Häromdagen skrev jag i kommentarsfältet ”Jag vill inte skriva om jag inte vet att jag har ’torrt på fötterna’ ”. Ni som följt mig ett tag kan nog instämma i det, att jag läser på, att jag försöker underbygga eller förklara mina ord och inte bara kasta påståenden omkring mig, för att det låter bra.
Varför gör jag så? Varför ställer jag dessa höga krav på mig själv?
Jag anser att jag som individ har ett ansvar för mina handlingar. Jag har ett samhällsansvar som skribent på Genusdebatten.se och som människa. Det är ett ansvar jag tar på allvar.
Jag ställer inte så höga krav på gemeneman, för jag vet om att mina prestationskrav är höga. Man måste kunna uttrycka sina åsikter ändå. Men, och här kommer ett viktigt men… jag tycker inte detta krav är för högt ställd för texter som produceras av och i våra stora medier!
Jag antar att ni minns Bengt Olsson? Jag mailade honom och jag vill visa den konversationen.
Hej Bengt!
Jag förvånas allt som oftast över den mycket negativa manssyn som media sprider i vår nutid. Du skriver i din krönika:
Naturligtvis hatar män kvinnor. Inte enbart, och inte hela tiden. Men alla män har den där ödsliga radiostationen någonstans inom sig. En skrällig, entonig röst på AM-nätet.
Jag har passerat halva livet, jag har aldrig mött det du påstår om män. Män, generellt, värnar om mig och behandlar mig mycket väl.
Det finns mer än min anekdotiska bevisföring som talar mot det du påstår, nämligen forskning. Redan på 70-talet observerade forskare ett fenomen som fått namnet ”Women are wonderful-effekten”. Kort så innebär det att både män och kvinnor har en förkärlek för kvinnor, vilket får följder t.ex. straffpåföljd vid brott och är därför ett uppenbart jämställdhetsdilemma. Via wikipeda kan du hitta fem rapporter där man undersökt detta women are wonderful-fenomen.
Så jag undrar, vad grundar du din krönika på? Är det möjligen dina egna känslor inför individer av kvinnligt kön du projicerar på gruppen män?
När jag skriver så har jag ett politiskt syfte och ett mål med det jag för fram. Jag undrar därför, har du ett syfte med din krönika? Och vad är isf det syftet?
Du är varmt välkommen in på Genusdebatten.se och inlägget om din krönika för att diskutera frågan och vad du har för grund för krönika.
MVH
Ninni
Skribent på Genusdebatten.se
Svaret:
hej!
att värna om någon och behandla någon mycket väl utesluter inte att man också kan hata vederbörande.
hälsningar
bengt
Då detta inte svarade på min frågeställning, skrev jag igen:
Nej, det utesluter inte det, men det talar mot påståendet. Jag frågade dig vad du grundar det på.
Telepati, så du avläst alla mäns innersta känslor?!
Återigen, välkommen in på genusdebatten.se
MVH
Ninni
Skribent på Genusdebatten.se
Det var den 19 februari, jag har ännu inte fått veta vad han grundar det på….
Jag har tidigare varit i kontakt med Nils Pettersson, andra har vad jag förstår kontaktat Anders Westgårdh. Samma visa där. Kvinnorna som står för misandrin, jag kan på ett sätt förstå det. Dom tror kanske på sina fördomar om manlighet/mansrollen? Men dessa män (?)… dom vet att det där är bullshit rakt igenom.
Hur är man funtad i huvudet om man för att gynna/skydda sig själv, är beredd att sparka på unga killar? Jag undrar om de sover gott på natten…..
Jag hade inte gjort det. Jag hade plågats av dåligt samvete för mina handlingar.
Ja, man undrar över dessa som ”män” böjer sig för trycket och deltar i samhällets mobbning av män och pojkar. I en del fall så handlar det nog om Kapten Klänningar, i en del fall handlar det om sociopatiska karriärister, i en del fall kan det nog handla om att ge upp inför övermaktens mer eller mindre uttalade hot och grupptryck. Men någon gång måste det ju drabba någon med lite civilkurage som väljer att fortsätta att leva med rent samvete och självaktning och ställer upp som vittne om hur den statsfeministiska demokraturen fungerar. Bengt Olsson och Anders Westgård bestod inte provet. Jag säger inte att det är lätt om ens försörjning och livsstil står på spel. Var det månne så i dessa fall?
”Att värna om …”
God dag yxskaft.
Det är ett intressant fenomen när män som uppnått maktpositioner i näringsliv och media, säkert genom att göra en massa ”manliga” val, plötsligt blir väldigt feministiska. Ojojoj, män och manlighet är skit, här ska kvoteras osv osv. Man drar sig inte för att basha sig själv och offentligt dra sig i smutsen. Det kostar ju inget där man befinner sig.
Jag tror att det handlar om själviska taktiska överväganden. Man har passerat 50-strecket och uppnått ungefär den position man kan i livet. Ändå har man 10-15 år kvar att jobba. Hur ser man till att man får vara kvar? Hur hindrar man ”unga” hungriga män 35-50 år att ta över? Klart man går med i tåget som säger att medelålders män är skit. Klart man vill kvotera in än yngre kvinnor, det dröjer innan de blir ett rejält hot och så ska de säkert ha barn. Man vet dessutom att dessa kvinnor ofta hoppar av när de inser kostnaderna för att stiga i graderna. Det är ju uppenbart att de inte själva tänkt sig kliva åt sidan och släppa fram någon ”duktig kvinna”. Det ska männen under deras egen position göra.
Ungefär lika falskt skorrar det när feminister pratar om kvotering och ”stiga åt sidan” men inte menar sin egen man, bror, far. Och det är inte de själva som ska jaga positioner i näringslivet och betala priset, det ska andra göra. Inte ens ett eget litet könsöverskridande val och dra på sig blåstället. Själv trivs man som skattefinansierad (och mansfinansierad av sin statuskille) tyckare i media.
”Nånannanismen” i ett nötskal.
Visst är arrogansen ganska talande? Gissar att nästan alla tänker ungefär så här
”JAG behöver minsann inte svara någon som ställer frågor, groteskt att någon annan tror att de kan ställa frågor, det är ju JAG som ska ställa frågorna, JAG som är den ödmjuka välutbildade journalisten. Jävla pöbel som vill antyda att JAG kan ha fel.”
Hur många av alla idioter som nuförtiden vräker ur sig på nätet har bemötts på detta sättet gång på gång på gång när någon skribent har vräkt ur sig något obetänkt? De kanske har ruttnat efter att ha mötts av liknande arrogans under många år. Jag tror att många av dem faktiskt har försökt med vänliga frågor men efter många försök där man bemöts med extrem arrogans så tar det slut. Allas vänlighet och saklighet har ju en gräns, gissar att en del tänker ”varför ska jag när inte de…”.
Att journalister hamnar i botten i förtroendeundersökningar beror ju enbart på felmätningar och inget annat…
Hej Bengt
Hur långt är ett snöre?
Det vore roligt om du kunde SVARA på en fråga istället för att slänga dig med floskler. Jag är ledsen, egentligen inte, men du framstår som en fullständig i****.
Ehh… Killen är tragisk. Om man hatar någon kan man visserligen på ren princip försvara deras rättigheter, men att faktiskt värna om dem och vilja dem väl är en motsättning. Då talar vi inte om hat.
(Jag avskyr rasism och tycker att det är både korkat och farligt. Men jag försvarar deras rätt att uttrycka sig.)
Hur många gånger har ni sett den som avskyr levermat ställa sig och laga levergryta bara för att man samtidigt som man avskyr det kan tycka att det är gott?
Jag ansluter mig som tror att detta bara är karriärsdrag, och det är dessutom den bästa tänkbara garantin för att inte bli petad från sin position på redaktionen. Inte ens den mest rabiatfeministiska redaktör skulle vilja kicka honom. Om det rent av kan förbättra hans position på längre sikt låter jag vara osagt.
—
Samvete? Ja, han som är man vet (någonstans) att det han säger är bullshit. Men jag tror ändå att han samtidigt tror på det han säger. Människan har en förmåga att ibland tro på ganska motsägelsefulla saker samtidigt, det funkar så länge miljöerna inte frontalkrockar.
Man ska ha i minne att den feministiska miljön inte är utbildande, utan indoktrinerade. Det är ett paket av åsikter och metoder som berättar var som ”är sant” och vad man ”ska se i forskning/statistik”. De studerar inte verkligheten för att ta till sig nya lärdomar och skulle aldrig ändra uppfattning vilka motbevis som än lades fram. De skulle istället bortförklara det med nya ”strukturer” uppbyggda av nya ”hypoteser”, uppfunna på stället om så krävs.
Det han framför är en sanning, den feministiska gruppens sanning! Liksom en pastor kan hävda att det är möjligt att gå på vatten bara för att Jesus bevisligen gjorde det. I den lokala gruppen är det sant, för om du misslyckas så har du bara varit för svag i tron. Det krävs att du verkigen litar blint på Gud. Likväl vet alla ändå någonstans att det är omöjligt, därför väljer även djupt troende att fiska från en båt.
Självklart finns det enorma skillnader mellan vad man kan tro är sant, och mer beprövade objektiva sanningar. (Som alla iofs inte behöver tro på.) Men så länge det bara rör sig i det egna huvudet finns ingen skillnad. Skillnaden tränger sig på först när man ska bli räddad av en ”brandkvinna” som brukar tio minuter med att slå in säkerhetsdörren, eller trillar överbord.
Borde inte folk genomskåda sig själva? Jo, några gör det med tiden. Därimot vet jag inte varför det inte sker i större utsträckning. Min högst personliga gissning är att det krävs mer mod än folk brukar ha. Man tappar gruppens gemenskap.
Teo
Jag värnar om miljön men innerst inne så hatar jag den jag värnar om mitt barn men innerst inne så hatar jag det osv.
Ja vad ska man säga om Benghts svar och artikel män bär bara ett slags social fernissa av snällhet och kärlek.
Men innerst inne är hans sanna natur som endast består av hat och ondska primitiva känslor utan medlidande lite som ett dresserat vilddjur med kläder på eller en halvmänniska inte fullt utvecklad som ständigt måste övervakas av kvinnor staten och feminismen.
Ja vad ska man säga när staten skolan media osv har denna syn på pojkar och män vem är hatad vem får släpa runt på en nidbild genom livet där det du gör egentligen inte har någon betydelse likt en skötsam arbetsam zigenare det vet vi ju alla att detta bara är en social fernissa för innerst inne är alla zigenare kriminella för det är ju deras sanna natur.
Det är verkligen spännande att läsa det du skriver och inse hur bra du beskriver MIG.
”jag försöker underbygga eller förklara mina ord och inte bara kasta påståenden omkring mig, för att det låter bra.”
Vilket innebär att vissa saker kan jag inte uttala mig om då det känns som jag måste plöja igenom alldeles för mycket för att kunna känna mig tvärsäker på något. Istället försöker jag förklara MINA tolkningar och visa vad det är som jag reagerar på – utan att försöka framhäva min sanning som den enda rätta.
Nåväl. Bengt Ohlson. Vad ska man säga? Han hatar tydligen kvinnor, den beskrivning han har om rösten känns väldigt självupplevd. Men även om han hör röster – så innebär det inte att dessa finns, och kanske borde han söka hjälp för detta? Det känns lite tragiskt då han dessutom hatar män. Det måste vara ett ensamt liv med allt detta hat. En radioröst som hatar kvinnor, och så det där självföraktet mot sig själv för att han hatar och sen projiceringen på alla andra män.
Kanske handlar det om hatet mot kvinnor att han inte bevärdigar dig ett svar? Är det så att han anser att han som den store krönikören definitivt inte behöver stå till svars för en kvinna. Framförallt som hon är en nobody (journalist? Nix, Politiker? Nix, Kulturyttrare? Nix, Boende på Söder? (Vet ej, gissar nej) – alltså – Nobody).
Det som var så synd var väl att jag faktiskt hade lite tilltro till Bengt med en gång – men den har helt dött….
@Teodor: Man kan definitivt jämföra med de som tappar sin tro. Många amerikanska ateister beskriver väldigt jobbiga resor. Sociala stigman, kompisar som vänder ryggen till osv. I Sverige är det inte lika jobbigt att erkänna sin obefintliga gudstro, men att säga att man inte är feminist kan vara ett socialt problem. Speciellt om man är medelålders vit man i mediasvängen. Då åker tagelskjortan fram. Och de hela bibliotek av moderna ”Häxhammare” som finns.
Hej.
Här är näste man till rakning…
Känns nästan som att de står på kö nu.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article16369846.ab
Påståendet ”att värna om någon och behandla någon mycket väl utesluter inte att man också kan hata vederbörande” skulle möjligen kunna stämma, men i just detta sammanhang är det motbevisat, av just de studier Ninni länkade till via Wikipedia:
(Eagly, A.H.; Mladinic, A.; Otto, S. (1991), Are Women Evaluated More Favorably than Men? An Analysis of Attitudes, Beliefs, and Emotions., min fetstil)
Som Aktivarum just skrev:
Bra Ninni, att du mailat Bengt Olsson. Synd bara att han inte gett dig något vidare respektfullt eller genomarbetat svar. Men hur skulle han kunna göra det? Du frågar ju i ditt första mail…:
”Så jag undrar, vad grundar du din krönika på? Är det möjligen dina egna känslor inför individer av kvinnligt kön du projicerar på gruppen män?”
…och i det andra:
”Jag frågade dig vad du grundar det på”.
Sig själv, kanske? Vad det gäller den första delen av din hypotes, så tror jag i alla fall på den, att det handlar om Olssons ”egna känslor” i första hand. Vad det gäller den andra delen, så tror jag dock att det är mera av detta att ”genom sig själv känner man andra”, än att det har med hans ”känslor inför individer av kvinnligt kön” att göra. Om han grundar sin ”bashing” av andra män på sig själv, om han grundar sin krönika på det, kanske man kan förstå att han inte (ytterligare) vill betona det, eller uttrycka det alltför mycket i klartext?
Sen tror jag inte att debatten om näthatet skulle vara så upprörd, om det som Olsson hävdar skulle vara någon mera allmän uppfattning om hur hat fungerar, att det alls inte utesluter ”att värna om någon och behandla någon mycket väl”… :-I
@Håkan:
Han är satt i barberarstolen
@Teodor:
Dubbeltänk kallas det, och funkar alldeles utmärkt också när miljöerna frontalkrockar.
@AV
Ja, det finns inga vattentäta skott mellan politik och religion. Ju starkare man svettsas samman av tron, desto svårare att lämna. Att lämna Svenska kyrkan är nog ingen stor sak jämfört med att lämna Jehovas Vittnen. Hur är det att lämna feminismen?
@Dolf
Vist är det dubbeltänkande det handlar om, i sin renaste form.
Teo
Intressant:
http://inslag.se/journal/2013/3/7/rasism-pa-aftonbladets-ledarredaktion.html
@Maria:
Ja, välargumenterat, och illustrerar hur dagens misandri vore oacceptabel om motsvarande retorik riktades mot en etnisk grupp.
Swedin skriver ”[…] vittrar relationen och förtroendet mellan könen sönder.”
Ja, lögner och feltolkad statistik från media hjälper knappast.
@Maria:
Tack för den.
Jag upprepar mig som en mp3-fil med bitfel:
http://www.unodc.org/unodc/en/data-and-analysis/homicide.html
Två av tre mördade i Sverige är män. Detta är ovanligt jämställt, internationellt sett – oftast är det minst 75% män.
Vissa enstaka kvinnor mördar sina barn. Har kvinnor en mordkultur? I helvete heller.
Vad var det Leif GW Persson sade? Nästan alla våldsbrott utförs av mindre än en procent av befolkningen. http://www.leifgwpersson.se/22nov09.html
De flesta människor är om inte snälla så i varje fall ofarliga.
Med det blir vare sig lösnummer eller skattepengar av ”ofarliga”.
@Ninni:
Rakas hos barberaren på Fleet Street?
Appropå Olsson & Swedin
De har en tendens att godtyckligt skifta fokus mellan person och grupp.
De bara glömmer att nämna att det i huvudsak också är män som ställer nämnda förövare inför skranket.
Och har ni någonsin sett en man slå en tjej utanför en krog så tror jag att fortsättningen är liktydig överallt. Jag såg det hända en gång från en buss vid ett rödljus. Innan vi åkt vidare hade han ett dussin män att tampas med.
Säkerligen är det mer logiskt att vara rädd farliga män, kvinnor utgör inte ett lika stort hot om man stöter på en våldsam sådan. Dessutom är iaf de flesta nattvandrare jag brukar stöta på män. (Påfallande ofta också invandrare.)
När vi ändå talar om misshandel, så kan jag köpa att kvinnor är mer rädda. Men är jag inte helt felinformerad så är det oftare unga män som slutligen drabbas. (Skillnaden är att kvinnor är mer värnlösa när det ändå händer. Det förklarar nog oron.)
Vill man svära sig fri från en könsroll så bör man veta vad man går miste om. Som att bränna åkern för att man hittar några ruttna ax.
Men OM dessa herrar anser sig ha fog för sina påståenden, att det existerar en manlig våldskultur mot kvinnor, så kanske det är dags för bikt. Vad är ert bidrag till att upprätthålla den? Eller ser ni er som moraliskt högre stående än alla andra?
Ska de kasta skit på en grupp de själva tillhör så kan de gott och väl ta på sig sin del av ”skulden”.
Teo
Känner sig verkligen inte någon kallad att recensera och skriva om Maria Svelands bok Hatet och hennes mediala utspel i samband med boken?
En ”journalist” som förtalar och förringar andra och som anser att människor som kritiserar feminism ska cencureras från offenliga debatter! Helt jävla otroligt!!!
http://www.journalisten.se/nyheter/halla-dar-maria-sveland
Här likställer hon Pär Ström med rasister och sexister!
”Du är också kritisk till att debattörer som Pär Ström bjuds in av medierna. Varför ska de hållas kort?
– Därför att de konsekvent förvränger fakta och är på en så låg nivå att det är absurt att bjuda in dem till debatter. Jag tror inte alls på tryckkokaridén, att vi måste ut med alla åsikter i luften. Tvärtom, ju mer rasister och sexister får uttrycka sig i medier, desto mer öppnar man för hat och en vulgariserad debatt. Jag vet inte hur många gånger de har ringt från SVT Debatt och vill att jag ska komma och tjafsa med Pär Ström, men det vore helt meningslöst. Ett annat problem är att mediedebatterna är så korta, svartvita och positionerande i dag. Jag tror att vi måste våga vägra ta debatten. ”
Tack och gonatt för Bengt.
Han kröp slokörad tillbaka till sin hundkoja på Söder med svansen mellan benen. Man kan fråga sig vilka struktuurer som fick honom att pudla.
Bra att du delade med dig av er mejlkonversation.
JD
Svealand vågar inte ta debatten mot Pär. Inte heller mot Billing. Hon vågar inte ta den här heller. Det är dessutom inte hon som ska ta debatten, för debatten bör istället handla om det verkliga problemet och det är den ”vetenskap” som könsmaktsordningen bygger på. Det är genusvetenskapen som måste möta positivismen. Det är en debatt mellan vetenskaper och varför bara en ovetenskaplig genusideologi som får höras , som är det stora demokratiproblemet. Sveland är så sätt helt obetydlig för debatten då hon inte har kunskap om vetenskap.
Min livserfarenhet ger följande bistra devis:
Saker och ting är som de är eftersom någon tjänar på att de är som de är!
Med andra ord det var passligt för Bengt Olsson att göra en reträtt för att det gynnar honom. Opportunism kallas det för om man inte hellre vill kalla det ynkedom.
Bengt Olsson är inte ensam. Det finns ett antal män som inte nog kan överträffa varandra i att hata sig själv och att uttrycka misandri för andra. Varför? Vad finns hos dessa män som gör dem så mycket bättre än andra män? En skriande rädsla att inte passa in, inte vara till lags, att inte få nästa smaskiga uppdrag!
@Dolf:
naturligtvis.
Könsmaktsordningen måste nyanceras och dessutom förklaras helt annorlunda än idag. Sen måste i sammanhanget sexuell makt ges innebörd . De feministiska analysverktygen är inte ärliga och bygger på åsikter.
Bengt är en vettig snubbe, så jag är förvånad att han skriver som han gör, men som den författare han är tror jag att han försöker vara lite för kulturell och skriva litterärt snarare än som ett vanligt inlägg i debatten. Dvs jag tror inte han tycker det han bokstavligen skriver, men har skrivit det så för att få en stark effekt. Inte så lämpligt i ett så inflammerat ämne kan jag tycka iofs.
Hans svar ”att värna om någon och behandla någon mycket väl utesluter inte att man också kan hata vederbörande” tyder på att det är precis så han sett det, att han i sin krönika liksom renodlat de onda tankar och känslor som alla kan få under vissa förhållanden, men inte nödvändigtvis agerar efter.
Jag kan för övrigt rekommendera hans bok ”Gregorius”, som är skriven från en föraktad mans perspektiv och där inte allt visar sig vara som man tror, den handlar mycket om en persons inre känsloliv och alla kluvenheter som finns där. Känner man till hans författarskap så blir krönikan lite mindre obegriplig, men känns ändå som sagt olämplig, krönikor läses ju som debattinlägg, inte som om det vore ett utdrag ur en roman.
Anders
Hej Bengt ! Är du här och kränger din okända bok?
Åh, här var det attackläge om man försöker nyansera ser jag . Jag är inte ute efter att tjafsa, skriver bara hur jag tror det ligger till. (Boken är faktiskt inte så okänd, den fick august-priset bland annat, men det är ett tag sedan den kom ut (2004). Den finns på biblioteket så man slipper köpa den )
@JD:
Jag skrev en kommentar där, vi får se om den publiceras.
@Anders:
Jag har gett honom själv möjlighet att nyansera, han är informerad om detta inlägg. Så det är ju bara för honom att traska in här om han så önskar.
Allvarligt talat, tycker du mobbing är okej om man har ”rätt orsak”(få stark effekt)?
Jag bryr mig inte på varför han spottar på de män i mitt liv som jag älskar, jag bryr mig inte på honom det minsta. Jag bryr mig på att det får förekomma sexistiskt hat mot män i vår media och det i riklig mängd. Det skulle aldrig ske mot någon annan grupp i samhället.
Anders:
Jo jag har läst den boken och jag har faktiskt också tänkt tanken att det är underligt att den som gjort mest för att om inte upprätta så åtminstone nyansera porträttet av en av de mest förhatliga männen i den svenska litteraturen, pastor Gregorius, skriver en sådan mansföraktande krönika. Förstår han inte att mansförakt är passé? Något som medelmåttor som Maria Sveland ägnar sig åt men som ingen vettig människa kan hålla på med.
Jag skriver som de flesta vet på två bloggar (fler om man räknar de sub-bloggar som är har specifika uppgifter)
Nu när jag fastnat på Aktivarum i ett jättearbete att bena ut vad som är sant och inte i en jämförelse pro-feministiskt lagda människor gör mellan jämställdister (kallade antifeminster) och statsfeminister (kallade feminister) så kan jag lika gärna passa på att lämna länkarna här.
Del 1
http://aktivarum.wordpress.com/2013/03/06/jamforelse-av-feminister-och-antifeminister-del-1-synen-pa-rattvisa/
Del 2
http://aktivarum.wordpress.com/2013/03/06/jamforelse-av-feminister-och-antifeminister-del-2-synen-pa-vetenskap/
Del 3
http://aktivarum.wordpress.com/2013/03/07/jamforelse-av-feminister-och-antifeminister-del-3-synen-pa-konen/
Del 4 (kommande, handlar om missförståndet att feminister skyller på männen)
Men Anders
Jag tänker inte ackreditera en man postumt när han i nuläget tappat fattningen. En mobbare är en mobbare och jag känner ingen tacksamhet till honom alls.
@Ninni:
Nä jag tycker inte det är okej, jag har själv varit i en utsatt situation, dvs passar in på väldigt mycket av beskrivningen utom själva hatet så det är klart att jag tyckte den var djupt orättvis, och som sagt mycket förvånad att just han skrivit det, med tanke på att just den där boken berörde mig djupt eftersom det var rätt stor igenkänningsfaktor för mig. Kan man ens skriva en sån bok är man inte helt borttappad.
Jag ser krönikan som ett obegripligt övertramp och skulle vilja fråga honom vad han egentligen menar, men jag tror nog han fått lite för många mejl om det där för att ett till från mig skulle komma fram i mängden, eller så får jag ett sånt jättekort svar som du fick. Förtroendet är naggat i kanten, men jag än så länge läsa framtida krönikor med stort intresse .
@Torstensson:
Ok, jag förstår och respekterar det. Själv är jag beredd att ge honom lite slack . Jag är inte så förtjust i stenhårda debattklimat då man är bränd vid första snedsteget.
@JD:
Du kan ju läsa här:
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article16370026.ab
För oss som följt debatten ett tag så gör ju följande stycke ur recensionen att man inte direkt tror att Svedland håller sig till sanningen:
”Hon berättar historien om trakasserierna och hoten mot Turteatern i samband med uppsättningen av SCUM-manifestet och skriver om reaktionerna på initiativet #prataomdet. Hon sticker huvudet rakt i getingboet när hon uppsöker en pubkväll anordnad av antifeminister, ställer sig öga mot öga med en man som skickat hatmejl till henne och frågar varför.”
För övrigt är ”bokrecensionen” mer av recensentens egna spridda tankar än om boken. Men det är ju rätt vanligt. Kulturvänstern får de flesta ämnen att handla om de själva.
Anders
Trots att journalister gråter om näthat i egenregiserade debattprogram så fortsätter dom själva hata via sina mediala megafoner. Dom sätter ribban, vi kan bara vädja om reson. Men dessa män tänker på makt, kvinnor och pengar. Dom sluggar ner sina konkurrenter i att försöka behålla lönesedeln. Förlorar dom makten där blir det mindre resor till exotiska ställen, mindre hjältestatus och dom måste börja betala för att kunna sätta på unga journalistpraktikanter. Det skrämmer dom så då återstår att hårt spotta på yngre män.
@Anders:
Som sagt, för mig är han oviktig, det är misandrin som är mitt mål. Sak inte person.
Problemet med att påstå att män hatar kvinnor är just att vi lever delvis isär. Det gör att (unga) kvinnor har dålig koll, hur ska de veta att det är en ren skär lögn? Det här står också i Hirdmans bok, som är lite av bibel för feminister och genusvetare, på två ställen.
Om unga kvinnor går på denna lögn så kommer dom må dåligt av det. Och det bygger upp motsättningar mellan könen. Det kommer leda till ökat partnervåld, om det inte redan skapat detta. (http://bang.se/artiklar/2011/vandpunkten-2011-03-07)
Det finns inget försvar för att skapa problem, det finns inget försvar för att bidra till det, i mina ögon.
@Chade:
Rent nonsens.
1. Jag var där
2. Jag träffade killen som avses
3. Pubkvällen var anordnad av Pär Ström som tituleras jämställdist. Sveland stack inte huvudet i getingboet så mycket som hon drog getingboet till pubkvällen i form av ”Allt åt alla” en organisation uttalat för våldsaktioner, där fanns även personer dömda för misshandel med bakgrund i stenkastarvänstern dvs AFA.
Sveland gjorde även detta som ett led i dårskap byggd på vettlöst yrande teori från Magnus Linton som vill skylla Utoya-morden på antifeminism.
Chade, Thorstensson, Ninni mfl.
Jag tror inte att Svelands syfte är att försöka tjäna pengar på sin bok utan hon på allvar försöker strypa debatten för lång tid framöver.
Detta genom att hon försöker cementera begreppet antifeminism, ”kritik mot feminism” som Paria.
Ingen vill bli utmålad som hatare och allra minst kvinnohatare. Detta gör att många människor väljer att inte ta debatten eller att kritiskt dra egna slutsatser av feministiska ”sanningar”
Det är psykologi och jag tror att hon på många sätt kommer att lyckas.
Programmet om näthat i uppdrag granskning kan mycket väl ha varit beställd.
@ JD
Det är psykologi och jag tror att hon på många sätt kommer att lyckas.
Programmet om näthat i uppdrag granskning kan mycket väl ha varit beställd.
Det första inser jag också, det sista är min hypotes med. Men i mitten (”lyckas”) har vi olika uppfattning.
Deras syften är kristallklara för mig. Man vet man förlorar i saklig debatt, därför måste man försöka strypa motståndares åsikter och försöka skrämma till tystnad. Men jag är inte rädd för härskarpiskor.
Jag ser ett motstånd som ökar för varje försök att tysta det fria ordet. Denna sida startade som reaktion på Pär. Hur många fler fick nog då och tog bladet från mun? Hur många har inspirerats av Assange-attacken?
I kommentaren jag skrev där så önskade jag alla som var intresserade av den debatt Sveland inte vill ta välkomna hit. Lockar vi hit folk kommer folk se att det är förtal. (Just därför är det viktigt att vi tänker på hur vårt bemötande upplevs av den som inte är insatt i våra åsikter. Det hjälper inte att ha något klokt att säga, man måste få folk att vilja lyssna också)
@Ninni:
Verifierade lögner som Sveland med benäget bistånd lyckas framföra i sin bok är jag mer än gärna behjälpsam att sprida. Som Eriks ovan till exempel.
@JD
Att UGs reportage om näthatet skulle vara ett ”beställningsjobb” överträffar all fantasifull konspirationsteori. Samtidigt tänkte jag under sändningen att det var udda på grund av sin ensidighet som inte UG normalt gör sig skyldiga till. Dessutom, varför var inte Janne Josefsson med och drog i trådarna? Integritet?
@Chade:
Från mig får den recensionen både ris och ros.
Ris för att hot mot män förminskas och att hot mot kvinnor är värre alltså ett könsstereotypt tänk där kvinnan är mer värd.
Ros för en del kritik mot feminismen med insikter om ismens brister och överkänslighet som då blivit en strypsnara på kvinnor som tycker annorlunda och även då yttrandefriheten i sverige.
Bengt
Jag vet att det kan ses som konspirationsteori men jag vet också att mediafolk samarbetar på ett unikt sätt där politiska strömningar dikterar agendan. Personligen klarar jag knappt av svt nyheter längre då jag tycker att dessa sysslar med ren politisk påverkan åt vänster. Det händer att över hälften av inslagen är av feministisk prägel på ett okritiskt och enögt sätt.
Det är ingen slump!
Feministisk internkritik??
Från ganska oväntat håll, från den systerideologiska.. och kommunistiskt anstrukne ”Flamman”. Recensenten Ann-Charlott Altstadt verkar inte gilla Svelands bok och tycker att den är problematisk.
http://www.flamman.se/sveland-kraver-rattning-i-ledet
(Btw la in länk i forumet också)
UG :s inslag var ett beställningsjobb.
JD
Jag kollar heller inte på svt . Jag är seriös . Köper heller inga kvällstidningar hur mycket dom än lockar med allsvenska startuppställningar nu inför en stundande allsvenska. Jag mår mycket bättre och är mycket gladare ju mindre vulgofeminism som läses. Inget nytt sägs ändå och deras felaktiga teorier känner jag ju ändå så väl till. Ett liv utan Sveland och unga emo-feminister är fantastiskt trevligt.
@JD:
Jag måste hålla med dig i allt, vilken film det skulle bli. Frågan är vad har vi att sätta emot? Att bara berätta sanningen funkar ju förmodligen bara delvis, så kom med ett organiserat förslag den som kan!
Skrämmande tanke!
@JD:
Håller med SR/SVT(r) är närmast ett skämt.
En sak ni borde göra om ni inte gjort det, är att läsa Brgitta Almgrens böcker.
”Inte bara spioner” och ”inte bara stasi”
Därefter kan ni ju fundera på vilken historik dessa ”feminister” har, vad de kallade sig då, och hur de såg på världen innan muren föll,
Vilka positioner i samhället de hade då, och vilka positioner i samhället de fortfarande besitter.
@JD:
Sveland:
Öhh, det är inte så en tryckkokare fungerar… tvärtom, faktiskt.
@måns:
Finns nu flera påståenden där som man lätt kan hålla med om. Inte minst:
Just det där att kvinnor alltid skall hålla ihop, och feminister än mer så, bidrar nog starkt till att debatten blir så märklig.
Men inte ens Altstadt kunde tyvärr hitta ett enda exempel på en man som kommit med rättfärdig kritik mot feminismen men inte för den skull förtjänar att kallas hatare. Även i hennes argumentation tycks feminismen vara helt och hållet en kvinnofråga, där män antingen är hatare eller ointressanta.
@Bengt Andersson:
Alltså jag vet inte varför folk skall hålla på att överdriva saker. Det är välkänt vad som hände inför Uppdrag Granskning. Samma sak hände när de gjorde reportaget om Rädda barnens fuffens. När de började så var det tänkt att inslaget skulle vara på ett sätt – när de väl sände hade det vinklats om.
* I fallet med Rädda Barnen upptäckte Janne Josefsson att den barnfattigdom han letade efter (som organisationerna spred information om) knappast existerade och då fick det handla om organisationerna istället.
* I fallet med Näthatet så började man med Julias problem med 2PACs fanclub och H&M:s ignorans (knappast antifeminister) det var sedan när man började leta andra exempel som man blev HELT överkörda av sina egna kvinnliga kollegor som abnsolut ville klaga över att de får skit för att sprida feministiskt vinklad propaganda från sina egna medieplattformar. De säger det själva i programmet. Det är inte vilken kvinna som helst som blir offer för ”hatet” det är dem som vill använda TV som feministisk megafon som blir det.
Med andra ord Uppdrag granskning var ett beställningsjobb från kvinnliga makthavare i media. Det var ju mediakvinnorna själva som satt som exempel på ”hatet”. Hur ofta gör journalister reportage med sig själva som objekt? Det är ju löjligt!
http://genusdebatten.se/2013/02/15/massmedia-ljuger-om-nathatet-del-1-fallet-julia/
Janne Josefsson var inte med och drog i trådarna för programmet styrdes av mediakvinnorna som är med i programmet och vad de säger har inte ett dugg att göra med programmets ursprungliga ämnne – Julia vs H&M. Julia är nämligen en vanlig tjej men alla de andra i programmet (förutom Lady Dahmer) har alla media och liknande som JOBB
Varför klagar de på just näthat. Varför inte hat i studion? Jo för när folk tycker nåt annat än de själva så ser de till att de inte släpps in – annat än förstås som clowner i låtsasdebatter där man ser till egna sidan har fördel och inte sällan hjälp av moderatorn.
Jag tror att din@Erik:
Det är väl så att man kan ha vilka teorier som helst om vad man bevittnat, men de som vet, anser jag borde ha skyldighet att gå ut stort med informationen och med en redogörelse för komplotten.
Jag kan själv konstatera att programmet föreföll väldigt tillrättalagt och kan hålla med dig, Erik, i hela ditt resonemang som förefaller väldigt rimligt. Men var kan man finna ovedersägliga bevis?
@Ulf T:
Jag läste precis Altstadts recension och har svårt att tro vad jag läst. Glädjande att någon oväntat med styrka tagit sig an prolblemet!
@Bengt Andersson:
Frågan är vad man skulle med ovedersägliga bevis till. Uppdrag Granskning ser alltid ut på samma sätt. Den lilla människan mot mäktiga företaget/staten. Det är så Janne Josefsson jobbar och när man då gör ett program där man skall ta parti för kvinnliga makthavare i media MOT den lilla människan så skadar man varumärket
Att Josefsson var borta var antingen ren slump eller avsiktligt avståndstagande men oavsett vilket så skadar det Uppdrag Granskning att stå på maktens sida och det var ju precis vad programmet handlade om. Makthavare i media som tycker sig ha rätt att behandla andra illa men som har problem.
De får nämligen numera hundratals negativa svar, att ignorera de välskrivna svaren har länge varit deras praxis eftersom de helt enkelt inte vill legitimera andra åsikter än sin egen (för att debattera måste man släppa in motståndare). Som en följd av det har en DEL av den negativa responsen gått från att lönlöst försöka resonera med politiska extremister (det är vad många mediamänniskor är) till att berätta vad de tycker om dem som person.
Logiken är enkel. Folk i media har hög lön och position – då skall man ha högre krav på dem. Som liten människa har man rätten att vara värre (svaga gör uppror mot förtryckare, det går inte åt bägge håll). Om media säger män borde låsas in så blir responsen (från vissa) att journalisten borde styckmördas. Journalisten får den lilla människan att må dåligt. Oftast är detta något den lilla människan sväljer men IBLAND så händer det numera att den lilla människan återbetalar tjänsten och får journalisten att må dåligt.
Effekten blir att alla mår dåligt. Se själv i studion hur journalisterna hela tiden upprepar sin samma argument:
http://www.svtplay.se/video/1014177/7-2-22-00-textat
Vadå, är det ”öga för öga” som gäller eller? Bla bla bla….
Ingen av dem säger vad folk kan göra istället för att få journalisterna att sluta få dem att må dåligt och den enda journalisten värd nammnet tycks numera vara Sakine Madon.
For meg er det helt logisk. Radikalt feministiske menn internaliserer et svært negativt syn på menn og dermed seg selv og de gjør det på grunn av et ønske om å være gode mot kvinner. Når det de opplever at de mottar fra kvinner gjennom å innta denne negative holdningen ovenfor menn innebærer et hat mot seg selv så leder de til en passiv agresiv følelse av aggresjon mot kvinner hos dem selv. De opplever at kilden til deres selvhat som menn er kvinner som de jo bare prøver å behandle bra. Det raseriet de egentlig føler retter seg mot de feministiske kvinnene de er allierte med ikke kvinner generelt, men i deres hodet er det synonymt. Det er derfor feministiske menn som bærer på et underliggende hat mot kvinner som de så prøver å projisere over på andre menn og unnskylde seg for ved å anklage patriarkatet som årsaken. Den reele årsaken er derimot at de har tatt til seg et bilde av menn og maskulinitet som leder til selvforakt og selvhat. Feminismen skaper dermed et undertrykt hat mot kvinner, men kun hos feministiske menn.
@Erik:
Jag håller med om allt, utan några som helst problem, men att du och jag och förmodligen någon till här på sidan är överens vad hjälper det? Det är ju faktiskt en opinion som vi behöver, inte någon klubb för inbördes beundran. Det är min frågeställning.
Och du, det behövs ingen lång utläggning för att hålla med mig om det.
@Bengt Andersson:
Det är ju faktiskt en opinion som vi behöver, inte någon klubb för inbördes beundran. Det är min frågeställning.
Jag använder adressen hit när jag skriver kommentarer runt om (jag kommenterar inte så mycket dock, surfar öht lite utanför vårt. Skribentuppdraget tar den tid jag har) för att locka folk hit. Jag är öppen IRL med mitt engagemang och ger adressen hit till folk.
Det är så vi har möjlighet att få till en opinion. Så det är bara att sprida klubbadressen
@Ulf T:
Öhh, det är inte så en tryckkokare fungerar… tvärtom, faktiskt.
Jag tolkade den meningen tvärtom än din tolkning. Så kanske menade hon det som jag tolkade det?
Eller så vände jag det rätt felaktigt, bara för att jag vet hur tryckkokaren fungerar?
@Erik:
Apropos det, Ninni, som ju brukar kunna skriva begripligt och utan hatiska utfall, skrev ju en kommentar till Hallå där Maria Sveland….
Om hon inte kommenterade som Petra Ericsson har kommentaren ännu inte kommit upp. Ignorerad?
@Ninni:
Fast Sveland sade ju sedan:
Hon vill alltså inte ha en ”tryckkokare” där allt får komma ut, utan tydligen en där locket skruvas på… Inga löjliga debatter med sådana som Pär Ström.
@Ninni:
Jag håller med dig Ninni och upptäcker samtidigt att Genusdebatten saknades i min blogroll. Detta är rättat nu.
@Erik
Jag har nog inte missat en artikel på Aktivarum på mycket länge. Med den som utgångspunkt kan jag notera att vi är väldigt överens.
För länge sen skrev Anders Westgårdh en krönika om klimatet. Så många felaktigheter var staplade på varandra att jag bara var tvungen att reagera. Hans svar blev något i stil med ”jag bara skriver, jag tar inte ansvar för vad som står där”.
En klassiker.
@Ulf T:
ska försöka förklara hur jag tolkar det.
Hon har mött argumentet ”tryckkokare”, att man måste släppa fram andra åsikter för att inte få en effekt som liknas med tryckkokare.
Så vänder hon sig mot argumentet ”tryckkokare” och menar att det inte stämmer/inte är en fara. Hon menar att röster inte ska ges plats och att det inte blir ”tryckkokar-effekt” av det.
Hon är alltså av åsikten att hon har de rätta åsikterna och de som inte tycker som henne ska hållas kort och inte välkomnas i det offentliga rummet.
(jag antar att jag inte behöver säg vad jag tycker om den synen på sina medmänniskor)
@Ulf T:
Min kommentar är igenom nu. Jag kontaktade Journalisten. Kanske hade den hamnat i spam?
@Ulf T:
Det kan hon nog men då skulle inte hennes artikel få samma tyngd tror jag. Då kan vissa byta fokus i diskussionen istället för att som hon uppmanar till att städa upp i ”de egna leden”, typ.
@Kenny kl 22:38
Jag kan instämma i din synpunkt, men vill tillägga att feministiska män verkar ofta ha någon rejält mörk sida. Vi behöver inte ens gå till extremfall som superfeministen och våldtäktsmannen kallad kapten klänning. Han måste ha hatat sig själv mest p.g.a. våldtäktsbeteendet, men projicerade det på alla män. Även personer som Claes Borgström med sina plötsliga ursinniga attacker mot män påminner en hel del om Joseph McCarthy, som ju jagade mer eller mindre fiktiva kommunister i det tidigare 50-talets USA. Till slut föll han på sitt eget grepp, vilket Borgström också verkar göra nu. Det hör till saken att McCarthy hade svåra alkoholproblem (jag noterar att Leif GW Persson antyder detta om Borgström)och tycks ha omsatt självhatet i jakt på andra människor.
@Mia.:
Jovisst. Trist bara att just den taktiken är så totalt dominerande, att man skulle bli extremt förvånad om det gjordes avsteg från den någon gång. Inte skulle hon väl vilja ge intrycket att det är henne likgiltigt om män orättfärdigt målas med Svelands hatpensel?
@Ulf T:
Förstår inte vad du menar. Jag menade att det hon uppmanar till är att ”andra feminister” inte tiger längre utan tar upp kampen mot de tonårs/offer/radikalfeminister som tagit sig tolkningsföreträdet.
@Mia.:
Jo, och det bejakade jag med ett ”jovisst” – lite väl kortfattat, kanske.
Jag vill gärna tro att hon gärna skulle ha velat nämna några manliga feministkritiker som faktiskt är värda någon form av grundläggande respekt, men med tanke på att det nästan aldrig hänt, är jag inte ens säker på om tanken föresvävade henne. Det vore förstås intressant att få veta om hon avsiktligt lät bli att nämna några män, eller om det helt enkelt inte föll henne in.
@Ulf T:
Do you wanna be right or do you wanna be happy? Se det såhär. Det är t ex som liberal bättre att lyfta det faktum att det finns andra som inte kallar sig feminister i partiet än att hänvisa till att Åkesson inte gör det
Jag menar radikalfeministerna har ju t o m lyckats ”dra ner” Farrell och Billing i ”antifeministträsket”.