Inledning

Den 17 december sändes sista avsnittet i SVTdebatt. Det var en debatt mellan Sverige och Danmark om feminism.

Sällan jag skäms att vara svensk, men när vi möter Danmark i debattlandskamp är det ofrånkomligt. #svtdebatt

— Josef Fransson (@JosefFranssonSD) 17 december 2015

I går såg jag omtalade sista #svtdebatt någonsin, om feminism och patriarkatet. Det var, precis som väntat, rent plågsamt.

— Linnea Carlén (@sompojkarna) 19 december 2015

Det var, som tweetsen ovan säger, så pinsamt att vara svensk att det var rent plågsamt att se. Så innan ni ser programmet, ta en valium eller två.

Under programmets gång retweetades följande fråga in i mitt flöde.

Vill gärna se de där studierna som Fi-representanten snackar om gällande genuspedagogikens effekter. Någon som vet hennes källa? #svtdebatt

— Albin Hellström (@AlbinHellstrom) 17 december 2015

Jag lovade Albin Hellström ett svar, så vad sa ”Fi-representanten” och har hon stöd för det uttalandet?

Jag letar och letar …

Det har ju visat sig just att genuspedagogik har ju visat sig väldigt effektiv för att höja pojkars betyg och få ner mobbing och trakasserier i skolan och det är jätteviktigt och bra saker. Det är inget att förlöjliga. Nu ska alla skolor och förskolor jobba med det här enligt läroplanen och där man arbetat lite extra har det fallit väl ut. [Linnèa Bruno, ca. 42:35]

Under andra halvan av 2013 dök det i jämställdhetsdebatten upp en del påståenden om nån skola där man hade höjt pojkarnas betyg med hjälp av genuspedagogik. Min tid som debattör, min genomgång av feministernas ”fantastiska” bibliotek och andra källor feminister brukar hänvisa till, gjorde att jag – milt uttryckt – var skeptisk till dessa påståenden, varför jag efterfrågade källa. Då fick jag en artikel i DN [unvis.it-länk] till svar. Via den fick jag sökord, t.ex skolans namn: Frejaskolan i Gnesta. Jag hittade då fler artiklar – t.ex. i Skolledningen, genus.se och Politism – men ingenstans någon hänvisning till någon källa. Skam den som ger sig, jag gjorde sökningar i databaser och hittade … ingenting!

I början av 2014 kom rapporten från regeringens ”Mansutredning”, Män och jämställdhet, om vilken Erik skrivit inlägg i tre delar, del 1, del 2 och del 3.

De senaste åren har exempelvis Frejaskolan i Gnesta (årskurs 6 till 9) uppmärksammats. Där har man sedan 2010 arbetat utifrån Program för hållbar jämställdhet och nått resultat. [s. 133-134]

Maja Thorsén, biträdande rektor på skolan, anser att detta [jämställdhetsprojektet] förklarar den tydliga förbättringen när det gäller pojkars prestationer i Frejaskolan. Pojkarna höjde sina betyg och från att ha legat under riksgenomsnittet ligger pojkarnas betyg på skolan nu betydligt över. [min emfas, s. 134]

Låt oss då titta på den tydliga förbättringen på Frejaskolan som Maja Thorsén anser projektet förklarar. På Skolverkets databas Siris finns en sida där man kan ta fram diagram som visar genomsnittligt meritvärde årskurs 9, senaste tio åren. Håller ni med om att Frejaskolans pojkars betyg nu ligger ”betydligt över” rikssnittet?:

Även om det i dagsläget är svårt att direkt belägga vad som påverkat utvecklingen både på Ronnaskolan och Frejaskolan ger dessa medialt uppmärksammade exempel indikationer på olika sätt att hantera frågor om skolprestationer och jämställdhet. [min emfas, S. 135]

Det är inte bara ”svårt att direkt belägga” – man har inte ens försökt. Det är dessutom mycket tveksamt om det finns någon ”utvecklingen” att tala om. Jag har valt att titta lite närmre på Frejaskolan, inte Ronnaskolan. Dels för det nästan uteslutande är den förra man omtalar, dels för att den är mer jämförbar med svenska skolor generellt än en extremt invandrartät skola med ett betygsläge långt under rikssnittet.

1. Pojkarnas resultat på Frejaskolan jämfört med pojkar i riket 2005* – 2007 är ungefär jämförbart åren 2011 – 2012. Likaså är pojkarnas resultat 2009 och 2010 är jämförbart med 2013 och 2015. Könsgapet beräknad som betygskvoten pojkar/flickor är samma storleksordning år 2015 (0,82) som den genomsnittliga för åren före projektet 2008–2010 (0,81).
   (* år 2005 är inte med i diagrammet, men uppgiften finns i Siris.)

2. Betyg är en delvis subjektiv bedömning lärarna gör på sina elever. Det är mycket troligt, anser jag, att man får en effekt liknande placeboeffekten hos de i projektet involverade lärarna, så att pojkar som väger mellan två betyg tenderar få det högre betyget och tvärtom för flickor – en effekt som bör avta med tid.
3. Man har förbättrat lärartätheten i samband med projektet. Åren 2005–2010 hade man i genom­snitt 13,7 elever/lärare medan man för åren 2011–2015 hade 11,1 (jämför riket: 12,2 för 2005–2010 respektive 12,1 åren 2011–2015)
4. Man vet att invandringen förklarar 30 % av fallet i PISA. Det är inte en invandrartät skola, men det är inte säkert att andelen elever som inte har svenska som modersmål som finns där fördelar sig jämt mellan olika årskullar. I synnerhet har pojkar födda utomlands svårt att klara sig i svenska skolan och det kan vara en förklaring till fluktueringen i skolresultat. Det – hur elever som inte har svenska som modersmål fördelar sig över årskullarna – var information som jag inte kunde få fram med hjälp av Siris men som man måste ta hänsyn till för att utvärdera detta projekt vetenskapligt.

Hur ser det ut på andra skolor? Jag slumpade fem skolor och deras grafer ser ut så här:

Det är berg o dalbana mellan olika årskullar överlag. Ibland följs pojkar och flickor åt, ibland är könsgapet stort, ibland omvänt. Jag kan verkligen inte se att man har något som helst stöd för påståendet man med genuspedagogik har åstadkommit förändring vad gäller betyg – i synnerhet inte när man samtidigt förbättrat lärartätheten.

I dagarna ramlade jag över en annan studie: Varför misslyckas de? – Om pojkars underprestation i skolan:

Dahl (2014) [tidigare nämnda mansutredningen] lyfter ett framgångsrikt exempel på en skola som har arbetat utifrån ovanstående förhållningssätt: Frejaskolan i Gnesta. Detta är en grundskola som har uppmärksammats i media tack vare sin framgång. På Frejaskolan har man arbetat långsiktigt med normkritiskt arbete, vilket tagit sig i uttryck bland annat genom diskussioner och attityder kring kön. Detta är en modell som har gett resultat. Sedan arbetet påbörjades har pojkarna höjt sina betyg avsevärt.
Dahl menar att även om det är svårt att peka på exakt vad det är som har höjt prestationen på denna skola, så ger det indikationer om hur man på ett bra sätt kan hantera frågor som rör prestationer och jämställdhet.

Och i Krummeltåget – ett designprojekt om hur man kan arbeta praktiskt med genus iförskolan är ”källan” man hänvisar till artikeln i DN:

Jämställdhetsarbete i skolan lönar sig – inte minst för pojkar (Dellin och Jällhage, 2013). Frejaskolan i Gnesta hade problem med en tydlig anti-pluggkultur bland pojkar där mobbning förekom mot de som engagerade sig för mycket i skolarbetet. För att göra någonting åt problemet började Frejaskolan arbeta tydligt normkritiskt med stort fokus på sin likabehandlingsplan vilket fick resultat! Ungdomarna fick bättre betyg och lärde sig att tänka normkritisk. Flickorna vågade stå på sig mer och pojkarnas anti-pluggkultur minskade vilket visade sig genom att de vågade stå emot grupptryck mer.

Slutord

Och på bästa sändningstid påstås det sen – oemotsagt – ”att genuspedagogik har ju visat sig väldigt effektiv för att höja pojkars betyg” … och målet är uppnått: man har skapat en ny ”sanning” ur tomma intet. Sen tror folk det finns stöd bakom – för det har ju stått i tidningen.

Det är så här feministiska ”sanningar” skapats – gång på gång – år efter år – igen och igen – sen minst 40 år tillbaka har feministiska ”sanningar” staplats på varandra. Det finns ingen och har inte funnits någon motkraft till feminismen i maktens korridorer som ifrågasätter och gräver i alla dessa påståenden. Denna brist på motpol är orsaken till att feminismen i Sverige blivit en så tokgalen sekt att det är rent pinsamt att vara svensk i en debatt mot danskarna.

Feminismen är en ideologi som har total dominans på maktelitnivå. Det medför dels att ideologisk indoktrinering av barn sker i skolan (t.ex. detta och detta) men det får också effekten att seriösa långtidsstudier som har visat mycket positiv resultat vad gäller skolbetyg, i synnerhet för pojkar, hamnar i byrålådan då det inte är i enlighet med ”den rätta läran”.

Jag har ännu inte hittat någon feministisk ”sanning” som håller för en granskning, inte en enda gång – tror ni jag någonsin kommer uppleva det?

När jag hade skrivit klart inlägget så sa Ulf:

Du kanske skulle nämna Bittergubbens inlägg? Bittergubben gjorde en bra analys – den sorten som DN borde ha gjort innan de skrev om det.

Det är en utmärkt analys, så läs den med!