Perspektiv och proportioner
Del 1
Våldtäkt
avatar

Eders Ödmjuke tar sig en distanserad titt på våldtäkter

Eders Ödmjuke tar sig en distanserad titt på våldtäkter.

För några dagar sedan skrev Daniel Swedin en ledare om våldtäktskultur på Sveriges största hatsajt och gödselspridare av skrämselpropaganda: Aftonbladet. Teo har redan dissekerat den ledaren så jag tänker inte ägna ledarens semantiska förljugenhet ytterligare uppmärksamhet, mer än att försöka ge litet perspektiv till fenomenet.

Vi matas ständigt genom media med hur utsatta kvinnor är för det sexuella våldet, våldtäkter slås upp stort i media, inte bara de som sker i Sverige, utan också brutala gruppvåldtäkter som de i Indien runt årsskiftet, eller den i USA som nämnda ledare ovan tog upp (och Teo så elegant ifrågasatte).

När kvinnan kliver av ...

På hur många knyter sig magen
när de skall gå av?

Vi har förmodligen alla läst om att kvinnor kan be busschaufförer att stanna mellan hållplatser så att de ska kunna få gå av ensamma utan att någon man kliver av samtidigt, och vi vet nog alla vad jag pratar om när jag säger att många kvinnor skyndar på sina egna steg med bultande hjärtan när de hör de tunga stegen av en man bakom sig. Och alla har vi nog hört talas om hur kvinnor i vår närhet utsatts för ovälkommen uppmärksamhet i olika former. Men hur befogad är egentligen våldtäktsrädslan?

Varje år ”träffas” över 17 personer av blixten i Sverige (med ”träffas” menas här att de behöver sjukhusvård till följd av blixtnedslag, det behöver inte nödvändigtvis vara en direktträff), och 2 till 8 personer dör. Detta är alltså ett snitt, siffran grundar sig inte på att just 17 personer fick föras till sjukhus efter blixtnedslaget vid Peace & Love-festivalen 2012. I genomsnitt är det med andra ord cirka två personer per miljon invånare som träffas (i denna mening) av blixten per år. Ser vi det globalt, med en befolkning på över 7 miljarder, så innebär det att 14000 personer träffas av blixten per år, och att minst 1400 av dem dör. Världen är en stor plats, det fanns till och med plats i den för Roy Cleveland Sullivan som träffades av blixten hela sju gånger. Han slutade dock sin bana för egen hand vid 71 års ålder 1983 då han sköt sig. Men jag antar att de flesta som läser detta aldrig hört talas om Roy Sullivan eller hans öde tidigare.

Fel plats vid fel tilfälle

”Träffas av blxiten” är inte bara en metafor …

I Sverige anmäldes 6200 våldtäkter för år 2012. Av dem var det i 2800 fall våldtäkt av barn i åldern 0-17 år. Det sägs att det skall finnas ett stort mörkertal, men då bör vi också betänka att bland de 2800 torde ingå en icke obetydlig del av vad man på engelska brukar kalla ”statutory rape”, dvs. det klassas som våldtäkt endast och enbart på grund av att den ena parten är minderårig, och man tar ingen som helst hänsyn till om den minderårige var villig (eller kanske till och med initiativtagare) till det sexuella umgänget. De 6200 fallen inkluderar också andra tveksamheter (likt de två våldtäkterna i Assange-fallet något år tidigare), ångeranmälningar och gud vet vad, och siffran drivs också upp av att det faller under allmänt åtal och den som blivit våldtagen enligt Claes Borgström räknas som våldtagen oavsett vad hon själv skulle anse, för hon är på grund av sin bristande juridiska utbildning inte kompetent att bedöma om hon blivit våldtagen eller inte.

Våldtäkt

En mörk verklighet som drabbar vissa,
men de flesta slipper …

Hur som helst, fler människor träffas av blixten varje år än vad som blir våldtagna i Sverige. Begränsar vi oss dessutom till våldtäkter av kvinnor över 18 år utomhus, det som vi väl vanligtvis tänker på som den regelrätta överfallsvåldtäkten, så var det 555 stycken (425 fullbordade, 130 försök). Det torde alltså ha varit ungefär 3 gånger så många som dog på grund av blixten än det var som överfölls och våldtogs i Sverige.

Jag är förstås fullt medveten med hur dumt det är att jämföra människor som träffats av blixten globalt med antalet våldtäkter i Sverige, men jag hade ett par baktankar med att göra det. Dels vill jag lyfta fram medias roll i skrämselpropagandan. Faktum är att det i snitt är nästan 40 personer om dagen som behöver sjukhusvård, och upp till 20 människor som avlider, på grund av blixtnedslag. Det finns med andra ord ingen brist på material för att fylla tidningarna med. Anledningen till att man inte gör det är förstås att man knappast kan underblåsa människors rädsla för blixten på samma sätt som man kan för våldtäkter. Blixten är för det första begränsad till viss, relativt sällsynt, väderlek. Risken att träffas av blixten förekommer under mycket begränsade tidsperioder, man kan således inte skrämmas med att man kan träffas av blixten precis när som helst, särskilt när man går hem ensam på kvällen. Dessutom finns det ingen man kan klandra för blixtnedslagen, om det inte är så att man vill skylla på Gud, men det fungerar inte så särskilt bra i ett sekulärt samhälle som vårt. Och det finns ganska begränsade möjligheter att ställa politiker och företagsledare mot väggen. Det är rätt och slätt svårt att skapa fram känslan av överhängande fara, konflikter och upprördhet – medias levebröd – runt åskväder och blixtnedslag.

Calcutta är inte det samma ...

Calcutta är inte det samma …

Du undrar kanske varför i all världens värld man skulle uppmärksamma blixtnedslag i andra delar av världen? Tja, varför skall man uppmärksamma gruppvåldtäkter i Indien och USA? Våldtäkter har en hög skrämselpotential, är något som verkligen många fruktar, så då blir det förstås tacksamt om man hittar riktigt gruvliga fall som alla kan uppröras över och man kan underblåsa den allestädes närvarande rädslan med, oavsett var de inträffar. Anledningen till att jag nämner just Indien och USA torde vara ganska uppenbar, jag inledde med att hänvisa till krypet Swedins ledare om våldtäktskultur som i hög grad handlade om en gruppvåldtäkt i USA, och ingen missade väl de två brutala gruppvåldtäkterna i Indien runt årsskiftet, där offret dog i det första. Det är ju tacksamt att lyfta upp de här 3 fallen för att visa på den våldtäktskultur vi lever i, och för att få oss att känna att varje gång en kvinna lämnar hemmet här i Svedala så finns det en betydande risk att hon våldtas, kanske rent av så brutalt att hon slutar sitt liv med ett järnrör uppstucket i vaginan. Aftonbladet, Expressen och resten av gödselspridarna skulle må då.

Jokkmokks marknad

… som Jokkmokk

Det kan vara värt att göra en liten jämförelse mellan länderna.

Sverige har en befolkning på ca 9,5 millioner invånare och en befolkningstäthet på 21 invånare/km².

Indien har en befolkning på ca 1210 millioner invånare och en befolkningstäthet på 368,2 invånare/km².

Det vill säga, Indien har 127 gånger så stor befolkning som Sverige och en befolkningstäthet som är 17,5 gånger vår.

Det är med andra ord ganska så packat i Indien jämfört med hos oss. Man skulle kunna säga att det är en veritabel smältdegel där det både bubblar och sjuder. USA:s befolkningstäthet är bara 1,5 gånger Sveriges, men de har ändå, som tredje folkrikaste nationen i världen, 33 gånger så stor befolkning som vi. Helt vid sidan av att Indien är ett kulturellt helt annorlunda land och det finns både tigrar och elefanter där, så har det tillsammans med USA nästan en fjärdedel av världens befolkning. Precis som världen är så stor att det funnits plats för en person som träffats av blixten sju gånger så finns det i de två ländernas enorma befolkningar utrymme för ytterligheter på både gott och ont. Till de onda ytterligheterna räknar jag brutala gruppvåldtäkter.

Bara baserat på befolkningsmängden sker det alltså 160 våldtäkter i Indien (127) och USA (33) för varje våldtäkt i Sverige. Med ett så mycket större antal fall, kan man också på grund av den normala statistiska spridningen förvänta sig fler extremfall, både i den ”snälla” och den brutala änden av spektret med dödlig utgång och järnrör i underlivet. De ”snällare” våldtäkterna uppmärksammas givetvis inte, utan bara de mest brutala. När man då lyfter fram dessa i svensk media och gör dem till en del av vår svenska verklighet, använder man mikroskop med 127x respektive 33x förstoring. Och när man behandlar en av dessa våldtäkter likt en i Sverige och ger den samma dignitet som en svensk våldtäkt, så laddar man, ur ett samhällsperspektiv, de svenska våldtäkterna med 127 respektive 33 gånger den normala ångesten, smärtan och traumat. Om du har svårt för att följa resonemanget, tänk dig att du skulle ta in all världens konflikter och problem i ditt vardagsrum så kanske du förstår tankegången bättre.

Bombay, Calcutta och New Delhi är inte jämförbara med Örkeljunga, Fatelboda och Kiruna.

Los Angeles, Chicago och New York är inte Filipstad, Ystad och Bälinge.

Men låt oss lämna världen därhän, oavsett vad som sker utanför våra gränser, så förekommer det ju faktiskt våldtäkter i Sverige. Men hur befogad är den alltmer genomträngande rädslan som genomsyrar vårt samhälle?

Ett par jämförelser för att ge lite perspektiv och ge problemet dess rätta proportioner:

Du kvinna, vars strupe sammansnörs av rädsla när du går ut på kvällen, hur rädd är du för att drabbas av stroke eller att bli rånad?

 

strokepatient hjälps

Stroke
och konsekvenser

Under åren 2008 till 2010 drabbades i genomsnitt per år 13 083 kvinnor av stroke. Visst, jag vet, en förkrossande majoritet av dem var pensionärer, kanske inte precis den grupp man förbinder med våldtäkter. Men … även i gruppen 20 till 44 år gamla kvinnor förekom 234 fall av stroke, lägger vi till kvinnor med en ålder av 45-54 år får vi 628 fall av stroke. En siffra som är jämförbar med överfallsvåldtäkter (555, både fullbordade och försök) på kvinnor över 18 år. Motsvarande för hjärtinfarkter i gruppen kvinnor 20-54 år är 486. Går du omkring med en tärande ångest över att drabbas av stroke eller hjärtinfarkt? Nej, trodde väl inte det. Varför då låta risken för en överfallsvåldtäkt förgifta din tillvaro. Räcker inte jämförelserna med stroke och hjärtinfarkt kan du fundera lite över att snudd på 1300 kvinnor per år DÖR på grund av cancer i tjock- och ändtarm. Du kanske går omkring och oroar dig över bröstcancer (med en något högre dödlighet på ungefär 1500 kvinnor per år), men jag vågar nästan slå vad om att du inte ägnar cancer i tjock- och ändtarm någon större uppmärksamhet. Ändå är det i runda tal dubbelt så många kvinnor som avlider på grund av det än som blir våldtagna vid överfall utomhus.

Jag vet att anekdotisk bevisföring inte bevisar någonting, men kan inte låta bli att inflika att ingen av de kvinnor jag personligen känner har mig veterligt blivit våldtagen, men en kvinna som stod mig väldigt nära och som betydde väldigt mycket för mig dog plötsligt och oväntat av stroke inte mycket mer än 40 år gammal. Just sayin’.

Men låt oss lämna sjukdomar och olyckor som mest drabbar äldre. Rån kan man utsättas för i vilken ålder som helst, och risken för att rånas torde också vara större i de åldergrupper som är mer utsatta för våldtäkter. Har du någon aning om hur vanliga rån är?

Rån

Man kan bli rånad också …

Under åren 2010 till 2012 anmäldes 9219, 9719 respektive 9212 rån. Då inbegriper de alla typer av rån, butiksrån, värdetransporter, banker osv. Men begränsar vi oss till rån av ej funktionsnedsatt person utomhus så får vi 5663, 6303 respektive 5920 rån under samma period. Därtill kommer drygt 900 rån av ej funktionsnedsatt person per år inomhus. Det totala antalet personrån ligger således i närheten av 7000 per år. Eftersom man hela tiden betonar mörkertalen i fråga om våldtäkter och andra brott mot kvinnor, kan det vara värt att påpeka att mörkertalen när det gäller t.ex. rån mot butiker och värdetransporter torde vara obefintliga, men mörkertalen för personrån är förmodligen mycket höga (detta enligt BRÅ). Min gissning är dessutom att mörkertalet för utomhusrån är extremt högt. Det känns förmodligen ganska poänglöst att göra en polisanmälan för att man förlorat några hundralappar om utsikten att hitta den okända gärningsmannen är närmast lika med noll. Jag har själv råkat ut för två rånförsök, inget av dem anmäldes. (De hade hur som helst inte ingått i den svenska statistiken, de skedde när jag var bosatt i Danmark).

Jag vet inte hur könsfördelningen är på rån, statistiken förtäljer inte det, men låt oss vara jämlika och säga att det är 3500 kvinnor och 3500 män som utsätts för de anmälda rånen.

Ställ 555 överfallsvåldtäkter mot 3500 rån. I rest my case.

Daisy Mae

Nej, jag vill inte att hon ska våldtas. Tvärtom, att freda henne är viktigt för mig, men så är också han låta henne få sinnesfrid och inte skärra henne med en orealistiskt mörk bild av verkligeheten.

Jag vill inte på något vis förringa det övergrepp det innebär att bli våldtagen. Jag drar mig till minnes att jag en gång för länge sen såg att det skall finnas en gravsten någonstans i världen med inskriften ”Det var ett litet krig, bara 4 dog. Jag var en av dem.” Jag har försökt verifiera och hitta mer om detta, men inte kommit någon vart med det, men oavsett om det är sant eller en skröna tycker jag det är tänkvärt. För den som drabbas av en våldtäkt saknar förstås mina jämförelser och alternativa perspektiv helt betydelse. Har man drabbats är man drabbad. Och det är absolut inte min avsikt att förminska någons problem eller lidande på grund av dylika övergrepp.

Övergrepp förekommer, och jag har all förståelse för att kvinnor beväpnar sig med pepparsprej, och att hjärtat dunkar när man går hem från busshållsplatsen. Jag känner själv samma obehag när jag hör någon närma sig bakifrån (vid ett av det två rånförsöken jag utsattes för överfölls jag bakifrån av två män). En viss rädsla finns det faktiskt fog för, men använder man lite sunt förnuft är risken att drabbas faktiskt ganska liten, och man bör inte låta skräcken förmörka livet. Det finns så mycket positivt.

På hundratusen invånare förekommer 4 fullbordade våldtäkter och 1 våldtäktsförsök utomhus mot kvinna över 18 år. Även om kvinnor skulle ha en livslängd på 100 år blir det totalt 500 överfallsvåldtäkter. Av de hundratusen invånarna drabbades 99500 inte under dessa hundra år.

Jag hoppas jag inte har skärrat dig, utan tvärtom lyckats ge dig ett lite mer förnuftsbaserat perspektiv på risken för att bli våldtagen. Och att det kanske fått tyngden du känt att lätta lite.

I övrigt, Glad Påsk på er alla läsare.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Perspektiv och proportioner
Del 1
Våldtäkt
— 47 kommentarer

  1. Värt att notera när du räknar på överfallsvåldtäkter, sådana som t.o.m. polisen anser att största delen är påhittade. Dvs, det riktiga talet är inte ens i närheten av 500.

    Och när man jämför antalet våldtäkter mellan länder, kan man inte glömma att Sveriges feministiska definition av våldtäkt inte stämmer överens med något annat lands. Antalet ’våldtäkter’ dubblerades som bekant senast den ändrades.

  2. Enligt BRÅ är ungefär dubbelt så många män som kvinnor utsatta för rån, baserat på telefonintervjuer i NTU 2012.

    Av dem som svarat på frågorna i NTU 2012 uppger 11,6 procent att de utsatts för någon eller några av följande brottstyper: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier (kallat brott mot enskild person). Utsatthet för dessa brottstyper har minskat något sedan 2005, framför allt när det gäller utsatthet för trakasserier. De vanligaste brottstyperna är hot och trakasserier, som ungefär 4 procent av befolkningen utsatts för enligt NTU 2012. Minst vanligt är utsatthet för sexualbrott, allvarlig misshandel och personrån, där ungefär 1 procent uppger att de blivit utsatta.

    Hot och misshandel mot kvinnor sker oftare i hemmet, i skolan eller på arbetet, medan hot och misshandel mot män oftare sker på allmän plats

  3. Bra skrivet.

    När du nämner siffran 6200 våldtäkter per år så handlar väl det väl om tillfällen och inte enskilda personer?
    En person i kan ju enligt svensk statistik vara representerad i 100 fall vid olika tillfällen.
    Tex ett förhållande där kvinnan antas ha blivit våldtagen under flera år av sin man.

    Det är bra att du tar upp det här på ett nyanserat sätt eftersom nykter sanning är bästa förutsättning för att ta tag i detta problem som drabbar många, framför allt kvinnor.
    Att göra dom ordförande i MFJ, hävda att alla män någon gång har våldtagit en kvinna förlöjligar debatten och problemet med våldtäkter.
    Våldtäktsstatistik används av vissa feminister för att stärka feminismens makt och viljan att verkligen komma tillrätta med problemet kan ju då verka mindre viktigt.
    Många vill hävda sin egen bild av sanniningen av olika orsaker. Jag skulle vilja skulle påstå att många tjänar pengar på att kvinnor blir våldtagna, tex media, feminister men även privata jurister utanför rättsväsendet som försvarar den som pekas ut för brottet. Det finns också dem som kämpar utan något egensyfte men jag tror att de är ytterst få!
    Att som advokat inom tex affärsjuridin få ta ett våldtäktsfall då och då för att fräscha upp färdigheterna i brottmål i en tingssal eller bara för att få omväxling från vardagliga mål är säkert tacksamt för vissa.
    Hur det sedan går för klienten pga obetydliga erfarenheter av brottmål är ju inte advokatens problem efteråt.
    Även för en åklagare kan det nog vara så att brist på professionalism döljs lättare i ett våldtäktsåtal dår känslor och fördomar ibland är A och O.
    Det jag menar är att våldtäktsproblemet inte bara handlar om dem som blir våldtagna utan att problemet är mycket större än så!

  4. För att inte tala om hur media slår upp mord stort, jag menar det är ju ännu ovanligare.

    Men det är väl så det funkar?…de mest spektakulära morden, våldtäkterna, rånen, bilolyckorna, krogköbråken, misshandelsfallen …de är de som säljer.

  5. @Pether:
    Jo, jag vet. Framför allt därför jag fokuserade på utomhusvåldtäkter, för jag antar att det är det närmaste vi kommer det verkliga antalet våldtäkter utan att gå in i en massa spekulationer om våldtäktsdefintioner och äkta/falska våldtäkter. Jag försökte undvika att börja ifrågasätta själva statistiken och hålla mig till de konkreta siffror som erbjuds.

  6. @Ulf T:
    Det var intressanta länkar. Till förstone verkar ju 2/3 män och 1/3 kvinnor förta lite av min jämförelse (där jag delade 7000 med 2 och använde 3500 rån på kvinnor), men enligt BRÅ:s skattning baserat på teleonintervjuerna skulle antalet rånade kvinnor i verklighten ligga på runt 37000–38000, dvs, tio gånger så högt som det antal jag använde.
    Vill man kan man göra många fler intressanta jämförelser än vad jag gjorde. Det finns gott om utrymme för analyser.

  7. @JD:
    Jag antar att det handlar om tillfällen. Det är ”anmälda brott”, men jag har inte detaljgranskat definitionen, så jag vet inte hur man räknar vid t.ex. gruppvåldtäkter, är det en anmälan för tillfället, eller en anmälan per förövare. Rent generellt finns det ju flera olika aspekter, räknas upprepad våldtäkt som en eller flera anmälningar (men det lär ju knappast hända i överfallsvåldtäkter, utan handlar i så fall om våldtäkt i förhållande o likande), sen kan ju betänka att antalet våldtäkter inte är det samma som antalet förövare, en förövare kan begå flera våldtäkter, och flera förövare kan vara inblandad i en och samma våldtäkt. Osv.
    Och jovisst, det finns många som tjänar på våldtäkter på olika sätt. Det skulle vara intressant att t.ex. få synpunkter från någon som är verksam inom rättsväsendet.

  8. @Mia.:
    Uppslaget till inlägget var faktiskt Aftonbladets kampanj om över 200 dödade kvinnor sen millennieskiftet. Men så växte det, jag tänkte ta upp både dödade kvinnor, kvinnomisshandel och våldtäkter, men det blev för mycket för ett inlägg så jag delar det på 3, och tar morden sist.

  9. I Kanada, tror jag det var, är där en skogsvaktare som träffats av blixten sju gånger. Och överlevt alla sju gångerna. Han har ett slags konstigt mönster på huden där elektriciteten gått. Han tar nog upp en stor del av statistiken.

  10. Man ska komma ihåg att feminismen bygger på ett vi och dom tänk vi är goda dom är onda så för att hålla den feministiska grytan kokande måste man elda på med att vinkla statistik sprida halvsanningar och ibland även ljuga.
    Lite grann som Avpixlat där man väljer att endast rapportera om brott som invandrare gör och glömmer att rapportera om brott svenskar gör.

  11. @Jenny:
    Jag skulle nog tro att det är samma snubbe som jag nämnde. Jag har lite svårt att tänka mig att det finns/funnits två stycken som råkat ut för det (där de dessutom bägge två är skogvaktare). Hur som hlest lär det inte gör så stor skillnad på statistiken. Alla träffarna var ju inte under ett och samma år. Wink

  12. Glad påsk på dig, och alla andra Smile

    Jag tror att om man är ute och går i mörkret från bussen så är just sannolikheten större att man blir drabbad av en våldtäkt än av en stroke, i min ålder då. Också om det inte är dåligt väder är det också större risk för våldtäkt än att bli träffad av blixten. Osv ur jättemånga aspekter. Och om jag får välja mellan att bli rånad eller att bli våldtagen väljer jag att bli rånad.

    Men mest e jag nog rädd för att bli mördad. Våldtäkt överlever man ju, men inte ett mord! Jag är skiträdd för att dö om något.

    Och risken för det finns ju typ hela tiden!

  13. @Mariel:
    Glad påsk på dig med.
    Visst. Det är klart att risken är större när man går hem ensam i mörkret än om man mitt på dan går på en öppen gata i folkvimlet i en storstad.
    Rån och våldtäkter är dock lika på flera sätt. Bägge tar något från dig och gör det med hot om eller med användning av våld. I bägge fallen har du stora möjligheter att klara dig från upplevelsen utan fysiska skador om du inte gör motstånd. Gör du motstånd kan det i bägge fallen sluta hur som helst, inklusive med ond bråd död.
    Men jag försökte ge lite proportion till hela saken, inte sopa riskerna som faktiskt finns under matten. Våldtäkter trissas upp av media och man får det att framstå som att världen är mycket farligare än den faktiskt är. Därmed inte sagt den är ofarlig. Men man behöver inte göra det värre än det är.

  14. Denna artikel är så viktig.

    Jag skulle gärna själv ha skrivit den eftersom just denna aspekt av ”keep them in fear” göder den sekteristiska övertygelsen att pojkar måste uppfostras så att de inte hamnar i den förfärliga mansrollen inkluderande den våldtäktskultur som ingen mer än Daniel Swedin känner till.

    Traditionen är gammal ”keep them in fear” med vättar och troll, pysslingar och näck, till och med galna tunnor har använts för att hålla unga människor ifrån skogen, vattendragen och det sexuella. Likheten med dagens skräckinjagande predikningar är slående och syftar enbart till att med skräckens hjälp införa det repressiva samhälle som de gamla marxisterna alltid drömt om. Genialiteten i strategin skulle med säkerhet väcka stor beundran hos Pol Pot eftersom det ju förenklar att endast göra nya människor av halva befolkningen!

  15. @Bengt Andersson:
    Jo, medias roll som profiterande skräckmånglare (och indirekt politiskt verktyg) behöver definitivt uppmärksammas mer. Branschen är mer eller mindre pervers.

  16. Kränkningsersättning vid våldtäkt höjs till 100 000 kr av brottsoffermyndigheten. Misstänker att detta kommer resultera i en del fler anmälningar.

  17. @Pinjata:
    Kan du länka till det? Har för mig att jag sett något om detta tidigare men minnesbilderna är suddiga. Vad är villkoren för att det skall betalas ut och vem betalar ut det? (Har för mig att detta var en ersättning som skulle utgå frånd et allmänna.) Det finns ju en betydande risk för att man skapar fler ”våldtäkter”, antingen rena falskanmälningar, eller anmälningar i gränslandet, på det viset.

  18. @Dolf:

    Kränkningsersättning vid våldtäkt höjs till 100 000 kr
    2013-03-15
    Nämnden för brottsskadeersättning har beslutat att höja ersättningsnivån för kränkning vid våldtäkt mot vuxna från 75 000 kr till 100 000 kr.
    PRESSMEDDELANDE 15 mars 2013

    Höjningen beror på den skärpta syn på sexualbrott som bl.a. kommer till uttryck genom förändringar i lagstiftningen om sexualbrott. Dessutom beslutade nämnden att den schabloniserade ersättningen för sveda och värk ska höjas från 10 000 kr till 15 000 kr.

    Brottsoffermyndigheten

  19. Vad som förvånar mig mest är att ingen verkar vilja lägga någotsomhelst ansvar på det kön som företrädsvis uppfostra dessa våldsmän. Har kvinnor aldrig något ansvar för någonting?

  20. @barfota:
    Man ska väl inte lägga ansvaret på något kön. De personer som drabbas av våldsmännen lär i en övervägande majoritet av fallen inte själva ha uppfostrat en våldsman. Så det är precis lika fel att lägga ansvar på kvinnor som det är att lägga det på män.

  21. Pingback: Min roll i ”våldtäktskulturen” | Genusdebatten

  22. @Dolf:
    Håller inte med dig alls, jag tror stark på uppfostran och goda ”förebilder”, dessutom så hamnar fler unga män som uppfosrats av en ensamstående mamma i trubbel. Glöm inte att det är kvinnan alena som väljer vem (vilken förebild) det kommande barnet skall ha. Väljer kvinnan en kriminell loser så kanske resultatet blir därefter också. Kan inte förstå denna gudinnestatus som kvinnor verkar ha.

  23. @JD: instämmer i stort, men att en advokat från en affärsbyrå skulle åta sig ett våldtäktsmål för 1242/Tim istf 3500 el mer är nog rätt osannolikt. Money rules. Finns såklart enstaka undantag. Det stora problemet är att gemene man tror att våldtäkt är på visst sätt medan lagen ser helt annorlunda ut. Området är extremt politiserat. De flesta åklagare upplever jag som seriösa i dessa mål, däremot finns det problem blan en del kvinnliga läkare på SÖS avd. f våldtagna kvinnor. Nämner inga namn 

  24. ”Kränkningsersättning vid våldtäkt höjs till 100 000 kr
    2013-03-15
    Nämnden för brottsskadeersättning har beslutat att höja ersättningsnivån för kränkning vid våldtäkt mot vuxna från 75 000 kr till 100 000 kr.
    PRESSMEDDELANDE 15 mars 2013”

    What? Det finns alltså reda prispengar på våldtäkter? Business!

    En del människor är redo att sabba andras liv för mindre.

    /Teo

  25. Utmärkt genomgång Dolf. Faror måste ställas i proportion till varandra.

    Medias benägenhet att blåsa upp det som berör vårt allra innersta är slående. Bara temat skiftar lite över tid, men sexualiteten är ständigt närvarande på något sätt.

    /Teo

  26. @barfota:
    Jag håller med dig om uppfostran, jag vill bara inte säga att det är kvinnors ansvar. Det är mödrars och fäders (eller andra vårdnadshavares)ansvar, och störst ansvar för uppfostran hamnar naturligt hos den som har mest hand om barnen. I de flesta fall torde det vara modern, så hon blir då per automatik också den som har störst ansvar för den biten (medan mannen oftast har störst ansvar för försörjningen).
    Jag vänder mig bara mot att använda ”kvinnor” som en kollektiv generalisering.

  27. Jag har för mig att jag läst att antalet våldtäktsanmälningar (de ca 6500) per år är just antalet anmälningar, inte antalet tillfällen. Dvs. Samma gärning kan anmälas fler än en gång. Kan inte komma på var jag läst det nu men om det stämmer så är ju den siffran helt värdelös.

  28. @Teodor:
    Media lever framför allt på konflikt och det emotionellt upprörande, och sexualiteten är en rena rama gotteaffären där man kan godisplocka lite som man vill. Sexualiteten är i allra högsta grad privat och känslomässigt laddad. Så det är lätt att skapa eller slå mynt av konflikter där.
    Och ja, det är som gjort för falskt angiveri.

  29. @Dolf:
    Ja det är tråkigt med generaliseringar men jag har sett massor av ifrågasättande av männen och pappor men ytterst sällan av kvinnor och mammor. Kvinnor har som bekant den absoluta sexuella makten samt makten över hem och barn.

  30. @Chade:
    Jag antar att man tar upp det i sina rapporter. Men det är sant, det finns flera frågetecken som gör att statistiken kan bli missvisande både uppåt och neråt. Rent allmänt har jag dock lite svårt att tänka mig att dubbelanmälningar (eller trippel- …) skulle inverka i någon högre grad. Men det är klart, det man vill veta är ju antalet anmälda brottstillfällen, inte antalet anmälningar i sig.

  31. @barfota:
    2 fel gör inte 1 rätt. Det är fel oavsett om man talar om män/pappor eller kvinnor/mammor.
    Fast jag backar nog lite, för det blir lite väl mycket ordmärkeri. Men man kanske borde prata om mammors och pappors ansvar snarare än mäns och kvinnors, så att man faktiskt begränsar sig till dem som faktiskt har förpliktigat sig till ett ansvar genom att ha satt barn till världen.
    Sen finns det bättre mammor och sämre mammor, precis som det finns bättre pappor och sämre pappor.

  32. Dolf: våldtäkter med mycket mediaexponering anmäls nog väldigt många gånger. Har för mig att Aktivarum skrev om ett fall som blivit anmält över 200 gånger. Då det faller under allmänt åtal så får vem som helst anmäla.

  33. @Dolf:
    2 fel kan vara rätt i detta fallet, skall den ena problematiseras så är det fullt rimligt att den andra får genomgå samma granskning. Visst är det föräldrarnas gemensamma ansvar men som jag skrev tidigare så har kvinnan den absoluta makten här, därmed borde hon kanske också åläggas ett större ansvar eller åtminstone få ifrgasättas. Varför skall kvinnan och mamman gå fri från all form av kritik?

  34. @barfota:
    De bör kritiseras som individer, inte som kollektiv. Gälller både kvinnor och män. Jag brukar inte kritisera män som män, så tänker inte kritisera kvinnor som kvinnor heller.

  35. @Dolf:
    Jag håller hel med dig, så låt oss problematisera dessa ”individer” på samma sätt som andra ”individer” problematiseras. Vissa ”individer” gynnas i lagen medan andra ”individer” missgynnas. Givetvis så skulle varken kön, hudfärg, sexuell läggning, religion eller etnicitet ha någon som helst betydelse men så länge vi har positiv??? särbehandling av vissa ”individer” som drabbar andra ”individer” så är det bäddat för fullskaligt krig.

  36. Pingback: Dödens dag | Bashflak

  37. Jadu, jag hör till de skärrade människorna som är rädd för allt. Så när jag går ute i mörker så finns det mycket som kan inträffa.

    Men med åren har jag väl rädslan för att bli våldtagen minskat. Känns som jag passerat bäst före datum för detta. Istället är det rädslan för att inse hur stor risk det är för ungdomar, framförallt killar att bli rånade och misshandlade. Känner flera föräldrar som har berättat om hur deras barn utsatts. Så nu oroar jag mig för det istället…

    Eller sjukdom. Eller trafikolyckor, framförallt när de sitter i bilen med någon annan. Då är jag mycket orolig och stressad.

    Samtidigt så inser jag att det är inte så mycket jag kan göra åt saker och ting. Så när jag är ute och går i mörker så kör jag musik på hörlurarna för att döva alla ljud för att inte oroa mig för någon som går bakom.

  38. Kverulerande, relativiserande hårklyverier om våldtäkter – precis vad Genusdebatten behöver för att nå ut till en bredare publik. Hurra!

    Urk. Snacka om att skjuta sig själv i foten.

    Är det bara ryggdunk från de redan invigda det handlar om?

    VILL ni inte ha Svenne Banan hit?

  39. @trollan:
    Det är väl naturligt att man oroar sig för sina nära och kära. Men media blåser upp allt och gör det värre än det är. Man ska väl varken förneka eller blåsa upp farorna. Många människor är rädda för att flyga, ändå så är det mycket säkrare att att flyga än att åka bil.

  40. @Chuck:
    På vilket vis är det att skjuta sig själv i foten?
    Och vad menar du, att jag skall falla in i den allmänna mediakören och skriva om hur fruktansvärda våldtäkter är för att locka läsare? Helt jävla meningslöst, det är redan så många som gör det.

  41. Pingback: Den uppgivna hopplöshetens förlamande cancer | Genusdebatten

  42. Pingback: Perspektiv och proportionerDel 2Våld mot kvinnor | Genusdebatten