderande, det är som att stå inför en domare.
Men det får man ju ta det med, tycker jag.
Till vår tummenerkryssande gäst. Om man konsekvent ger alla inlägg -1 tar det liksom bort effekten. Man blir bara en allmän gnällspik och ingen reagerar på det. -1 blir det nya 0. Om du nu tycker så mycket är fel, skriv en kommentar och förklara vad och varför?
Men det kräver att du argumenterar och har saklig kritik. Har du det?
Edit: Vi verkar ha 3 gäster som inte förstår detta. -3 är det nya 0.
@Ninni: En hel del av dagens 50+are var radikala på 70-talet, så det ändrar sig tydligen över tid. Jag tror även dagens radikala unga arga feminister kommer sukta efter att bli lite ”sexualiserade” när tiden tar ut sin tribut. Det ligger lite i sakens natur att man tror livet alltid kommer vara som det är, att man har alla svar, när man är 20-nånting.
Jag har haft en del elever (knappast feminister) som sprungit på Stureplan i slutet av gymnasieåldern. De fattar inte att när de är 23, är de ute. Då har någon ny pingla tagit deras stol. Lika utbytbara som killarnas armaniskjorta. Ganska tragiskt. Vanliga har väl lite fler år på sig, men det kommer en dag när ingen vänder sig om längre. Det kommer bli ett bryskt uppvaknande för vissa.
@Anders/AV:
Hon kanske har blivit bannad så att hon inte KAN skriva?
@Erik:
Den forskningen handlade om erotiska bilder. Det jag pratade om var bilder med påklädda eller badklädda människor som inte sysslade med något erotiskt. I de bilderna (finns hundra exempel om man googlar) så tittar män främst på mannens muskler och skrev samt kvinnans ansikte, kvinnor tittar främst på kvinnans former och bröst samt mannens ansikte.
Hur mycket de tittar på vardera könet vet jag dock inte (bara var de tittar) men det framgår nog också.
Jag tycker också att man drar lite snabba växlar i den forskning som du hänvisar till. Det finns ju en social press på män att visa sexuell avsmak för andra män som inte finns för kvinnor, samt att man behöver inte söka upp saker i en erotisk bild för att de är upphetsande. Att titta på en person av samma kön kan ju handla om att jämföra sig med den t.ex.
@Ninni:
”Kvinnors konkurrens-blickar har däremot alltid varit drygt, för mig och är än idag. För den är så bedömande, värderande, det är som att stå inför en domare.”
Så kan jag uppleva kvinnors blickar också, och jag tror att @Mars har rätt, när han ”undrar om inte manliga blicken delvis är en projektion av det” – av det egna kvinnliga värderandet, bedömandet, ”avvisandet och dissandet”, alltså.
Sen upplever jag att den hårdaste domen från kvinnors sida, kanske utdelas genom ”den kvinnliga o-blicken”, det vill säga när man inte bevärdigas med en blick över huvudtaget, eller att någon man möter på gatan inte ser en i ögonen, som bekräftelse på att man alls är där.
Så, i linje med detta, och med tanke på hur mycket energi många kvinnor lägger ner på sitt utseende, sina kläder etc, tycker jag man med rätta kan fråga sig om det verkligen är ”den manliga blicken” som kvinnor fruktar och irriteras av i första hand. Vore det inte rimligare att anta att det istället är ”den manliga o-blicken” som utgör det största hotet för kvinnor, och att detta att inte kunna dra mäns blickar till sig eller bli uppmärksammad för sin kvinnlighet, är det som kvinnor fruktar allra mest?
I det perspektivet liknar ju Linnea Sjödins blogginlägg kanske mera ett koketterande skryt om hur j-vla snygg hon (och hennes kompis) är, och är kanske mera riktat mot hennes kvinnliga ”konkurrenter”, snarare än mot de män som på ett ”ovälkommet” sätt uppmärksammar henne.
Faktum är att jag också upplever att den här kritiken mot ”den manliga blicken” i första ledet har kommit från medelålders kvinnor, och inte så mycket från unga kvinnor, i motsats till vad som sagts ovan i tråden. Kanske har det ändrats nu, men från början tror jag det varit så.
För alla utom ytte-pytte äckel-minoriteten manshatiska kommunisthöns så är det fullständigt glasklart att galanta damer verkligen diggar att bli spanade på.
Men. Betänk alltid följande =)
http://poststuff2.entensity.net/090413/image.php?pic=Staring-At-Women.jpg
Pingback: ”Den manlig blicken” är självförvållad | Genusdebatten
Egentligen tycker jag inte vi ska diskutera den manliga blicken. Det är att ta feministers problem med verkligheten på för stort allvar. Av olika skäl kommer människor titta på andra människor, av bägge könen. Vi kan diskutera vad vi tycker är gott uppförande men när feminister diskuterar den manliga blicken gör det så utifrån en övertygelse om hela världen borde anpassa sig till hur varje enskild individ vill bli behandlad. Det är en galen föreställning om att hela världen ska rätta sig efter en som uppenbarligen är omöjlig att omsätta i praktiken. Galna föreställningar är bättre att empatisk avfärda än att diskutera som om de vore verkliga.
@Anders/AV:
Till listan kan även läggas till att människor är den enda arten vars bröst är konstant svullna/stora. Det enda rimliga tolkningen är att det är en sexuell signal. I andra djur är sådant förknippat med att sända ut parningssignaler för att man är fertil men för människor som döljer när sina fertila perioder så är det en konstant signal.
@MJ:
Ok, men som om jag påtalade har forskningen på hur mycket de tittar på vardera könet visat mycket stora könsskillnader. Hade män tittat lika mycket på män som kvinnor tittar på kvinnor hade inte efterfrågan på kvinnliga fotomodeller varit så mycket större.
Forskarna berättar att varken män eller kvinnor kan styra blickarna att motsvara social press. Att rikta blickar är en emotionell aktivitet -inte en logisk. Vi tittar på vad vi tittar på oavsett vad vi blivit tillsagda är ok eller önskvärt att titta på.
Vilket det gör för kvinnor, men inte för män.
Jag är rätt säker på att jag tittar på männen på bilder med bägge kön. Det är oftast en bedömning och ännu en gång insikten att jag definitivt aldrig kommer att uppnå den idealiserade manskroppen med slanka väldefinierade muskler och isbrytarhaka. Efter det konstaterandet övergår blicken till kvinnan, vilken jag givetvis inte heller kommer att kunna vinna, men hon är trevligare att titta på för mig (som är heterosexuell)
Och angående mäns blickar. Jag har nästan helt slutat att titta på kvinnor pga all propaganda jag fått mig till livs. Jag skulle aldrig drömma om att ge en svensk kvinna en utseendebaserad komplimang. Mexikanska, franska och turkiska kvinnliga bekanta däremot blir både glada och rörda när man stammar fram något
@Björn:
Instämmer, fast jag har inte slutat titta, jag tittar i smyg.
@Sapias:
Ett gott skäl att bära solglasögon. ’Spanarbrillor’, som vi kallade det när jag gick i gymnasiet.
@Bashflak:
@Ninni:
I min ungdomstid var klädmodet inte alls sexualiserat, på mina gamla skolfoton har ALLA likadanna kläder: ganska löst sittande jeans och relativt stora tröjor eller flanellskjortor, pojkarnas i lite mörkare färger än flickornas. Det fanns inget för någon arr glo på så jag kan inte minnas att det var ett problem eller något man funderade på. Det var extremt sällan jag kan minnas att man klädde sig sexigt.
@Johan Grå:
”Egentligen tycker jag inte vi ska diskutera den manliga blicken. Det är att ta feministers problem med verkligheten på för stort allvar.”
Man kan ju i alla fall säga att konceptet är ett exempel på hur feminister själva reproducerar en stereotyp bild av vad det är att vara man och vad manlighet är, och på det sättet snarast verkar normerande på hur en man ska vara. Man karaktäriserar män på ett sätt som närmast understödjer ett slags ”essentialism” och fixerar en uppfattning om hur män ”är”, på ett sätt som normalt kritiseras av socialkonstruktivistiskt inriktade feminister. Hade man pratat om en manlig blick (bland andra möjliga), hade det möjligen lämnat mera öppet för olika typer av manlighet och olika uppfattningar om vad det är att vara man, men nu fixerar man ett koncept – ”den manliga blicken” – som man smetar över alla män och därmed verkar begränsande på det utrymme män har att vara män. Tror man på socialkonstruktivismens teser, borde man kanske vara mera försiktig med vad man själv ”konstruerar” så att säga. Den egna ”konstruktionen” av ”den manliga blicken”, riskerar ju annars att ljuda högre än den egna ”kritiken” mot samma ”manliga blick”, tänker jag. Åtminstone i mäns öron och medvetanden.
Några länkar på temat essentialism och ”socialkonstruktivism”:
http://psykologidoktoranden.blogspot.se/2011/09/essentialism-konstruktionism-och.html
http://erixon.com/1/M2993.htm
@John Nilsson: Där är de ju ganska konsekventa. De pratar ofta om ”mansrollen” bestämd form singularis. Eller ”Mansnormen”. Som om det bara fanns ett sätt att vara man. Och det sättet gör de till någon karikatyr av norrländsk älgjägare (ungefär som Lennart Jähkels strålande skådespel i filmen Jägarna) och kritiserar alla män för. Som Teo tar upp i nästa inlägg. De tolkar blicken utifrån sina tankar, de kan ju knappast veta vad betraktaren tänker. Sexualfixerade som de är tolkar de hellre till ”Henne skulle man få upp i brygga, hehe” än ”Ajdå vilket födelsemärke. Hon borde gå till doktorn med det. Undrar om jag ska säga något.” Går man och tolkar andras tankar utifrån sig själv och sen blir arg på dem utifrån det har man problem med sin omvärld.
@John Nilsson:
Sant, jag är inte fullt så kategorisk som jag uttryckte mig men jag tycker det är ett dilemma att man bekräftar deras villfarelser när man diskuterar som om vad de säger vore rimliga påståenden.
@Jon B: Jo märker att hon inte gillar äldre män. Hon kommer mkt in på att det är ngn som lika gärna kunde varit hennes pappa. Ålderskillnads-förakt
@Johan Grå: Jag har läst att brösten sexualiseras av samhället. Och att dem egentligen inte har mer anknytning till sex än tex. armar. …..
@Mariel:
Jag har läst att könet är en social konstruktion.
Men att jag har läst det innebär ju inte att påståendet stämmer. För att kunna bilda mig en uppfattning brukar jag vilja veta hur de kom till den slutsatsen.
@Bashflak: Tack för tipset. Ett stycken solglasögon åker upp på inköpslistan
@Mariel:
Jag gillade bröst redan som liten knatte innan jag lärt mig språk eller samhällets konventioner. Så jag tar det där med samhällets sexualisering med en god portion salt.
@Mariel:
’… brösten sexualiserats av samhället’
Ju mer jag funderar på det påståendet, desto svårare blir det att klämma in det i min världsbild och frågorna bara hopar sig.
1) Vem är ’samhället’ och vad skulle samhället vinna på att sexualisera något som inte var sexualiserat redan?
2) I vilket samhälle kunde denna sexualisering först observeras? Plats och tidsålder? Och hur spred den sig till alla andra folk?
3) Hur går samhället tillväga för att sexualisera brösten? Hur lär samhället varje ny generation unga pojkar att deras hormoner ska komma i svallning och blodet förflyttas från det stora huvudet till det lilla, när de ser ett par schyssta rattar?
Börjar man rota i sitt fotoalbum finns hur mycket som helst på temat.
@Bashflak: De kom fram till det av att de sett andra kulturen där brösten inte verkar lika sexualiserade. Tex. i primitiva kulturer där brösten inte behöver döljas alls.
@Bashflak: Ofta när jag hör påståendet också pratas det om att brösten blir sexualiserade på grund av att man blir INTALAD det, liksom att kulturen FÅR män att se på bröst som sexuella kroppsdelar. Men jag som bi då? Som tycker bröst e fint osv. Jag har ju inte blivit intalad det, tvärtom så förväntas jag ofta av omgivningen att vara hetero.
@Mariel:
Allt som är sexualiserat behöver inte döljas. Läppar är också sexualiserade, men de behöver inte heller döljas i särskilt många kulturer, mer än i Afghanistan. Och Simrishamn. (Samma talibaner här som där, som Gudrun sa).
Om det här med bröst:
Allt är pattriarkatets fel!
@Mariel
Vad jag hört är att mycket om dessa ursprungsbefolkningar går att ifrågasätta. Dels har många av dem strikta regler kring hur man får bete sig mot varandra vilket påverkar deras beteende, dels är de i allmänhet släkt med varandra.
Evolutionspsykologer brukar peka på sådant som att de enda andra liknande fenomen som finns i djurvärlden är brunstsignaler av olika slag. Kvinnors bröst behöver inte vara stora, det finns inget praktiskt värde, tvärtom är många kvinnors bröst så stora att det är opraktiskt, vad har de för funktion?
http://www.livescience.com/23500-why-men-love-breasts.html/
Larry Young, a professor of psychiatry at Emory University who studies the neurological basis of complex social behaviors, thinks human evolution has harnessed an ancient neural circuit that originally evolved to strengthen the mother-infant bond during breast-feeding, and now uses this brain circuitry to strengthen the bond between couples as well. The result? Men, like babies, love breasts.
@Erik:
men där är jag säkert på att de har fel. Jag har forskat lite om lögndetektorer och de senaste varianterna mäter hjärnaktivitet vid förevisande av bilder, Ett motmedel som fungerar mot dem är att välja var man ska titta.
@Erik: @Erik:
Den artikel som var länkad i slutet av ”What Do Women Want?” hade också vissa intressanta funderingar:
http://www.psychologytoday.com/blog/maybe-its-just-me/201308/why-men-find-it-so-hard-understand-what-women-want
@Anders/AV:
Jag är 50+. Ett väldigt litet plus men ändå. Nä, jag har nog aldrig hört talas om ”den manliga blicken” förrän de senaste 5 åren. Feminister fanns även på min tid (hej, jag var SEX ÅR när 70-talet började och 17 när det slutade, feminister var liksom inget man funderade på)
Bara för att jag är heterosexuell så tittar jag inte på alla kvinnor i fertil ålder som presumptiva sexpartners, inte medvetet i alla fall.
Däremot tittar jag på kvinnor, men inte bara kvinnor. Det är klart att man ser en och annan snygg kvinna, och då tittar jag också, men det är en av många anledningar.
Lite offtopic, jag tror jag nämnde Ray, fotograf här i Linköping, känner honom. Han gillar folk, och han fotograferar dem. Det är lite DEN blicken jag har, bara det att jag saknar hans förmåga att ”frysa” ögonblicket i en kamera. Eftersom jag känner flera av hans ”motiv”, så kan jag säga att de är mer verkliga på bilden än i verkligheten, svårt att förklara. Han har verkligen Blicken för det där.
http://thebaldchemist.com/?page_id=2217
Thanks for any other great post. Where else may anyone get that kind of info in such a perfect
approach of writing? I’ve a presentation next week, and I’m at the
search for such information.
my weblog … quit smoking with electronic cigarettes
Pingback: Marvels Kitschiga Brynhilde – ”Fröken Lättkränkt” eller ett tidigt exempel på Femen-ism ? | Hedniska Tankar